Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (698.) 15 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
239
undantagsvis, ty så vidt eleven ej begått
något särskildt felsteg, erhåller han som
bekant högsta betyget. Och i alla
händelser måste det väl anses vågadt att gradera
de sökandes sedliga egenskaper på
grundvalen af ett betyg, som utfärdats före
inträdet i kallet och vid så unga år, att
karaktären knappast har börjat stadgas.
Hvad tjänstgöringsbetygen angår, så hafva
dessa varit af två olika slag: de, som
utfärdats af skolråd med iakttagande af
vanliga laga former, och de, som utfärdats
af pastor med eller utan angifvande, att
det skett å skolrådets vägnar.
Genom det ministeriella cirkuläret af den
7 mars 1895 har det emellertid blifvit
på-pekadt, hvad som redan förut var tydligt,
att tjänstgöringsbetyg af det senare slaget
saknade all laga kraft, hvarjämte
föreskrif-vits, att betygen skola innehålla följande:
lärarens (lärarinnans) fullständiga namn;
egenskapen (ordinarie, extra ordinarie,
biträdande eller vikarierande), i hvilken han (hon)
varit anställd;
arten af den skola (fast eller flyttande
folkskola, fast eller flyttande mindre folkskola, fast
eller flyttande småskola), vid hvilken han (hon)
tjänstgjort;
uppgift om tiden för den ifrågavarande
tjänstgöringen ;
vitsord om skicklighet och nit;
vitsord om uppförande.
Något vitsord om »gudsfruktan» skola
således enligt cirkulärets föreskrift
tjänstgöringsbetygen icke innehålla, och hvad
vitsordet om »uppförande» angår, så synes
det gifvet, att detta kommer att bestämmas
enligt samma grunder som hittills och enligt
samma grunder som i seminariebetygen,
d. v. s. i alla de fall, då bevisliga sedliga
förseelser ej föreligga, kommer det högsta
betyget att användas.
Häraf framgår, att på grund af
ansökningshandlingarna de sökandes gudsfruktan
och sedliga egenskaper ej kunna graderas,
eller med andra ord: dessa handlingar visa
ej, hvilka af de kompetenta sökande, som
böra i nu nämda båda afseenden
föredragas framför de andra. Hvarpå skall då
den i stadgan anvisade graderingen af
gudsfruktan och sedliga egenskaper stödja sig?
Någon personlig kännedom om samtliga
sökande kan ju ej förutsättas hos skolrådet.
Och äfven om så vore fallet - hvem
skulle kunna gradera gudfruktiga personers
gudsfruktan utom Han, »som ser till
hjärtat och rannsakar njurar»? Att personlig
kännedom icke heller räcker till för
gradering af sedliga personers sedlighet,
framgår med tillräcklig tydlighet af hvad som
erinrats om seminariebetygen och de
formenliga tjänstgöringsbetygen; ty förslår ej
härför den mera ingående kännedom, som
förvärfvats af seminarielärarne och af det
skolråd, som utfärdar ett betyg, så måste
själfklart den mera ytliga bekantskap med
de sökande, som möjligen någon gång kan
finnas hos dem, som upprätta ett förslag,
vara än mera otillräcklig.
Den i främsta rummet anförda grunden
för de sökandes inbördes företräde kan
sålunda, enligt hvad nu blifvit visadt, aldrig
användas utan att fritt rum lämnas åt det
fullständigaste godtycke.
T andra rummet skola de sökandes »kun-
skaper och skicklighet att undervisa» utgöra
grund för upprättande af förslaget. Dessa
uttryck jämte föreskriften, att
tjänstgöringsbetyg behöfver företes endast för den
senast innehafda befattningen, som ju kan
hafva varit endast en obetydlig del af hela
tjänstetiden, hänvisa på, att här i främsta
rummet, för att icke säga uteslutande, afses
de »kunskaper» och »den skicklighet att
undervisa», som styrkes genom
seminariebetyget och möjligen förekommande
undervisningsprof.
En sådan uppfattning af bestämmelsen
är ock den vanliga inom skolråden.
Däremot saknas hvarje bestämmelse, som
förpliktar skolrådet att vid förslagets
upprättande taga hänsyn till det sätt, hvarpå
sökanden skött sina förut innehafda tjänster
vid skolan.
Detta måste anses stå i strid med
folkundervisningens sanna intresse. Ty detta
kräfver obestridligen, att hvarje ledig plats
besattes med den därför dugligaste. Och
då dugligheten är en produkt af lefvande
insikt samt energi, vilja och förstånd
att i hvarje moment göra det, som bör
göras, så kan den ej med någon grad
af säkerhet bedömas annat än af den
utöfvade verksamheten, icke med ledning af
ett gammalt examensbetyg eller ett tillfälligt
läroprof.
Men folkskolestadgans förbiseende af den
under tjänstens utöfning vunna
lärareskickligheten har ännu mycket djupare gående
verkningar. Genom sin officiella karaktär
är det ägnadt att hos allmänheten,
skolmyndigheterna och de yngre lärarne ingjuta
och befästa den föreställningen, att
lärarens yrkesduglighet skulle kunna fullt och
väsentligen vinnas genom den visserligen
i och för sig nödvändiga men dock
endast förberedande seminariekursens
undervisning, instruering och öfning, och att
härför icke, lika oafvisligt som inom andra
intellektuella yrken, hufvudsakligen skulle
kräfvas allvarliga studier och träget arbete
efter inträdet i kallet med dess ansvar.
En sådan skef föreställning måste i sin
ordning menligt inverka på lärarnes ifver
att bedrifva dessa verkliga yrkesstudier,
och detta icke blott direkt utan äfven
indirekt, nämligen genom frånvaron af den
uppmuntran, som alltid ligger däri, att
gjorda framsteg uppmärksammas, erkännas
och erhålla sin tillbörliga belöning.
Hos församlingarna och skolråden
framkallar samma oriktiga mening ett högst
menligt förbiseende af den verkliga, solida
förtjänsten, hvarför ock så föga göres för
att framkalla och sedan till
undervisningens och uppfostrans framgång bibehålla
denna.
Med nu berörda brist i folkskolestadgan
sammanhänger på det närmaste saknaden
af bestämmelse därom, att tjänstetidens
längd i och för sig bör intill en viss gräns
gifva företräde, i de fall nämligen, att
öfriga meriter väga jämt. Vore det så, att
dugligheten hufvudsakligen förvärfvades före
inträdet i kallet, så måste den hafva nått
sin höjdpunkt under de första tjänsteåren,
och lång tjänstetid måste då beteckna en
tillbakagång. Är åter det motsatta betrak-
telsesättet - såsom centralstyrelsen för
sin del förmenar - det riktiga, så lämnar
den längre tjänstetiden ovedersägligen
under för öfrigt lika omständigheter en viss
garanti för större duglighet.
Af nu angifna skäl synes det
centralstyrelsen vara öfverensstämmande med
skolans sannskyldiga bästa samt med billighet
och rättvisa mot lärarne, att
bestämmelserna angående de sökandes inbördes
företräde vid upprättande af förslag till
folkskolläraretjänst ändrades därhän, att
skolrådet vid jämförelsen hade att taga
hänsyn till:
L Det nit och den skicklighet, hvarmed
sökanden enligt företedda tjänstgöringsbetyg
skött undervisning och tukt.
2. De kunskaper och den
undervisningskonst, som styrkas genom seminariebetyg
eller undervisningsprof eller på annat fullt
tillfredsställande sätt.
3. Det antal tjänsteår, under hvilka
sökanden enligt tjänstgöringsbetygen
oför-vitligen utöfvat sitt kall.
Härigenom skulle följande fördelar
vinnas:
1. Grunderna för förslagets upprättande
blefve i möjligaste mån objektiva och
sådana, att de af respektiva skolråd faktiskt
kunde följas.
2. De verkliga yrkesstudierna finge ett
nu saknadt officiellt erkännande.
3. Lärarnes fortsatta utbildning komme
att kraftigt befrämjas genom medvetandet
om att nit och skicklighet, ådagalagda
under långvarig tjänst, komme att hafva ett
väsentligt inflytande vid sökandet af
befordran.
4. De ekonomiska fördelar, som
erbjudas genom förmånligare anställning vid
skolan, skulle blifva rättvisare fördelade
med hänsyn såväl till de sökandes
förtjänster som till deras behof.
5. Kommunerna skulle förmås att täfla
om de lärare, hvilka vinnlade sig om sin
ytterligare förkofran.
6. Skolan skulle mera än nu är fallet
vara skyddad mot faran af liknöjda och
dåliga lärare och i stället genom eggeisen
till täflan och förkofran blifva, till fromma
för undervisningen och uppfostran, utrustad
med ett rikare mått af andliga krafter.
#
Blefve dessa tankar förverkligade, så
komme emellertid tjänstgöringsbetygen att
erhålla en helt annan och större betydelse,
än de hittills ägt. Det blefve då ock en
nödvändighet, att folkskolestadgan ägnade
mera uppmärksamhet åt deras utfärdande,
än för närvarande är fallet.
Då det åligger en lärare, som haft
anställning, att vid ansökan förete betyg öfver
sin tjänstgöring vid den skola, där han
senast varit anställd, synes det vara klart,
att vederbörande skolråd äfven skall vara
pliktigt att på lärarens begäran afgifva
sådant betyg. Men något direkt åläggande
i detta afseende innehåller icke
folkskolestadgan, och det har därför flera gånger
händt, att skolrådsordföranden försummat
att härför hålla sammanträde. Det synes
därför, som om en viss tid borde lagligen
fastställas, inom hvilken betyget skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
