- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
346

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (706.) 10 juli 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

346

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 28

t. o. m. försöksrum (laboratorier) inrättade,
och en kommitté af öfverlärare har fått i
uppdrag att framlägga förslag till en plan
för undervisningen i fysik och kemi. Om
vi sålunda i detta hänseende ännu icke
hafva mycket att lära af skottarne, så är
motsatsen förhållandet med ett annat slags
åskådningsmedel, som i våra folkskolor
torde vara ganska obegagnadt, att icke
säga okändt, nämligen laterna magica,
skiop-tikon. Man visade mig 40 olika serier af
fotografiplåtar (40-100 i hvarje), afsedda
att förevisas med skioptikon vid den
geografiska undervisningen i aftonskolorna. T
hvarje aftonskola finnes en dylik apparat,
och det behöfver icke påpekas, hvilket
utmärkt medel man här har att göra
fortsättningsskolan besökt, ja eftersökt. Priset
å hvarje plåt var ungefär 90 öre.

Under beskådandet häraf hade
skolstyrelsens sekreterare, mr J. Åmot, infunnit
sig såsom min andre vägvisare. Han fäste
särskildt min uppmärksamhet vid ett par
af de stora fotografier, som prydde
väggarna i skolstyrelsens sammanträdeslokal.
Den ena föreställde »kungliga högskolan»
(gymnasiet) i Edinburgh, den andra det
nyaste folkskolehuset därstädes. I det
senare hade man sökt tillgodose de allra
nyaste krafven på ett skolhus. Någon
bättre folkskolebyggnad funnes säkerligen
icke i hela riket, sade han, och han ville
med nöje rekommendera mig detsamma,
i händelse jag hade lust att söka
öfver-lärarebefattningen där! »Men huru kommer
det sig», frågade jag, »att en fotografi af
gymnasiet fått plats i folkskolesiyrelsens
lokal?» »Jo - äfven detta läroverk», svarade
han, »lydde sedan tre år tillbaka under
skolstyrelsen (The School Board). Det
ägde stora donationer och ett gammalt
godt rykte, men allt eftersom folkskolan
utvecklat sig, hade tillfällena till en lika
grundlig men betydligt billigare
undervisning än den i gymnasiet meddelade blifvit
så ökade, att läroverket slutligen fann sig
icke kunna isoleradt hålla ut i
konkurrensen. Det gaf sig därför frivilligt under
skolstyrelsen, som nu i det allra närmaste
har ledningen af stadens hela offentliga
undervisningsväsende. Det är Skottlands
stolthet, att den för hela folket tillgängliga
skolan har rätt och i allt större utsträckning
äfven begagnar denna rätt, att anordna en
sammanhängande undervisning, som leder
från småbarnsstadiet ända upp till
universitetsstadiet. Att bevara och vidare utveckla
denna enhet i skolorganisationen är i
Skottland målet för alla vänner af en verklig
nationaluppfostran.»

Edinburghs skolstyrelse utgöres af 15
medlemmar, valda genom allmänna och
direkta val för en tid af tre år. Den
arbetar dels på allmänna sammanträden, dels
på ^ afdelningar. Af de senare sysslar en
med mera allmänna pedagogiska frågor,
en med mera speciella sådana, en med
skolbyggnader, en med skolgången, en med
finanserna, en med »högskolan» (gymnasiet),
en med undervisningen i huslig ekonomi
och en med aftonskolorna. En afdelnings
sammanträden kunna bevistas äfven af
sådana skolstyrelsemedlemmar, som ej äro

invalda i densamma, men dessa hafva ej
rätt att deltaga i öfverläggningarna. Två
af styrelsens ledamöter äro kvinnor. De
äro särdeles verksamma och i hög grad
anlitade samt medlemmar i flera
afdelningar.

Som jag redan nämt, har styrelsen en
ansenlig personal i sin tjänst. Själen i
det hela är sekreteraren, mr Åmot. Han
åtnjuter det största förtroende samt är
fullständigt hemma i allt, hvad som angår
Edinburghs skolväsende, och han skulle
med afseende därå nästan kunna säga med
en liten förändring af den franske
envålds-härskarens bevingade ord: »Styrelsen - det
är jag.» Han har icke allenast att föra
protokollen och sköta expeditionen utan
ock att förbereda och föredraga nästan
alla de ärenden, som inkomma vare sig
från afdelningarna eller eljest. Utlåtandena
från afdelningarna tryckas alltid, innan de
föredragas inom den samlade styrelsen.
Man visade mig de sålunda tryckta
handlingarna för styrelsesammanträdet den 17
juni: de utgjorde en liten lunta på 51
sidor. Men så har ock sekreteraren för
sitt arbete ett litet nätt arvode; hans lön
uppgår nämligen till - 12,600 kronor.

*



En dag infann jag mig i Bruntsfields
skola. Den är, för alt använda en engelsk
vändning, »icke nummer två till någon
annan i landet». Byggnaden är uppförd
af sandsten i en vacker och storartad stil
samt har kostat nära Va million kronor
- och detta oaktadt den är afsedd endast
för 25-30 klasser. Från midtelpartiet
höjer sig ett litet torn, hvari klockan för
skolans sammanringning har sin plats. En
sådan klocka har hvarje skolhus i
Edinburgh på sitt tak. Skolgården är helt
och hållet cernentbelagd, men för att hindra
halka är den försedd med en massa små
fördjupningar, hvilka göra ytan skroflig.
Här och där synas galler, genom hvilka
regn- och spolvattnet får nedrinna.
Rast-skjul finnas. Till en särskild mindre
byggnad har man förlagt behöfliga
bekvämlighetsinrättningar, dels vattenklosetter, dels
toalettrum, innehållande långa rader af
tvättställningar med tvålar och flera meter
långa handdukar på rullar.

Klockan närmar sig 9. Klockans toner
höras, leden formas och tätna, inmarschen
begynner. Äfven jag stiger på. Stiligt
ser det ut. Väggarna i förstugor och
trappgångar äro till sin nedra halft
belagda med kakel. Till höger i förstugan
är öfverlärarens ämbetsrum. »Stig in!»
svaras det därifrån. King heter han, och
en smula kungligt har han ock. Särskildt
fästes min uppmärksamhet af ett slags
ställning med en mängd små trattar, från
hvilka slangar föra ut genom väggen. Det
är talrör, hvilka leda till hvar sitt
klassrum. Genom dem kan hvarje klasslärare
när som helst meddela sig med
Öfverläraren och tvärt om.

Mr King följde mig för att visa sina
härligheter. Till en början bottenvåningen.
Det första jag fick se var en väldig -
bassäng med tillhörande afklädningshytter,
simgördlar och annat simredskap. Under-

visning i simning meddelas af en särskild
instruktör. I samma våning finnas
dessutom en gymnastiksal och en slöjdsal,
hvarjämte maskineriet för husets
uppvärmning och luftväxling är beläget här.

Första våningen är afsedd för de minsta
barnen. De hålla just på att samlas i
den väldiga »hallen», kring hvilken
våningens 8 lärosalar äro grupperade.
Golfvet närmast väggarna är rundt omkring
till 13-14 decimeters bredd täckt med
tjocka kork- och gummimattor. Hvad dessa
skulle vara bra för, fick jag genast se.
Småttingarna komma in, klass efter klass,
de flesta i ordentlig takt. På en estrad i
salens ena ända står nämligen ett pianino,
och från detta ljuder en liflig marsch,
hörbar för alla, tack vare dels den
re-sonnans, som estraden ger, dels de tjocka
mattorna, som förtaga bullret af stegen.
Hvarje klass marscherar in i sin tambur
och genom denna åter ut i »hallen» (hvarje
tambur har två dörrar mot denna) samt
ställer där upp sig med sin lärarinna
bredvid sig. Fullständig tystnad inträder.
Småbarnsklassernas öfverlärarinna kastar från
estraden en mönstrande blick öfver skaran,
hon ger en vink åt pianinot till, en sång
uppstämmes och »Fader vår» läses. Därpå
följer åter musik och sång, och under en
marsch begifva sig klasserna in i sina salar.

Vi stiga upp i andra våningen. Äfven
här är en »hall» med estrad och pianino.
Här finnes äfven en läktare för åskådare.
Denna hall, som har 10 lärorum
grupperade omkring sig, och som är ljusare och
ståtligare än den undre, sades bekvämt
kunna rymma 800 personer. Väggarna
prydas med utmärkta bröstbilder af
Shakespeare, Burns, Newton, Wellington, Nelson,
Watt, Scott, Milton och Beethoven.

»Det förefaller mig, som om ni icke
kunnat önska eller tänka er någon bättre
skola», anmärkte jag till Öfverläraren.
»Hade vi kunnat föreslå något bättre, så
nog hade vi fått det, ty skolarbetet är det
förnämsta yrket i Edinburgh», svarade han
skämtsamt.

I tredje våningen finnas bl. a. sysal,
skolkök, rum för hushållsundervisningen
samt försöksrum (laboratorium). Det
sistnämda är så anordnadt, att omkring 30
lärjungar kunna samtidigt anställa kemiska
försök. »Ni anser det således icke nog»,
sade jag, »att läraren utför experimentet
i fråga?» »Å nej», svarade mr King,
»genom att blott se på lär sig pojken
föga. Skall det blifva något af, så bör
han själf få göra, hvad han ser läraren
göra.»

I hvarje tambur finnas tio tvättställ för
barnen. Såväl för lärare som för
lärarinnor finnas toalettrum, och de s. k.
lärareeleverna (pupii teachers) hafva ett särskildt
studierum för sin räkning.

Men detta är ju ren lyx i en folkskola!
utbrister man. Ja, så tycker en svensk.
Men en skotte tycker, att det är just som
sig bör. Och dock är Edinburghs
folkmängd icke så synnerligen mycket större
än Stockholms, och hela Skottlands är
mindre än Sveriges.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free