Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 39. (717.) 25 september 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
499
barn afsedda undervisningen, och som
därför äro i behof af en särskild sådan. Dessa
»förståndssvaga» sysselsättas
hufvudsakligen med åskådningsundervisning, hvarvid
ett slags kindergarten-system följes.
Lärarinnan (endast sådana undervisa här) är
icke bunden af kursindelningar eller dylikt.
- Jag förutsätter, anmärker jag tili mr
Heller, att endast de »omöjliga» få intagas i
delta slag af skolor. Huru verkställes
urvalet?
- Jo, svarar han, i min skola tillgår det
sålunda. Vi ha t. ex. i densamma fått intagen en
gosse, som befinnes icke göra några
nämnvärda framsteg. Detta anmäles till mig. Jag
pröfvar honom och finner, att han synes
sakna allt minne, och att han icke mäktar fatta
ens det enklaste orsakssammanhang, Han
visar sig, med ett ord, alldeles oförmögen att
tillägna sig de kunskaper vi meddela,
åtminstone efter den metod, som vi med afseende
på det stora flertalet lärjungar följa. Jag
föreslår då, att han måtte intagas här. Han blir
emellertid först ytterligare pröfvad af mrs
Burgwin, som har ledningen och
öfverinseendet af detta slags undervisning. Ni blef ju
presenterad för henne vid sammanträdet inom
centralstyrelsen? Hon är, som Ni minns,
medlem däraf. Dessutom undersökes gossen af
skolstyrelsens läkare. Först sedan vi alla tre
blifvit öfvertygade, att han behöfver särskild,
just för honom lämpad undervisning, blir han
mottagen här.
- Skall han sedan under hela sin följande
skoltid undervisas vid denna anstalt?
- Härom kan man vid intagningen
ingenting bestämma. Om och när han blir så
utvecklad, att han kan följa med vanlig
skolundervisning, skall han återgå till den
allmänna skolan. Erfarenheten af denna
särskilda undervisning är emellertid jämförelsevis
ny. Det var först under år 1892, som de
första »centra» af detta slag öppnades. Men
icke få af de barn, som då intogos, hafva
kunnat återsändas till den allmänna skolan,
och de hafva äfven visat sig kunna följa nwd
där, ehuru visserligen med kamrater af lägre
ålder än de själfva.
- Först år 1892! Men antalet är kanske
redan nu rätt betydligt?
- Under åren 1893-94 hafva 10 nya
»centra» öppnats. Och under denna termin hafva,
så vidt jag icke misstager mig, ytterligare 7
upprättats. Hela antalet är nu öfver 20. Men
ännu behöfvas flera. Lärjungar af här
ifrågavarande slag få nämligen i regeln icke hafva
längre skolväg än 1/3 mil (ungefär l kilometer).
Men om allt, som rör den här saken, får Ni
de bästa upplysningar af mrs Burgwin.
Försumma icke att träffa henne i morgon på
utställningen! Hon är mycket intresserad för
detta särskilda slag af undervisning.
*
Utställningen! Ja, den får i detta
sammanhang icke alldeles förbigås. Förlagd
till stadens sannolikt förnämsta
folkskolehus - uppfördt på samma plats, där förut
ett fängelse stått och på framsidan försedt
med en inskription, som meddelar, att den
blifvande kejsaren öfver det brittiska
världsväldet, prinsen af Wales, invigt
detsamma - omfattade denna utställning talrika
och synnerligen vackra prof på alla de
olika slag af elevarbeten, hvilka under
vårterminen utförts vid Londons kommunala
folkskolor. Den upptog nästan hvarje sal
i den stora skolbyggnaden, pågick mer än
en vecka och besöktes dagligen af
tusentals personer. I bottenvåningens hall och
angränsande salar voro småbarnens och de
»förståndssvagas» arbeten utställda,
flickornas i mellanvåningen och gossarnes i öfra
våningen.
Under flera timmar hade jag med sti-
gande intresse^ sett mig omkring bland den
stora mångfalden af kindergartenarbeten,
betraktat dessa näpna sak- och djurbilder,
framställda icke blott med penna på
papper, utan ock medelst stickor (5 st. t. ex.
lagda i ett 40-tal olika figurer), vikning af
papper, klippning af dito, medelst färger
m. m., då jag helt oförmodadt stötte på
mrs Burgwin.
- Ni är ännu kvar i London! Jag är glad
att se Er igen, började hon, och hon såg
därvid så vänlig och glad ut, att jag rent glömde,
att man ej fick taga denna allmänna fras efter
bokstafven.
- Men är det verkligen möjligt, mrs
Burgwin, sade jag, att 4-7-åringar hafva ulfört allt
detta?
- Ja, det är möjligt. Men Ni bör hafva i
minnet, att endast de allra bästa arbetena äro
utställda. Först hafva lärarne gjort ett urval,
och sedan har utställningsbestyrelsen plockat
ut det, som här visas.
- Javäl! Men betrakta dessa gullvifvor och
blåklockor eller t. ex. den här murgrönsrankan!
Den är ju rent artistiskt utförd både till form
och färg. Och här står anmärkt: »hvarje barn
blandar själft sina färger».
- Ni behöfver ännu en upplysning, märker
jag, sade hon leende. Formen, rankans
gränslinjer, är icke barnens verk utan lärarinnans. Hon
har ritat den och tagit behöfligt antal kopior däraf.
Det är koloreringen, som barnen gjort - en
mycket god och roande öfning, som visst icke
öfverstiger deras förmåga. Jag vill emellertid nu -
fortsätter hon utan att på något sätt synas
stött öfver mina så rätt fram uttalade tvifvel-
visa Er något ännu styfvare. Det här (medelst
vattenfärg afbildade kvistar af lingonbusken)
är både till form och färg barnens eget verk
och gjordt efter naturen själf. Men vill nu Ni
icke komma med och se, hvad »mina» barn
kunna göra med sina händer?
Jo, visst ville jag det. Och vi begifva oss
af till »hennes barns» d. ä. de
»förståndssvagas» utställning. Under vägen antecknar jag
emellertid namnet på den skola, som utställt
kvistarna. Där, tänkte jag, vill jag med egna
ögon se, huru småttingarne arbeta med färger.
Och de ärkebiskopliga orden: »Litet
humbug är det i allting» ljödo i mitt öra.
Dess värre fick jag dock aldrig tid att
förverkliga min afsikt.
Att döma af hvad vid denna del af
utställningen visades, kunna de
»förståndssvaga» förvärfva sig en ganska god
handafärdighet.
- Handarbetet, sade ock mrs Burgwin, är
det bästa uppfostringsmedlet för detta slags
barn. De äro så förtjusta däri, att om man
t. ex. hotar dem med att en hel eftermiddag
ej få ägna sig häråt, så kan man få dem att
bjuda till ganska bra äfven med bokligt
arbete. Och min åsikt är, att äfven för de
normalt begåfvade barnen borde detta
uppfostringsmedel komma tili mycket större heder.
De få i skolan syssla för litet med tingen
själfva, för mycket med ord.
Jag förklarar mig alldeles afgjordt dela
hennes mening, och hon fortsätter att
uttala sig i samma riktning, mot det
ofruktbara minnesplugget m. m. Ingenting är
så ägnadt att befästa idiotismen, säger hon,
som det mekaniska efterapandet af blotta
tecken och ljud. Hon meddelar mig, att
många af »hennes» barn hade fört sina
föräldrar med sig tili utställningen, för att
dessa skulle få se de arbeten, som barnen
utfört. Dessa föräldrar hade med stor
glädje talat om, hvilken förändring
försiggått med deras barn.
Slutligen för hon mig med till öfra
våningen, där gossarnes handarbeten och
ritningar utställas, samt ber en af
öfversty-relsens inspektörer, mr Ricks, lämna mig
upplysningar särskildt om sina sträfvanden
att låta barnets samtliga förmögenheter
komma till utveckling eller, såsom hon
uttryckte det, »sätta hela pojken i skolan».
- Ni har sett utställningen af
kindergarten-arbeten, säger mr Ricks inledningsvis. Vi ha
nu börjat införa dylika, ehuru af något
svårare beskaffenhet, såsom lämpliga
sysselsättningar äfven för de äldre barnen. I enlighet
med kindergartensystemets principer ha vi
uppgjort en plan för arbeten uti papper, papp,
färger, lera, trä och metall.
- Dessa arbeten bedrifvas alltså i ett rent
pedagogiskt syfte?
- Ja, vårt mål är att medelst detta arbete
främja handens och ögats utbildning.
o- Papp-, trä- och metallarbete känner jag
något till; det kalla vi slöjd hemma i Sverige.
Men »arbete i färger» ?
- Vi utgå från den iakttagelsen, att
färgsinnet är ett af de allra starkast framträdande
dragen i barnanaturen. Barnet sträcker ju
med förtjusning sin hand efter lysande
blommor, vilden pryder sig med granna färger o.
s. v.
- Anser Ni då utbildningen af detta sinne
vara ur uppfostringssynpunkt så viktigt?
- Ja, det gör jag. Utbildningen af
färgsinnet sker ju nästan uteslutande genom
iakttagelser och försök. Ensamt härför förtjänar
sysslandet med färger en plats på folkskolans
arbetsordning. Att skapa, att frambringa något
är för barnet ett medfödt behof, och
iakttagelse är ju uppfostrans hufvud*medel. Arbetet
i färger tillfredsställer det förra och nödgar
till det senare. Värdet af teckning såsom ett
uppfostringsmedel är nu fullt erkändt. Men
fulla vinsten däraf skola vi aldrig få, så länge
teckningen är skild från färggifningen.
Förmågan att se och värdera det sköna, som
natur och konst strött omkring oss, är väl värd
alt förvärfva. Dessutom - här anlägger mr
Ricks en äkta engelsk synpunkt - hvilken bety
delse för vår industri, för våra yrken måste
icke denna öfning äga! Mattor, gardiner,
porslin, möbler - uti allt spelar ju färgen en
ytterst viktig roll.
- Men kan verkligen färgläggning vara en
lämplig sysselsättning?
- Utan tvekan, ja. Den är lämplig, ty den
är i högsta grad intresseväckande. Alla barn
lycka om den. Den är vidare en naturlig
sysselsättning, ty - såsom jag nyss sade -
driften att frambringa och att iakttaga sättes
därvid i verksamhet. Den är äfven ur
skol-teknisk synpunkt praktisk, ty man kan lämna
undervisning däri åt rätt stora klasser. Det
rent tekniska - själfva handlaget - är lätt
förvärfvadt äfven af unga barn. Kostnaderna
för materiel äro jämförelsevis små. Och denna
undervisning kan förekomma hela skolan
igenom.
- Men huru skall det kunna gå i en stor
klass af t. ex. sjuåringar - hela denna massa
af penslar och färgkoppar? !
- Med hänsyn därtill att i de lägre
klasserna ännu stora afdelningar förekomma, kan
man för åldern 7-9 år nöja sig med färgkritor.
Sedan böra emellertid vattenfärger användas.
––––Men nu skall Ni säga, hvad Ni
tycker om vår utställning.
På detta spörsmål fick jag emellertid
ej tillfälle att svara. En af
skolöfversty-relsens medlemmar kom nämligen och
begärde, att inspektören skulle ledsaga ett
par franska damer genom utställningen.
Jag fortsatte därför på egen hand ännu en
stund. Bland papparbetena fästes min
uppmärksamhet särskildt af en kub,
sammanställd af smärre kuber och prismor för
belysning af satsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0503.html
