Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (683.) 30 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
SVENSK LÅEAEETIDNIXG,
N:r 5
längden måste föra med sig lifligare
förbindelser mellan befolkningen i olika
landsdelar och i och med detsamma befordra
en rask utveckling af persontrafiken å
järnvägarne.
I rundt tal uppgår i högre och lägre
skolor antalet af dem, som undervisa i
geografi, till 7,000 personer. Man kan
visserligen ej antaga att af dessa mera än
ett eller annat hundratal årligen skulle
hafva tid och tillfälle att företaga resor af
ifrågavarande art. Huru få än dessa blefve
i förhållande till hela antalet, skulle de
dock, spridda som de naturligtvis komme
att blifva öfver hela landet, kraftigt verka
för en allmän och mera lefvande
kännedom om fosterlandet.
Med stöd af hvad jag här ofvan anfört,
får jag härmed hemställa,
att riksdagen måtte för sin del
besluta, att lärare och lärarinnor, som
undervisa i geografi vid med
statsanslag understödda skolor, må, vid under
ferierna företagna resor i ändamål att
studera landet, å statens järnvägar
åtnjuta nedsättning i afgiften till hälften
af vanliga biljettpriset.
Utbildning af lärarinnor i
hushållsgöromål.
Folkskolläraren A. F. Liljeholm har
inom andra kammaren väckt följande
motion:
Då k. m:t i sin till 1892 års lagtima
riksdag aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof äskade ett
anslag af 5,000 kronor för beredande af
undervisning i huslig ekonomi åt eleverna i
den vid högre lärarinneseminariet
anordnade fjärde årskursen, framhölls med rätta,
att detta läroämnes införande därstädes
vore af flera skäl önskvärdt. »Därigenom
- säges det i statsrådsprotokollet -
skulle åt den uppväxande kvinnliga
ungdomen gifvas bättre förutsättningar för
utöfning af det husmoderliga kallet, än den
hos oss vanliga kvinnliga uppfostran vore
ägnad att gifva. Intresset för det nya
bildningsmedlet hade på många ställen i
landet vaknat, men ett hinder för dess
användning vore bristen på kompetenta
lärarekrafter. Det vore emellertid för sakens
framgång af största vikt, att fullt skickliga
lärarinnor finge den om hand.» Hvad k.
m:t sålunda föreslagit, förordades enhälligt
af statsutskottet och bifölls sedan utan
diskussion af riksdagen.
Andamålet med omförmälda läroämnes
införande vid högre lärarinneseminariet var
att utbilda lärarinnor för undervisning i
hushållsgöromål vid de högre flickskolorna.
Men frågan har under det senaste
decenniet blifvit upptagen äfven på folkskolans
dagordning. Att den är af stor vikt,
bevisas bäst däraf, att icke endast pedagoger
utan äfven statsmän och nationalekonomer
numera ägna synnerlig uppmärksamhet
däråt. I Frankrike och Belgien har
regeringen tagit den om hand, i England och
Skottland regeringen och kommunerna, i
Tyskland och Schweiz föreningar och
enskilda. Öfverallt anses den som en sak
af största vikt.
Första försöket i vårt land gjordes år
1881 i Stockholm, där saken så utvecklat
sig att för närvarande undervisning i
hushållsgöromål meddelas i fyra folkskolor.
Tio år senare inrättades ett skolkök i
Göteborg, hvarest öfver 400 flickor från stadens
folkskolor åtnjutit dylik undervisning.
Exemplen från Stockholm och Göteborg hafva
bland andra orter följts af Malmö,
Nyköping och Lysekil. Carnegieska
sockerbruket i Göteborg och Domnarfvet i
Dalarne hafva inrättat skolkök för sina
arbetares döttrar.
Häraf framgår, att det nya
bildningsmedlet omfattats med intresse såväl på
landet som i städerna. Vid inrättande af
dylika undervisningsanstalter har det
emellertid varit förenadt med icke ringa
svårighet att anskaffa fullt dugliga lärarinnor.
Och man kan väl knappast begära, att
kommuner och enskilda, hvilka hittills
sökt afhjälpa denna brist, i längden skola
utan något understöd från statens sida för
det allmännas väl vara villiga att bekosta
utbildning af större antal lärarekrafter än
de själfva behöfva.
Innan jag framställer mitt förslag, hvad
riksdagen för den goda sakens
befrämjande bör göra, må det tillåtas mig att i
största korthet andraga några af de skäl,
hvilka tala för en sådan hemställan.
I ett berömdt arbete af den franske
statsmannen och pedagogen Jules Simon
heter det bland annat:
Kvinnornas egentliga uppgift är att vårda
man och barn, trösta, uppmuntra, sköta
hushållningen, utgifva och spara på rätt sätt samt
noga afpassa utgifterna efter inkomsterna.
Hvar och en, som har någon erfarenhet, vet,
att en klok och omsorgsfull hustru kan hålla
hemmet rent och behagligt med ringa
omkostnader, under det att en annan med dubbla
och t. o. m. tredubbla inkomster låter allt gå
under och ej kan bereda man och barn glädje
och trefnad.
Man vågar tryggt påstå, att hustrurnas
bristfälliga kunskap i
hushållsangelägenheter är en af de väsentligaste orsakerna
till arbetsklassens dåliga ställning. Häraf
kommer det ofta, att förmågan och lusten
att arbeta förlamas samt svaghet och
sjuklighet inträda. Lägges härtill, att bostaden
är osnygg och vanvårdad, kläderna
smutsiga och trasiga, så försvinner sinnet för
ordning och renlighet hos både stora och
små; mannen drifves ur det obehagliga
hemmet till krogen och barnen ut på
gatan. Mången man, som ej haft dåliga
anlag från början, blir på så sätt drinkare
och månget barn en dagdrifvande vilde.
Man får dock icke föreställa sig, att en
kvinna, blott därför att hon födes som
kvinna, af naturen är utrustad med de
nödiga förutsättningarna för vården af ett
hem. Huru många familjer skulle ej
känna sig lyckligare, om husmodern redan i
barndomen blifvit förberedd för sin
verksamhet.
Med stöd af dessa jämte många andra
skäl synes mig riksdagen böra bidraga till
utbildning af lärarinnor, som kunna
bibringa i skolåldern varande flickor ökad
duglighet i hushållsgöromål.
På grund af det anförda får jag
härmed föreslå,
att riksdagen måtte besluta:
dels att för år 1896 anvisa ett anslag
af 3,000 kronor att användas till
understöd åt läroanstalter, som utbilda
lärarinnor i hushållsgöromål med särskildt
afseende fäst vid folkskolans flickor;
dels att öfverlämna åt k. m:t att
fördela detta anslag samt att bestämma
de närmare villkoren för understödets
åtnjutande.
(I motionen hafva instämt rektor /.
Persson och löjtnant E. Svensson.}
Motioner.
Vid motionstidens utgång i söndags afton
voro väckta följande motioner, som beröra
skolan eller lärarekåren:
Första kammaren.
N:r 19. Af godsägaren P. M. Söderberg: om
billigare resor på statens järnvägar för lärare
och lärarinnor, som undervisa i geografi.
N:r 44. Af rektor T. A. Säve; om rätt för
teckningslärare vid allmänt läroverk att vid
sjukdom åtnjuta 3/4 af lönen.
Andra kammaren.
N:r 21. Af rådman T. Zetterstrand: om
afskaffande af den personliga folkskoleafgiften.
N:r 27. Af konsul O. H. Ström: likaledes
om upphörande af den personliga
folkskoleafgiften.
N:r 36. Af folkskolläraren A. F. Liljeholm:
om statsunderstöd för utbildning af lärarinnor
i hushållsgöromål.
N:r 55. Af akademiräntmästaren R. Eklundh:
om upphörande af bestämmelsen om godkändt
undervisningsprof såsom villkor for
löneturs-beräkning såsom lektor vid allmänt läroverk.
N:r 77. Af häradshöfding F. Berglöf: om
utvidgning af treklassiga allmänna läroverket
i Varberg till femklassigt.
N:r 84. Af redaktör E. Hammarlund: om
en förbättrad folkskolestatistik.
N:r 135. Af klockaren Joh. Andersson i
Lys-vik: om införande af s. k. samaritkurser och
hälsovårdslära såsom läroämnen vid rikets
folkskollärareseminarier.
N:r 141. Af lektor S. /. Kardell: om
teck-ningslärarnes löneförmåner vid sjukdomsfall.
Dödsfall.
N. Pettersson f- I sitt nittionde år
afled den 3 d:s kantorn och organisten
i Västra Stenby församling Nils Pettersson.
Född i Högby församling 1805 vaknade
hos honom redan vid unga år hågen för
sång och musik. Han lärde sig också
tidigt spela fiol, och mer än en gång, då
han i hemmet skulle »köra oxarna å
gärdet», fingo dessa hvila eller kördes turvis
af hans broder,, medan den unge
klockare-aspiranten trakterade sitt medhafda
instrument.
Efter nödiga förberedelser och försedd
med respass, gällande för tvänne månader
och utfärdadt af borgmästare och råd uti
staden Skeninge för »Organist Lärlingen»,
såsom detta ordagrant lyder, begaf sig P.
i väg till Stockholm, dit han anlände i
slutet af maj 1828. Efter en månads
vistelse därstädes aflade han vid
musikaliska akademien organist- och
kyrkosångare-examen med vackra betyg i de
ämnen, som hörde till denna examen. I
denna ingick nämligen äfven förmågan
»att kunna å såväl pedal som manual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
