Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (705.) 3 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
veckling inom ett skoldistrikt, detta mål
bäst vinnes genom en i möjligaste mån
praktisk anordning af mötena, frågornas
förberedande på lämpligt sätt samt genom
ett ömsesidigt tillmötesgående och
förtroende mellan skolråd och lärarepersonal.
Under första mötesdagen tillsattes
trenne utskott att behandla åtskilliga för detta
ändamål på programmet uppställda frågor,
och valdes till ledamöter i dessa utskott:
n:r l: kyrkoherden Grundell samt skollärarne
G. Sandell och G. R. Stubeiius;
n:r 2: kyrkoherden Kleberg, fru Maria
Niklasson och fröken Eriksson i Lysekil;
n:r 3: skollärarne N. Kumlin, G. Bröden och
J. A. Lycklund.
Utskottet n:r l behandlade frågorna om
anordnandet af ett permanent
småskollära-rinneseminarium i länet samt om
kompetensvillkorens höjande för anställning vid
mindre folkskola och framlämnade följande
utlåtande:
1) Då det visat sig svårt, isynnerhet i norra
och mellersta delarna af landet, att vid behof
anskaffa lärarinnor för småskolorna, och då
dylika lärarinnor, om de äro från andra
trakter, snart pläga flytta, så anser utskottet det
vara behöfligt att länets landsting anordnar ett
permanent s/nåskollärarinneseminarium.
2) På grund däraf att skötandet af en mindre
folkskola kräfver mera omfattande kunskaper
än de, som kunna meddelas vid en
semmarie-kurs af blott 8 månader, anser utskottet, att
kompetensvillkoren för anställning vid mindre
folkskola böra höjas, för hvilket ändamål
seminariets lärokurs också borde utsträckas till
12 läsmånader, fördelade på 3 terminer.
I samband därmed anser utskottet också, att
lönevillkoren för lärarinnor eller lärare vid
dylik skola böra höjas.
Utskottet n:r 2 hade att öfverlägga i
anledning af frågan om inrättandet af
skolkök samt om särskild undervisning i
hälso-lära i folkskolan.
Utskottet uttalade rörande:
a) undervisning i hälsovärdslära: 1) att vid
undervisningen i naturlära, särskildt vid
afdelningen om människan, om luften m. m.,
större utrymme måtte beredas åt ifrågavarande
läroämnes innehåll, hvarför vid utarbetandet
af nya läroböcker i naturlära detta behof borde
beaktas, äfven om någon annan afdelning, t. ex.
läran om de högre djuren, skulle nödgas i
någon mån inskränkas, och 2) att vid den s. k.
fortsatta undervisningen allmän hälsovårdslära
måtte upptagas så som obligatoriskt ämne.
b) behofvet of skolkök på landsbygden: att
man borde åstadkomma dels här och hvar i
länet fasta skolkök med för landsortens
förhållanden särskildt lämpade anordningar, dels
ambulatoriska sådana å därtill lämpliga tider
af året medelst utsändande af därtill skickliga
personer, som gåfve kurser i hithörande
stycken, dels, där så kunde ske, hos lärarefamilj,
som vore villig därtill, tillfälle bereddes till
undervisning i det med skolköket afsedda
ändamålet.
Frågan om slöjdundervisningens
anordning hänsköts till utskottet n:r 3, som
afgaf följande förslag till uttalande:
Då det visat sig medföra stora praktiska
olägenheter att i flyttande skolor och skolor med
afdelningsläsning anordna undervisningen i
slöjd i enlighet med kungl. kung. af den V6 94,
så vill mötet uttala önskvärdheten däraf, att
nämda kungörelse får förändrad lydelse
antingen så, att statsbidrag till slöjdskola må
kunna erhållas, äfven om slöjdundervisningen
pågår endast 6 månader årligen, eller också
så, att antalet undervisningstimmar i veckan
måtte kunna under den mörkaste årstiden
något minskas mot en motsvarande tillökning
under den ljusare årstiden.
Mötet antog utan diskussion utskottens
förslag.
Mötet afslöts andra dagen vid
middagstiden af ordföranden biskop Rodhe.
På kvällen andra mötesdagen var en
gemensam kollation anordnad. Sedan supé
intagits, samlades deltagarne i
societets-salongen, där fosterländska sånger sjöngos
och tal höllos.
Bland talen märktes: af inspektör
Leidesdorff för biskop Rodhe, af biskop Rodhe
för Leidesdorff i anledning af hans
30-åriga verksamhet som inspektör, af
skolläraren Svensson för bestyreisen, af
skolläraren Niklasson för Lysekils samhälle.
Under samkvämet, som varade till kl.
Vall på kvällen, rådde den angenämaste
stämning. Biskop Rodhes och de
närva~-rande prästmännens vänliga och angenäma
uppträdande såväl under själfva mötet som
under samkvämet var ock ägnadt att
framkalla en dylik stämning.
Kort före mötets afslutande beslöts, att
nytt möte skall hållas i Lysekil 1898 eller
1899 och omvaldes till ledamöter i
bestyreisen: inspektör Leidesdorff samt
skollärarne Niklasson och Kumlin.
I anledning af mötets uttalande om en
sammanslutning mellan lärarekåren i och
för kyrkosångens höjande tillsattes en
kommitté bestående af skollärarne Viklund i
Strömstad, Karlberg i Uddevalla och
Lindblom i Lundby att verka i berörda syfte.
Ett särskildt hedersomnämnande
förtjänar kapten L. Carlsson i Lysekil, som
andra mötesdagen på eftermiddagen
afgiftsfritt ställde sin ångbåt »Slätteskär» till
mötesdeltagarnas förfogande i och för en
färd uppåt Gullmarsfjorden. B-d.
FÖR DAGEN.
Skolresor.
Ett praktiskt förslag.
Sedan århundraden tillbaka har
åskådningen varit den teoretiskt erkända
grundvalen för all verklig undervisning.
Faktiskt har det dock hittills varit
ganska smått beställdt med åskådligheten.
Går man verkligheten inpå lifvet, så skall
man snart finna, att ännu i denna dag
är det nog inom alla skolarter och inom
alla undervisningsgrenar ordet, som sitter
i härskaresätet. Det är hufvudsakligen
ord, som läraren gifver barnet, och
hufvudsakligen ord, som han af detta
fordrar tillbaka. Det lefvande lif, för hvilket
orden skola vara ett uttryck, det blir lör
lärjungen oftast en dunkel värld, som
han endast ytterst otydligt kan skymta
bakom läxböckernas ogenomskinliga blad.
Icke så att förstå, som skulle inga
framsteg i detta afseende ägt rum.
Tvärtom. Så småningom har det gått upp
för den ena efter den andra, att om än
läxor och förhör allt ifrån den gråa forn-
tiden utgjordt skollifvets hufvudinnehåll,
så skall det dock icke i all evighet så
förblifva. Steg för steg har man sökt
förverkliga det gamla budet om
åskådningen såsom undervisningens
oumbärliga grund. Läromaterialet har
småningom blifvit rensadt från sådana
beståndsdelar, som lågo allt för fjärran från
barnets erfarenhetsvärld, lärarens tal och
läxornas språk hafva i någon mån
närmat sig det område, inom hvilket barnet
äger egna åskådningar, bilder hafva
smugit sig in mellan bokstafsraderna, och
här och där ser man färglagda taflor på
väggarna samt modeller, apparater och
naturaliesamlingar i skåpen.
Månne man icke härmed kan känna
sig belåten?
Jo och nej. Jo - ty allt detta är
i sig godt och väl. Nej - ty det är i
många afseenden icke tillräckligt. Ett
åskådligt språk, illustrationer, planscher
och samlingar gifva helt visst en långt
bättre föreställning om den lefvande
verkligheten än man genom en undervisning
efter det gamla maneret kunde erhålla,
men någon omedelbar åskådning af
denna lefvande verklighet själf gifva de
naturligtvis icke. En sådan kan ej fås inom
skolans fyra väggar.
Så långt i uppfattningen af
åskådlighetsgrundsatsens kraf äro vi numera
komna. Och här hafva vi orsaken till,
att man i vår tid så allmänt börjar tala
om det nya bildningsmedel, som kallas
skolutfärder j Skolresor.
Vi tänka naturligtvis härvid ej på de
»exkursioner», som af gammalt varit
vanliga vid våra allmänna läroverk. Ty
i de flesta fall torde dessa hafva inskränkt
sig därtill, att gossen vandrade ut rned
portören full af smörgåsar och buteljer,
lämnade papperslappar och glasskärfvor
kvar i naturens sköte och till gengäld
hemförde en packe grönvaror, hvilka han
sedan hade att förse med sina
vederbörliga »- andria» och »- gynia» och
»points». De skolutfärder, hvarom här
är fråga, hafva en helt annan karaktär.
Skola de hänföras till något särskildt
»läroämne», så måste det blifva det mest
vidsträckta af dem alla, nämligen
geografien - denna dock fattad i modern
mening, d. ä. såsom kännedomen om
natur-lifvet och människolifvet i deras inbördes
förhållande och växelverkan. De åsyfta
ej att gifva barnet öfning i att
»examinera» efter en flora eller en fauna utan
att ställa det öga mot öga med
natur-och lifsföreteelser, som det väl hört
omtalas men ännu icke åskådat, att lära
skogsbarnet huru det ser ut vid ett
fiskläge eller på en slättbygd, slättbarnet
hvad som menas med ett berg eller en
fors, landtbarnet huru man lefver i en
stad, huru papper tillverkas eller en bok
tryckes, stadsbarnet huru malm brytes
eller en ko mjölkas eller en åker slås
o. s. v., o. s. v. Om allt detta
förutsätta vi vid vår undervisning, att barnen
skola hafva någon föreställning, men i
allmänhet äro de härom så godt som
fullständigt okunniga, och följden blir,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
