- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
486

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (716.) 18 september 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 38

en, på samma gång de få insikt om vådan
af att låta förtenta kokkärl stå tomma
öfver elden.

Af de talrika experiment i samma
riktning, som beskrefvos, tillåter utrymmet att
anföra endast ännu ett, nämligen angående
ventilationen.

Denna kan åskådliggöras med ett
lampglas och en ljusbit. Man ställer ljusbiten på
en bricka och lägger där bredvid ett par
strykstickor, tänder så ljuset och sätter
lampglaset hvilande på tändstickorna öfver
ljuset. Detta brinner nu bra, ty luften
uppvärmes och stiger, och ny luft rusar
efter nedifrån. Tager man däremot bort
stickorna, så att glaset sluter tätt nedtill,
så slocknar ljuset: ingen ny luft kan
strömma till. Lägger man åter dit stickorna
men täcker lampglasets öfra ända, så
slocknar ljuset åter: luften kan ej komma ut.
Genom detta lilla försök blir det klart, att
grunden för ventilation är skillnad i
temperatur, fritt tillträde för luften och fritt
aflopp för densamma.

I samband härmed böra flickorna få
undervisning om lampors skötsel samt om
eldning i kakelugn och spis, af hvilka
båda modeller böra förevisas.

Ett framstående nationalfel hos oss anses
vara, att vi lefva öfver våra tillgångar.

Flickorna - ja, äfven gossarne - böra
därför tidigt få öfva sig med att göra
hushållsberäkningar. De kunna få uppgifter
af olika slag såsom t. ex.: Om en familj
med 2 barn har 3 kr. om dagen i inkomst,
huru mycket får då användas till hyra,
ved, ljus, mat, skatt, kläder o. s, v., och
huru mycket kan sparas? En lika stor
familj har 5 kr. om dagen, huru mycket
får användas till ofvanstående poster? En
jungfru har 100 kr. om året, huru mycket
får hon använda till kläder och huru
mycket kan hon spara, då hon ej har några
utgifter för rum, mat, ved, ljus, tvätt eller
skatt? Dylika exempel kunna utfinnas i
oändlighet.

Vidare böra flickorna öfva sig att på
grund af sin kännedom om födoämnenas
näringsvärde och pris beräkningsvis
sammansätta rätter till olika pris lämpade efter
olika inkomster.

Dessa nu antydda beräkningar kunna
icke undgå att visa nödvändigheten af att
spara redan i ungdomen. Vid äldre år, då
man kanske har att sörja för en mer eller
mindre talrik familj, är det mången gång
omöjligt. I stället för att spara måste
man då kanske anlita pantlånaren. Vid
undervisningen är det därför lämpligt att
klargöra, hvad det innebär att betala,
såsom det stundom händer, 5 öre för
kronan i månaden. Sådana exempel på
procenträkning äro kanske för den stora
massan af mera uppfostrande betydelse än
många af de i exempelsamlingarna nu
brukliga.

Detta och mycket annat af samma slag
menar jag flickan kan hafva nytta af att
lära sig tänka på. Helt säkert tjänar det
lika mycket att utveckla henne som hvilka
andra af våra skolämnen som helst.
Flickans intresse härför känner jag på grund
af mångårig erfarenhet från undervisningen.

Men skall denna i skolan genomgångna
kurs göra fullt gagn, så bör den, där så
ske kan, praktiskt tillämpas i ett skolkök,
där det praktiska arbetet är hufvudsak
och teoretisk undervisning förekommer
endast i form af hänvisning till det i skolan
förut inhämtade.

Skolköken böra ordnas efter orter och
förhållanden, och flickorna böra tidigt nog
erhålla tillträde till dem, emedan intresset
för saken visar sig mindre hos dem, i
händelse de först vid konfirmationsåldern
få syssla med de i ett skolkök
förekommande arbetena.

Bäst är att låta arbetet i skolköket
omväxla med det öfriga skolarbetet, hvadan
det ej bör förekomma många dagar å rad
eller många timmar på dagen. Barn tröttna
lätt och älska gärna ombyte.

Ifall köken äro större, så att man kan
hafva flera spisar, kan saken lätt ordnas
därigenom, att man tudelar klassen, så att
hälften är i köket, under det den andra
hälften har handarbete i skolan eller läser.

På landet torde flera distrikt böra
förena sig om ett skolkök, hvilket i så fall
blefve ambulatoriskt. I sådant fall måste
flickorna gifvetvis en längre följd af dagar
besöka skolköket.

Svårigheten att blifva af med den lagade
maten torde i folkskolan lättast lösas på
det sättet, att man låter fattiga skolbarn
spisa den till billigt pris eller också, där
nöden är stor, för intet. De fattiga
barnen sättas härigenom i tillfälle att
ordentligare och under längre tid besöka skolan.

Att förvärfva kunskaper är ett
lifstids-arbete. Då kan man ju icke heller begära,
att skolköket skall prestera färdiga
hushållerskor eller köksor. Men de kunna genom
den undervisning, de få, bildas, ledas, och
deras åskådningssätt kan genom
uppfostran röna inverkan. Att så är fallet har
erfarenheten till fullo visat.

Hushållsläran har visat sig vara ett
ämne, som förenar skola och hem med
hvarandra, och vår tids lösen är ju
samarbete mellan skola och hem.

*



Diskussionen vidtog därefter. Under
densamma uppträdde följande talare: fröken
Amanda Leffler i Göteborg, skolebestyrer
Olaf Berg i Kristiania, folkskolläraren P.
Envall i Falun, kyrkoherden G. V.
Sandberg i Norrköping, professor J. A. Lundell
i Uppsala, skolebestyrerinde T. Linderström
Lang i Silkeborg (Danmark), förste läraren
Sv. Nilsson i Stockholm, pastor Henrik
Levinsen från Danmark,
folkskoleinspektören d:r C. G. Bergman i Stockholm
m. fl.

Alla talarne voro eniga med de båda
inledarne om den stora vikt, detta ämne
har. Man påvisade, hurusom undervisning
i huslig ekonomi indirekt kan främja
fosterlandskärleken. Man fostrade genom
densamma bättre mödrar; endast goda
mödrar kunde skapa goda hem; sådana
hem .- sådant samhälle. En af talarne
citerade därvid det bekanta ordet! »Bästa
sättet att uppfostra män är att uppfostra
kvinnor.» Undervisning i hushållslära
skulle kraftigt bidraga till den sociala frå-

gans lösning, skulle närma hem och skola
till hvarandra samt bevara kvinnan från
konkurrens med mannen på arbetsområden
utom hemmet. Ämnet hade dessutom stor
hygienisk betydelse. Pastor Levinsen
yrkade på undervisning i hushållslära äfven
för gossar.

Invändningen att denna undervisning
borde vara hemmets sak bemöttes därmed,
att man där oftast saknade tid och
förutsättningar därför samt att barnen vistades
i skolan just den tid, då sådan
undervisning skulle meddelas. Man var ense om,
att praktisk duglighet ensamt ej ger
kompetens att undervisa i hushållslära.
Härför behöfdes fackutbildning. Den, som
saknar sådan utbildning, kan ej göra reda
för orsakerna till sina erfarenheter och
frestas allt för ofta att lämna för mycken
hjälp, då barnen visa sig oskickliga, och
hindra således deras själf verksamhet.

I åtskilliga andra punkter voro talarne
af olika mening. Professor Lundell och
fröken Leffler yrkade på att ifrågavarande
undervisning borde göras obligatorisk.
Folkskoleinspektören Bergman varnade
härför och menade, att om man åtminstone
i början införde den valfritt, komme man
lättare till rätta med svårigheterna, hunne
att få såväl lärarinnor som lärjungar
vunna för saken samt finge äfven
undervisningen bättre skött.

Två af talarne, hr Berg och fröken
Casselli, önskade undervisningen förlagd till
de sista skolåren och motiverade detta
därmed, att lärjungarne eljest saknade
nödiga kunskaper och tillräcklig mognad samt
att de i sådant fall kunde få gå direkt
till hemmen och få användning för sina
kunskaper. Professor Lundell m. fl.
ansåg, att man borde börja tidigare, t. ex.
vid 13 år, emedan eljest intresset för
praktiska göromål ofta blefve förstördt
genom bokliga studier. Man kunde i annat
fall ej heller uppnå den handafärdighet,
som man vill uppöfva genom denna
undervisning och icke tillgodogöra sig de
hygieniska fördelarna af densamma.

Några önskade ämnets koncentrering på
längre tid i sänder, andra ville, att det
skulle förekomma omväxlande med
läs-ämnena.

Vidare rådde skilda meningar om
användningen af den i skolköken lagade
maten. Alla ville, att barnen själfva skulle
få äta den, men några önskade, att den
skulle serveras äfven åt andra, t. ex.
lärarinnor och medlemmar vid skolan,
menande, att intresset skulle bli större,
därigenom att man finge tillfälle att öfva
kritik.

Häremot invändes, att en sådan kritik
skulle verka hämmande på undervisningen,
emedan man då ej skulle våga låta en
middag misslyckas, och man kunde ofta
lära lika mycket af en misslyckad middag
som af en lyckad.

Förste läraren Sv. Nilsson redogjorde
för skolkökens historia i Sverige, speciellt
i Stockholm. Hindren för deras
upprättande vore mest af ekonomisk natur, men
dessa vore dock ej oöfverstigliga. Häri
instämde hr Berg, som upplyste om, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free