Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (695.) 24 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
det uppväxande släktets hälsa. Ty det är
på denna hälsa släktets framtid är byggd;
det är i främsta rummet på hälsan det är
beroende, om och i hvad rnån detta släkte
skall kunna fylla sina lifsuppgifter, hvari
dessa än må komma att bestå, och
framför allt det är på denna det uppväxande
släktets hälsa, som dess förvarfOduglighet
i första rummet är grundad. Lika gifvet
är ock, att då samhället till det
uppväxande släktets undervisning anställer i sin
tjänst en kår af lärare och lärarinnor,
samhället äfven har skyldighet att se till,
att dessa i och genom sin tjänsteutöfning
ej lida men till sin hälsa.
Denna samhällets plikt att vårda
Skolhygienen ej blott för barnens utan äfven
för lärarens skull förbises ofta, i det man
visserligen medgifver, att de hygieniska
förhållandena i skolorna ofta äro sådana, att
de skada barnen, men tillika menar, att de
ej äro af så hälsovådlig beskaffenhet, att
de förmå skada den fullvuxne och därför
mera motståndskraftige läraren. Men vi
måste betänka, att om än den fullvuxnes
motståndskraft är väsentligt större än
barnens, och om således hygieniska
missförhållanden ej inverka så skadligt på den
förre som på den senare, så är likväl
denna motståndskraft begränsad, och fråga
är, om ej det förhållandet, att läraren hela
lifvet igenom är utsatt för de hygieniska
skadligheter, som barnen blott underkastas
under en del af deras uppväxttid, mer än
uppväger den fördel, läraren har i sin större
motståndskraft. Visst är, att den
blodfattigdom och det klena nutritionstillstånd,
som så ofördelaktigt känneteckna en ej
ringa del af vår folkskollärare- och
lärarinnekår, måste skrifvas på räkningen af
de hygieniska missförhållandena inom
skolan; och att insikten härom äfven bland
medlemmarne af denna kår är ganska
allmänt spridd, framgår tydligt af ej få bland
de klagomål, som å
frågeformulärsblanketterna framförts, och till hvilka vi i detta
hänseende hänvisa. Att det äfven ligger
i samhällets eget intresse att bevara
lärarens hälsa är själfklart. Endast den
kroppsligt friske läraren kan i längden fullt väl
utföra ett så mödosamt arbete som
undervisarens är och måste vara, om det skall
rätt skötas.
Om nu således samhällets plikt måste
vara, att skolorna så anordnas och skötas,
att de ej lända till barnens och lärarnes
ohälsa, måste det tydligen vara af största
intresse att erhålla tillförlitlig kunskap om,
huru i detta hänseende förhållandena
gestalta sig, och då för tillfället fullt
tillförlitlig sådan kunskap är omöjlig att ernå,
måste hvarje försök att nå äfven blott en
tillnärmelsevis riktig föreställning om det
nuvarande hygieniska tillståndet i våra
folkskolor med tacksamhet mottagas. Det är
ur denna synpunkt jag anser det i
föreliggande undersökning lämnade
kunskapsmaterialet böra betraktas,
Materialets förtjänster äro lätt insedda.
Det lämnar oss en mängd fullt exakta
upplysningar om förhållandena i de skolor, som
i undersökningen deltagit, hvilka äga största
betydelse för bedömandet af folkskolans
hygieniska tillstånd, och som vi eljest ej
skulle äga kunskap om. Detta gäller
uppgifterna om belysningen, antalet lekplatser,
luftkuben, renhållningen, ventilations- och
uppvärmningsanordningarna, skolborden
m. m. Dessa uppgifter måste anses fullt
exakta, ty någon särskild fackkunskap för
uppgifternas meddelande har ej behöfts,
och något skäl för att de med vett och
vilja skulle förfalskats föreligger ej. Men
oafsedt dessa objektiva meddelandens värde,
äro också enligt min tanke de mera
subjektiva, hvilka i de särskilda >/klagomålen»
framkomma, af stort värde, emedan de,
ofta på ett i hög grad målande sätt, gifva
oss en inblick i de svåra missförhållanden,
under hvilka många af våra folkskolor
arbeta. Och att dessa uppgifter blifvit så
målande och skaffa oss en så liflig
öfvertygelse om missförhållandena, beror därpå,
att "de lämnats af personer, hvilka själfva
lidit och lida under dem.
A andra sidan äro materialets brister
påtagliga. Det är åt många håll starkt
begränsadt och utgör blott en ringa del af
det, som vore nödvändigt för en fullt
riktig kunskap om det nuvarande tillståndet.
Vi hafva redan påpekat, att en mängd
frågor af största vikt för bedömandet af detta
tillstånd alls ej kunnat komma till
besvarande. Hit höra frågorna om
hälsotillståndet i skolan, om de olika egentliga
skol-sjukdomarnas frekvens och intensitet, om
Öfveransträngningen till följd af skolarbetet,
om skolans betydelse som förmedlare af
smittämnens spridning m. m., frågor, som
ej kunnat föreläggas till besvarande,
emedan deras besvarande skulle förutsatt
fackkunskaper, som ej kunde här förutsättas.
Men äfven värdet af svaren på somliga af
de frågor, som formuläret ansett sig kunna
ställa, är starkt begränsadt. Det är föga
vunnet att erhålla uppgifter om
ventilationsanordningar och värmeapparaters
beskaffenhet, då ej undersökningen meddelar,
huru dessa anordningar och apparater
verka; sådant kan endast bedömas genom
sakkunnig pröfning, och denna hafva
frågornas besvarare ej mäktat åstadkomma.
Men en ännu större brist ligger däri, att
de undersökta skolorna utgöra blott en
mindre del af de befintliga, och att
dessutom deltagandet i undersökningen varit
så ojämt fördeladt, att från åtskilliga stora
landsdelar så godt som inga uppgifter
inkommit, och från andra så få, att de ej
tillåta några konklusioner angående
folkskolans tillstånd därstädes. Vi hafva
redan sett, huru detta förhållande tvungit till
varsamhet vid jämförelsers anställande
mellan de särskilda landsdelarnas skolor, och
hvar och en inser, huruledes äfven i de
frågor, som undersökningen behandlar och
verkligen kan behandla, resultaten endast
kunna blifva approximativa.
Detta oaktadt utgör denna undersökning
ett viktigt steg framåt till en riktig
kunskap om vår folkskolas hygieniska tillstånd
för närvarande. Ty frånräknadt den äga
vi hittills faktiskt i afseende på här
behandlade frågor endast kunskaper, som
äro långt mindre exakta och tillförlitliga
än de, som i dessa uppgifter samlats. De
enda vi dessutom äga finnas nämligen i
de ofta citerade folkskoleinspektörernas
berättelser angående folkskolornas tillstånd
under åren 1887-92, och jag har att i
detta sammanhang yttra några ord om
dessa berättelsers fel och förljänster, för
så vidt de beröra folkskolans hygien.
Meddelandenia om skolrummen och
skol-möblerna utgöra i inspektörsberättelserna
alltid en endast mycket ringa del af
berättelsen, men hvad som genast vid deras
genomläsande frapperar, är den
utomordentligt stora ojämnhet, de lida af. Ingen
som helst regel är följd vid deras
affatt-ning. I medeltal upptaga de kanske en
sida i tryck, men sådana förekomma, som
behandla ämnet på 3 å 4 sidor, och ej få
behandla det på en half sida eller
därunder ända ned till några få rader, utan
att man kan upptäcka någon som helst i
själfva ämnet befintlig anledning till ett
sådant förhållande. Anledningen är helt och
hållet subjektiv och utgöres af
vederbörande inspektörs godtfinnande. Jag citerar
som exempel på sådana summariska
redogörelser angående skolrummen och
skol-möblerna följande:
Allt man får veta angående detta ämne
från Skara domprosten och Barne kontrakt
utgöres af .följande:
»Under den gångna helårsperioden hafva
uppförts 5 nya folkskolehus och 6 nya
småskolehus. Af lärorummen kunna 51 anses
goda, 10 medelmåttiga och 11 under
medelmåttan. Skolmöblerna stå i allmänhet i
förhållande till lärorummen, dock så att rummen
numera på några ställen vanprydas af gamla
skolmöbler.»
Från Tveta, Västbo och Vista kontrakt
får man endast veta:
»För inrymmandet af områdets 155
folkskoleanstalter funnos under året 103 skoldistriktens
egna skolhus samt 47 förhyrda lokaler.»
Från Malmö stad:
»Den 2 oktober 1889 invigdes en ny
folkskolebyggnad, den s. k. Pildamskolan.
Uppförd i 3 våningar innehåller den 12
folkskolesalar, 10 småskolesalar och l slöjdsal. Till
bostäder åt förste läraren och
skolvaktmästa-ren är å tomten uppförd en byggnad i två
våningar med 4; rum till den förre och 2 till den
senare. Kostnaderna för samtliga byggnaderna,
tomtens planering, inventarier m. m. uppgå till
omkring 160,000 kronor.»
Från Ljunits och Herrestads m. fi.
kontrakt är allt man i detta ämne får veta
följande:
»På intet skolans område torde framstegen
vara så i ögonen fallande som på detta.
Församlingarna åtaga sig mycket stora och
kännbara uppoffringar för att, så långt de förmå,
sätta lärorummen både i fråga om utrymme,
prydlighet och sundhetshänsyn i godt skick.
Och då nya skolhus uppföras, sker det med
största omsorg, De ställen äro inom
inspektionsområdet få - de finnas dock - där
klagomål öfver skollokalerna äro befogade.
Detsamma kan sägas om skolmöblerna. Äfven i
afseende på dem är skillnaden mellan förr och
nu i ögonen fallande.»
För skolorna i hela Blekinge län lyda
meddelandena i detta ämne som följer:
»Lärorum och skolmöbler. De förra äro
med få undantag ändamålsenliga, de senare
icke så. Förbättringar i dessa hänseenden
kosta mycket och gå sakta framåt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
