Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (708.) 24 juli 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
SVENSK IÄRARETIDNING.
N:r 30
Väne-kretsen: 1) Ja. 2) Så billigt pris
som möjligt. 3) Centralstyrelsen bör ingå
till järnvägsstyrelsen med anhållan om
billigare resor för lärarekåren.
Älbo-Södra Gärds-kretsen: 1) Ja. 2)
Sådan lättnad, som Fässbergskretsen
föreslagit, eller - ifall denna skulle anses
för högt tilltagen - sådan, som i motion
vid årets riksdag blifvit i första kammaren
föreslagen af godsägaren Söderberg. 3)
Kretsen öfverlämnade åt centralstyrelsen
att på vederbörlig ort göra den
framställning i ärendet, som den för sakens
främjande finner lämpligast.
Harjagers-kretsen: 1} Ja. 2) Zontariff
tillämpas, eller statsanslag lämnas.
Mariestads-kretsen: Betydlig nedsättning
i biljettpriset bör beviljas lärare, som resa
för att studera land och folk, eller också
böra resestipendier till ett visst antal
lärare årligen beviljas af staten^
Allbo-kretsen: Lärare och lärarinnor
borde efter rekvisition af resp.
skolmyndigheter få fria biljetter å statens järnvägar
under ferierna. Innan detta hinner blifva
verklighet, bör centralstyrelsen hos
järnvägsstyrelsen anhålla om extra rabatt å
rundresebiljett, åtminstone i samband med
skolmötena. Centralstyrelsen bör dessutom
draga försorg om, att frågan kommer
under ny behandling i riksdagen.
Markernas-kr et sen = centralstyrelsen.
Åse- och Viste-kretsen =
Fässbergskret-sens motion.
Trosakretsen = Söderbergs riksdagsmotion.
Centralstyrelsen bör ingå med petition till
järnvägsstyrelsen.
Vemmenhög skr etsen: 1) Ja. 2) Half
afgift på statens banor. 3) Kretsarna böra,
då frågan om billiga resor å statens
järnvägar för lärare förekommer vid riksdagen,
söka påverka ortens riksdagsman.
Hessleholmskretsen: 1) Ja. 2)
Nedsättning med 50 % . 3) Centralstyrelsen bör
hos järnvägsstyrelsen och k. m:t framföra
lärarekårens önskan angående denna sak.
Okomekretsen: 1) Ja. 2) En
nedsättning i biljettpriset af 75 %. 3)
Centralstyrelsen bör vidtaga lämpliga åtgärder.
Norskretsen anser, att lärarekåren bör
få resa på fribiljett inom det egna
landskapet, eftersom detta särskildt grundligt
skall behandlas i skolan, samt för halft
biljettpris inom öfriga provinser i
fäderneslandet.
Ulricéhamnskretsen: 1) Ja. 2) Fria
resor i tredje klass och half afgift i öfriga
klasser å statens järnvägar under
sommarferierna. 3) Centralstyrelsen bör hos
vederbörande myndigheter söka utverka denna
förmån.
Kinnekretsen: 1) Ja. 2) Fria resor
eller sådana till nedsatt pris. 3) Hvar och
en bör söka intressera riksdagsmannen i
sin ort för denna sak.
Tornakretsen: Nedsättning i biljettpris
anses lämpligast.
Eomelekretsen: Fria resor på statens
järnvägar under ferierna. Centralstyrelsen
bör vidtaga åtgärder för frågans lösning.
Holmedalskretsen: För lärarekåren böra
resorna å järnvägar och större
ångbåtslinjer lämnas så billigt som möjligt ett
visst antal mil pr år under nödig kontroll.
Centralstyrelsen vidtager sådana åtgärder,
som förhållandena kräfva, särskildt
beträffande statens järnvägar.
Konga-kretsen: Centralstyrelsen bör göra
hvad den kan, för att frågan måtte komma
till behandling vid riksdagen.
Arvodesfråg-an.
Nors-, Åse-Viste-, Rekarne- och
Kindskretsarna hafva höjt sekreterarearvodet till
400 kronor.
Litteratur.
Om syn- och hörselsinnenas betydelse
vid undervisningen. Föredrag, hållet vid
Västerås stifts andra skolmöte i Västerås
den 31 juli 1894 och ytterligare
bear-betadt af L. J. Leksell, folkskoleinspektör
och kyrkoherde. Tryckt å Skolmötets
begäran. Pris 40 öre. (Rekvireras hos
författaren, adr. Valskog.)
Vid det allmänna sträfvandet att
förbättra och förenkla våra
undervisningsmetoder är den första hufvudprincipen att
undervisa naturenligt. I de flesta fall har
man hittills väl mycket tagit synsinnet i
anspråk och förbisett örat, genom hvilket
vi dock i lika hög grad som genom ögat
mottaga förnimmelser. I synnerhet i fråga
om språkundervisning är det af vikt att
draga största möjliga nytta af båda dessa
våra förnämsta sinnen. Detta är just hvad
som vid denna undervisning på senare
tider blifvit beaktadt, och hvilket
folkskoleinspektören Leksell vill tillämpa äfven på
folkskolans område. I följande yttranden,
hvilkas sanning vi måste bekräfta, ställer
författaren folkskolans undervisning i
svenska språket i någon mån jämsides med
annan språkundervisning.
När barnet inträder i skolan, så är språket,
som där talas, i de flesta fall ett främmande*
Barnet kan någorlunda förstå och göra sig
begripligt på sitt modersmål, d. ä.
hvardags-språket, men högsvenskan, d. ä. skriftspråkets
ord, ljud och betoning, är för detsamma mer
eller mindre okänd.
Visst är, att skriftspråket i de flesta fall är
rikare än hvardagsspråket. Skolans arbete i
språkligt hänseende kan därför sammanfattas
såsom en ömsesidig öfversättning från det ena
språket till det andra.
Barnets öra bör flitigt öfvas att förstå det
nya språket, hvarunder det småningom
tillägnar sig dess uttryckssätt i tal.
Författaren redogör härefter för det
metodiska tillvägagåendet vid såväl tal- som
skriföfningar. Med afseende på
rättskrif-ningen betonar författaren ännu en gång
sina uttalade åsikter, ty är det af vikt att
uppöfva örat för åstadkommande af en
korrekt och uttrycksfull läsning, så är
detsamma vid undervisning i stafning lika
nödvändigt.
Den senare delen af detta lilla häfte
upptages af en kortfattad metodik i hvart
och ett af skolans ämnen. Syftet - att
gifva anvisningar och råd för
åstadkommandet af ådskådlig undervisning - är ju
mycket beaktansvärdt. Det är dock
tydligt, att med ett så begränsadt utrymme,
det endast är möjligt att beröra de all-
männare synpunkterna vid hvarje ämnes
behandling. O. J.
Nytt i bokhandeln.
Berättelse om folkskolorna för år 1886^
utarbetad i Kungl, ecklesiastikdepartementet.
(Bidrag till Sveriges officiella statistik:
Undervisningsväsendet 22.)
Upprätt eller lutande stil?
Under ofvanstående rubrik förekom i Svensk
Läraretidning för den 5 december 1894 en
artikel af den kända signaturen N–n.
Beklagligen har jag af orsaker, som jag här förbigår,
hindrats att förr uttala mig med anledning af
åtskilliga påståenden, som i densamma göras,
och som jag anser kräfva den största
uppmärksamhet i närvarande stund, då
Skrifundervisningen väl må kallas en brännande fråga.
Artikelförfattaren medger, att barnen ha stor
benägenhet att sitta lutade och sneda vid
skrif-ningen, samt att denna ovana kan ha en
skadlig inverkan på deras ögon och ryggrad. Hvad
han däremot ej vill medge är, att just vid
skrifning af lutande stil detta framför allt är
fallet, och att vid skrifning af upprått stil
benägenheten att sitta lutad lätt kan motverkas,
och att någon benägenhet att intaga en sned
ställning sällan framkallas hos ett barn, som
är rakt växt, emedan bokens läge rakt och
midtför kroppen icke frestar till att intaga en
sned ställning.
Förf. säger, att det är möjligt att »lägga
näsan öfver papperet,» äfven då man skrifver
upprätt stil. Ja visst, ingen har någonsin
förnekat, att man kan skrifva upprätt stil, äfven
då man intar en dålig skrifställning. Men för
att bekvämt kunna skrifva upprätt stil fordras
en normal, upprätt kroppsställning.
Naturligtvis kan man ej »blott genom en stilförändring
tvinga barnen att sitta raka,» men man kan
därigenom för dem underlätta möjligheten att
intaga en rak hållning. Äfven vid upprätt stil
fordras af läraren ett »energiskt ingripande
och en vaken blick,» men det blir då mycket
lättare för honom att kontrollera
handställningen, pennhållningen, skrif bokens läge m. m.
Detta intygas äfven af professorn i hygien vid
Wiens universitet, d:r Max Gruber, som på det
66:e tyska naturforskare- och läkaremötet (sept.
1894) uttalade som sin åsikt, dels att
införandet af upprätt stil i skolorna ensamt ej vore
tillräckligt att aflägsna alla de faror, som
Skrifundervisningen kan medföra för barnens
kroppshållning och ögon, dels också, att det vid
upprätt stil är mycket lättare för läraren än vid
användning af lutande stil att vidmakthållu
lärjungarnes riktiga kroppsställning. Han
stödde denna åsikt på iakttagelser, som han
gjort under upprepade besök i klasser, af
hvilka några undervisats i den ena och några
i den andra af ifrågavarande stilar, och han
önskade därför lifligt införandet af den
upprätta stilen.
Om man i Cassel funnit sig besviken i sina
förväntningar vid försök med den upprätta
stilen, så är nog ej den upprätta stilen därtill
skulden utan snarare sättet, hvarpå
undervisningen bedrifvits. Äfven därvid får ett strängt
metodiskt tillvägagående ej uraktlåtas; många
taga det alltför ytligt därmed. För öfrigt bör
denna händelse i Cassel ej tillmätas allt för
stor vikt i betraktande af att otaligt många
skolor i skilda länder kommit till alldeles
motsatt resultat och uttalat sin stora belåtenhet
med den upprätta stilen såsom
undervisningsämne.
Den af N-n i hans ofvan berörda artikel
beskrifna pennhållningen torde icke vara
hufvudorsaken till att barnen vid skrifning af
lutande stil vända hufvudet åt höger, utan
fastmer de till höger uppåt lutande raderna:
äfven hos barn, som ha den rätta pennhållning
en, inträder vid lutande stil den sneda
kroppsställningen. Då boken vid lutande stil vrides
i en viss gifven vinkel uppåt till höger, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
