Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (681.) 16 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖI^ FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 3.
(681.)
STOCKHOLM, 16 JANUARI 1895
14:e årg.
Prenumerationspris:
Vi är 3,50 kr., 3/4 år -3 kr., 1/2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 60 O O,
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara Inlämnad
.senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
prenumeration
på
Svensk Läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
mottages fortfarande från årets början. Pris
för helt år endast 3,so kr., för halft år 2
kr. och för kvartal 1,25 kr.
(postarto-det inberäknadt).
Prenumerationen sker alltid på närmaste
postanstalt.
- Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning1 hålla sig med ett
exemplar af
-l-Svensk Läraretidning
Pedagogiska guldkorn,
Fortbildning är ingen lätt uppgift. Det
märker och finner läraren ganska snart;
och om dessutom i hans förra
bildningsanstalt hans öga ständigt riktades på
metoden och han ej vågade göra ett steg
utan att bringa denna gudinna sin
hyllning, så kunna vi icke undra, om han
äfven allt framgent blifver denna offertjänst
trogen, om han alltjämt bråkar med
metoden, ej talar eller drömmer om annat
än denna och därunder i beklagansvärd
grad försummar att skaffa sig stoff och
gå framåt i materiellt vetande.
L. Kellner.
#
Hvarje människa får en dubbel
uppfostran: en som meddelas genom andra,
en annan, mera betydelsefull, som hon ger
sig själf. Gibbon.
professor W, ^eins föreläsningar,
Den vetenskapliga pedagogikens
karaktär och grund.
(Tredje föreläsningen.)
Olika riktningar hafva gjort sig gällande
beträffande förhållandet mellan uppfostrans
individuella och sociala sida. Medan man
i forntiden för starkt betonade
uppfostrans sociala uppgift, har man i nyare
tider väl ensidigt fäst sig vid den
individuella uppgiften. Dessa båda uppgifter
förenas på så sätt, att uppfostrans olika
former arbeta på att dana individer, dugliga
att så småningom bilda ett af etiska idéer
besjäladt samhälle, hvilket stadium af
sedlig utveckling är det högsta, till hvilket
samhället har att sträfva.
Då nu i det föregående endast talats
om en etisk grund för systemet, så ligger
den frågan nära till hands, om det då ej
har någon religiös grund. Svaret blir, att
systemet ställts uteslutande på etisk grund,
för att därigenom göra det användbart för
alla kulturstater, hvilken bekännelse de än
må hafva. Vid tillämpningen i en
särskild stat måste naturligtvis systemet
modifieras och skarpare begränsas af där
förefintliga religiösa och nationella
förhållanden: det kommer att i tillämpningen få
en nationell prägel. Utginge pedagogiken
från någon viss bekännelse, så vore den
därmed inskränkt till denna bekännelses
anhängare, alldenstund det ej finnes någon
allmän religion, från hvilken man kunde
utgå. I etiken förhåller det sig på annat
sätt; där har man vissa normer,
gemensamma för alla civiliserade nationer och
deras religioner.
Undervisningens mål.
Öfvergå vi nu till den allmänna
didak-tiken, så gäller det att först fixera under-
visningens allmänna mål. Det är klart,
att detta måste härledas ur uppfostrans
mål. Då nu uppfostrans mål är att dana
en sedlig personlighet, så måste
undervisningens mål bli att bidraga därtill. Detta
sker genom att bilda maximer, som leda
viljan. Dylik undervisning står i direkt
motsats till den, som endast vill meddela
kunskaper.
Vi skilja därför mellan uppfostrande
undervisning och fackundervisning och på
grund däraf mellan uppfostrande skolor
och fackskolor, af hvilka de senare äro
byggda på de förra. Först måste
synfältet vidgas, så att blicken öppnas för
mänsklighetens olika uppgifter, sedan kommer
specialiseringen, begränsningen till en viss
uppgift. De uppfostrande skolorna skola
lära lärjungarne förstå lifvets olika sidor.
Sker ej detta, utan fackskolorna mottaga
elever utan nödig allmänbildning, så
kommer det ena yrket att sakna förstående
för det andra, hvaraf kan följa fiendskap
mellan dem, något som man för
närvarande kan bevittna i Tyskland. Motsatsen
mellan den uppfostrande skolan och
fackskolan är dock ej kontradiktorisk; i båda
gifves ledning och meddelas kunskaper.
Men i den uppfostrande skolan är
ledningen mera direkt och genomgripande än i
fackskolan, som har till hufvudsaklig
uppgift att meddela för ett visst
verksamhetsfält erforderliga kunskaper.
Men är då den’ uppfostrande skolan i
stånd att utöfva, inflytande på individens
vilja? Att detta är möjligt, visar
psykologien. Så blir pedagogiken beroende af
psykologien: med dess framsteg
sammanhänga pedagogikens framsteg. Med etiken
förhåller det sig på annat sätt. Där har
man kommit] till bestående resultat,
medan man ännu befinner sig i den
psykologiska forskningens begynnelsestadium. I
Tyskland hafva två psykologiska riktningar
uppträdt, den naturvetenskapliga och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
