Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (703.) 19 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
den för sin del funnit höra till de på
förevarande område mest beaktansvärda.
Föreningen anser sig vid framläggandet
af dessa önskemål kunna utgå från den
allmänna förutsättningen, att en
folkskolestadga för de större städerna måste i det
hela uppbäras af samma grundsatser, hvarpå
den allmänna folkskolestadgan hvilar, och
att i allmänhet inga andra afvikelser från
denna böra vidtagas än sådana, som
betingas af de för större städer egendomliga
förhållandena och som kräfvas, för att den
allmänna folkskolestadgans ledande
grundtankar måtte under dessa särskilda
förhållanden kunna blifva i möjligaste grad
förverkligade.
Bland de önskemål, å hvilka föreningen
härmed ber att få fästa kommitterades
uppmärksamhet, är det tvänne, som mera
omedelbart angå lärarepersonalen och dess
ställning, nämligen:
a) fastställande af former och gmnder
for tillsättande af ordinarie läraretjänst och
b) beredande af tillfälle för de vid
skolorna anställda lärare och lärarinnor att
med skolstyrelsen öfverlägga om skolans
angelägenheter.
a) Enligt den allmänna folkskolestadgans
föreskrifter (§§ 19-22) rörande det första
af dessa båda ämnen är det förnämligast
två myndigheter, som vid tillsättandet af
ordinarie läraretjänst skola vara de
bestämmande: 1) skolrådet, som efter vissa
grunder skall upprätta ett s. k. förslag,
och 2) kyrkostämman, som inom detta
förslag skall träffa sitt val. Härtill kommer,
om den sökande förut tjänstgjort såsom
lärare, 3) vederbörande skolråd, som
enligt anvisade grunder skall utfärda
tjänstgöringsbetyg, samt, i händelse af missnöje
med valets utgång, 4) domkapitlet och
5) k. m:t, hvilka hafva att till pröfning
upptaga de besvär, som till äfventyrs blifva
anförda.
Att den allmänna folkskolestadgan
fördelat tillsättandet af ordinarie
läraretjänster mellan skilda myndigheter: en
betygs-gifvande, en förslagsupprättande och en
utnämnande, samt att den för bedömandet
af de sökandes inbördes företräde fastställt
vissa jämförelsegrunder,, har tydligen
berott därpå, att lagstiftarne i förevarande
bestämmelser sett en garanti ej allenast för
de sökandes rätt att blifva befordrade efter
förtjänst utan äfven för tillgodoseendet af
skolans intresse, hvilket man på denna
punkt funnit sammanfalla med lärarens.
Tydligt är, att de synpunkter, hvarifrån
folkskolestadgan härvid utgått, äga minst
lika stor giltighet för de större städerna
som för det öfriga riket, om det än inom
de förra kan vara betydligt svårare att
finna de bästa formerna för deras
tillämpning. Det måste följaktligen anses
önskvärdt, att äfven i de större städerna
tillsättandet af ordinarie läraretjänster fördelas
på skilda myndigheter och att äfven här
vissa, i möjligaste mån objektiva
jämförelsegrunder fastställas, enligt hvilka de
sökandes inbördes företräde skall bedömas.
I sammanhang härmed tillåter sig
föreningen påpeka, att de betydliga
svårigheter, som i en större stad möjligen resa
sig mot en fullt tillfredsställande anordning
af befordringsväsendet, kunna i högst
väsentlig grad bero på det därstädes rådande
aflöningssystemet. Är nämligen detta
senare grundadt på principen af flera slutna
lönegrader, till hvilka befordran endast kan
vinnas genom särskild ansökan, så måste
naturliga följden häraf blifva den, att
skolstyrelsen ständigt måste vara så att säga
öfversvämmad af en massa ansökningar,
och det hela bli så inveckladt, att det dels
varder ytterligt svårt att uppställa några
praktiskt genomförliga befordringsformer,
dels blir för skolstyrelsens ledamöter
omöjligt att skaffa sig den personliga
kännedom om de sökande, som för jämförelsen
dem emellan är af nöden. Är
aflöningssystemet däremot i hufvudsak grundadt på
principen om uppflyttning i högre
lönegrader efter tjänsteålder, så måste detta
af sig själft leda därtill, att antalet af de
till afgörande samtidigt föreliggande
ansökningarna blir minskadt till ett fåtal,
hvarigenom de af allmänna folkskolestadgan
uppställda befordringsgrundsatserna blifva
jämförelsevis lätta att förverkliga.
b) För att bereda tillfälle för de vid
skolorna inom ett distrikt anställda lärare
att med skolstyrelsen öfverlägga om
distriktets skolväsende föreskrifver den allmänna
folkskolestadgans § 8 moin. 2, att före
början af hvarje läsår ett sammanträde
skall äga rum mellan å ena sidan
skolrådet, å andra sidan den vid distriktets
folkskolor, småskolor och mindre
folkskolor anställda lärarepersonalen.
Uppenbarligen är det behof, som
framkallat denna bestämmelse, icke mindre
trängande inom de större städerna än på
andra orter. Tvärtom inses lätt, att där
förhållandena äro mera sammansatta och
skiftande samt för den uppfostrande
verksamheten i många fall äfven mera
ogynnsamma, där skolorganisationen är mera
komplicerad och svåröfverskådlig samt
lärarepersonalen talrikare och dess
rekrytering lifligare, där är det äfven af större
vikt än eljest, att det inre sambandet
mellan alla de skilda krafterna icke får gå
förloradt, att skolstyrelsen sättes i tillfälle
att så omedelbart som möjligt erhålla
kännedom om de under skolarbetet vunna
erfarenheterna, och att lärarepersonalens
samtliga medlemmar göras medintresserade
i samt i sin mån medansvariga för det
helas gång.
Den omständigheten, att skolstyrelsen
inom vissa distrikt har en annan officiell
benämning än den i allmänna
folkskolestadgans § 8 mom. 2 använda, nämligen
»skolråd», bör rimligtvis icke kunna
beröfva lärarepersonalen inom sådana distrikt
en rätt, som nämda moment tillerkänner
den, eller - såsom det ännu bättre kunde
uttryckas - fritaga denna personal från
en skyldighet, som genom nämda moment
blifvit densamma ålagd.
Stockholms folkskollärareförening
förbiser härvid ingalunda, att inom sådana
distrikt, där lärarepersonalen uppgår till
flera hundra personer, vissa rent praktiska
svårigheter kunna ställa sig i vägen för
öfverläggningar mellan skolstyrelsen .och
distriktets samtliga lärare och lärarinnor,
samt att det i sådana fall kan befinnas
lämpligt, att öfverläggningarna föras icke
med lärarepersonalen i dess helhet utan med
ett antal af densamma utsedda delegerade,
såsom exempelvis är föreskrifvet i den
norska folkskolestadgan för städerna af den
26 juni 1889 §§ 37-39. Hufvudvikten
ligger ej på de former, som användas,
utan på vinnandet af det syfte, som med
allmänna folkskolestadgans ifrågavarande
bestämmelse är afsedt, nämligen att
lärarepersonalens mening skall inhämtas, innan
skolstyrelsen fattar beslut i sådana frågor,
som röra skolans allmänna anordning,
bestämmelserna om ordning och tukt,
undervisningsplan och läroböcker med mera dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
