Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (710.) 7 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
401
bredd härmed har ock dess egen
uppfattning af sitt arbete och sin ställning
blifvit en sannare och högre. Årtionde
efter årtionde hafva kårens medlemmar
verkat i sitt kall, och under tiden har den
tanken småningom trängt sig fram, att
folkskollärarekåren ingalunda är någon
betydelselös utväxt på samhällskroppen, utan
tvärtom ett af dennas viktigaste lifsverktyg,
och att alla de öfver landet spridda
arbetarne på folkskolans fält utgöra ett
gemensamt helt med ett gemensamt mål.
Ur denna tanke har med nödvändighet
utvecklat sig en annan, nämligen den, att
om detta mål skall nås, så kräfves härför
l sammanslutning till organiserad samverkan.
Långsamt och liksom trefvande har denna
tanke arbetat sig fram, sökande sig uttryck
i olika sammanslutningsformer samt i mer
eller mindre dunkel gestalt dykande upp
på skilda håll inom kåren, tills den för 15
år sedan slutligen bröt fram såsom en
fullbordad verklighet i och med stiftandet af
Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Af dessa erinringar framgår, alt hvad
som då skedde icke var ett påfund af några
enskilda personer, utan en följd af vissa
allmänna förutsättningar. Men till dessa
allmänna förutsättningar hörde bland annat,
att inom kåren funnos personer, hvilka hade
blick nog för hvad som borde ske samt
hänförelse, mod och offervillighet nog för att
det skulle ske just genom dem. Denna
flyktiga historik skulle därför med skäl kunna
kallas mer än flyktig, om de personer här
ej nämdes, från hvilka initiativet gick ut.
Det första bestämda förslaget kom, som
sig borde, från hufvudstadens
folkskollärareförenings styrelse, som då hade till
ordförande hr J. Molin samt för öfrigt
bestod af följande sex personer: E.
Hammarlund, A. M. Stefanson, G. Östling, L.
A. Edén, J. F. Eriksson och Fanny
Lundin. Vid denna styrelses sammanträde
den 27 november 1879 föreslog dess
sekreterare, hr Stefanson, att föreningen vid
sitt nästa möte skulle behandla följande
fråga: »Hvilka åtgärder kunna vidtagas för
en sammanslutning mellan Sveriges
folkskollärareföreningar till större
gemensamhet i deras sträfvanden?» Så skedde ock,
och under den öfverläggning, som härvid
uppstod, framställde vice ordföranden, hr
Hammarlund, det förslag, att den
ifrågasatta sammanslutningen skulle ske genom
bildandet af en allmän svensk
folkskollärareförening i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den 5 år förut stiftade
»Danmarks lärerforening». Detta förslag
gillades, och åtgärderna för dess
förverkligande uppdrogos åt nyss nämda tre
personer: hrr Molin, Hammarlund och
Stefanson. De utfärdade inbjudning till
ortföreningarna att sända ombud till det
konstituerande mötet, de utarbetade det
förslag till stadgar, som därvid med få
förändringar antogs, och de ingingo samtliga
i föreningens första centralstyrelse, hr
Molin som ordförande, hr Hammarlund som
vice ordförande och hr Stefanson som
sekreterare. De äro vår förenings
egentliga stiftare.
Meningen med Sveriges allmänna
folkskollärareförening var, att den skulle
utgöra en sammanslutning mellan svenska
folkskolans lärare och lärarinnor till
organiserad samverkan.
Hvarför är sådan samverkan af nöden?
Jo, emedan kåren endast därigenom kan
blifva i stånd att öfva tillbörligt inflytande
på de faktorer, af hvilka framgången i
dess arbete hufvudsakligen beror.
Den främsta af dessa faktorer är
läraren själf. Skolarbetet är ett
personlighetsarbete, en inverkan af mera utvecklade
personer på mindre utvecklade i syfte att
främja de senares utveckling. Förnämsta
krafvet är då, att läraren själf är en
personlighet, som befinner sig i oaflåtlig
utveckling, och förnämsta faran ligger däri,
att han lämnas att sjunka samman i någon
ensam vrå, där själfbelåtenhetens och
trångsinnets spindelväfvar lägga sig öfver hans
tankevärld, och där han småningom glider
allt djupare ned i slentrianens sega dy. Mot
denna för skolarbetet i högsta grad ödesdigra
fara finnes intet säkrare medel än
sam-lifvets sol och tankeutbytets friska vindar.
Där en allmän lärareförening är hvad den
bör vara, där utgör den en stor
växelundervisningsanstalt, som väcker till
själf-rannsakning, till pröfning och eftertanke samt
äggar till ständig fortgång och utveckling.
Den, som i framtiden kommer att skrifva
vår svenska folkskollärarekårs historia,
skall icke förbise, att Sveriges allmänna
folkskollärareförening kraftigt arbetat i
denna riktning, och att den väsentligen
bidragit till uppammande af det bildningsbegär,
som man framhållit såsom ett
utmärkande drag hos densamma; som t. ex.
faktiskt gjort de akademiska feriekurserna till
fortbildningskurser hufvudsakligen för
folkskollärare; som skapat flera af kåren själf
uppehållna kurser för fortsatt utbildning,
och som inom vida kretsar spridt ett allt
mer växande behof att göra bekantskap med
andra nationers pedagogiska förhållanden.
Om våra sträfvanden i denna riktning vittna
dessutom de uttalanden vi gjort till
förmån för seminariebildningens
fullständigande och för upprättande af
lärarebibliotek, de understöd vi utdela för
pedagogiska studieresor och bevistande af
akademiska feriekurser, de pedagogiska
skrifter vår förening börjat utgifva o. s. v. Vi
äro långt ifrån att betrakta dessa senast
uppräknade åtgärder såsom några storverk,
men en begynnelse är dock gjord, och
med rikligare tillgång på penningemedel
och arbetskrafter skulle på denna väg
mycket kunna åstadkommas.
#
Den andra af de hufvudfaktorer, hvarpå
skolarbetets framgång beror, står med den
nyss anförda i närmaste samband. Det
är den pedagogiska vetenskapen.
Uppfostrarens ställning till denna liknar odlarens
ställning till odlingsvetenskapen. Hvad
som drifver trädgårdsmästaren vid hans
arbete är närmast ett praktiskt intresse,
nämligen att främja plantans utveckling
till ett sundt och harmoniskt träd. Men
för att veta, hvad som härvid skadar eller
gagnar, bör han känna plantans natur och
de omständigheter, hvilka inverka på
hennes utveckling. Odlare med mera
vetenskaplig anläggning kunna härigenom bringas
att öfverflytta sitt hufvudintresse på
utforskandet häraf. Men skola de med
sina forskningar vinna några resultat, så
måste de stå i noggrann samverkan med
de praktiska odlarne. Dessas förhållande
till vetenskapen blir därför ett dubbelt:
det är ur deras erfarenheter teorierna
skola framgå, och det är på samma
erfarenheter, som dessa teoriers riktighet
och betydelse för lifvet skola pröfvas.
På samma sätt förhåller det sig med
lärarne och pedagogiken. Hvad som
drifver uppfostraren vid hans arbete är
närmast ett praktiskt intresse, nämligen att
främja barnets utveckling till en sund och
harmonisk människa. Men för att veta
hvad som härvid skadar eller gagnar, bör
han känna barnets natur och de
omständigheter, hvilka inverka på dess
utveckling. Uppfostrare med mera vetenskaplig
anläggning kunna härigenom bringas att
öfverflytta sitt hufvudintresse på den
pedagogiska och psykologiska forskningen.
Men skola de med sina forskningar
vinna några resultat, så måste de stå i
noggrann samverkan med de praktiska
uppfostrarne. Äfven dessas förhållande
till vetenskapen blir därför ett dubbelt:
det är ur deras erfarenheter de
pedagogiska teorierna skola framgå, och det
är på samma erfarenheter, som dessa
teoriers riktighet och betydelse för lifvet skola
pröfvas.
Under senaste tiden, då man allt mer
kommit till insikt om att pedagogiken är
en erfarenhetsvetenskap, hafva uppfostrarne
i de stora kulturlanden med ifver börjat
ägna sig åt omfattande och planmässigt
anordnade barnpsykologiska
undersökningar, och de hafva för detta ändamål t. o.
m. bildat särskilda sällskap. Äfven hos
oss har denna tanke kommit fram. Men
hos oss finnes redan ett härför lämpligt
sällskap, nämligen Sveriges allmänna
folkskollärareförening, hvilken består af
inemot 5,000 personer, som ju hafva
barn-psykologisk verksamhet till sin
lifsuppgift. Redan med sina nuvarande, ytterst
begränsade resurser har denna förening
inom en af pedagogikens
/?^a/pvetenska-per, skolhälsovården, kunnat utföra en
omfattande och planmässigt ordnad
undersökning, hvilken vunnit sakkunnigas bifall.
Äfven den retit pedagogiska och
psykologiska forskningen skulle den på liknande
sätt kunna gagna. Tillfälle saknas ej,
intresse ej heller; hvad som ytterligare
kräfves är endast större tillgång på medel
och arbetskrafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
