Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (706.) 10 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
347
Till sist några strödda anmärkningar om
Edinburghs skolväsende i dess helhet.
Antalet folkskolor är icke mindre än
24. Redan häraf kan man förstå, att
ingen af dem kan hafva så enorma, ja
abnorma proportioner som flera af de
stockholmska. Men om de i afseende på
storleken äro någorlunda jämnställda, så äro
de i öfrigt ingalunda stöpta i samma form.
Hvarje skola kan tvärtom sägas utgöra en
enhet för sig. Metoder samt läse- och
läroböcker, ja t. o. m. undervisningsämnen
(de enligt skollagen obligatoriska
naturligtvis undantagna) äro olika.
Den, som hittills vanligen bestämt
huf-vudkaraktären af hvarje skola, har varit
dess öfverlärare. Af denne fordrar man,
att han skall svara för dess ordning, tukt
och hela anda. Han skrJl organisera
skolan, uppgöra läsordningen och fördela
arbetet. Han utväljer och rekvirerar
läse-och läroböcker samt andra behöfliga
undervisningsmedel, detta ur en auktoriserad
förteckning på icke mindre än 63 sidor.
Så länge skolorna voro små och
undervisningskrafterna utgjordes af monitorer,
var ock Öfverläraren skolans allt i allom;
de öfriga voro blott hans »biträden». I
teorien är det nästan så ännu, men i
praktiken - sade man mig - ter det sig
annorlunda. Monitorerna hafva blifvit
ersatta af lärare, som äro lika och
understundom mera kvalificerade än Öfverläraren,
och dennes ställning har därför blifvit
väsentligen förändrad, så att han numera
icke kan eller (åtminstone i många fall)
icke vill gripa in uti klasslärarnes
undervisning och disciplin. -
Småbarnsklasserna i hvarje skola stå under speciell
tillsyn af en öfverlärarinna.
Liksom i Storbrittannien för öfrigt är
äfven i Edinburgh lördagen en fridag.
Lärarnes normalarbetsvecka sades utgöra
25 timmar. Härtill kommer icke - som
man vore böjd att tro - rättelse af de
många skriftliga öfningarna, ty denna
utföres i regeln i skolan, antingen under det
lärjungarne på egen hand arbeta med
dy-Jika öfningar eller ock på tider, då flera
afdelningar äro sammanförda i »hallen»
till gemensam sång- eller
religionsundervisning e. d. »Öfverläraren» - sade mig
lärarne - »söker^så ordna vår tjänstgöring,
att obligatoriskt hemarbete för oss
undvikes.»
Naturligtvis vilja mina läsare hafva reda
på Edinburghs lärarelöner. De äro, mätta
med vårt mått, verkligen goda, och de
stiga genom ärliga ålderstillägg intill ett
j visst maximum. Stigningen sker så att
säga mekaniskt från utnämningen hela
vägen uppåt.
Öfverlärarnes begynnelselön är i viss
mån beroende af barnantalet i deras skolor
samt skiftar mellan 4,140 och 6,300 kr.
Högsta lönen växlar af samma anledning
mellan 5,400 och 7,560 kronor.
Öfverlärarens närmaste man, »förste
assistent» (en sådan plats finnes vid hvarje
skola), börjar med 2,340 och slutar med
3,600 kronor. Klasslärare får till en bör-
jan 1,530 kronor och därefter 90 kronor
mera för hvarje år ända upp till 2,520.
Lärarinnor (hvilka användas i vida mindre
utsträckning än hos oss) begynna med
1,170 och få slutligen 2,160 kronor. För
öfverlärarinnor utgöra motsvarande tal
2,340 och 3,150.
Men det är väl också mycket dyrt att
lefva? invänder man. Nej, ungefär som
i Stockholm, delvis billigare. Men saken
är, att arbetet i allmänhet här betalas bättre
än hemma hos oss.
Ett kärt minne medför jag från
Edinburgh af en lördag, tillbragt bland dess
lärare. En skolas personal skulle ha
»picknick». Jag inbjöds såsom gäst. Vi
möttes vid stationen kl. 9 f. m. Reste
på järnväg omkring 40 kilometer. Slogo
oss ned i en väldig park. Skämtade, lekte,
berättade historier, sjöngo, åto middag,
promenerade, lekte och sjöngo på nytt,
drucko té. Hemfärden skedde under
upprymd stämning, och detta efter en dag
utan sprit och utan tobak. Hemma voro
vi kl. 8 e. m.
Men det är icke blott lärarne, som roa
sig. Deras lärjungar ännu mer. Likaså
folket i allmänhet. På lördagar reser hvar
och en på järnvägarna för halfva priset.
Massor af människor lämna då staden,
bland dem barn i tusental. Hade jag haft
tid att studera fria lekar, hade jag här
haft ett rikt fält för mina iakttagelser. I
Skottland och England äro de »fria
lekarna» verkligen fria, bundna endast af
sina egna lagar, hvilkas efterlefnad hvarje
deltagare i leken öfvervakar. Ingen
»lekanförare», som kommenderar till lek!
Mi-litarismen ligger icke britten i blodet.
Jag bor här nära de så kallade »Ängarna»,
ett väldigt fält, som användts vid en
internationell utställning, men nu blifvit
upplåten till fårbete under dagen och till
allmän lekplats fram på eftermiddagen. Barn
och ungdom i tusental samlas här hvarje
afton och utföra - barhufvade och i
skjortärmarna - sina lekar: boll, kricket,
lawn tennis och allt hvad de heta. Allt
är lif och lust. Jag tänkte, uär jag såg
det, på våra stackars stockholmspojkar,
som gå där hemma på gatorna och icke
få vara barn, och som väl just därför
blifvit ett så obehagligt byxficksnötande,
cigarettrökande, vägg-gnidande och
väggritande släkte.
Men nu tar jag för denna gång farväl
af det lugna och angenäma Edinburgh
samt ställer färden till det bullrande och
rastlösa industrisamhället Glasgow. .
Klas E. Lidholm.
FÖR DAGEN.
Statistik
angående folkskollärarnes
familjeförhållanden.
De primäruppgifter, som insamlades
vid senaste folkräkningen, år 1890, hafva
bearbetats i Statistiska centralbyrån,
hvilken nyligen från trycket utgifvit tredje
och sista afdelningen af sin redogörelse
öfver folkräkningens resultat. Några
därur hämtade sifferuppgifter, hvilka
beröra lärarekåren, må här meddelas.
Antalet folk- och småskollärare
(lärarinnor) i städerna och på landsbygden
jämte antalet hustrur, barn under 15
år, öfriga familjemedlemmar samt
tjänstehjon, anställda hos lärare och lärarinnor,
framgår af nedanstående tabell.
Såsom af denna synes, var antalet lärare
och lärarinnor vid folk- och småskolorna
sammanlagdt 12,038*, eller i
medeltal för hela rikets folkmängd en lärare
på hvarje invånareantal af 400. Af
lärarne i städerna voro omkring 62 %
gifta, på landsbygden 68 %. Till hvarje
lärarefamilj hörde i regel 2 barn under
15 år. Till »öfriga familjemedlemmar»
räknas föräldrar och andra anförvanter
eller barn öfver 15 år, hvilka hafva sitt
bröd i lärarefamiljen.
En jämförelse länen emellan visar, att
användningen af tjänstehjon var mycket
olika. Medan inom de två län, där lärare
mest använde tjänstefolk -
Södermanlands och Östergötlands - mer än
hvarannan familj (d. v. s. lärare med hustru)
höll en hos sig mantalsskrifven tjänare,
så var det i de skånska länen och i
Jämtlands icke en tjänare på hvar fjärde
och i Kopparbergs län icke en tjänare
på hvar sjunde familj. Medeltalet för
hela riket är ett tjänstehjon för ungefär
hvarje tredje familj, för städerna ensamt
utgör det tre tjänstehjon på fyra familjer.
De få lärare, som hade manliga tjänare,
voro förmodligen sådana, som tillika idkade
jordbruk. Endast en (1) stadslärare höll
sig med dräng.
Lönen för de 12,038 lärarne och
lärarinnorna skulle räcka till underhåll icke
allenast åt dem själfva utan äfven åt
16,530 andra personer. Enligt 1890
års folkskolestatistik utgjorde lönen till
* Enligt folkskolestatistiken för år 1890
utgjorde antalet lärare och lärarinnor 12,744.
Skillnaden i uppgifterna beror antagligen i
väsentlig mån därpå, att åtskilliga
småskollärarinnor stodo mantalsskritna hos sina föräldrar
och vid folkräkningen ej uppgåfvos såsom
lärarinnor utan såsom medlemmar af familjen
hemma.
Lärare
Hustrur (utan yrke)
Barn un der 15 år.
Öfriga familjemedlemmar
Tjänstehjon
Summa
mani.
kvinnl.
mani.
kvinnl.
Städerna ......
650
1,760
404
957
681
1
294
4,747
Landsbygden
4,469
5,159
3,070
7,670
2,310
80
1,063
23,821
Summa
5,119
6,919
3,474
8,627
2,991
81
1,357
28,568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
