Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (696.) 1 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
SVENSK LÄRAEETIDNINa
När 18
rättelser framgår, att dessa nybyggnader
af folkskolehus utgöra en lifsfråga för
folkskolan och dess hygien. Det ligger i
sakens natur,, att nybyggnaderna, äfven om
de äro bristfälliga, skola i regeln vara
ändamålsenligare för skolan än förhyrda
lokaler, vid hvilkas byggande ju ingen som
helst hänsyn kunnat tagas till de för
skolan egendomliga krafven på byggnaders
anordning.
#
Till sist några ord om förnyandet af
sådana hygieniska undersökningar som de
här bearbetade, Vi hoppas, att det ej är
sista gången folkskollärare samarbeta för
att på detta sätt befordra
folkskolehygienens utveckling. Ett sådant arbete har
utom sitt hygieniska och kulturhistoriska
värde äfven det goda med sig, att det
verkar lifvande och stärkande på lärarekårens
intresse för denna viktiga angelägenhet.
Och utan tvifvel kan en förnyad
undersökning, genom en förenkling af
frågeformuläret, u4an att härigenom utelämnades
för bedömandet af det hygieniska
tillståndet verkligt viktiga frågor, erhålla en ännu
större anslutning än den föreliggande
undersökningen, hvarigenom ock
undersökningens värde, såsom vi flerfaldiga gånger
påpekat, skulle väsentligen förökas.
FÖR DAGEN.
Folkskolläraren och
skolhälsovården.
Den Skolhygieniska undersökning, som
blifvit föranstaltad inom Sveriges
allmänna folkskollärareförening, har, såsom i
förra numret i korthet omnärndes, gifvit
anledning till ännu en riksdagsmotion
utom den af professor Curt Wallis väckta.
Denna nya motion, som återfinnes å
annat ställe i dagens nummer, är
afgifven af en landtmannarepresentant, och
just i denna omständighet ligger en stor
del af dess betydelse. Att pedagogikens
och medicinens målsmän måste önska
en förbättring i de nu rådande
skolhy-gieniska-missförhållandena säger sig själft.
Däremot har man kunnat befara, att
personer, som icke stå i samma
omedelbara förhållande å ena sidan till skolan,
å andra sidan till den hygieniska
vetenskapen, möjligen skulle kunna ställa sig
tveksamma eller ovilliga gent emot
sådana sträfvanden. Det kan för dem
ligga nära till hands att förargas öfver
skildringen af det nu mångenstädes
härskande tillståndet samt att motsätta sig
alla förändringar,, hvilka på ett eller
annat sätt förr eller senare skulle kunna
medföra i någon mån ökade kostnader.
Under sådana förhållanden är det
glädjande att finna saken varmt behjärtad af
en allmogerepresentant i andra
kammaren.
Oaktadt vi sålunda anse, att
lärarekåren har skäl att vara motionären
tacksam för hans förslag, kunna vi dock för
vår del ingalunda i allt instämma i den
tankegång, hvarpå densamma hvilar.
Motionären önskar, att landsortskom-
munernas hälsovårdsnämder måtte erhålla
en kraftig påminnelse om hvad dem
enligt hälsovårdsstadgan åligger. Dess
värre är detta tämligen obestämdt. I nämda
stadga föreskrifves visserligen, att kom.
munalnämd »skall ägna sin
uppmärksamhet åt allt, som kan inverka på
sundheten och allmänna hälsotillståndet inom
kommunen, samt allvarligt söha att
häruti åstadkomma förbättringar och ett
tillfredsställande skick» (kap. 3 § 27 mom.
2), hvarjämte bestämmes, att »i rum,
där vanligen ett större antal människor
samlas, såsom kyrkor, skolrum–––––
med flera dylika, bör tillräcklig
luftväxling underhållas» (kap. 3 § 29 mom. 2
jämfördt med kap. 2 § 13 mom 2).
Men dessa uttryck äro så sväfvande och
tänjbara, att af dem ingen synnerlig
verkan försports.
Motionären anser vidare, att
»pro-vinsialläkarne äro både kompetenta och
pliktiga att gripa in på detta område».
Detta må vara sant, särskildt hvad förste
provinsialläkarne angår, men med
afseende på dem möter den ledsamma
omständigheten, att bland de i k. m;ts
instruktion för läkare af den 31 oktober 1890
uttryckligen nämda åliggandena
besynnerligt nog icke upptages den att hafva
tillsyn öfver de Skolhygieniska
förhållandena.
Gifvet är emellertid, att
skolhälsovår-dens vänner med nöje skulle se, om
häl-sovårdsnämders, kommunalnämders och
förste provinsialläkares uppmärksamhet
fästes vid dessa förhållanden, och att de
sålunda ur denna synpunkt måste önska
motionen framgång.
Däremot kunna vi på intet sätt dela
de betänkligheter, som motionären
framställt mot det af professor Wallis väckta
förslaget om undervisning i
skolhälso-vård vid seminarierna.
Genom en sådan undervisning skulle
staten - enligt hr Olssons åsikt – på^
lägga lärarekåren en skyldighet, som
enligt hans förmenande skulle för många
medföra endast obehag, ity att de
otvifvelaktigt finge ännu mera att för skolans
bästa göra framställningar om.
Ett dylikt resonnement skulle måhända
hafva någon grund för sig, ifall
skolhälsovården vore något, som
folkskolläraren efter sitt eget behag kunde befatta
sig eller icke befatta sig med.
Men så är ingalunda förhållandet.
Läraren och lärarinnan hafva i detta
afseende intet fritt val. De måste -
viljande eller icke viljande – lefva midt
uppe i de förhållanden i fråga om
utrymme, luft, belysning, uppvärmning,
rengöring, inredning o. s. v., som här äro
på tal; de äro för sin dagliga
verksamhet och sin egen hälsa af dem
beroende, och de hafva till ovillkorlig plikt mot
sina lärjungar och mot sig själfva att
efter bästa insikt och förmåga söka få
dessa förhållanden så goda, som
omständigheterna i hvarje fall medgifva.
Detta är ett moraliskt åliggande, som
de icke kunna befria sig ifrån, så länge
de kvarstå i skolans tjänst.
Hvad professor Wallis motion åsyftar
är sålunda icke att pålägga läraren en
ny skyldighet utan endast och allenast
att gifva honom större förmåga att upp*
fylla en skyldighet, som han redan har,
och som utgör en väsentlig del af hans
åtagna kall. Hvad som önskas är icke
en ökad börda utan blott en ökad kraft
att bära den gamla bördan.
För den, som icke närmare satt sig
in i lärarens ställning, kan det
visserligen synas tvifvelsamt, huruvida härmed
vore så synnerligen mycket vunnet. Men
vid närmare eftertanke måste hvarje
tvifvel i detta hänseende försvinna.
På en stor del af de Skolhygieniska
förhållandena kan läraren, ifall han
nämligen har god vilja och någon
fackkunskap i ämnet, utöfva ett omedelbart
inflytande.
Hit hör för det första brorslotten af
hvad man kallar undervisningens hygi^
en, d. v. s. bedömandet ur
hälsovårdssynpunkt af olika slags
undervisningsmedel och undervisningsmetoder (exen>
pelvis i ritning, skrifning, handarbete
o. d.)..
För det andra äro äfven i fråga om
de mera yttre anordningarna lärarens
egna åtgöranden af den allra största be.
tydelse, Huru förträffliga dessa yttre
anordningar äq kunna vara/ beror dock
deras verkan väsentligen af deras skötsel,
och är läraren på förevarande område
icke insiktsfull, så blir icke heller
skötseln insiktsfull. Äfven här gäller den
gamla sanningen: sådan läraren är, sådan
är ock skolan.
För det tredje skulle skolhygienisk
bildning hos läraren obestridligen utöfva stort
inflytande på de myndigheter, som hafva
att bestämma öfver sådana Skolhygieniska
förhållanden, hvilka läraren icke på egen
hand kan ordna. Vi skola icke lägga
någon vidare vikt vid den ökade
»auktoritet» och »prestige», som fackkunskap
i denna sak kunde antagas medföra, ty e
»auktoritet» och »prestige» i och för sig e
böra alldeles icke vara föremål för
lärarekårens fikan. Men klart är> att om
skolmyndigheterna märkte, att de i läraren
hade en förståndig och intresserad
rådgifvare, hvilken kunde hjälpa dem att
med samma eller mindre kostnad åstad*
komma något väsentligen bättre än utan
hans bistånd kunde blifva fallet, så
komme de nog äfven i allmänhet att
begagna sig häraf. Den samverkan, som
redan nu äger rum genom de årligen
påbjudna öfverläggningarna mellan
skolråd och lärarekår, skulle då helt visst
blifva mera fruktbärande.
Hygienen i sin helhet är en ny
vetenskap, som ännu håller på att arbeta sig
fram. Detsamma gäller äfven om den
lilla del däraf, som kallas skolhygien.
Det kan därför icke synnerligen förvåna,
att denna senare ännu ej kunnat
tillkämpa sig något rum på seminariernas
läroplan, detta så mycket mindre, som
konservatism (eller, som det brukar heta,
»betänksarxihet Och lugn besinning») utgör
en synnerligen utmärkande egenskap hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
