Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (686.) 20 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD
FOLKUNDER Yl SNINGE N.’
N:r 8.
(686.)
STOCKHOLM, 2O FEBRUARI 1895
14:e årg.
Prenumerationspris i
Vi är 3,50 kr, 3/4 år 3 kr., J/2 år 2 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6. Allm, tel. 600O,
Tryckt hos Idun» Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annons pri s:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelse!-). Födelse ., förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad .senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
"prenumeratioq
.Svensk läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
mottages fortfarande från årets början. Pris
för helt år endast 3,50 kr., för halft år 2
kr. och för kvartal 1,25 kr.
(postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker alltid på närmaste
postanstalt.
- Hvarje lärare och lärarinna -
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
Svensk läraretidning-f-
pedagogiska guldkorn.
När du befaller, så gör det bestämdt
och följdriktigt. Om saken är sådan, att
den verkligen ej annorlunda kan
behandlas, uttala då din befallning, och när den
en gång är uttalad, vik aldrig sedan
därifrån. Betänk väl hvad du ämnar göra;
öfverväg alla följder; tänk efter, huruvida
ditt syfte är tillräckligt fast; och sedan,
när du slutligen stiftar lag, fordra lydnad,
hvad det än må kosta.
Herbert Spencer.
För mycket kan ingen lärare veta, men
väl kan han framlägga för mycket af sin
rikedom och därigenom trötta eller
förvilla det unga sinnet. E. Tegnér.
Undervisning i historia
för vuxen ungdom.
Det föredrag, hvarmed direktör Teodor
Holmberg, såsom vi förut meddelat, uti
Pedagogiska sällskapet härstädes inledde
diskussionen öfver ofvanstående ämne,
var af i hufvudsak följande innehåll.
Innan jag öfvergår till det här
föreliggande ämnet, ber jag att få förutskicka
ett par anmärkningar. För det första vill
jag betona, att den undervisningsmetod,
som jag i det följande kommer att
framställa, ingalunda gör anspråk på att vara
ett uttryck för, huru den historiska
undervisningen skall vara beskaffad. Den vill
endast påvisa ett af de sätt, hvarpå den
enligt mångårig erfarenhet kan bedrifvas,
så att den lämnar en verklig behållning.
För det andra ber jag få påpeka, att vi,
folkhögskolans lärare, arbeta under helt
andra förhållanden än lärarne vid andra
skolor. Våra lärjungar äro vuxna unga
män, hufvudsakligen ur den jordbrukande
klassen. Då de komma till oss, äro de
pedagogiskt ofördärfvade samt besitta ett
utveckladt förstånd och ett sundt,
mottagligt sinne. Häruti ligger för oss en stor
fördel. Men vår undervisningstid är kort.
Vi behålla våra lärjungar endast ett halfår
och kunna därför till historiekursen anslå
endast en tid af omkring 90 timmar.
Kan då med en sådan kurs någon
verklig behållning uppnås? Det beror på,
hvad man med sin undervisning åsyftar
och huru man meddelar densamma.
Själfklart är att undervisningen icke kan afse
att bibringa lärjungarne någon
minneskunskap af det slag, som kan vägas på en
examens vågskål. Hvad den bör åsyfta
är, att lära de unga se och förstå, huru
människolifvet i stort utvecklar sig, huru
det nya framgår ur det gamla, huru folk,
samhällen och religioner uppblomstra och
dö bort. Och detta bör framställas på
ett sådant sätt, att lärjungarne i sitt inre
gripas och påverkas af hvad de höra.
Vid en sådan undervisning kan boken
aldrig bli hufvudsak, endast ett godt och
värdefullt stöd; det väsentliga blir läraren.
Skall han kunna något verka, måste han
därför själf vara gripen af sitt ämne: »ett
slocknadt kol tänder ingen eld». Det
måste hos honom finnas något af Oden,
där han sitter i Lidskialf och öfverskådar
världsutvecklingen.
Från första stund söker jag hos
lärjung-i arne väcka en historisk, fosterländsk
stämning. Tärna skolsal är därför prydd med
bilder och porträtt af regenter, statsmän,
vetenskapsmän och skalder samt med andra
historiska framställningar, till hvilka jag
vid undervisningen kan hänvisa. Före
och efter hvarje lektion afsjungas unisont
fosterländska sånger. Själfva lektionen
börjar med ett kort förhör, hvarpå följer
3/4 timmes föredrag. Under aftnarna läses
fosterländsk litteratur: Eddan,
Völsunga-sagan, Fänrik Ståls sägner, Snoilskys
»Svenska bilder», Fredins »Vår Daniel»,
Wecksells »Daniel HjorU m. fi. Hvarje
tillfälle och medel användes att gifva
lärjungarne lyftning och att dag för dag höja
dem öfver det hvardagliga brödintresset.
Vid min undervisning har jag utgått
från den kända satsen: människan är sig
själf närmast. Det är därför hennes plikt
att först och främst lära känna sig själf
och det samhälle, i hvilket hon lefver.
Och detta lär hon genom historien. Ty
Sveriges historia är icke, såsom
lärjungarne vanligen föreställa sig, en bok, utan
den är svenska folkets eget lif. Den är
ett lefvande källsprång, en minnesbrunn,
ur hvilken ock bör flöda ett framtidshopp.
Den skall ingifva de unga vördnad för
fadren och deras verk; men den skall ock
lära dem inse, att Sveriges lycka och
storhet ej uteslutande tillhöra den tid, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
