Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (700.) 29 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
269
hellre ville höja den utgående
kofoders-ersättningen till det af folkskolläraren Olof
Nilsson äskade beloppet eller 125 kronor
om året - till Nilsson i hans egenskap
af folkskollärare i församlingen årligen från
och med år 1896 ej mindre anskaffa
nöjaktigt sommarbete åt en ko i närheten af
skolan än äfven såsom vinterfoder vid
skolan årligen tillhandahålla honom i mån
af behof 1,020 kilogram hö och enahanda
mängd halm, hälften af hafre och hälften
af råg eller korn, allt af fullgod
beskaffenhet; dock att därest församlingen icke
själf ville gå i författning om anskaffande
af sommarbete, densamma finge öfverlämna
detta åt Nilsson enligt dennes erbjudande
mot en årlig ersättning af 50 kronor;
hvarjämte församlingen förpliktades godtgöra
Nilssons kostnader i målet med 8 kronor.
Församlingen sökte häri ändring, men
har kammarkollegium den 22 sist!, april
i allo fastställt länsstyrelsens utslag.
Stockholms folkskolor.
Folkskole-öfverstyrelsens budgetförslag för 1896 -
i sammandrag återgifvit i denna tidning
n:r 20 - behandlades vid kyrkostämmor
med samtliga territoriella församlingar
härstädes i måndags afton. Förslaget
godkändes oförändradt af alla församlingarna.
Blott på två håll uppstodo kortare
diskussioner.
- Kyrkofullmäktige härstädes godkände
i fredags det af E. Hammarlund väckta
förslaget om tillsättande af ett
beredningsutskott. Detta utskott, som skall bestå af
ordföranden och vice ordföranden jämte 5
ledamöter, har bland annat att, »utan
föregående remiss från fullmäktige, till
föredragning bereda och skriftligen yttra
sig öfver alla till fullmäktiges behandling
hörande frågor rörande hufvudstadens
folkskoleväsende ».
Växjö stifts nästa
folkskollärare-möte skall enligt i lördags af
Växjökretsens lärareförening fattadt beslut försiggå
i Växjö nästa års sommar. Föreningen,
som af 1892 års stiftsmöte fått i uppdrag
att anordna nästa möte af detta slag,
valde en mötesbestyrelse, bestående af
seminarierektor C. O. Arcadius, förste
läraren M. Sjödén, seminarieläraren V.
Algren, folkskolläraren F. Berggren och
folkskollärarinnan Sigrid Berg, alla i Växjö.
Om färglära i folkskolan
diskuterades vid Malmö kretsförenings senaste
sammanträde. Frågan inleddes af hr Jul.
Hammarlund.
Meningen vore ej - framhöll inledaren -
att införa något nytt ämne på schemat utan
endast att vid lämpliga tillfällen, i samband
med den öfriga undervisningen, utveckla
barnens färgsinne. Förmågan att förnimma
färgnyanser är olika stor, men den kan uppöfvas
i synnerhet under barndomen. Alla föremål
hafva någon färg. För att lätt kunna uppfatta
föremåls utseende är det af vikt att kunna
skarpt särskilja färgerna. Den, som har mindre
utveckladt färgsinne, kan ej uppfatta ett
föremåls färg, då han betraktar föremålet under
liten synvinkel (då föremålet är antingen helt
litet eller är på långt afstånd från ögat), eller
då belysningen är svag, ej heller uppfatta
skillnaden i finare skiftningar. Ett bevis på
utveckladt färgsinne är att kunna tydligt
uppfatta skillnaden i färg hos stjärnorna. Många
vuxna kunna visserligen lätt särskilja färgerna
men kunna ej benämna vanligen förekommande
färgnyanser, t. ex. rosa, karmin, crémegult,
sjögrönt, olivfärg, marinblått, lila. För att
kunna göra sig förstådd, då man talar om
föremåls färger, och för att kunna komma ihåg
färger’ hos ett föremål, behöfs dock bestämda
namn.
Tal:n redogjorde för en i hans klass anställd
undersökning hos barnen. Alla barnen kunde
särskilja de mättade grundfärgerna rödt, gult,
grönt och blått, men en af dem kunde icke rätt
benämna en enda af dessa färger. Då det blef
fråga om färgnyanser, voro barnen helt
bortkomna. En ljusgrön fönsterpost ansågs af den
först tillfrågade vara hvit, af den andr§ grå,
den tredje gul, den fjärde röd, då ändtligen
den femte svarade: »lj u segrön».
Tal:ii ansåg, att i småskolan borde i
sammanhang med åskådningsöfningarna större
uppmärksamhet än hittills ägnas åt föremålets
färg, så att grundfärgerna jämte hvitt och
svart kunde säkert benämnas och igenkännas.
I folkskolan skulle läraren vid lämpliga
tillfällen meddela undervisning om färgerna. I
läroboken i naturkunnighet borde i
sammanhang med ljusläran på tvänne helsidor afbildas
ett 20-tal olika färger och färgnyanser med
uppgift å namnen. Samma färger borde finnas
å väggplanscher, en plansch för hvarje
färgnyans.
Under diskussionen framhölls, huru barn
misstaga sig om hög- och lågland på en
karta, ifall de ej särskildt undervisas om,
hvilka färger, som föreställa högland, och
hvilka, som föreställa lågland. Genom
anskaffande af olika länders flaggkartor skulle
färgsinnet kunna utvecklas. De
väggplanscher, som tillhöra
teckningsundervisningen, innehålla olika färgnyanser och
skulle kunna användas vid undervisning i
färger. Lämpliga härför vore äfven
glasburkar, innehållande olika färgämnen. Vid
flickornas slöjdundervisning förekomme
många tillfällen att tala om färger.
På inledarens förslag gjorde mötet
följande uttalande:
Odlandet af färgsinnet har betydelse för
hvarje människas nytta och trefnad. I skolan
böra barnen lära att igenkänna och benämna
ett lämpligt urval af färger och färgnyanser.
Skrifundervisningen har nyligen varit
föremål för diskussion inom
Bollnäs-Arbrå och Sydöstra Helsinglands
kretsföreningar. I den förstnämda höll hr A.
Elfving ett föredrag i ämnet och betonade
däri vikten af att barnen ifrån början
till-hölles att skrifva den riktiga formen och
sålunda hindrades att vänja sig vid den
oriktiga, samt att undervisningen i
skrifning likasom i öfriga ämnen fortginge från
det lättare till det svårare. Tal:n brukade
invänja de riktiga formerna genom att
själf med en spetsig blyertspenna skrifva
den föreliggande öfningen i barnens
böcker, hvarefter barnen borde fylla i det
skrifna med bläck. Till sist häfdade
talaren den meningen, att det betydde mindre,
hvilken stil man använde, blott man
ute-slöte alla onödiga slängar och sirater,
samt att öppna staplar vore att föredraga,
emedan de kunde utföras med ett enda
penndrag.
Inom den sistnämda kretsen antogs efter
afslutad diskussion ett af en kommitté
med ledning af diskussionen uppsatt
resolutionsförslag af följande lydelse:
Öfningar i väl- och rättskrifning böra så
mycket som möjligt stå i samband med
hvarandra; barnen böra tillhållas att vid
rättskrif-ningen skrifva väl, likasom de vid
välskriming-en böra skrifva rätt.
Vid den grundläggande undervisningen i
välskrifning bör läraren följa en metod; på ett
högre stadium bör hvarje lärjunges individuella
s|il beaktas. Satser eller ord, innehållande
för barnen svårtecknade ljudförbindelser, må
användas till välskrifningsöfning.
Vid rättskrifningen bör läraren icke skynda
på barnen, så att stilen försämras, utan,
oaflåtligt öfvervakande bokstäfvernas form och
ställning, framhålla som eftersträfvansvärdt,
att hvarje ny sida skrifves bättre än den
föregående.
Om folkskolans sociala ställning:
öfverlades vid Norra Västergötlands
skol-förenings möte sistlidna lördag. Inledande
föredrag hölls af skolläraren K. J. Lindvall
i Forsvik. Föredraget, i hvilket mötet
under den följande diskussionen lifligt
instämde, gick hufvudsakligen ut på att visa:
att folkskolans sociala ställning varit och
ännu år i viss mån föga afundsvärd;
att orsakerna härtill bl. a. äro: denna skolas
korta tillvaro i jämförelse med åtskilliga andra
likartade samhällsinrättningar, folkskolans ringa
ursprung och de ringa medel och verktyg,
genom hvilka hon började bedrifva sin
verksamhet, skolans hufvudsakliga syftemål och de
samhällslager, som företrädesvis rekryterat
folkskolans lärjungeskaror;
att folkskolans sociala ställning; /efter en
50-årig tillvaro dock förbättrats ocK ytterligare
skall förbättras, om alla de, som hafva med
densamma att göra - staten, kommunerna,
hemmen och lärarne själfva - uppfylla sin
plikt mot henne: staten och kommunerna
(särskildt skolråden), genom nödtorftigt materiellt
understöd, tillsyn, omvårdnad och intresse för
skolans verksamhet, hemmen genom samarbete
med skolan och genom att i desamma talas
väl om skolan och påvisas hennes gagn för
de unga, skolan själf genom att bibringa sina
lärjungar en i sann mening sundt kristlig och
fosterländsk bildning, och låraren genom att
eftersträfva och närma sig det, som är ägnadt
att höja, men akta sig för allt, som kan draga
ned och förringa både honom själf och hans
skola.
Stockholms folkskollärareföreningr
höll förliden lördag sammanträde å Grand
Restaurant ute vid Saltsjöbaden. Utfärden
dit skedde å Saltsjöbadens järnväg, och
de till ett antal af omkring 150 uppgående
deltagarne hade under densamma det bästa
tillfälle att från de bekväma och trefliga
vagnarna njuta af de vackra trakter, genom
hvilken banan går fram.
Efter framkomsten dracks kaffe i
Restau-rantens stora sal med tillhörande
verandor, hvarpå någon tid ägnades åt
behandlingen af föreningens »lokalfråga», det är
det särskildt af föreningens kvinnliga
medlemmar för mer än ett år sedan
framställda förslaget om åstadkommande af en
egen föreningslokal, ett »lärarehem»,
hvartill småningom hvarjehanda för lärarekåren
gagneliga institutioner kunde ansluta sig.
Ordföranden redogjorde i ett föredrag för
arbetena inom den kommitté, som haft
frågans utredning om hand, för de
svårigheter, hvarmed idéens förverkligande syntes
förknippad, samt för de ekonomiska
uppoffringar från kårens sida, som härför vore
af nöden.
Sedau efter förfedragets slut frågans
ytterligare behandling blifvit uppskjuten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
