Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (712.) 21 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
SVENSK LÅRAEETIDNING.
N:r 34?
ens deputationer till nämda departement
samt till departementet för vetenskap och
konst (närmast den afdelning af
undervisningsdepartementet, hvilken har ledningen
af undervisningen i ritning, slöjd och andra
ämnen, hvilka betecknas såsom »tekniska»)
o. s. v. Svar på föreningsmedlemmars
spörsmål rörande tolkning eller tillämpning
af gällande skolförfattningar skola i regeln
lämnas af honom. Tillsammans rned
rättsnotarien, mr Organ, skrifver kan
kommentarier till dessa författningar. Han skall
äfven mottaga och genomläsa de
hundratals urklipp rörande skola, lärare, föreningen
o. s. v., som dagligen erhållas ur brittiska
tidningar, för att, om så befinnes
nödvändigt, beriktiga eller vederlägga deras
innehåll. Dessa urklipp betalas af föreningen
med 108 kronor årligen och levereras af
en särskild byrå för tidningsurklipp.
Vidare skall sekreteraren författa
utlåtanden öfver särskilda frågor, som komma
på dagordningen, och som centralstyrelsen
vill ha grundligt utredda. På eget initiativ
författar han och framlägger inför utskotten
och centralstyrelsen förslag rörande
föreningens allmänna hållning och taktik. Så t. ex.
var det han, som utarbetade förslaget till
de 13 samtidigt hållna rådplägningsmöten,
hvarom jag förut något meddelat. Kort
förut hade han utarbetat en lång och
uttömmande framställning rörande ett nyligen
af tvänne ärkebiskopar (genom en af dem
tillsatt kommitté) framställdt förslag om
lärarepersonalens aflöning. Han är
närvarande vid vissa utskottssammanträden
och alltid vid centralstyrelsens, ehuru han
ej för protokollen, hvilket åligger mr James.
Han skall dessutom »intervjua» alla
framstående personer, som äro villiga att på
något sätt träda i förbindelse med
föreningen. Han skall besöka och samtala med
parlamentsledamöter i afsikt att förmå dem
att i parlamentet framlägga förslag rörande
skolan och lärarekåren. Han skall besöka
kretsmöten och samråda med kretsstyrelser
o. s. v. Med få ord: han är
hufvudper-sonen i föreningens verksamhet.
Ännu en trappa upp! Här i tredje
våningen har förvaltningen af de stora
understödsfonderna samt föreningens
försäkringsrörelse fått sitt säte. En
afdelnings-sekreterare, biträdd af tvänne skrifvare, är
anställd vid den förra, en sekreterare jämte
skrifvare för den senare. En redogörelse
för den omfattande verksamhet, som i
denna våning utföres, torde dock ej vara af
särskildt intresse för svenska lärare.
Ensamt i hyra för de nu
genomvandrade tio rummen betalar föreningen årligen
3,000 kronor.
Under nedgåendet berättade James, att
hans dagsarbete ännu var långt ifrån
afslutadt. Han hade att ytterligare författa
och diktera protokoll från under
föregående dagar hållna utskottssammanträden,
granska uppgifterna på skrifvarnes och
biträdenas öfvertidsarbete samt ombesörja
deras aflöning. Senare på aftonen skulle
han öfvervara sammanträden i två ständiga
och två tillfälliga utskott; sannolikt
komme han ej att vara fri före kl. 10 på
kvällen.
»Naturligtvis», upplyste han, »är min tid
icke hvarje dag på detta sätt upptagen af
sammanträden. I allmänhet får jag lämna
byrån vid 5-tiden.»
Sedan vi återkommit till den allmänna
expeditionen, sammanträffade vi åter med
mr Organ. Han hade fått tag i det nyaste
numret af »The Schoolmaster» (ett antal
af de först tryckta exemplaren sändas
oför-dröjligen till föreningens expedition) och
ville visa mig föreningens två nyvalda
representanter i parlamentet, hvilka där
blifvit afbildade. Helt naturligt kom nu
samtalet att röra sig om den stora seger, som
föreningen genom Yoxalls och Grays inval
ansåg sig hafva vunnit. James och Organ
berättade mig, huru föreningens
medlemmar under de gångna åren steg för steg
kommit till den öfvertygelsen, att ingenting
annat än direkt representation af
lärarekåren i parlamentet kunde vara
tillfredsställande, samt skildrade huru de länge
arbetat och offrat för ernåendet af detta
mål. Glädjen öfver den vunna framgången
var nu helt naturligt mycket stor.
De berättade mig vidare, att pressen i
allmänhet gillat föreningens sträfvan att få
lärarekåren direkt representerad i
parlamentet samt nu - med undantag af några
ytterlighetsorgan - lyckönskade föreningen
och skolan till att denna sträfvan ändtligen
blifvit krönt med fullständig seger.
Klas E. Lidholm.
FÖR DAGEN.
Enhet och god anda inom
lärarekåren.
Vid Sveriges allmänna
folkskollärareförenings ombudsmöte den 5 d:s höll
folkskolläraren J. Franzén i Lund
följande anförande, som hälsades med starkt
bifall af de närvarande ombuden:
Det var en högtidlig stund, då detta
förbund, som heter Sveriges allmänna
folkskollärareförening, ingicks. Det var då vi
ingingo vårt fostbrödralag och med hand
och mun lofvade att troget verka för
samma mål, att styrka och stödja hvarandra,
att dela ljuft och ledt. Alla hade vi en
liflig förnimmelse af de hinder, som skulle
resa sig i vår väg, men när vi tänkte på,
huru skarorna allt mer skulle fylka sig
kring vårt baner, då klappade våra
hjärtan af glad förtröstan. Vi »lyfta i flock».
Det klippblock, som icke låter rubba sig
af en, flyttas lätt undan, om många
förena sina krafter. Så tänkte vi då. Och
de gångna årens erfarenhet har icke gifvit
oss anledning att tänka annorlunda nu.
Men då som nu voro vi icke blinda för
det förhållandet, att det i hög grad beror
af oss själfva, om vi skola vinna
framgång i våra sträfvanden. Det kräfves
visserligen, att våra leder allt mera tätna,
men det fordras framför allt, att vi alla
besjälas af samma känslor, att allas våra
hjärtan klappa varmt för samma sak, så
att icke den ena drager hit och den andra
dit. Det är därför, som S. A, F. satt
såsom sin uppgift att verka äfven för enhet
och god anda inom lärarekåren.
Det kunde vara mycket att säga om
hvad som hör till en god anda inom
lärarekåren, om trohet i den dagliga
kallelsen, om oförtrutet arbete på egen
utveckling, om ett vaket intresse för allt, hvad
som rör sig i tiden, om ett värdigt
uppträdande i umgänget med människor m. m.,
men tiden tillåter oss icke att gå in på
allt detta. Jag skall därför dröja endast
vid den s. k. kårandan,
samhörighetskänslan, känslan af att alla vi, som äro satta
att verka på folkskolans fält, höra
samman till ett helt.
Hvari har denna känsla sin rot? Jo,
uti hängifvenheten för vårt kall. Då S. A. F.
satt folkskolans och folkbildningens
höjande i spetsen på sitt program, har den
därigenom icke uppställt något annat, än hvad
som redan förut är målet för hvarje lära*
res verksamhet som lärare. Tänka vi alla
högt om vårt kall, äro våra hjärtan
brinnande för den uppgiften »att tända eld i
barnasjäl, att lyftning ge åt dagaträl», då
behärskas vi alla af samma anda, då
finnes det redan en inre enhet oss emellan,
och det behöfves blott, att vi skola få
syn på hvarandra, för att vi skola drifvas
i hvarandras armar. Då äro betingelserna
gifna, för att det slaget af medkänsla, som
vi kallat samhörighetskänslan, skall slå ut
i full låga.
Hvari uppenbarar sig då denna känsla?
1) Uti gemensamt arbete för det
gemensamma målet. Skall jag färdas till ett
visst ställe och träffar under vägen
samman med färdemän, som hafva samma
mål som jag, så kan det visserligen vara
mig rätt bekvämt att låta andra bära mig
fram, men ingen skall säga, att jag
handlar rätt, så vida jag nämligen själf har
ben att gå med. Det är i alla händelser
ett säkert bevis på att jag saknar
medkänsla för dem, af hvilkas arbete jag
skördar frukten. Finnes det hos mig någon
ifver att nå målet, gör jag icke heller så.
Huruvida jag skall nå målet eller ej, låter
jag då icke vara beroende blott af andras
sträfvan. Nej, jag tar i med egen kraft,
och ser jag en svagare följeslagare, fattar
jag honom vid handen. Så gör hvar och
en, som på allvar sträfvar efter att komma
fram.
Se vi oss nu om bland färdemännen på
folkskolans fält, så upptäcka vi kanske en
och annan, som vill bäras. Det kan icke
nekas, att det gemensamma uti allas vårt
mål med lefvande kraft trädt fram i mångas
hjärtan under de gångna 15 åren af S. A. F:s
tillvaro och genom denna förenings
verksamhet; det kan icke nekas, att mången
lärare och lärarinna, som till en början
mött sammanslutningstanken med en
tveksam och dröjande fråga, flammat upp och
förvandlats från en likgiltig åskådare till
en nitisk och verksam medlem af vår
förening. Men å andra sidan måste det
medgifvas, att det finnes ett stort antal inom
vår kår, som ännu står utanför vår krets,
hvilka ännu icke börjat deltaga uti det
gemensamma arbete för folkskolans och
folkbildningens höjande, som inom S. A. F.
bedrifves. Är det likgiltighetens anda, som
lagt sin förlamande tyngd på deras hjär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
