- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
451

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (713.) 28 augusti 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 35

SVENSK -LÄRARETIDNING,

451

lagts utarbetade grundlinjer. Lektor
Wein-berg har föreläst öfver uttalet i tyskan
(tre timmar) och skildrat Göthes viktigaste
ungdomsverk (åtta timmar) med ledning
af grundlinjer.

Lärare och lärarinnor vid allmänna och
enskilda skolor jämte andra intresserade
hafva med spändaste uppmärksamhet sökt
göra sig till godo den utmärkta
undervisningens såväl innehåll som språkform.

De praktiska kurserna i engelska,
särskildt afsedda för begynnare, men af hvilka
äfven de, som förut kunna engelska, och
ej minst lärare och lärarinnor i ämnet,
haft att hämta synnerlig fördel, hafva varit
ledda af fil. kandidaterna /. A. Afzelius,
lärare vid Göteborgs handelsinstitut och äfven
vid en afdelning, bildad af lärjungar från de
högre klasserna af folkskolorna i Göteborg,
och D. Elfstrand, lärare vid borgareskolan i
Gäfle, hvilka båda redan förut såsom lärare i
engelska efter en i sann mening praktisk
metod, hr Afzelius äfven genom ett stort
j antal af trycket utgifna, högt skattade
arbeten, åt sig och sin undervisning
vunnit ett stort och allmänt erkännande.
Undervisningen, med stöd af grundlinjer,
har med lif och lust och under stort
tilllopp af deltagare fortgått under icke
mindre än tillsammans åtta timmar om dagen,
två för hvar och en af de fyra kurserna.

Det utrymme, som redaktionen haft
vänligheten ställa till mitt förfogande, är nu
fylldt. Mycket vore ännu att tillägga.
För denna gång vill jag blott nämna, att
anställandet vid våra universitet af
utländska, vetenskapligt bildade språklektorer
först ägde rum med ingången af år 1889,
och att den nya, praktiska metoden för
undervisning i moderna språk kan sägas
räkna sina anor från det tredje nordiska
filologmötet i Stockholm 1886. På grund
af åsikter, som vid mötet uttalats,
utfärdade tre nordiska språkvetenskapsmän,
bland dem numera professor J. A.
Lundell, ett upprop, som ledde till bildande
af ett skandinaviskt sällskap, »Quousque
Tandem», för reformer i
språkundervisningen. Gunnar Norlander.

Samtalen.

Stoltast och högtidligast kände vi oss
onekligen, då vi såsom »akademiska
medborgare» vandrade upp och ned i
universitetets trappor från den ena lärda
föreläsningen till den andra. Men hemtrefligast
och gemytligast hade vi det, då vi på
kvällarna samlades till »samtal». Förstå
mig rätt - jag menar icke enskilda
samtal oss kvinnliga kursdeltagare emellan utan
offentliga mellan oss och våra lärare.

Meningen med dessa samtal var
egentligen den, att vi skulle få tillfälle att fråga
föreläsarne om sådant, som vi tyckte oss
ej rätt hafva fattat. De leddes därför af
vederbörande föreläsare och anslöto sig på
det närmaste till, hvad dessa senast haft
att andraga. Jag var med om två serier:
den ena på måndagar, onsdagar och
fredagar samt anslutande sig till docenten von
Schéeles föredrag om »Viljans psykologi»,
den andra på tisdagar, torsdagar och lör-

dagar samt berörande doktor Hj Öhrvalls
föreläsning om »känselsinnena samt lukt
och smak».

Båda höllos i Gestrike-Helsinge nations
sal. Ville man försäkra sig örn god plats,
så måste man komma tidigt. Stolarna
voro ordnade i en halfcirkel kring
föreläsarens plats. Väntan behöfde ej förefalla
lång, om man blott hade öronen med sig.
Öfverallt fanns något att lyssna på, och
öfverallt debatterades dagens föredrag. Men
så slog klockan 7,15, och ackurat på slaget
satt föreläsaren på sin plats, tålmodigt
beredd att under 3A timmes tid blifva
svårligen ansatt af frågor. Bombardementet
begynte, och man rycktes med; man njöt
och gladdes öfver de enkla och på sak
gående frågorna, och man satt och
storskämdes eller halfskämdes öfver de
tanklösa eller svamliga. Jag skulle nämligen
narras, om jag påstode, att våra spörsmål
städse voro så klara och tydliga. Men
det var nog inte heller så lätt att alltid
hålla sig inom begriplighetens gränser, då
man råkade sväfva allt för högt upp i de
filosofiska spekulationernas luftiga rymder.
Och nog hände det någon gång, att de
frågande filosoferna kommo så djupt in i
molnen, att vi måste ta och flytta litet
på stolarna för att påminna dem om vår
tillvaro och få dem ned till marken igen.

I fråga om d:r Öhrvalls ämne behöfde
man ej befara sådana äfventyrligheter.
Det var något, som inan kunde liksom
känna på, och ovillkorligt satt man och
tänkte: Månne icke det här vore något
att ta efter? De vakna bland våra
skolbarn sitta nog ofta rned många undrande
hvarför beträffande företeelser rundt
omkring i hvardagslifvet. Hvarför skulle icke
de få fråga oss, liksom vi få fråga våra
lärare? Den naturligaste frågforrnen är ju
i alla fall icke den, då man spörjer för
att förhöra, utan den, då man spörjer för
att själf få veta något. Må vara, att man
icke har tid härtill och att man icke vill
uppmuntra ett själfsvåldigt frågande om
likt och olikt. Men skulle man inte ändå
kunna ordna det så, att åtminstone någon
timme eller åtminstone några minuter då
och då kunde få bli barnens frågestunder?
De kunde ju i förväg få teckna sig till
minnes, hvad de ville fråga om, och
därigenom lärde de sig måhända att iakttaga
och tänka mer, än de nu i allmänhet göra.

Detta är den »pedagogiska tillämpning»,
jag gjorde af de akademiska samtalen.

Månne icke flera tänkt på samma sätt?
Anna Eriksson.

Grundlinjerna.

Herrar universitetslärare förstå
visserligen sedan gammalt att uppskatta det
lefvande ordets makt, men de förstå också
att värdera och för sig och sina lärjungar
taga vara på Gutenbergs mäktiga
hjälpmedel för höjandet af den mänskliga kulturen.
Detta hafva de visat äfven vid
sommarkurserna 1895. På samma sätt som vid
sommarkurserna 1893 hafva de nämligen
utgifvit tryckta s. k. »grundlinjer»,
utgörande mer eller mindre utförliga
konturritningar eller sammanfattningar af de re-

spektiva föreläsningarna. Dessa grundlinjer,
som gratis tilldelats hvarje kursdeltagare,
äro:

Hjärne, Sveriges statsskick i sjuttonde
århundradet (16 sid.);

Hjärne, Karl XII och tsar Peter (16 sid.);

Steffen, Lefnadssätt och seder i Sverige på
1600-talet (15 sid.);

Starbäck, Ur parasitsvamparnes lif (19 sid.);

Wirén, De enklaste djuriska organismerna
(sid. 4);

Öhrvall, Om känselsinnena samt lukt och
smak (4 sid);

Bergström, Englands uppfostringsvägen (7 sid.);

Johansson, De indoeuropeiska folkens
urhistoria (5 sid.);

Lundell, Om de svenska folkmålen (15 sid.);

Lundström, V., Bilder ur den romerska
poesiens historia (17 sid.);

Noreen, Inledning till modersmålets Jjudlära
(16 sid.);

Schéele, Viljans psykologi med pedagogiska
tillämpningar (40 sid.);

Svensén, Englands kolonier (16 sid.);

Gharlier, Astronomiens historia (8 sid.);

Sernander, Den skandinaviska växtvärldens
utvecklingshistoria (22 sid.);

Bäärnhjelm, Samaritkurs (10 sid);

Weinberg, Goethes Wichtigste Jugendwerke
(10 sid.);

Elfstrand och Afzelius, Praktisk kurs för
begynnare i engelska (Q.-T-metod 6 sid.);

Harlock, Syllabus of English Gourses (8 sid.).

« Hvilken betydelse dylika hjälpmedel äga
såväl för lärare som för lärjungar kan
knappast behöfvas erinrat, då det gäller
erfarna pedagoger. För lärarne utgöra de
den planerade väg, på hvilken de ärna
ledsaga sina lärjungar, då de söka gifva
dem den syn på lifvet och världen, som
endast den pedagogiska erfarenhetens och
vetenskapens nutida banerförare förmå
gifva. Att »grundlinjerna» hafva ännu
större betydelse för kursdeltagarne, d. v. s.
lärjungarna, vet hvarje lärare, som inser,
att läroböcker äro lika nödvändiga för
skolans lärjungar som verktygen för
handtverkaren. Grundlinjerna äro
sommarkursens Skematiska läro- eller handböcker,
som utgöra ett värdefullt och godt stöd
för deras minne, på samma gång de äro
en kär erinran från angenäma högtidsdagar
vid den gamla och vördnadsvärda
bildningshärden i den »eviga ungdomens stad».

Därför ett varmt tack också för det
förberedande arbete, herrar föreläsare
nedlagt på »grundlinjerna» för
sommarkurserna i Uppsala 1895!

K. O. Sjölander.

Huru böra sommarkurserna blifva

fruktbärande för deltagarnes

personliga utveckling?

Med spändt intresse ha föreläsningarna
i de olika ämnena blifvit afbörda, och mer
eller mindre fullständiga anteckningar
därunder blifvit gjorda. Med ledning af dessa
och grundlinjerna bör det för oss icke
blifva så svårt att först och främst ur
elementarböcker fylla de under
föreläsningarna upptäckta luckorna i våra
kunskaper, t. ex. under serien Karl XII och
tsar Peter bristerna i vårt världshistoriska
vetande. Sedan vi så fått händelsernas
sammanhang klart, böra vi skaffa oss hvad
i socken- och folkbibliotek finnes af historia
och populära naturvetenskapliga arbeten.
Ur dessa böra vi läsa det, som rör de af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free