- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
370

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (708.) 24 juli 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

SVENSK LÅRAEETIDNING.

N:r 30

biträdande inspektör om innehållet af
inspektionsrapporten. Under tiden måste
naturligtvis föreståndaren och undertecknad
afträda. Jag får därigenom tillfälle att
för egen räkning anställa ett litet förhör.

- Är denna anstalt en statsinrättning? De
båda herrarne sades ju vara statsinspektörer.

- Nej, anstalten är grundad af enskild
person för mer än 40 år sedan. Den var tills för
ett tiotal år sedan förlagd inom staden och
ursprungligen en s. k. tras&kola. Nu är den
tillika med en mindre anstalt för flickor
öfver-lämnad till ett sällskap af personer, hvilka
årligen bidraga till dess underhåll med minst
9 kronor hvardera. Sällskapet väljer en
öfverstyrelse, och denna utser inom sig ett
verkställande utskott, åt hvilket ledningen är
anförtrodd.

- Men af hvilken orsak äro då
statsinspektörerna här? De granskade ju t. o. m.
räkenskaper och matrikel m. m.

- De skola förvissa sig om, att allt är som
sig bör. Staten bidrager med stora belopp till
anstaltens underhåll. De enskilda bidragen
uppgå för närvarande icke till 25 % af
årsut-gifterna?

- Huru stora äro då dessa?

- För båda våra anstalter, hvilka inrymma
289 barn, omkring 72,000 kronor, hvaraf
statsanslag nära 60,000 kronor.

- På hvad sätt samlas de återstående 12,000?

- Vi ha uppdelat staden med omnejd i vissa
områden. I hvarje sådant finnas
bidragsinsam-iande damer (lady-collectors). De tillhöra
sällskapet och ägna sig åt insamlingsarbetet för
sakens skull. För närvarande äro de 60. De
vända sig naturligtvis till de välbärgade inom
sitt område. I vår årsberättelse offentliggöra
vi de bidragandes namn och adress samt
gåf-vornas storlek.

- Hvad slags barn få intagas vid anstalten ...
brottsliga?

- Vi intaga försummade, ja lastbara, men
icke egentliga brottslingar; d. v. s. snatteri
ha de nog gjort sig skyldiga till, många af
dem. I regeln måste de tillhöra Edinburghs
samhälle.

- Syftet är alltså M förebygga brottslighet?

- Ja, målet för vår verksamhet är att
aflägsna barnet från dåliga omgifningar och
exempel, från grym behandling och grof
försummelse, för att i stället försätta det i en
omgifning, där det erhåller nödig fysisk, intellektuell
och moralisk vård. Härigenom förebygga vi
utvecklingen af sedliga lyten, hvilka längre
fram skulle blifva omöjliga att bota. På så
sätt besparas ofantliga summor, hvilka
samhället eljest skulle få kasta ut på fångvård.

- Till hvilken ålder får barnet stanna inom
anstalten?

- I regeln till fyllda 16 år. Föregående år
förändrades emellertid lagstiftningen så, att
anstalten förblir den intagnes målsman, ända
tills han fyller 18 år. Vi hafva nämligen gjort
den erfarenheten, att om våra skyddslingar
utsläppas för tidigt, så riskerar man, att
brottsliga föräldrar eller bekanta återföra dem på
lastens och brottets väg.

- Men skulle icke redan fjortonåringar
kunna förtjäna sitt bröd och sålunda vara färdiga
att lämna anstalten?

.- Jo, visserligen. Men de få ju äfven här
göra skäl för sig. En fjortonåring kan i
allmänhet icke vara beredd att alldeles på egen
hand kastas ut i kampen för lifsuppehället.
Många skaffa vi emellertid platser redan vid
15 är, och skicka de sig väl, få de stanna;
i motsatt fall återtagas de hit.

Samtalet blir här afbrutet. Hennes
Majestäts inspektörer hafva fullgjort sitt
uppdrag.

Den här inspektionen - sade mr Legge till
mig - var ett så kalladt öfverraskningsbes^k
(surprise-visit). En annan gång anmäla vi vår
ankomst i förväg och stanna kanske då ett
par dagar. Vill Ni nu göra oss det nöjet att
taga plats i vårt ekipage ned till staden? Är

det någonting vi under färden kunna upplysa
om, stå vi med största nöje till Er tjänat.

Jag refererade för honom det omdöme,
som danske professorn C. Torp i ett
kommittébetänkande uttalat öfver det brittiska
systemet för tvångsuppfostran, och som
först riktat min uppmärksamhet på fletta,
samt sade honom, att jag föga kände
nämda system, att detta vore den första
anstalt jag besökt, samt att jag skulle vara
tacksam för alla upplysningar och
anvisningar, han ville gifva mig.

Jag skall här i sammandrag anföra
endast det allra väsentligaste af hvad han
meddelade.

- Statistiken utvisar, att i Storbrittännien
brottsligheten bland ungdomen är i stadigt
aftagande. Helt visst beror detta i väsentlig
grad på vårt system för tvångsuppfostran.
Anstalterna härför äro af två slag: a) de
återförande (Reformatory), som åsyfta att leda
unga brottslingar tillbaka till rätta vägen, b)
de förebyggande (Inclustrial), som vilja hindra
ungdomen att beträda lastens bana eller (i fall
ett första steg redan är taget) att fortsätta
därpå.

Till en början betänkte man ej, att botandet
af ett ondt är vida svårare än förebyggandet
däraf, och de förstnämda anstalterna äro
därför de äldsta. De hafva alla den enskilda
företagsamheten och offervilligheten att tacka
för sin tillvaro. Omkring 50 stå under statens
inspektion. De äro afsedda för den
lefnads-period, som räcker från öfvergångsålderns
början nära upp till myndighetsåldern.

De förebyggande anstalterna hafva till en
viss grad inskränkt behofvet af de återförande.
Deras antal uppgår till omkring 180. De äro
af tre slag: arbetsskolor med internatinrättning,
skolor för skolkare samt arbetsskolor utan
internatinrättning. Af de förstnämda finnas ett
tiotal, som äro upprättade af landsting. De båda
senare slagen äro med få undantag upprättade
och ledda af skolstyrelserna. De nyaste äro
arbetsskolorna utan internatinrättning, vid
hvilka barnen erhålla undervisning, mat och vård
under dagen men få tillbringa natten i hemmet.
De komma sannolikt att uttränga internaten.

Som Ni ser - slutade mr Legge – är vårt
system ganska fullständigt. När Ni anländer
till London, så kom upp i
inrikesdepartementet, och Ni skall få de ytterligare upplysningar,
vi kunna meddela.

I detsamma stannade ekipaget utanför
min bostad, hvars adress mr Legge -
utan att jag anade orsaken - redan vid
färdens början efterfrågat. Han gaf mig
anvisning på några ytterligare anstalter och
sade småleende., i det han räckte mig sitt
visitkort:

- Ni kan visa det här och hälsa från mig.

*



Nu tror läsaren helt säkert, att jag
under min resa söker inbilla folk, att jag är
en mäkta hög herre - inspektör eller
något sådant. Fullständigt misstag! Jag
har genast sagt ifrån, att jag är rätt och
slätt folkskollärare från Stockholm. Detta
skulle säkerligen varit nog för att skaffa
mig behöfliga upplysningar. Därjämte har
jag emellertid visat den korta
rekommen-dationsskrifvelse från centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening,
som upplyser om ändamålet med min resa
och anbefaller mig till mina skotska och
engelska kollegers välvilja. Den har helt
visst varit mig till stort gagn, icke minst
genom de båda betydelsefulla bokstäfverna
M, P. (Medlem af riksdagen), hvilka för-

tänksamt nog blefvo satta efter
ordförandens och sekreterarens namnteckningar,
och hvilka ej oväsentligt ökat den
uppmärksamhet och välvilja, som öfver allt
kommit mig till del. »Det där är allt,
hvad Ni behöfver», sade ock min bekante
öfverlärare i Edinburgh, »hvar helst Ni
kommer och visar den, kan Ni vara viss
om att erhålla alla de upplysningar, som
stå att få.»

*



Mitt andra besök gällde en anstalt -
till sjös. Mr Legge hade föreslagit, att
jag skulle se »Kejsarinnans
uppfostrings-skepp» (The Empress Industrial Training
Ship), som var förlagdt i en lugn vik af
Glyde-fjorden, några mil från öppna hafvet.

Jag kom och såg. En ståtlig tremastare
ligger för ankar. Flaggor och vimplar
svaja från master och rår. Tonerna af
den vackraste regementsmusik dallra fram
öfver vågorna. Båtar, manövrerade af
gossar i snygga sjömansdräkter, glida fram
på vattnet. Jag känner mig i förväg
välvilligt stämd mot de personer, som på
sådant sätt taga sig samhällets unga
olycksbarn an.

»Men huru komma ombord?» frågar
jag en gammal man, som sköter en
signaleringsapparat. »Hvem är det Ni önskar
träffa?» frågar han tillbaka. »Chefen
naturligtvis», svarar jag, ihågkommande det
gyllene råd en småländsk mjölnare en gång
gifvit mig: »en sa allti gå té hufvet först».
Den gamle signalerar min önskan. Jag
föreslår att få följa med den båt, som just
nu är i land för att hämta ett par
nykomlingar. Men gubben svarar: »Kapten
sänder alltid »giggen» efter den, som vill
råka honom». Snart synes äfven »giggen»
komma. Vid årorna sitta ett dussin
hurtiga, rödkindade, ljusklädda ynglingar. De
utgöra själfva eliten; endast den får
nämligen äran att rö kaptens egen båt. I den
stora skara af gossar, som just nu
kommer i land för att på ett härför afsedt
fält roa sig och exercera, synes en och
annan med trumpen, ja trilsken uppsyn.
Men sådant märker man ej hos »kaptens
gossar». Deras anleten äro idel lycka och
solsken. Styrmannens utseende, hållning
och skick skulle göra heder åt hvilken
»bättre pojke» som helst.

Kaptenen får veta mitt ärende och se
mitt papper samt hälsningen från
inspektör Legge; han tar afsked af sina gäster,
ett sällskap fina damer, och står så »till
mitt förfogande».

- Ett stort och präktigt fartyg, det här,
säger jag inledningsvis; det är väl statsegendom.

- Ja, svarar han, det är ett utmönstradt
krigsfartyg, allt för gammalmodigt för nutida
bruk. Det enskilda sällskap, som har den
nominella ledningen af anstalten, lånar det af
staten. Vi äro skyldiga att brandförsäkra det
till ett visst belopp. Maskineriet, som vi
naturligtvis ej för vårt ändamål kunde använda,
fingo vi lösa så billigt, att försäljningspriset
uppgick till 3 gånger inköpspriset. Därigenom
erhöllo vi medel att inreda fartyget för dess
nya bestämmelse.

- Företagas några längre sjöfärder med
detsamma?

- Nej, det lämnar aldrig sin plats. Men vi
ha en brigg, å hvilken ett sextio-tal äldre
gossar i sänder få vara med om verkligt sjömans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free