Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. (683.) 30 januari 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 5
tanke, som ledde hans verksamhet, då det
gällde skolan och dess lärarekår, och däraf
kom det sig, att han hyste personlig
sympati för lärarekåren och vid hvarje tillfälle
var bland de förste att ställa sig på
densammas sida.
Såsom skolrådsordförande var S. ofta
och gärna sedd inom skolan, och ända in i
senast förflutna skoltermin gjorde han där
besök, när han kunde finna ledighet från sina
många och trägna göromål. Då den
vördade .gamle med det blida anletet och den
silfverlockiga hjässan inträdde i skolsalen,
kändes det som en lifvande solstråle, en
värmande fläkt. Det vänliga ordet till både
lärare och barn förfelade aldrig att verka
lättande och uppmuntrande. Oförgätliga
äro särskildt de högtidsstunder, då han
vid terminsafslutningarna på sitt enkla och
flärdfria sätt talade tacksamhetens ord till
skolans arbetare, uppmuntrans och
förmaningens till de unga. Då han på Gustaf
Adolfsfesten talade till den unga skaran,
gaf han följande vackra tolkning åt Karl
IX:s »Han skall göra’t»:
Vi gamla, föräldrar och lärare, lägga i dag
våra händer på edra unga hufvuden med hopp
och förtröstan, att I måtten godtgöra, hvad vi
brustit, och fullborda, hvad vi ej hunnit.
Och vid senaste terminsafslutningen
dagarna före jul gladde han sig åt att ännu
en gång få tala till de unga och bad dem
höra ett förmaningens ord från deras gamle
kyrkoherde.
Frågor om förbättring af lärarekårens
ekonomiska ställning hade städse uti d:r
S. en varmhjärtad förespråkare, hvilket ju
ock måste anses vata en följd af hans sätt
att betrakta läraren i förhållande till skolan.
Många och mäktiga krafter här i
hufvudstaden arbetade länge mot antagandet af
principen om löneförhöjning efter vissa års
väl vitsordad tjänstgöring. Att motståndet
slutligen bröts, berodde i väsentlig grad
på de kraftiga inlägg, d:r S. gjorde för
frågans ändamålsenliga lösning, hvarje gång
den ånyo förelåg till behandling. Äfven
på andra sätt har han framstått såsom en
kraftig befordrare af lärarekårens
välför-stådda och berättigade intressen. Särskildt
må här erinras om hans behjärtade
anförande vid 1893 års kyrkomöte rörande
det framställda förslaget angående ändring
i författningen om lärarinnornas rättsliga
ställning, därvid han företrädesvis framhöll
vådorna af det godtycklighetstillstånd, som
af förslagets antagande kunde blifva en
följd.
De små och betryckta i samhället lågo
honom ständigt varmt om hjärtat. Så var
han en af de främsta bland dem, som
insågo behofvet af och ifrade för minskning
och begränsning i minderårigas arbetstid.
I egenskap af riksdagsman väckte han
nämligen år 1875 i andra kammaren
motion, att riksdagen skulle i skrifvelse till
k. m:t begära »sådana föreskrifter i
handels- och näringsförfattningarna, hvarigenom
barn, som sakna de nödvändigaste
kunskaperna, icke finge i handel, handtverk
och fabriker mottagas; hvarigenom
arbetstiden för minderåriga inskränkes och
hvarigenom äfven i andra hänseenden denna
viktiga angelägenhet må kunna befrämjas».
Följden häraf blef tillsättandet af en k.
kommitté, i hvilken S. inkallades som
ledamot, och i anledning af denna
kommittés förslag utfärdade regeringen den 18
november 1881 förordningen angående
minderårigas användande i arbete vid fabrik,
handtverk eller annan handtering.
Skollofskolonierna har han ända ifrån
deras första uppkomst ansett som en
lifsfråga för de fattigaste och mest vanlottade
barnen. Hufvudsakligen genom hans
oaflåtliga intresse och kraftiga understöd, icke
minst i ekonomiskt afseende har det varit
möjligt att från Adolf Fredriks församling
under flera år utsända två kolonier hvarje
sommar. Ett inom samma församling
inrättadt barnhem räknar honom såsom
en af grundläggarne.
*
Albert Vilhelm Staaff var född i Stockholm
den 24 november 1821 och son af
advokat-fiskalen Per Staaff. Släkten härstammar frän
Stafre by i Jämtland, Sin skolbildning erhöll
han dels vid Nya elementarskolan i Stockholm
och dels vid Västerås gymnasium. 1851
promoverades han till fil. d:r. Två år förut
började han sin bana som lärare vid Uppsala
katedralskola, och öfverflyttade till Stockholm
1855 som adjunkt vid Nya elementarskolan,
hvarest han blef lektor 1858 och utnämdes till
rektor 1865 efter att förut under fem terminer
hafva förestått rektoratet på förordnande.
Samtidigt var han föreståndare för den s. k. Nya
förberedande elementarskolan. År 1870
lämnade han sin rektorsbefattning för att inträda
i prästämbetet. Den 23 mars 1871 kallades han
af konungen (församlingens patronus) till
kyrkoherde i Adolf Fredriks församling. Då
Uppsala universitet år 1877 firade sitt 400-års
jubileum, kreerades han till teologie doktor.
D:r Staaffs stora duglighet och arbetsförmåga
beredde honom plats som ledamot och ofta
som ordförande i en mängd styrelser och
kommittéer både på kyrkans, skolans och
kommunens områden. Här nämna vi endast, att han
var ledamot af hufvudstadens
folkskoleöfversty-relse åren 1872-75 och af kyrkofullmäktige
ända till sin död. Under de senare åren var
han kyrkofullmäktiges ordförande. Därjämte
var han ledamot af Föreningen för sinnesslöa
barns vård, af direktionerna för Nya
elementarskolan och för Stockholms stads
undervisningsverk samt för högre lärarinneseminariet.
Vid sitt frånfälle var han dessutom inspektor
för Östermalms allmänna läroverk samt Lyceum
för flickor. Att han varit ledamot af både
riksdagen och kyrkomötet, är redan förut antydt.
f£
Den högtidliga jordfästningen ägde rum
i Adolf Fredriks kyrka förliden måndag.
Bland de närvarande märktes
ecklesiastikministern, en stor del af hufvudstadens
prästerskap samt lärarekårerna vid flera
allmänna och enskilda läroverk. Till
densamma hade ock mangrant infunnit sig
lärarepersonaien vid Adolf Fredriks
folkskola, hvarjämte beredts plats för ett
hundratal af de äldre barnen vTid samma skola.
För dagen var undervisningen inställd från
kl. 10.
Såsom ett uttryck af den allmänna
sorgen och saknaden hade lärarepersonalen
vid Adolf Fredriks folkskola anlagt sorg
till och med begrafningsdagen.
Länge skall lefva minnet af den ädle
och vördade bortgångne.
J. J. Dalström.
fjmta rmfrmb, sof i frtb,
trötta tan!e, fymla!
2Inbe, färlefsfull ocf? bltb,
uppåt, uppåt tia!
Kära fyänber stoftet r»afta;
tårar broppa, öbmjuft safta,
t be spår, Du lämnat fr>ar
efter tysta möbors bar.
Dagens oro, bagens split
sfallbitt minne s!ona.
(£v bet rar bttt Bjärtas flit
Hjärtan att försona,
fjmsfas sfall bet rnb bin !tsta:
"dröjen, troaen till bet sista!"
2Jnbe,~ !ärle!sfu[[ odj bltb,
Iptla t bin genres frib!
2JbeIt lefpa, stilla bo -
o, tpab mer att önsfa?
£ägga neb ett litet frö
att till sförbar grönsfa,
prisa (Sub för bagens stunber,
tnttna om rjans nåb och unber,
ålbras, somna sist t bön -
är r»älsignab berbelön.
£?ptta fntfmtb, länge Du
lysa sfall för minnet,
fytritt som snön på mar!en nu,
fymtt som barnasinnet
Se, t flara morgonuäften
r>tn!ar oc? ben fjmta bräften
ocfy ett tempel, eoigt nytt -
sebari "allt bet första" flytt,
Edvard Evers.
Småskollärarinnornas rättsliga
ställning.
Bestyreisen för elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet har på grund af
uppdrag af mötet under förra veckan i
ecklesiastikdepartementet inlämnat följande
petition:
Till Konungen.
Vid elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet i Göteborg den 9, 10 och 11
au-augusti 1893 behandlades bland andra
Öfverläggningsämnen följande fråga: »Äro
några ändringar i folkskolestadgans
bestämmelser rörande tillsättning och
afskedande af lärare och lärarinnor vid mindre
folkskolor och småskolor önskvärda, och
i så fall hvilka?»
I öfverensstämmelse med mötets
enhälligt uttalade mening, att ändring af dessa
bestämmelser äro önskvärda, och på
uppdrag af mötet få vi undertecknade,
medlemmar af mötets bestyrelse, härmed till
Eders k. m:ts nådiga bepröfvande
framlägga denna för lärare och lärarinnor vid
småskolor och mindre folkskolor viktiga
angelägenhet.
Alldenstund ifrågavarande lärare och
lärarinnor enligt folkskolestadgans 24 §
antagas af skolrådet eller husfäderna och
kunna afskedas efter skedd uppsägning,
ifall öfverenskommelse om ömsesidig rätt
till uppsägning på viss tid träffats, men
eljest utan föregående uppsägning, är det
tydligt, att deras ställning i skolans tjänst
är mycket osäker. Utan föregående
varning och utan anförande af skäl kunna
skolfåd eller husfäder"skilja dem från
tjänsten, och detta kan försiggå, utan att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0058.html
