Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. (688.) 6 mars 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
SVENSK LÅllAEETIDNINa
N:r 10
uttalande angående
kristendomsundervisningen, och däri har Ni rätt. Ogrundadt
är däremot, synes det oss, edert missnöje
därmed, att blott en del af beslutet, icke
det hela, genom vår fråga gjorts till
föremål för pröfning. Skulle det glädja eder,
kunna vi möjligen en annan gång göra den
nu oberörda delen till föremål för
undersökning. Bäst torde väl ändå vara att
undersöka en sak i sänder.
Ni undrar, om vi tro, att orden
»dogmatisk» och »religiös» beteckna ett och
detsamma. Det mena vi visst icke. Vi
mena tvärt om, att både den »dogmatiska»
och den »etiska»
kristendomsundervisningen bör vara »religiös», ja, »mera religiös»,
än den nu mångenstädes är. Men tillåt
oss fråga: Ni menar väl aldrig, hr
redaktör, att orden »dogmatisk» och »religiös»
beteckna oförenliga motsatser! Ty då skulle
Ni taga orden i någon för oss okänd
betydelse. Det ser dock nästan så ut, som
vore det eder mening.
Skulle ännu någon tvekan om frågans
innebörd hos eder återstå, skall den helt
visst försvinna, när Ni här nedan finner,
huru jag tänkt mig frågans besvarande.
Det svar, jag i en af Svenska folkskolans
vänners lokalföreningar föreslagit, lyder:
De, som kunna konsekvent uttala sig för
reformen »mindre dogmatisk - mera etisk
kristendomsundervisning», äro:
1) De, som ej känna den fria nådens
helgande kraft utan söka rättfärdigheten af lagen i
dygd och goda gärningar;
2) De, som vilja utvisa all dogmatik ur
skolan, vare sig de göra det under öppet
underkännande af de dogmatiska sanningarna eller
af någon hemlig pedagogisk visdom, hvars
grunder äro ett arcanum;
3) De, som hafva i reserv en ny dogmatik,
för hvilken de vilja bereda rum. Dessa kunna
ju inbördes hafva mycket stridiga syften.
Stockholm den l mars 1895.
Fredrik Lundgren,
andre ordförande i Svenska folkskolans
vänners förvaltningsutskott.
Att rektor Lundgren här ofvan riktigt
redogjort för frågans innebörd och syfte,
såsom dessa i Svenska folkskolans
vänners förvaltningsutskott framställdes och
fattades, få vi härmed intyga.
Stockholm den l mars 1895.
Johannes Norborg, Joh. Lofven,
sekreterare i Sv. F. V:s ledamot af Sv. F. V:s
förvaltningsutskott. förvaltningsutskott.
*
Ingen bör bättre kunna lämna rent
besked om det omskrifna
diskussionsämnets verkliga innebörd än den ärade
insändaren. I det anförande, hvarmed
han för någon tid sedan inledde
behandlingen däraf och som (med några
uteslutningar) blifvit förliden vecka in extenso
offentliggjordt, förklarar han, att han
»själf uppställt frågan».
Under sådana förhållanden hade man
emellertid kunnat vänta, att han i sin
förklaring skulle betjänat sig af mindre
oklara och kringgående ordalag.
Vi hafva haft rätt i vår tro, säger
han, att frågans uppställare »haft i
åtanke» tionde allmänna folkskolläraremötets
uttalande angående
kristendomsundervis-ningen. Hvarför detta besynnerligt
sväfvande och mångtydiga uttryck? Hvad
vi ville veta var ju icke, hvad rektor
Lundgren »haft i åtanke», utan kort och
godt detta: År det 1888 års
mötesuttalande, som han menar, då han talar
om »yrkandet på mindre dogmatisk och
mera etisk kristendomsundervisning»?
Den frågan borde fått ett rent och
otvetydigt svar.
Huru ett sådant skulle hafva utfallit,
därom kan man göra sig en föreställning
genom rektor Lundgrens ofvan omnämda
inledningsanförande.
Anledningen till att denna fråga blifvit väckt
- sade han - är det uttalande, hvarom
flertalet enade sig vid 10:de allmänna
folkskolläraremötet i Stockholm.
Äfven detta yttrande är emellertid så
affattadt, att det kan medgifva en
undvikande tolkning. En tydligare fingervisning
rörande frågeställarens mening utgöra hans
i samma inledningsanförande flera gånger
upprepade anfall mot »den person, som
formulerade 1888 års skolmötes beslut»,
och hvars program rektor Lundgren
formulerar sålunda: »mindre dogmatisk -
mera etisk».
Nu hafva vi emellertid genom
ordagrant anförande af 1888 års
mötesuttalande ovedersägligen ådagalagt, att den
af rektor Lundgren framställda
formule-ringen icke öfverensstämmer med detta
uttalande, utan återgifver detsamma i en
mycket vanställd, mot dess uppenbara
mening alldeles stridande gestalt, och vi
hafva önskat en förklaring öfver detta
mindre lojala sätt att handskas med en
motståndares yrkanden.
Hr rektor Lundgren har icke funnit
skäl att tillmötesgå denna vår hemställan.
Han ordar i stället om vårt missnöje
därmed, att »blott en del af beslutet, icke
det hela» gjorts till föremål för pröfning,
och han gläder oss med löftet att
möjligen en annan gång återkomma till »den
nu oberörda delen».
Hvadan detta dunkla tal?
Mötesbeslutet bestod af tvänne delar*, men om en
af dessa har vid förevarande tillfälle
aldrig varit fråga. Hvad vi förebrått rektor
Lundgren är ju ingalunda, att han lämnat
den senare delen oberörd och gjort
endast den förra till »föremål för pröfning»,
utan något helt annat, nämligen att han
genom att just ur denna förra del borttaga
själfva hufvudordet »religiös» gifvit
denna del af resolutionen en väsentligen
förändrad mening. Det var denna hans
åtgärd, som efter vår mening i hög grad
behöfde en förklaring.
Vi hafva gissningsvis försökt en sådan,
i det vi tänkt oss, att frågans
uppställare möjligen uteslutit ordet »religiös»,
enär detta enligt hans supponerade
mening vore liktydigt med ordet »dogma-
* Det lydde som bekant sålunda:
»En reform af kristendomsundervisningen bör
gå i den riktningen, att
1) denna undervisning blifver mindre
dogmatisk, mera religiös och etisk, än nu är fallet;
2) denna undervisning med större klarhet
och eftertryck än nu är fallet häfdar det
evangeliskt kyrkliga lefnadsidealets rätt gent emot
såväl materialistiska som katolska och därmed
besläktade sekteristiska uppfattningar.»
tisk». Och vi kunna ej neka, att
offentliggörandet af rektor Lundgrens
inledningsanförande dess värre gjort denna
vår gissning nästan till en visshet. Det
heter nämligen där ordagrant:
»Mindre dogmatisk - mera etisk», hvad
betyda dessa ord, hvad innebär detta yrkande?
Ordet etik betecknar en vetenskap, som talar
om lag, plikt, dygd och g öda gärningar. »Mera
etisk» skall väl då betyda: låt barnen höra
mera om dessa stycken: om lag, plikt, dygd
och goda gärningar o. s. v.!
Dogmatiken är också en vetenskap. Denna
framställer, hvad vi känna om Gud såsom vår
fader, om Jesus såsom vår frälsare, om Anden,
som vill helga oss. »Mindre dogmatisk»
betyder således: mindre om den himmelske
fadern, buru han älskade världen, och huru han
i outgrundlig kärlek uppehåller och styr; mindre
om Jesus och hans kärlek, hans försoning, re
gering o. s. v.
Att aflägsna dogmatiken ur folkskolan
skulle, säger han vidare, vara att
borttaga »all undervisning om Guds faderliga
försyn, som vårdar sig om oss, om Jesus,
som älskat oss» o. s. v.
Man behöfver icke läsa mer för att
finna, att rektor Lundgren här liksom
så ofta tillförene gör propaganda för ett
annat språkbruk än det hittills hos oss
gängse. Evangeliernas berättelser om
Jesu lefverne och död äro enligt detta
språkbruk idel dogmatik] då Jesus i sin
bergspredikan skildrade, huru Gud
drager omsorg om fåglarna under himmelen
och liljorna på marken, så
dogmatise-råde han; då han lofvade sina sörjande
lärjungar att sända dem hugsvaleisens
ande, så inpräglade han hos dem en
dogm o. s. v.
Vi underskatta ingalunda rektor
Lundgrens förmåga, och vi veta väl, att han
inom vissa kretsar gäller såsom en
oemotsäglig auktoritet i alla afseenden, således
äfven i språkligt*. Men för den uppgift,
han här satt sig före, skola hans
förmåga och auktoritet tvifvelsutan befinnas
otillräckliga. Den åtskillnad, som man af
gammalt är van att göra mellan
hjärtesak och lärdomsformel, tro och dogm,
religion och dogmatik torde nog
fortfarande komma att bestå. En
dogmatiker kan naturligtvis mycket väl vara
religiös, en metriker skald och en
musikteoretiker sångare, men häraf följer
ingalunda, att de måste så vara, ej heller att
ett barn blir musikaliskt genom läran
om generalbasen, poetiskt genom metriken
eller religiöst genom inlärandet af en
dogmatiserande katekes och en än mer
dogmatiserande kateketisk handbok.
* Ett verkligen rörande prof härpå gafs af
den rektor Lundgren närmast följande talaren,
skolföreståndaren Joh. Lofven, som enligt det
tryckta referatet yttrade: »Orsaken till att
många instämma i yrkandet om mera etik och
mindre dogmatik är också, att man ej har
klart för sig, hvad etik och dogmatik är. Hade
man 1888 allmänt vetat, att etik varit en veten
skåp om lag, dygd, plikt och goda gärningar,
och dogmatik trosläran om Fadern, Sonen och
den Helige Ande, torde många ropat nej i
stället för ja. Somliga tyckas tro, att dogmatik
är lika med katekes och etik lika med
bibelläsning och biblisk historia. I dag hafva
åtminstone vi tydligt fått höra, att Så icke är
förhållandet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0120.html
