Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (707.) 17 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r- 29
Inom några dagar hafva vi de allmänna
valen. Uppfostrans och lärarekårens iniressen
kräfva värt deltagande däri. Vår förenings
program är detta:
1. Af staten understödd fårarepcnsionering.
2. Rättsligt tryggande of lärarnes ställning.
3. Folkskolans likställighet med andra
un-dermsningsanstaltcr.
4. Höjande af minimiåldern för barns an
vändande i yrkesarbete.
Liksom 1892 tillåter sig centralstyrelsen att
äfven nu föreslå vissa frågor, hvilkas
besvarande skall för de i valet deltagande lärarne
klargöra parlamentskandidaternas ställning.
Högst angeläget är, att man om möjligt skaffar
sig svar från samtliga kandidater. Dessa svar
böra i original biläggas kretsarnas protokoll
och i noggrann afskrift insändas till
centralstyrelsen.
Föreslagna frågor:
1. Kommer Ni att rösta för, att man med
stöd af skolutskottets enhälliga tillstyrkande
1888, valkommitténs enhälliga tillstyrkande
1892, underhusets enhälliga uttalande den 24
februari 1893 och den senaste regeringens ofta
gifna försäkringar, måtte oförtöfvadt upprätta
en af staten understödd pensionsanstalt för
lärarne?
2. Kommer Ni att rösta för införande i
skollagen af rätt för lärare att anföra besvär
öfver sådant afskedande, som ej föranledts af
bevisad oduglighet för yrket?
3. Kommer Ni att rösta för en sådan
likställighet mellan folkskolan och öfriga
under-ningsanstalter, att vägen till alla genom
offentliga medel åstadkomna bildningstillfällen
måtte blifva tillgänglig äfven för folkskolans
studiebegåfvade lärjungar?
4. Kommer Ni att rösta för en inom kort
skeende höjning af den genom fabriks- och
handtverkslagen samt genom grufstadgan och
skollagen fastställda minimiåldern för barns
användande i yrkesarbete?
Centralstyrelsen föreslår, att hvarje kandidat
måtte få sig tillställdt ett formulär med dessa
frågor samt med plats för deras besvarande
och undertecknande.
Efter detta meddelande, hvaraf man
väntade sig goda följder, afslutades mötet
genom en gemensam aftonmåltid, hvarunder
jag bland annat gjorde närmare bekantskap
med
centralstyrelseledamoten-öfverstyrelse-ledamoten-seminarierektorn Horobin, hvilken
godhetsfullt lofvade att »ta hand om mig»,
när jag kom till London.
Klas E. Lidholm.
FÖR DAGEN.
Reformer
inom folkskoleundervisningen
påyrkas äfven bland vårt lands
prästerskap. Vid Ulricehamnskretsens årsmöte
den 5 dennes höll komministern fil. d:r
Hj. T. Uggla i Dalums kyrka ett
föredrag med titeln: »En öfversikt af de till
ett lands skolsystem hörande slagen af
undervisningsanstalter». Efter en
redogörelse för allmänna läroverket,
universitetet samt praktiska och estetiska
läroanstalter yttrade talaren följande om
folkskolans plats i vårt skolsystem:
Alla de nu behandlade slagen af skolor
röja en viss ensidighet. De verka för ett
i någon mån inskränkt mänskligt ändamål.
Det allmänna läroverket gör till sitt syfte
tankeverksamheten såsom sådan,
universitetet den rena vetenskapligheten (åtminstone
är detta dess säregna bestämmelse). De
praktiska skolorna af olika rang och art
tjäna de praktiska lifsbehofven, de
estetiska människans kraf på skönhet. De
befordra således alla någon viss sida af det
allmänt mänskliga ändamålet. Det behöfves
därför en läroanstalt med syfte att
förverkliga detta ändamål i hela dess omfattning.
Detta gör folkskolan. På grund af sin
elementära beskaffenhet till graden den
lägsta, är den dock till arten den högsta
bland alla ett lands skolor och intager
därför den förnämsta rangen inom
skolsystemet.
Folkskolan har ett allmänmänskligt
skaplynne, en universell syftning. Somliga vilja
visserligen inskränka denna läroanstalts
betydelse, i det att de mena, att dess mål
är uppfostran endast till medborgerlighet.
De, som så göra, se för litet i folkskolan.
Dess bestämmelse är fastmer att gifva en
begynnande daning åt den helgjutna
människan, åt den fullödiga mänskliga
karaktären, hvari det medborgerliga ingår som
en beståndsdel.
»Folkskola» benämnes ifrågavarande
uppfostringsanstalt. Hvarför? Ej såsom
ståndshögfärden menar det, emedan den vore
afsedd att handleda och fostra hvad man
kallat de lägre samhällsmedlemmarnes
barn, de s. k. sämre-mans-barnen, utan
emedan den är bestämd att utgöra en
allmänt folklig anstalt, som tager sig an
hela nationens barn. Ett folk är ej en
förening af blott vissa samhällsklasser utan
är den organiska enheten af alla
samhällsklasser. Folkskolan är att betrakta såsom
modern til! alla andra ett folks
läroanstalter, såsom själfva roten för ett lands hela
skolväsen. Den är själfva bottenskolan ej
blott för de allmänna läroverken, såsom
vissa menat, utan för landets alla
undervisningsverk. Vi kunna ej vara med om
att hänvisa samhällets i yttre måtto
mindre gynnsamt lottade barn till folkskolan
såsom passande för deras stånd och
villkor och de s. k. bättre-mans-barnen till
de allmänna läroverken såsom ett slags
aristokratiska lärdomsanstalter, hvilka
delvis löpa jämsides med folkskolan, den
demokratiska undervisningsanstalten.
Alla barn, af hvad stånd och villkor de
vara må, böra inhämta sina första
kunskaper vid folkets, d. v. s. hela nationens
skola. På dess bänkar må sitta
torpare-sonen och grefvesonen, bondesonen och
statsrådssonen. I folkskolan skola alla
otillbörliga ståndsskillnader utplånas, och
ståndshögfärden bör där tuktas och kväsas. Först
sedan folkskolan blifvit genomgången, må
tillträde beredas till allmänna läroverket
eller andra skolor. Först sedan grunden
där blifvit lagd, må man bygga vidare
inom andra läroanstalter.
Hvad angår lärotiden i folkskolan, uttala
vi den åsikten, att den bör förlängas med
åtminstone ett år, så att allmänna
läroverkets lägsta stadium måtte kunna
indragas och denna anstalts
undervisningskurs taga sin början, där folkskolans kurs
slutar. Härmed vunnes ock den fördelen,
att folkskolebarnen efter slutad skolgång
vore mogna att genast intagas i
nattvardsskolan.
Sedan talaren därpå redogjort för de
olika läroämnenas, särskildt
kristendomsundervisningens betydelse för folkskolan,
anförde han följande om sättet för
bedrifvande af kristendomsundervisningen:
Intet inpluggningssystem får förekomma.
Så godt som alla äro ense därom i fråga
om profanämnena, men långt ifrån alla,
då det gäller skolans främsta ämne. Åt
detta vill man gifva en undantagsställning.
Allmänna begrepp vill man bibringa utan
förut befintligt, tillräckligt
»åskådningsmaterial». Vi kunna ej finna annat, än att
kristendomsundervisningen bör bedrifvas
efter samma grunder som undervisningen
i de öfriga skolämnena. Människan såsom
andeväsen utvecklar sig i samma ordning
som och i analogi med människan såsom
naturväsen. Från känsla till föreställning,
från föreställning till begrepp, från konkret
till abstrakt. Däraf inses det mänskligt
naturvidriga uti att vid
religionsundervisningen låta barnen inplugga allmänna
satser för att sedan genom enskilda
bibelutsagor få dem bekräftade.
Ett fel, som i sammanhang härmed
begås vid undervisningen i kristendomen är,
att läraren, medan bibeln ännu är för
lärjungen en »terra incognita», inskärper hos
denne tron på dess genom inspiration vunna
absoluta ofelbarhet och lärer honom att
på förhand sätta tro till en boks riktighet.
Hvad är detta om ej att inleda
undervisningen med inplantandet af en dogm?
Bibelns sanning skall barnet lära sig inse
under och genom det fortsatta studiet
däraf och icke på förhand försäkras därom.
Det är skada, att det förnämsta ämnet vid
vår folkskola ofta vanställes och genom
andlig dressyr vid lärandet ofta vanställer
ungdomens andliga fysionomi, så att af
den i stället för normala andemänniskor
blifver andliga missfoster.
Därför: en på sunda pedagogiska
grunder hvilande metod vid
kristendomsundervisningen likaså väl som vid
undervisningen i profanämnena. Förrän detta sker,
blir kristendomen för vår uppväxande
ungdom blott en död, förslafvande minnes- och
troskunskap, ej en frigörande och under
lifvets många frestelser och pröfningar
bevarande bjärte- och lifsmakt. Och dock
är det just till detta sistnämda den af
Herren är ämnad. Sonen vill göra oss
rättsligen fria, ej dana oss till
bokstafs-trälar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
