Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (710.) 7 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
SVENSK LÄEARETIDNING.
N:r 32
Fem ordförandeporträtt.
Att förbereda och ordna ett sådant
jättemöte som det nu församlade Sjunde
nordiska skolmötet har icke varit någon
lätt uppgift. Det har kraft lång tid och
många förenade krafter. De svenska,
norska, danska och finska bestyrelserna
räkna tillsammans ej mindre än 66
medlemmar.
De af dessa, som under mötet tilldraga
sig den största uppmärksamheten, äro
af helt naturliga skäl dels mötets
huf-vudordförande, landshöfdingen O. R.
Themptander, dels de fyra bestyrelsernas
ordförande: folkskoleinspektören C. G.
Bergman i Stockholm, skolföreståndaren
Otto Anderssen från Kristiania, folksko .
leinspektören Karl Theisen från
Köpenhamn och folkskoleinspektören Viktor
Öhberg från Helsingfors.
Vi bringa i dag våra läsare bilderna
af dessa mötets mest representativa män
jämte några korta uppgifter om deras
lif och verksamhet.
Oskar Robert Themptander behöfver icke
presenteras för svenska läsare. Han har
förvärfvat sin ryktbarhet på ett fält, där
sådan vinnes vida lättare än på
pedagogikens, men där ryktbarheten äfven ofta
är af vida mera blandad art än på detta.
Få namn hafva under en följd af år varit
så uppburna som hans, men få hafva ock
å andra sidan varit så hatade och
förkättrade.
De flesta skola helt säkert hafva något
svårt att förstå det senare, då de första
gången betrakta detta jovialiska ansikte
med sina öppna, af bredt godlynne
präglade drag eller första gången lyssna till
detta lidelsefria, lugnt öfvertygande tal.
Men ser man närmare på mannen, så skall
man lättare fatta, att han trots ett sådant
personligt uppträdande kunnat väcka
förbittring hos dem, hvilkas banor korsat
hans. Ur en af dessa små politiska
porträttsamlingar, hvarmed vår litteratur
under de senaste åren blifvit riktad, må i
afseende härå anföras följande, ganska
träffande bild:
Hela hans hållning och sätt talar om en
envis kraft och en säker medveten vilja, som
går sin väg rakt fram. Den höga, hvälfda
pannan, de under pince-nez’en klart och
bestämdt blickande ögonen och det fasta draget
kring munnen, allt talar om en oböjlig energi
och en orubblig beslutsamhet. Det är en smula
af »gå-på-are» i hela hans apparition, något i
hans breda skuldror som ropar: gå undan,
godt folk, plats för mig!
Och hela hans lif visar också ett raskt och
beslutsamt marsch framåt - en marsch som
började rätt uppseendeväckande genom en på
sia tid oerhördt oppositionell handling. Det
var i Uppsala i slutet af 60-talet. En stark
opposition pågick bland studenterna mot vissa
professorers sätt att behandla tentander. Det
var egentligen mot professor C. J. Lindblad
oppositionen riktade sig, och det var
Themptander, som vågade, slå det stora slage;t mot
ett förhatligt system genom att begära offentlig
examen och på ett lysande sätt bestå detta
eldprof.
Sedan dess har hela hans bana präglats af
samma mod och kraft.
Themptander föddes i Stockholm den
14 februari 1844. Han blef student i
Uppsala 1861, och redan vid 19 års ålder
aflade han i december 1863, efter att först
hafva blifvid underkänd af tentator, sin
ofvan omnämda offentliga hofrättsexamen.
Han slog genast in på ämbetsmannavägen
och steg där från grad till grad. Sina
första parlamentariska lärospån gjorde han
såsom notarie i riksdagen och såsom
sekreterare i bevillningsutskottet. År 1874
blef han generaltullstyrelsens juridiska
biträde, 1878 utnämdes han till byråchef i
samma styrelse, och samma år valdes han
till hufvudstadens representant i andra
kammaren för treårsperioden 1879-81.
Då grefve Posse 1880 bildade sin
ministär, inträdde Themptander däri såsom
konsultativt statsråd; följande år blef han
finansminister och 1884 statsminister. De
strider, han såsom sådan förde mot den
allt jämt växande protektionismen, den
seger, han vann genom riksdagsupplösningen
1887, och det nederlag, hvaraf han
slutligen drabbades genom 1888 års bekanta
domstolsutslag rörande Stockholmsvalet,
torde hos de flesta vara i friskt minne.
Themptander afgick från
statsministerposten och kort därpå äfven ur riksdagen
samt har sedan dess verkat såsom
landshöfding öfver Stockholms län. Vid 1893
års val ingick han dock såsom det liberala
partiets kandidat i andra kammaren, där
han nu understundom, fastän sällan,
framträder såsom målsman för »k. m:ts allra
trognaste opposition».
Themptander är icke pedagog och
talar ej i egentliga skolfrågor. Detta
hindrar emellertid icke, att hans anföranden
gifva intrycket af en stor pedagogisk
förmåga. För en pedagog till yrket är det
en ren njutning att lägga märke till det
psykologiska skarpsinne, hvarmed han
städse förstår att ställa sig på deras
ståndpunkt, till hvilka han talar, och den
smidighet, hvarmed han från deras egna
utgångspunkter steg för steg söker leda dem
fram till det mål han åsyftar. Att denna
pedagogik under de senare åren nästan
alltid visat sig förspilld, är icke hans fel.
Themptander är sedan 1888 ordförande
i direktionen öfver Nya elementarskolan (det
af staten upprättade försöksläroverket) samt
likaledes ordförande i direktionen för
blindinstitutet vid Tomteboda. I den
förstnämda egenskapen har han utvecklat stort
nit och intresse särskildt för den högre
bildningen. Det var detta förhållande i
förening med hans framstående
parlamentariska förmåga, som föranledde hans
inväljande i bestyreisen och som nu gjort
honom till mötets ordförande.
C. G. Bergman är gotländing och har
mycket af gotländingens lätthet och
raskhet i sin natur. Han är född den 8 april
1840 i Stenkumla socken, där fadern då
var vice pastor. Till en början genomgick
han folkskolan på landet, flyttades därpå
till läroverket i Visby och tog 1860
studentexamen i Uppsala. Därpå var han
under några år lärare för öfverståthållaren
Bildts söner. Samtidigt härmed fortsatte
han sina studier, så att han 1867 kunde
aflägga kandidatexamen och 1869
promoveras till filosofie doktor.
År 1868 anställdes han såsom ordinarie
adjunkt vid Nya elementarskolan, och
härifrån kallades, han 1871 att öfvertaga
föreståndareskapet för den s. k. Beskowska
skolan, hvars ledare han därpå var under
17 år.
Under denna tid började han taga
verksam del i ledningen af Stockholms
folkskoleväsende, dels såsom medlem af Jakobs
och Johannis församlings skolråd, dels
under åren 1880-87 såsom ledamot af
Stockholms folkskoleöfverstyrelse. Det var
väl den bekantskap med hufvudstadens
folkskolor han härvid vann, som efter G.
J. Meijerbergs afgång föranledde honom
att söka inspektörsbefattningen, hvartill han
äfven den l november 1888 blef utsedd.
Då detta skedde, hade han redan under
en riksdag haft plats på andra kammarens
Stockholmsbänk. Han är nämligen,
liksom Themptander, en intresserad politiker,^
men tillhör det motsatta partiet och hade
såsom en af dettas mest framstående män
kommit att tillhöra representationen under
perioden 1888-90. Hans
fackmannain-sikter och den stora lätthet, hvarmed han
i en debatt förstår att göra dessa gällande,
föranledde hans insättande i de utskott,
där pedagogiska frågor företrädesvis
förekommo, nämligen åren 1888 och 1889 i det
första tillfälliga utskottet (»Skolutskottet»)
samt år 1890 i det särskilda utskott, som
hade att behandla k. m:ts då framlagda
stora förslag till ändrad
läroverksorganisation. Han var i detta utskott vice
ordförande samt tillhörde - i enlighet rned
sin allmänna, politiska ställning - dess
konservativa majoritet. Han hade därför
ock att å utskottets vägnar i andra
kammaren bekämpa de skolorganisatoriska
reformyrkanden, som där fortfarande hade
flertalet för sig, bland annat det om
höjande af inträdesåldern vid de allmänna
läroverken från 9 till 10 år. Häraf får
man emellertid icke draga den slutsatsen,
att han skulle vara en principiell
motståndare till »folkskolan som bottenskola»
eller till de lagstiftningsåtgärder, som äro
ägnade att främja detta mål. Tvärtom
förordade han i kammaren på det lifligaste
en af de allra kraftigaste bland dessa
åtgärder, nämligen upphörande af
gratisunder-visningen i de högre skolornas
barndoms-klasser. Han yttrade härom följande:
Staten ålägger hvartenda barn, gosse eller
flicka, att inhämta ett visst mått af vetande.
Detta - - - kunskapsmått, som är ålagdt
hvarje svensk medborgare att inhämta,
meddelas i de öfver hela landet förlagda
folkskolorna. Under sådana förhållanden, att hvar
och en, rik eller fattig, mer eller mindre
val-burgen,, måste lära sig ett visst kunskapsmått,
ligger det i sakens natur, att detsamma måste
meddelas utan särskild kostnad för barnen
eller föräldrarna. Hvad som går därutöfver
är en särskild förmån, som tillkommer några
vissa. Men örn jag har någon särskild förmån
eller vissa friheter framför andra, så måste väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
