Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (707.) 17 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
från Storbritanniens skolvärld.
(Resebref till Svensk Läraretidning.)
3.
Harlow den 3 juli 1895.
Under den vecka, som förflutit sedan jag
skref mitt förra bref, har jag färdats vidt
omkring i södra Skottland och norra
England, såväl till lands som vatten samt
öfverallt blifvit mottagen med den största
välvilja af både lärare och myndigheter.
Nu har jag för ett par dagar slagit mig
ner på »rama bondlandet» hos en
landt-skolmästare här i Harlow. Medan han i
salen bredvid håller på att planta vett
och goda seder i sydskotska
-förpak-tarebarn, skall jag söka fästa ett par af
veckans tilldragelser på papperet. För
närvarande har jag dem fotograferade i
mitt medvetande, och vore jag blott
säker på, att »plåten förvaras för
efterbe-ställning», skulle jag helst velat uppfriska
mig med en långpromenad genom den
natursköna och härliga dal, som utbreder sig
nedanför och som leder öfver till England.
Men plikten mot Svensk Läraretidnings
läsare sätter i stället pennan i min hand.
Af hänsyn till utrymmet skall jag
emellertid inskränka mig till två af de besök
jag aflagt: i Glasgow och i Durham.
Skildringen af de anstalter för vanartade barn,
hvilka jag studerat, får jag spara till längre
fram.
I Glasgow uppsökte jag först
skolföre-ståndaren J. G. Kerr, ordförande i
Skottlands allmänna lärareförening. Och det
var en bekantskap värd att göra.
Intelli-gen lyste i hans blick; energi och
hänförelse präglade alla hans ord och
åtbörder. Han var en fullt modern pedagog.
En utvecklande undervisning var hans
lösen. Att växa Ull inifrån, icke att
proppas full utifrån, var ock den anda, som
genomgick och uppbar hans skola.
Denna var ursprungligen tillkommen
genom testamentsdonation och åsyftade
då att kostnadsfritt meddela god praktisk
utbildning åt ett 50-tal gossar ur
handt-verksklassen. Sedan samhället i sin
helhet genom den offentliga folkskolan
öfvertagit hela nationens grundläggande
bildning, hade anstalten blifvit förvandlad till
en öfverbyggnad på folkskolan med syfte
att meddela en fortsatt utbildning, som
dels kunde verka allmänt utvecklande, dels
på samma gång förbereda för inträde i
industri och handel. Terminsafgifter erlades,
men friplatser funnos till ett antal af 60
-70, motsvarande ungefär
donationsräntan och det årliga statsbidraget* Dessa
friplatser voro mycket efterfrågade. Just
som jag besökte anstalten, pågick där en
täflingspröfning mellan en mängd
12-13-åriga gossar, som sökte inträde. Den var
uteslutande skriftlig. Att pojkarne gjorde
sitt bästa, var lätt att märka, då man gick
genom rummen, där de arbetade. En grupp
var sysselsatt med räkneprof (hufvudräk*
ning). Frågorna voro tryckta i en kolumn,
svaren skulle skrifvas bredvid i en annan,
och pennan fick användas endast för
upptecknande af resultatet. Se här några prof:
13x326,895 =
326,895:17 =
2/3+y.2-v4
V8 + 1/8+1/4-
Räntan å 75 pund under 8 månader efter
6 % =
Antalet hvarf, som ett hjul med 96 tums
omkrets gör på 1V2 niil =
Ät kemi och fysik ägnades stor
uppmärksamhet. Lärjungarne samlades först
i lektionssalen, där läraren experimenterade
och förklarade. Sedan fördelade de sig
på försöksrum (laboratorier), där de själfva
hvar för sig fingo utföra de nödiga
experimenten.
Från 2 till 5 timmar i veckan upptogos
af trä- och metallarbete efter af
lärjungarne själfva utförda ritningar. Vid dessas
uppgörande lade man särskild vikt vid
lärjungarnes förmåga att säkert och snabbt
med ögat uppfatta och med pennan
återgifva. För detta ändamål fingo de betrakta
föremålet endast under en kort stund i
sänder. En annan öfning bestod däri, att
läraren muntligen meddelade några korta
uppgifter om storlek och utseende hos ett
föremål, som han tänkte på, och därefter
öfverlät åt lärjungarne att framställa
detsamma i teckning. »När gossarne haft en
lektion i detta slags teckning», sade Kerr,
»så är det bäst att skicka ut dem på
lekplatsen, ty iakttagelse, minne och omdöme
blifva härvid till det yttersta anlitade. Men
så blifva de ock häraf i hög grad
utvecklade. Våra ämnen äro valda dels med
afseende på deras praktiska värde, dels
och framför allt med hänsyn till deras
betydelse för utvecklingen af barnens
själsförmögenheter. Vi följa sådana metoder,
som vi anse bäst främja denna utveckling.
Åt uppvisningsväsendet skatta vi icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
