Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (713.) 28 augusti 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
lades stor vikt. Från 1596 höra vi första
gången talas om husförhör. 1618 föreskrefs,
att ingen finge träda i äktenskap, som ej kunde
3 hufvudstycken, och 1620 fordrades härför
hela katekesen.
Början till undervisningsstatistik gjordes, i
det prostarne befalldes att en gång om året
till biskoparne lämna uppgift på barnens
antal och namn. Undervisningen skulle vara
enkel, klar och renlärig och, då
innanläsningsfärdighet ej finge förutsättas, skulle katekesen
inläras genom föreläsning och föresägning med
därpå följande enklare eller vidlyftigare
förklaring samt för den kristliga öfningens skull
utfrågning. I hvarje stad eller församling
skulle prästen föra en längd, som för en hvar
angåfve hans kunskaper med betygen: väl,
tämmeligen, något.
Detta sålunda början till kyrkobokföringen.
Rudbeckius försök att få till stånd ordentliga
folkskolor strandade på allmogens
obenägenhet för saken. Boklärde klockare och djäknar
skulle fortfarande undervisa folkets barn.
Ef-terlefnaden af dessa föreskrifter öfvervakades
af biskoparna själfva genom täta Visitationen
Paulinus visiterade sitt stift (Strängnäs)
fullständigt åtta gånger; senast vid 77 års ålder.
För att rätt förstå detta oerhörda arbete må
tilläggas, att Hernösands vidsträckta stift då
ock räknades till Strängnäs stift.
Västeråsbiskopen Olof Laurelius (1647-1670)
var ock en varm främjare af
folkundervisningen. Han framhöll med kraft, att förhören
medförde väsentligt större nytta än
predikande; föreskref att de af Rudbeckius påbjudna,
af prästerna förda längderna ock skulle
innehålla anteckning om barnens seder och
uppförande samt att husförhör allmänt och
årligen skulle hållas. Innanläsningskunskapen
blef allmän under denna tid. Hans lilla bok
»Kristliga spörsmål» utkom 1648 och torde för
sin enkla, klara och folkliga uppställning och
innehåll näst Luthers lilla katekes varit den
bästa på sin tid i Sverige. Laurelius påyrkar
ock särskild konfirmationsakt.
En god planritning till församlingsordning
var härmed gifven. Den utvecklades och
fullkomnades af biskoparna Serenius, Gothus,
Brunnius, biskopen i Åbo, Hakvin Spegel
och Jesper Svedberg. Under de sistnämda
kom en fullständig folkskoleorganisation till
stånd.
P. O. Lundkvist.
Englands uppfostringsväsen.
Nyttan af att lära känna andra folks
pedagogiska förhållanden börjar i våra
dagar mer och mer beaktas. Ett erkännande
häraf synes ligga i den anordningen, att
sommarkursernas program upptagit en
föreläsningsserie med ofvan angifna rubrik.
Föreläsaren var lektor L. Bergström. Det
goda lynne, som utmärkte framställningen,
det enkla, frasfria uttryckssättet och den
trogna anslutningen till grundlinjerna gjorde
föreläsningarna ytterst lättfattliga och
tilldragande.
Först motiverades hvarför den vanliga
stråkvägen söderut till Tyskland Öfvergifvits och
resan ställts till England.
»Vill man»; sade föreläsaren, »studera strängt
reglementerade skolor, där teorierna äro
hufvudsak, kan man ju stanna där man är, ty hela
den germaniska stammen med tyskarne i
spetsen ha sina skolor inrättade efter samma
grundsatser». Englands skolor däremot hade något
nytt att uppvisa. De utmärkte sig liksom hela
nationen för en i hög grad praktisk anläggning,
de åsyftade i första hand att utbilda kraft och
handlingsförmåga.
Efter en kortfattad framställning af Englands
förnämsta pedagogers - Locke’s och Spencers
- läror, hvarvid framhölls att båda högre
uppskattade andlig och kroppslig halsa än minnets
och förståndets odling, öfvergick föreläsaren
till en skildring af sin resa i England sommaren ’
1894. Besöket gällde de engelska colleges,
motsvarande våra elementarskolor för gossar.
Sedan föreläsaren förvånat auditoriet med
meddelandet, att han, fastän tillbörligen
utrustad med erforderliga dokument, i flera skolor
nekades tillträde till lektionerna - hans
begäran besvarades kort och godt med ett
obevekligt »never» = aldrig - framhöll han hvad
som vid de engelska skolorna tilldrog sig hans
synnerliga intresse: de rymliga, gräsbevuxna
lekplanerna. Här hängifver sig ungdomen åt
sportöfningar, hvilka enligt engelskt
åskådningssätt utgöra en viktig del af uppfostran. Och
betonade föreläsaren, att den systematiskt
ordnade leken ute i det fria icke blott skänker
hälsa och lefnadsmod utan t. o. m. utgör en
icke oviktig faktor vid den moraliska
uppfostran, i det den invänjer de unga till lydnad
för fastställda lagar och bestämmelser samt
till hänsyn för andra. Genom de kritiska
situationer, den ofta framkallar och hvarvid
fyndighet och själsnärvaro utvecklas, gifver
den ock mer utrymme åt individualiteten än
den taktmässiga gymnastiken förmår.
En annan anordning vid engelska colleges,
hvilken vunnit föreläsarens synnerliga sympati,
var internatsystemet. Då skolans förnämsta
uppgift är icke undervisning utan uppfostran
- och detta framhöll föreläsaren som sin
oefter-gifliga mening - måste hennes syfte i hög
grad befordras däraf, att de unga vid den
tid, då de äro mest mottagliga för intryck -
de vistas vid skolorna från 10-18 års ålder
- få njuta umgänget med lärare liksom ock
däraf, att umgänget mellan kamraterna
kontrolleras genom lärarnes ständiga uppsikt. Och
äro dessa omständigheter af desto större vikt,
som de flesta af elementarskolans lärjungar ej
äro i tillfälle att under skoltiden bo i sina
föräldrahem.
Vid den sista föreläsningen framhölls, hurusom
på det teologiska området en mera modern
uppfattning, buren af några frisinnade
oxfordsteologer, lyckats genomtränga den traditionella
engelska konservatismen, så att den kritiska
bibelforskningen, som har sitt ursprung i Tysk’and, äfven
sysselsätter de engelska teologerna. »Och»,
slutade föreläsaren refererande sig till
framställningen af den strid, som med anledning
häraf uppstått i England, »fastän jag hvarken
är profet eller profetlärjunge, vågar jag
förutsäga, att på det religiösa området förestår en
kamp lik den, som afslutade medeltiden. Bäst
att med lugn emotse den tiden, ihågkommande,
att Gud lefver och kan styra allt till en god
utgång.»
Jänny Olsson.
Inledning till modersmålets ljudlära.
Under sommarkurserna 1893 lämnade
professor Ad. Noreen svar på frågan:
»Hvad är vårt modersmål?» I år
redogjordes för det material, hvaraf vårt
modersmål består, språkljuden. Sedan skall följa
redogörelse för språkets form och för dess
innehåll (betydelse). På detta sätt
kommer professor Noreen att så småningom
genomgå hela vårt modersmåls grammatik.
Genom stora; förträffliga modeller,
teckningar på svarta taflan samt en liflig och
åskådlig muntlig framställning klargjordes
för kursdeltagarne den mänskliga
talapparatens utseende och huru den verkar för
att frambringa våra olika språkljud.
Härunder visades, att åtskilliga af de ljud,
som vanligen anses vara identiska, i själfva
verket äro skiljaktiga.
Ex. p i på och spå. Uttala först pä och
därpå ett s-ljud före stafvelsen på. Man får
då ej det p-ljud, som då man säger ordet spå.
I detta har nämligen p-ljudet något närmat
sig b-ljudet. (Häraf förklaras, hvarför barnen
stundom skrifva sbå.)
Hos nästan alla dem, som ej skorra sitt
r, uttalas rt icke som två ljud utan som
ett ljud, nämligen t-ljud frambragt med
tungan något högre upp än vanligt.
(Jämför uttalet af fot och fort. I hvardera
ordet har man enligt ofvannämda uttal
endast tre ljud.) Liknande är förhållandet
med rd, rn, rl och rs.
För den, som undervisar i modersmålet,
är det naturligtvis af stor vikt att hafva
kännedom om, huru våra språkljud bildas.
Att erhålla denna kännedom genom
professor Noreens föreläsningar är ett sant
nöje. Det goda lynnet och varma intresset
meddela sig från föreläsaren till åhörarne,
och man vet ej, huru tiden skrider framåt
förrän - som man tycker alldeles för
snart - klockan slår, förkunnande
föreläsningstimmens slut.
Jul. Hammarlund.
De moderna skolspråken.
Vid sommarkurserna i Upsala 1893
uttalades allmänt ön varm önskan från såväl
kursledarnes som kursdeltagarnes sida om
kursernas stärkande för framtiden med
en grupp kurser i de moderna skolspråken
(tyska, engelska och franska). De
fordringar, som nu ställas och oundgängligen
måste ställas på lärare och lärarinnor i dessa
språk vid statens och enskilda skolor, att
den undervisande själf är mäktig att fullt
förstå och väl och ledigt uttrycka sig på
det lefvande talade språket, göra det
nämligen Önskvärdt att bereda tillfälle till
förkofring härutinnan, med undvikande af
de dryga kostnader för en resa till
främmande land och en tids vistelse i utlandet.
Ett biändamål med en sådan anordning
vore äfven att intressera särskildt
nyssnämda lärare och lärarinnor för
sommarkurserna i allmänhet, inför hvilka de i
början visat sig stå tämligen främmande.
Genom vederbörandes öfver allt beröm
höjda nitälskan och kraftiga ansträngningar
hafva i år anordnats icke blott sådana
kurser för deltagare, som förut kunna de
trenne språken, särskildt för lärare och
lärarinnor i dessa, utan äfven praktiska
kurser för begynnare i engelska efter den
nya, redan profvade och till mycket goda
resultat ledande Q-T-metoden. Intresset
för saken visade sig genast så stort, att
det blef nödigt att i stället för den i
programmet utlofvade praktiska kursen på
24 timmar anordna icke mindre än fyra
dylika på tillsammans 96 timmar.
Undervisare i de förra af de nu nämnda
kurserna hafva varit professor P. A.
Geijer och universitetslektorerna O. A. Lévy
(franska), W. E. Harlock (engelska) och
M. Weinberg (tyska).
Professor Geijer har under sex timmar
gifvit en öfversikt af franska språkets
historia och behandlat några fonetiska (och
syntaktiska) frågor, lektor Lévy har
likaledes i sex föreläsningar skildrat den
franska civilisationens ursprung och därjämte
under tre timmar ledt en praktisk kurs i
franska språkets uttal. Lektor Harlock
har gifvit en praktisk kurs i läsning af
engelska (sex timmar) och hållit
föreläsningar öfver den nyaste engelska
litteraturen under drottning Viktorias regering (nio
timmar); till grund för föreläsningarna hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
