Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (681.) 16 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
27
anordningen vid det af honom ledda
pedagogiska seminariets försöksskola i Jena.
Under första året genomgås ett urval af
Grimms sagor; barnet näres således med
ämnen ur det egna folkets barndomskultur.
Andra året fortgår man från saga till
berättelse, till Robinson, som i åskådlig bild
visar det mänskliga kulturarbetets gradvis
fortgående utveckling och som tillika i hög
grad väcker både det sympatiska, det
religiösa och det empiriska intresset. Under
tredje året följa de historiska
forntidssägnerna. Lärjungarne införas i de bibliska
patriarkernas och som parallell därtill äfven
i de inhemska (thyringska) patriarkernas
lif. Under det fjärde året behandlas
hjältetiden, å ena sidan israeliternas domare och
konungar, å andra Niebelungen och
Gudrun.
Genom denna fyraåriga kurs har
lärjungen gjorts skicklig att’börja den
egentliga historiens behandling, och så fortsätter
man den historisk-genetiska gången, i
folkskolorna med fosterlandets historia från
äldsta tider, i de högre skolorna med
världshistorien, i det man, utgående från
orientalerna, genom den grekiska och romerska
historien fortskrider till den tyska.
b) Åmnesgruppering och skolkategorier.
(Femte föreläsningen.)
Barnets tankeinnehåll bildas dels af
umgänget med omgifvande människor, dels
af erfarenheten, hämtad från de
omgifvande tingen, från naturen. Det åligger skolan
att i anslutning till dessa båda källor
utvidga innehållet. Så vidgas umgänget
genom det ideella umgänget med historiens
och diktens människor, erfarenheten genom
handledning till iakttagelser, experiment
m. m. Vi erhålla på så sätt tvänne
ämnesgrupper: den historisk-humanistiska
och den naturvetenskapliga. Ur dessa båda
källor borde bildningen ösa i lika mån,
den harmoniska bildningen förutsätter båda
i lika hög grad, men faktiskt öfverväger
alltid endera på grund af hänsyn till
individens framtida kall. Så få vi två grupper
af högre skolor: gymnasier (humanistiska
skolor) och realskolor.
Oberoende af denna skillnad kunna vi
emellertid för alla uppfostrande skolor
uppställa ett grundschema, som uppvisar
ämnenas samhörighet:
A. Ämnen rörande månmskoli/vet
(historiskhumanistiska ämnen).
I. Karaktärsundervisning
(Gesinnungs-unterricht).
1. Biblisk historia och kyrkohistoria.
2. Profan historia.
3. Litteratur.
II. Konstundervisning.
1. Sång.
2. Teckning.
3. Modellering.
III. Språkundervisning.
1. Modersmålet.
2. Främmande språk.
B. Ämnen rörande naturliföet
(naturvetenskapliga ämnen).
I. Geografi.
II. Naturkunnighet.
III. Matematik.
Under gruppen A kommer
konstundervisningen närmast karaktärsundervisningen,
emedan det estetiska står i nära samman-
hang med det moraliska. Följa sedan
språken såsom historieundervisningens
formella sida. Med afseende på de
främmande språken har man i Tyskland fyra
slags högre skolor: realläroverk med
franska eller engelska; högre
realläroverk(Ober-realschulen) med franska och engelska;
realgymnasier med latin, franska och
engelska; gymnasier med latin, grekiska,
franska och fakultativt engelska. Dock äro
realgymnasierna ställda på indragningsstat.
Under B kommer geografien först, såsom
stående människolifvet närmast,
matematiken sist såsom den naturvetenskapliga
undervisningens formella sida.
Ytterligare tillkommer slöjd, som griper
in dels i konstundervisningen, dels i den
naturvetenskapliga undervisningen, samt de
ämnen, som hafva afseende på kroppens
vård såsom gymnastik, utmarscher m. m.
I Tyskland .utgöra folkskolans tre första
klasser* den grund, på hvilken alla skolor
bygga. Men man arbetar för en utvidgning
af denna bottenskola med två år. Man
gör detta dels af pedagogiska skäl, enär
för närvarande det första främmande
språket inträder för tidigt i de högre skolorna,
innan barnet fått tillräcklig stadga i
modersmålet, dels äfven af sociala.
Med styrka framhöll tal:n nödvändigheten
af en dylik för folkets alla lager gemensam
botten- eller rnoderskola, där, liksom i
kyrkan, all ståndsskillnad vore utplånad, där
känslan af samhörighet mellan nationens
alla element närdes och upprätthölles. Ett
universalmedel mot alla sociala skador vore
bottenskolan visserligen ej, ty ett dylikt
existerar icke, men den vore dock ett så
viktigt medel för att upphäfva obehörig
social klasskillnad och förebygga social
revolution, att man ej finge lämna det
obegagnadt.
Efter den femåriga bottenskolan skulle
delning inträda i öfre folkskola och högre
läroverk. Den senare åter måste delas i
realskola och gymnasium för de klassiska språkens
skull. Till dessa intager den nyare tyska
didaktiken samma ställning som en
framstående man, hvilken yttrat: »Om de andra
nationerna nödgas uppgifva sammanhanget
med den klassiska forntiden, så måste
dock tyskarne genom något slag af skolor
upprätthålla detta sammanhang, enär det
är för intimt för att kunna alldeles
släppas.» Sanningen häraf inser man lätt,
om man blott tänker på den tyska
litteraturens senaste blomstringsperiod.
Det är således en äkta idealism, som är
anledningen till, att tysken ej vill släppa de
klassiska språken. Därmed vill man dock
ingalunda ha sagt, att den reala bildningen
skulle ha ett ringare värde än den
humanistiska. För att motarbeta en dylik
uppfattning yrkar man på, att den högre
realskolan skall få samma rättigheter, skall
meddela samma kompetens som gymnasiet.
Detta skulle vara till gagn för gymnasiet
själft, enär det skulle befrias från en mängd
lärjungar, som besöker det ej för det
kunskapsinnehålls skull, hvilket det meddelar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
