Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (685.) 13 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
SVENSK LÄRAEETIDNING,
N:r 7
Göteborgs stift tagit sig för att lägga en
allt högre och högre afgift på alla inom
socknen varande fosterbarn, som besöka
folk- eller småskolan och ej tillhöra
socknens egen fattigvård. Till en början var
afgiften 3 kr. pr barn, men i fjor
höjdes den till 15 kr. De flesta af barnen
lära vara boende inom socknen »och
intet enda af dem har sitt hem i någon
annan socken». Med anledning häraf
tillåta vi oss påpeka, att genom ett k.
m:ts utslag af den 18 april 1884 är
förklaradt, att alla i ett skoldistrikt boende
barn, som där rätteligen böra vara kyrko
skrifna, skola ock där åtnjuta
undervisning, äfven om de äro inom annat
distrikt kyrko- och mantalsskrifna. Om
här åsyftade fosterbarn rätteligen böra
vara kyrkoskrifna i socknen i fråga, kan
naturligtvis ingen särskild afgift för
barnens undervisning utkräfvas.
Seminarieelevernas praktiska
utbildning.
Ministeriet för kyrko- och
undervisningsväsendet i Danmark utsände för
någon tid sedan en kommission i syfte
att studera seminarieförhållandena i
Sverige och Finland. Kommissionen har
till ministeriet afgifvit en berättelse om
de iakttagelser den gjort och yttrar
därvid bland annat följande:
Det förekommer oss, som om man i
Finland genom att göra hela det sista året af
seminarietiden till ett praktiskt skolår och
genom att våga låta seminarieeleverna
nästan helt öfvertaga undervisningen i
normalskolan har uppnått en ännu fylligare
och i allt fall mera fullständig och
afslutad praktisk utbildning än i Sverige, och
man har tillika kunnat undgå flera
olägenheter, som vidlåda den svenska
ordningen, till exempel att eleverna måste
försumma seminariets undervisning de dagar,
som de öfvervara undervisningen i
öfnings-skolan.
Om vikten af lämpliga
kretsordförande
uttalar sig ett af länsombuden i
skrifvelse till centralstyrelsen på följande
be-aktansvärda sätt:
Där kretsförening vunnit god tillslutning,
har detta visat sig i ej ringa mån böra
tillskrifvas ett lyckligt val af ordförande,
ty medlemmarna hafva vanligen genom
ordförandevalet afbördat sig allt besvär
och all omtanke om föreningen och vänta
allt af ordföranden. Emottager nu denne
uppdraget ensamt som en hederspost och
ej med förpliktelser att på bästa sätt ordna
och leda föreningens angelägenheter samt
sträfva för dess utveckling, så har
utgången ofta visat sig i allt mera märkbar
liknöjdhet å medlemmarnas sida, ända tills
en opinion bildats, som sökt få annan
ledning. Därför vore det önskvärdt, om
af intresse för kretsens och den allmänna
föreningens framgång hvarje ordförande,
som ej ansåge sig vilja eller kunna
uppoffra någon särskild möda och omsorg för
sin förenings framgång,, kände sig manad
att lämna ledningen i an^lra händer, som
möjligen kunde hafva bättre tillfälle eller
bättre håg därför.
En minnesfest öfver And. Fryxell
hölls i Vallinska flickskolan härstädes på
hundraårsdagen af den berömde
häfdatecknarens födelse. I skolans högtidssal,
som var prydd med Fryxells
porträttmedaljong och en större flaggdekoration,
samlades skolans lärarepersonal, lärjungarne i
de högre klasserna samt åtskilliga
särskildt inbjudna personer, bland hvilka
märktes den aflidnes trenne döttrar,
skolans inspektor pastor primarius Fehr,
anhöriga till skolans elever m. fl.
Amanuensen i riksarkivet d:r T. Vestrin
höll högtidstalet, hvari han efter en
Öfversikt af Fryxells yttre lefnadsöden skildrade
hans betydelse såsom pedagog och
häfdatecknare. En kör af skolans elever sjöng
bland annat den af Fryxell författade
Värmlandsvisan »Ack, Värmeland, du sköna,
du härliga land». Den anslående festen
afslöts med afsjungandet af Vasamarschen.
Pedagogiska sällskapet härstädes
höll förliden lördag sitt första
sammanträde för innevarande år.
Med acklamation omvaldes hela den
förut varande styrelsen. Densamma
utgöres således äfven i år af rektor S.
Almquist (ordförande), skolföreståndarinnan
Anna Sandström, lärarinnorna Lilly Engström
och Hanna Andersson, professor C.
Aurivillius, läroverkskollegan d:r N. G. V.
Lagerstedt samt folkskolläraren Hjalmar
Berg.
Därefter företogs till behandling aftonens
öfverläggningsämne: Undervisning i
historia för vuxen ungdom. Öfverläggningen
inleddes med ett lifligt, varmhjärtadt och
med mycket bifall mottaget föredrag af
föreståndaren vid Tärna folkhögskola,
direktör Teodor Holmberg. Talaren
redogjorde däruti för det mål, hvilket han
uppställt för sin undervisning i historia vid
folkhögskolan: uppväckande af vaket
med-borgarsinne, verklig fosterlandskärlek och
sann religiositet, samt utvecklade i stora
drag den plan, han därvid följt. De många
nya synpunkter, som i föredraget
framställdes, gåfvo anledning till en långvarig
och liflig öfverläggning.
Vi återkomma härtill i nästa nummer.
Om öfveransträngning i skolorna
diskuterades vid ett å Nya elementarskolan
härstädes anordnadt möte, till hvilket rektor
och lärarekollegium inbjudit föräldrar och
och målsmän. Följande frågor voro af
föräldrar framställda till öfverläggning:
Äger öfveransträngning i skolorna i
allmänhet rum och hvaruti består densamma?
Hvilka förändringar i den nuvarande
undervisningen kunna lämpligen vidtagas för att
hindra öfveransträngning?
Efter en liflig diskussion, under hvilken
de flesta voro af den meningen, att
öfveransträngning verkligen förefinnes, uttalades
såsom önskemål,
att de obligatoriska ämnenas, särskildt
språkens, antal måtte minskas och deras inbördes
följd inom nederskolan något ändras;
att den dagliga undervisningstiden måtte
nedsättas åtminstone i första klassen, ja, om
möjligt hela skolan igenom, från nuvarande 5 till
endast 4; timmar; samt
att de särskilda ämneslärarne måtte taga i
noggrant öfvervägande, om ej uti de olika
ämnenas och stadiernas kurser, sådana dessa nu
äro, utan kollision med skolstadgan skulle
kunna ske uteslutningar af sådana detaljer, hvilka
äro af mindre vikt och som blott bilda en
barlast, som man efter utträdet ur skolan utan
någon som helst afsaknad förr eller senare
af-skuddar sig.
De båda första punkterna i detta
uttalande understöddes af samtliga de under
öfverläggningen uppträdande lärarne.
Kofoder in natura. Lärarne vid Västra
Alstads och Lilla Alstads folkskolor yrkade
hos skolrådet i Västra Alstads församling,
att skolrådet skulle föreslå församlingen,
att det åt lärare bestämda kofodret -
hvilket, löst efter årets markegångspris med
värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål,
hälften råg och hälften korn, under de
senast förflutna åren nedgått till omkr. 50
kronor årligen - måtte utgå antingen in
natura eller lösas med ett bestämdt belopp
årligen.
Skolrådet föreslog med anledning häraf,
att ersättningen för kofodret skulle
fastställas till 100 kronor årligen, men detta
förslag blef förkastadt af församlingen, som
beslöt, att vid det gamla löningssättet skulle
förblifva.
Efter det lärarne anfört besvär öfver
församlingens beslut, har länsstyrelsen i Malmö
i anledning af hvad klagandena yrkat ålagt
Västra Alstads församling att till en hvar
af klagandena, i deras egenskap af
folkskollärare i församlingen, årligen från och
med innevarande år ej mindre anskaffa
nöjaktigt sommarbete åt en ko i närheten
af hvartdera skolhuset eller i stället
härför, enligt klagandenas erbjudande, till dem
utgifva en årlig ersättning i penningar till
belopp af 50 kronor åt hvardera, än äfven
såsom vinterfoder vid skolan tillhandahålla
dem hvardera i mån af behof 1,020
kilogram hö och 1,020 kilogram halm,
hälften af hafre samt hälften af råg eller korn,
allt af fullgod beskaffenhet; hvarförutom
församlingen förpliktats att för
kokreatu-rens och fodrets inhysande föranstalta om
därför inredd plats uti uthusbyggnad vid
hvardera skolan.
Utslaget öfverensstämmer fullständigt
med ett af k. m:t den 14 sistl. september
meddeladt prejudikat rörande kofoder åt
en annan lärare i samma län»
Upphäfd varning. Vid sammanträde
den 9 september 1894 beslöt Ånimskogs
församlings skolråd att tilldela
folkskolläraren i församlingen F. J. Thyberg
varning enligt § 32 i folkskolestadgan för
förargelseväckande uppförande samt för
försumlighet i tjänsten.
Öfver detta beslut anförde T. klagomål
hos Karlstads domkapitel under yrkande,
att varningen måtte upphäfvas, alldenstund
de tillvitelser, som föranledt varningen, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
