Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (683.) 30 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
59
- Två tryckfel i förra numrets artikel
»Vetenskaplig undervisning i barndomsskolor»
tilllåta vi oss påpeka, l slutet af artikeln talades
om »mannen af folket» och »folkmannen».
Det skulle naturligtvis vara »mannen af
facket» och »fackmannen».
- Till vikarierande seminarieadjunkt i Karlstad
har förordnats folkskolläraren D. Karlström
därstädes, som tills vidare, på grund af
seminarieadjunkten E. J. Törnbergs sjukdom, skall
uppehålla en adjunktur, till dess behörig
vikarie hinner anskaffas.
- Sitt 25-års-jubiieum som lärare vid Halmstads
folkskolor firade den 24 d:s förste läraren J. G.
Haellström. Dagen högtidlighölls genom
flaggning å skolhusen, och på aftonen var jubilaren
med fru af kamrater inbjuden till en festlighet
å hotellet, där man genom tal och sång
hyllade den afhållne ämbetsbrodern.
- Sökt tjänstledighet från ordinarie
lärarebefattning vid Katarina folkskola härstädes
har nekats hr A. G. Dahlin, som tillika är
präst inom Växjö stift. För att personligen
kunna uppehålla sin lärarebefattning härstädes
har han nu sökt och erhållit tjänstledighet
från sin prästerliga befattning i Småland.
- En Minnesgåfva erhöll vid afflyttningen
från orten lärarinnan Bengta Svensson i
Fridhem, Vanstad, som under 18 år nitiskt och
plikttroget arbetat inom församlingen. Gåfvan
utgjordes af ett större väggur samt en
bordlampa m. m. Fröken S. afflyttade på nyåret
till Esperöd.
- Till en fond för skollofskolonier i. Malm ö
hafva utredningsmännen i aflidne f.
stations-inspektören N. Nilssons bo öfverlämnat en
summa af 10,000 kr. Den aflidne hade
nämligen i lifstiden uttalat som sin önskan, att
möjligen blifvande öfverskott i boet måtte
användas för något välgörande ändamål.
- Förtroendeuppdrag hafva ytterligare tillfallit
åtskilliga lärare. Så är folkskolläraren R.
Teg-néer i Augerum vald till vice ordförande i
kyrko- och skolrådet samt vice ordförande i
kommunalstämman. Till skolrådsledamot i
Särna är vald f. folkskolläraren C. Veström
och till ledamot af S:t Pauli kyrkoråd i Malmö
folkskolläraren P. O. Velin.
- För höjandet af kyrkosången i Gåsborns
församling har skolläraren S. A. Lönnqvist
därstädes fått mottaga kyrkorådets erkännande,
i det han genom kyrkorådets ordförande
erhållit en gåfva af 25 kr. Särskildt förslå
ad-ventssöndagen samt vid Gustaf Adolfsfesten
och under julen har den af hr L. inöfvade
kören värdigt höjt högtidligheten.
- Sex föredrag komma under den närmaste
tiden att hållas till förmån för Stockholms
läraresällskaps byggnadsfond. Bland
föredrags-hållarne märkas justitierådet Hammarskjöld,
riksarkivarien Odhner, pastor primarius Fehr
(om det messianska hoppet i Israel på Jesu
tid) samt professor Viktor Rydberg.
Föreläsningarna taga sin början i morgon och fortgå
sedan alla torsdagar t. o. m. den 7 mars.
- Stockholms läraresållskap räknade vid förra
årets slut 177 medlemmar, de flesta anställda
vid de allmänna läroverken och med dem
likställda privatläroverk. Sällskapets
byggnadsfond uppgår till 2,440 kr. Vid i lördags
för-rättadt styrelseval utsågs till ordförande rektor
S. Almquist samt till styrelseledamöter lektor
Bråte och kollegan Dufvenberg (samtliga
omvalda) samt rektor Schwartz och adjunkten
Berggren (nyvalda efter rektor Waern och d:r
Ling, som undanbedt sig återval).
- Skollärare- och klockarevalet i Skillingemark
förra året är fortfarande föremål för tvister.
Karlstads domkapitels utslag angående
förslaget och valet beslöt kyrkostämman att
öfver-klaga. Beslutet att anföra besvär
öfverklaga-des i sin ordning af hemmansägaren C. Olsson,
som ansåg, att hans enskilda rätt därmed
blifvit kränkt, enär - han vore nöjd med
domkapitlets utslag och sålunda ej borde få
vidkännas kostnader för besvärens fullföljande.
Domkapitlet har emellertid underkänt dessa 0:s
klagomål på den grund, att då enskild person
ju äger öfverklaga en myndighets utslag, så
måste jämväl pluraliteten af en församling äga
enahanda rätt.
- Ett beklagligt skolrådsbeslut fattades
nyligen i Borgs församling, Östg. Inom församlingen
har sedan många år tillbaka en repetitionsskola
ägt bestånd, afsedd för barn, som erhållit
afgångsbetyg från folkskolans tredje och fjärde klasser.
Skolan har omfattats med synnerligt intresse
af både föräldrar och barn och pågick fyra
veckor om året, hvilka togos från folkskolans
åtta läsmånader. Då denna tid synts väl kort,
sökte ordföranden få den utsträckt till sex
veckor, hvilket försök dock gick om intet. Skulle
så nytt reglemente för distriktets skolor
upprättas. Då passade en skolrådsledamot på och
genomdref, att den fortsatta undervisningen
skulle helt enkelt slopas, till stor skada för
skolväsendet inom församlingen.
- Åtskilliga anmärkningar hade
folkskoleinspektören rektor G. O. Arcadius framställt hos
Växjö domkapitel mot V. Torsås församlings
skolväsende. Anmärkningarna afsågo ett af
socknens skolhus, hvarest å nedra botten ett
rum användes till handelslägenhet, hvilket
förhållande inspektören ansåg störande för
skolan, som är förlagd till öfre våningen.
Däremot fann han det till handelslägenhet
uthyrda rummet vara särdeles lämpligt för
småskolan, som vore inhyst i ett mycket otjänligt,
förhyrdt rum. Sedan vederbörande
skolråds-ordförande förklarat, dels att handeln å nedra
botten ej på något sätt befunnits störande,
dels att fullt ändamålsenlig lokal för
småskolan numera förhyrts, så har domkapitlet
lämnat de ingifna anmärkningarna utan afseende.
Riksdagen.
Billigare resor för lärare.
Inom första kammaren har
godsägaren P. M. Söderberg (representant för
Jönköpings län) väckt följande
beaktans-värda motion:
Det är en från alla håll som befogad
erkänd fordran, att skolornas
undervisning bör vara i sann mening fosterländsk;
den bör med andra ord göra ungdomen
förtrogen rned vårt lands härliga natur,
med dess rika naturliga hjälpkällor, med
dess i skilda delar egendomliga folk- och
näringslif och icke minst med dess stolta
minnen från flydda tider.
Huru god undervisningen i våra skolor
för närvarande än må anses, så har den
dock ej nu nämda egenskap i den grad,
som önskligt vore. Det är många
företeelser, som bevisa detta. Jag skall här
endast påminna om ungdomens
benägenhet att utvandra till främmande land och
om vårt folks smak för utifrån kommande
grannlåt. Dessa företeelser visa nogsamt,
att känslan af det stora i att vara svensk
icke är, som sig bör, väckt.
Hvarpå kan denna brist i vår
nationella uppfostran bero? Enligt mitt och
många andras förmenande är en af de
väsentligaste orsakerna att söka däri, att
de, som i skolorna undervisa om
fosterlandet, icke haft tillfälle att personligen
göra sig förtrogna med dess natur och
folkliga egendomligheter. Med egna ögon
hafva de i regel blott sett en mycket
obetydlig del häraf. De hafva varit
nödsakade att hämta sin kunskap om
fosterlandet nästan uteslutande ur böcker. Och
efter hvad jag från flera håll med
säkerhet förnummit hafva dessas författare i
sin ordning till det mesta hämtat det de
skrifvit ur äldre böcker och skrifter.
Att dylik kunskap, som gått från den
ene till den andre, ej kan väcka, värma
och fördjupa fosterlandskänslan hos
läraren och ännu mindre hos den ungdom,
som han undervisar, inses vid ringaste
eftertanke.
En uppmärksam åhörare skall i skolan
ofta finna undervisningen om främmande
länder lifligare och mera färgrik än om
vårt eget land. Detta hafva framstående
lärare sagt mig bero därpå, att om dessa
länder vanligen finnas utmärkta skildringar
af personer, som själfva sett och kunnat
iakttaga, hvad de beskrifvit, men att
sådana beskrifningar nära nog saknas om
vårt land.
Mot vår aktade lärarekår kan ingen
förebråelse riktas för nu omtalade brist i
undervisningen. Lärarne uppoffra icke
obetydligt af sina jämförelsevis små
inkomster för att med egna ögon få se vårt
land. Därom vittna de många talrikt
besökta läraremötena. Men vårt land har
för stor utsträckning och är för olika i
sina skilda delar, för att en eller annan
resa på några dagar utan rätt till
uppehåll vid mellanstationerna skulle kunna
verksamt afhjälpa bristen.
Staten skulle här, synes det mig, utan
den minsta uppoffring eller kostnad kunna
bringa hjälp och därmed i hög grad
befrämja en i verklig mening fosterländsk
undervisning. Detta kunde ske därigenom,
att lärare och lärarinnor i geografi efter
ansökan och under den kontroll, som
regeringen efter samråd med vederbörande
myndigheter funne nödigt föreskrifna, finge rätt
att under sina ferier mot väsentligen
nedsatt afgift företaga resor å statens
järnvägar i ändamål att taga kännedom om vårt
lands natur och folk.
Då resan hade till ändamål att utbilda
läraren för en samhällsviktig uppgift,
kunde den ifrågasatta förmånen ej anses
obillig. Såsom någon rent personlig förmån
för honom kunde den på intet sätt
uppfattas, detta så mycket mindre som
delaktighet däri i alla händelser förutsatte
ganska betydliga ekonomiska uppoffringar
från vederbörandes egen sida. Dels har
jag nämligen ej funnit mig böra begära
nedsättning för ifrågavarande ändamål lägre
än till hälften af vanligt biljettpris, alltså
till samma belopp som enligt nu gällande
praxis beviljas vid allmänna möten, dels
utgör afgiften för järnvägsbiljetten vid en
resa, där det gäller att allt emellanåt stiga
af vid lämpliga stationer för att medelst
andra fortskaffningsmedel göra afstickare
från järnvägslinjen, endast en. bråkdel af
hela kostnaden. Om några lustresor på
det allmännas bekostnad kan således ej
här vara tal, endast om en åtgärd från
statens sida för främjande af ett viktigt
nationellt ändamål.
Nämda åtgärd skulle dessutom blifva
till gagn ej endast för den offentliga
undervisningen utan säkerligen äfven för
järnvägsväsendet, åtminstone medelbart.
Det lider nämligen intet tvifvel, att en
allmänt utbredd kännedom om vårt land i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
