- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
454

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (713.) 28 augusti 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 35

minne, som skall lefva och bära goda
frukter. /. P. Malmberg.

Tack till föreläsarne.

Hur sant j att »snälla äro lifvets stunder» -
den andra sommarkursen ock är slut.
De »höga, salar» lämnas,, Odins lunder.,
där ljus och värme till oss strömmat ut,
där män3 som druckit djupt ur Mimers Mila
till oss sin kunskaps flöden låtit välla;
på starka armar burna här vi förts med fröjd
till vetenskapers djup och upp mot deras höjd.

Var Hick här vidgats, dunkla tankar klarats,
och manget gåtfullt »huru» tydning fått.
Här frågor, länge gjorda,, klart besvarats,
pä gamla stammar ympats nya skott.
Vår kunskaps lampa ofta svagt har brunnit
af Irist på olja,, ny hon här har vunnit.
Ett andens låd oss gifvit mod och lust och hopp;
föryngrade vi känna oss till själ och kropp.

Hell ljusets riddarvakt! Vi tacka Eder,
som lät’ oss komma och för allt Ni gjort. -
»Noblesse oblig e» - må vi i ljusets leder
ock kämpa för allt skönt och sant odi stort!
M.å ljuset, som Ni skänkt oss, vårdas,, brinna
och genom oss de djupa leden hinna,
där skingra andens mörker hos hvar ofri träl
samt väcka, nära högre lif uti hans själ!

Vi stått vid fadrens grafvar mäktigt rörda
och fått vår lösen där i kvällens frid.
Den ljöd: »de ga m fe fäders stordåd varda,
för sanning, ljus och fosterlandet strid!»

Med samlad kraft må tätt kring ljusets fana
vi fylkas då och bryta bildning bana,
att Sverige blir ett hem för frihet., sanning, dygd,
blir en af Gud välsignad., upplyst fosterbygd.

Ja j för vår fosterjord^ vår »afma mäter»,
med vapnen skärpta alltså till vårt kall,
hvari vi täfla må i ädla doter
likt ljusets kämpar här vid F grisvall l
Om tro och kärlek i vår själ då finnas,
så skola ljusets segrar säkert vinnas.
Oss alla Gud välsigne och vår verksamhet,
att däraf blifver frukt för tid och evighet.

Karl Fr. Forsman.

Sommarkursernas betydelse.

De nu afslutade »sommarkurserna»
synas mig hafva med afseende på saltet för
undervisningen varit en mönsterskola, ty
sällan ha väl så läraktiga, hörande och
frågande lärjungar mött så hängifna,
intresserade och kunskapsrika lärare.

Särskildt med afseende på ungdomens
undervisning hafva dessa kurser en stor
betydelse, enär det allt igenom blifvit
klar-gjordt, att en rationell pedagogik måste
byggas på fysiologiens och psykologiens
grund. Vi ha lärt att icke föreskrifva
lagar utan tvärtom att ställa ödmjuka, icke
förvetna frågor till Gud och naturen. Vi
hafva hugnats med många svar, men dessa
hafva åter framkallat nya frågor. Om vi
följa de anvisningar, som gifvits, skola vi
växa till i ödmjukt frågande och finna den
hugnad, hvarom siaren säger: »Stora äro
Herrens verk och den, som uppå dem
aktar, han hafver sin lust däraf.»

Att detta årets sommarkurser hafva för
den fosterländska odlingen öfverträffat våra
förhoppningar och gifna löften skall, tror
jag, af hvarje kursdeltagare tacksamt
erkännas. L. J. Leksell.

FÖR DAGEN.

Tack från Norge.

En norsk folkskollärarinna har anhållit
om offentliggörande af följande:

Efter hjemkomsten fra Stockholmsmödet
er det mig en dybtfölt träng herigjennem
ät tolke rnint og jeg tror jeg trygt tör sige,
alle mine landsmandinders erkjendtlighed
for al den elskvärdighed, der er vist os
under samme mode. Jeg for min del kan
trygt sige: jeg har aldrig modtaget så
månge skjönhedsindtryk som i hin skjönne
stad ved Mälarens bred. Alt det vakre
jeg der så, både af kunst og natur, v il
aldrig gå mig af minde men vil, det
hå-ber jeg vist, have en forädlende
indfly-delse på min själ. Men, hvad der om
rnuligt har gjort et end sterkere indtryk
på mig og har rört mig dybt, er al den
venlighet, al den elskvärdighet, der blev
vist mig fremmede i samme by. Jeg
tänker på disse elskvärdige folk, der med
sin kjäkke holdning og kraftige skikkelse
synes mig ät vare så tro efterkommere
af veteranerne fra de store krige, hvor
förekommende de var mod mig, hvorledes
de ofte gik länge veie for ät vise mig
til-rette, når jeg, der af forsynet så långt
fra er bleven begavet med det, man
kal-der rekognosceringssans, irrede omkring i
förtunning i den rnig fremmede by. Jeg
tänker på deres artighed, deres venlige
blikke, der syntes ät sige mig, det ikke
blöt var väsenet, der var så belevent og
förekommende; men ät selve »hjärtat, det
var godt».

Jeg har altid hävt varm sympati for
Sverig, og det har altid kränket mig, når
en eller anden af mine landsmänd i dette
politiske uföres tid har tält uden
förståelse om dets folk. Min sympati for det
er nu, efteråt jeg personlig har lärt det
att kjende, bleven endnu större, og det
ved jeg, att jeg herefter ikke vil tåle ät
höre nogen tale ufordelagtig om min egen
broder. Jeg indtager en meget beskeden
og ubetydelig stilling inden samfundet og
förmår blöt så lidt; men det ved jeg, ät
jeg vil virke så godt jeg kan inden min
snevre kreds og herefter söge ät indgive
mine kjäre skolebörn kjärlighed ikke blöt
till fädrelandet men ogsaa til vört
broderland og broderfolk, med hvilket det er vor
häder og lykke i frihed ät vare forenet.
En folkeskolelärerinde

fra Norge.
.*

En framstående norsk skolman skrifver
i enskildt bref till denna tidnings
utgifvare bland annat följande, som vi tillåta
oss återgifva:

Jeg vilde önske, ät det udtryk for
nord-rnändenes erkjendtlighed og tak for det
storartede mode - som I svensker med
en så fremragende dygtighed og omhu
havde arrangeret -, der har fäet veltalende
form gjennem norske blades beretninger,
kunde nå frern til ret månge inden
Sveriges landegränser. Jeg tror forvist og
månge med mig, ät modet har haft megen

betydning i national-politisk henseende.
Gid det nu måtte lykkes oss nordmänd ad
are ät arrangere et lige så vellykket mode
i Kristiania.

I ord och bild

skildras här ofvan årets sommarkurser
i Uppsala. Det stigande intresse,
hvarmed dessa kurser omfattas af
folkskollärarekåren, har gjort, att vi ägnat större
delen af detta nummer åt kurserna. 22
af deltagarne hafva skildrat olika
moment vid de två senaste veckornas
kulturarbete i Uppsala.

Flyttningsförbud för
småskollärarinnor.

Styrelsen för Jönköpings läns
små-skoleseminariuui har, med påpekande af
att omkring 33 procent af de elever,
som genomgå seminariet, skaffa sig
anställningar i andra län, hos landstinget
hemställt om ändring i det för seminariet
gällande reglementet därhän, att elev,
som vinner inträde vid detsamma, »skall
förbinda sig att minst fem år efter slutad
lärokurs antaga småskoleplats inom
Jönköpings län». Denna förändring i
reglementet tillstyrkes af Jönköpings
länsstyrelse.

En dylik bestämmelse är efter vårt
förmenande alldeles orimlig. Enda sättet
för Jönköpings läns församlingar att få
behålla sina småskollärarinnor är
naturligtvis att förbättra deras existensvillkor.

Teekningsundervisningen. I den

högre konstindustriella skolan vid Tekniska
skolan härstädes meddelas i en särskild
afdelning »undervisning åt personer, som
vilja utbilda sig till lärare i teckning,
väl-skrifning samt modellering vid rikets
allmänna läroverk, folkskollärareseminarier
och tekniska elementära läroverk».
Kursen blir hädanefter dels tvåårig, dels
treårig.

Genom kungörelse af den 19 dennes har
k. m:t meddelat följande förändrade
bestämmelser i fråga om kompetens till
teckningslärarebefattningar vid
folkskollärareseminarierna:

»att hafva nöjaktigt genomgått den vid
Tekniska skolan i Stockholm anordnade högre
undervisningskars för teckningslärare».

Seminarierna. K. m:t har medgifvit,
att för uppehållande af undervisningen i
slöjd vid folkskollärareseminariet i
Göteborg må från och med nästkommande
läsår tillsvidare utgå: till den lärare, som
af domkapitlet förordnas att meddela
berörda undervisning, arvode af 900 kr. för
år räknadt, samt till inköp af materialier
och till öfriga för ändamålet nödvändiga
utgifter ett årligt belopp af 470 kronor.

- Urmakaren Otto Fredrik Verkström,
född 1866, har hos k. m:t anhållit om
tillstånd att söka inträde vid
folkskollärareseminariet i Växjö utan hinder däraf, att
han öfverskridit den för inträde vid se-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free