Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (717.) 25 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
505
Örebro-kretsen: N. Lundahl, A. Lindén och
Hj. Berg.
Bergsjö-kretsen: N, Lundahl, O. Bejbom och
K. O. Sjölander.
Guldkrokens krets: N. Lundahl, O. Bejbom
och A. G. Vihlander i Stockholm.
Hising s-kretsen: N. Lundahl, J. Ohlander och
Hj. o Berg.
Åhus kretsen: N. Lundahl, J. Ohlander och
A. Lindén.
Sydöstra Helsinglands-kretsen: N. Lundahl,
N. Rosengren och J. P. Lindén.
Karlskrona-kretsen: N. Lundahl, K.Lidholm
i Stockholm och riksdagsmannen Edv. Svensson
i Karlskrona.
Halmstads-kretsen: de förut varande.
Valbo-kretsen: dito.
Högsby-kretsen: dito.
Falu-kretsen: dito.
V. Jämtlands kretsen: N. Rosengren, A.
Lindén och A. G. Vihlander i Stockholm.
Söderola-kretscn: O. Bejbom, A. Lindén och
Aug. Bergqvist i Stockholm.
Bollnäs-Arbrå-kretsen: A. Lindén, Hj. Berg
och Aug. Bergqvist.
Nyköpings kretsen: O. Bejbom, Hj. Berg och
K. A. Börjeson i Nyköping.
Säf sjö-kretsen: N. Lundahl, K. Lidholm och
Joh. Rylander i Norrköping.
Str ö fvelstorp s-kretsen: O. Bejbom, J. P. Lindén
och A. F. Liljeholm.
Motioner.
Centralstyrelsen har mottagit följande
tvänne1 motioner:
1. En själfhjälpsförening.
Från Ahus-kretsen har ingått ett förslag,
så lydande:
Att sörja för sina närmaste är hvarje
familjefaders plikt. Men denna plikt har han
uppfyllt endast till hälften, såvida han icke sörjt
för, att hans familj äfven efter hans död må
hafva sitt uppehälle. Om mannen i ett hem
faller undan, förlorar familjen sitt stöd, den
förtjänande och närande kraften är då borta,
och såvida icke den ekonomiska ställningen
är god, får den efterlämnade familjen snart
göra bekantskap med brist och nöd.
Lifförsäkring är ett .utmärkt medel att
betrygga de sinas framtid, men
lifförsäkringsbo-lagen äro på grund af sina höga premier
tillgängliga endast för ett fåtal af vårt lands
befolkning. Därför har man på senare tiden inom
åtskilliga korporationer bildat s. k.
Själfhjälpsföreningar, hvilka hafva till ändamål att, dä
en af dess medlemmar aflider, tillförsäkra den
aflidnes rättsinnehavare ett kapital, bildadt
genom tillskott af alla föreningens medlemmar.
Dessa föreningar hafva genom sin stora
billighet vunnit stor anslutning.
Inom Sveriges folkskollärarekår är, såsom
hvar och en vet, den ekonomiska ställningen
icke just öfverdrifvet god. Lönen är liten, och
få torde de lärare vara, som af densamma
kunna göra besparingar, så att de vid sin död
kunna lämna efter sig ett kapital, som kan
tillförsäkra deras familj en sorgfri tillvaro.
Visserligen hafva vi änke- och pupillkassan, men
dess pensioner äro små och ingalunda
tillräckliga för en familjs behof. Då en folkskollärare
dör, blir hans familj utan bostad. Med ett
litet kapital till sitt förfogande skulle den vara
i .stånd till att skaffa sig ett eget hem. Med
huru mycket större lugn skulle icke vi folk-,
skollärare kunna motse den dagen, då vi skola
skiljas från våra anhöriga, om vi visste, att
de äfven efter vår bortgång, skulle vara
skyddade från bekymmer för det dagliga brödet.
Ett godt steg i den .riktningen skulle vara
taget, ifall inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening bildades en själfhjälpsförening,
som hade till ändamål icke att lämna
sjuk-hjälp utan att vid en medlems död åt hans
arfvingar lämna ett kapital, som bildats
genom tillskott af alla själfhjälpsföreningens
medlemmar. Dessa tillskott, som skulle uttaxeras,
så ofta elt .dödsfall inom föreningen inträffade,
och hvilkas storlek borde bero på hvars och
ens ålder vid inträdet i föreningen, behöfde
icke blifva större, än att hvarje folkskollärare
utan afsaknad kunde utbetala dem. Då hade
han den tillfredsställelsen att veta, att han
mot en jämförelsevis obetydlig utgift i-någon
mån betryggat sin familjs framtid.
På grund af det ofvan anförda får jag
härmed vördsamt anhålla,
att centralstyrelsen för S. A. F. ville dels
höra de olika kretsföreningarnas mening i
denna fråga, dels, ifall allmänna meningen
skulle befinnas vara gynnsamt stämd för
detta förslag, vidtaga nödiga åtgärder, för att
en sådan själfhj-älpsförening snarast möjligt
måtte komma till stånd.
Hörna station i augusti 1895.
Pontus Lindgård.
Åhuskretsen instämde vid sitt årsmöte
den 30 sistl. augusti i förestående motion.
2. Föreningen bör skaffa sig en egen
tidning.
Den andra motionen är af hr Otto
Carlsson i Stockholm. Trots motionens längd
återgifva vi densamma i dess helhet, då
vi äro öfvertygade, att det skall intressera
föreningsmedlemmarne att taga fullständig
kännedom om det framtidsperspektiv hr G.
upprullar: åstadkommandet af en
skoltidning, som förfäktar alla åsikter, »såväl
höger- som vänster- och center-färg», och
som bereder föreningen en årlig inkojnst af
minst 25,000 kr. Motionen lyder som
följer*:
Till Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening.
S. A. F. har nu ägt bestånd i 15 år. Under
denna tid har föreningen kunnat uträtta
åtskilligt till förverkligande af sitt i § l af
stadgarna angifna ändamål. Att hon icke på ett
mera verksamt sätt än som skett kunnat
framträda beror af flera omständigheter. En af de
viktigare -orsakerna torde vara, att föreningen
saknar tillräckligt kapital. Detta föreningens
verksamhet hämmande förhållande är nog icke
obekant för centralstyrelsen och föreningens
medlemmar, hvilket framgår däraf, att tid efter
annan framställts förslag om årsafgiften
höjande.
Helt säkert gifvas äfven andra sätt, på hvilka
föreningens ekonomiska ställning skulle kunna
förbättras, ja, rent af betryggas och sälta hen
ne i stånd att uträtta betydligt mera, än hvad
nu kan vara fallet.
Ett af de verksammaste och säkraste medlen
i detta afseende vore enligt min bestämda
öfvertygelse, att föreningen ägde en tidning såsom
sitt organ, och utan tvifvel var det ett
ödesdigert misstag, att den icke redan från början
försäkrade sig dispositionsrätten till den tidning,
som i begynnelsen af föreningens tillvaro
uppsaltes. En sådan bland lärarekåren allmänt
spridd tidning skulle helt visst komma att till
föreningens kassa lämna ett ansenligt
öfverskott.
Den tidning, som hittills ansetts såsom
föreningens organ, äges, som bekant, af enskild
person. Delta måste ur föreningens synpunkt
vara mindre lämpligt. Låt mig här nämna
endast några ölägenheter:
1) Tidningen kommer därigenom att sakna
den auktoritet, som för ett föreningens organ
är önskvärdt.
2) Ägaren har naturligtvis oinskränkt makt
att, med undertryckande af andras meningar
* Det bör emellertid till förebyggande af
be-riktiganden här anmärkas, att det är andra
upplagan af motionen vi återgifva. Den
ursprungliga motionen var daterad den 16 d:s och
inkom till centralstyrelsen följande dags afton
(tyvärr för sent för att återgifvas i förra
numret). Sedan denna motion redan var uppsatt,
inkom hr G. i måndags med en nyreviderad,
hvilken vi skynda att här återgifva.
Red. anm.
(äfven om dessa ha majoritet inbm S. A..F.)’,
framföra endast sådana, som stämma öfverens
med hans egna, och i sådant fall kan
tidningen ej sägas föra föreningens talan. .
3} Den betydande ekonomiska vinst,
tidningen lämnar, kommer icke föreningen utan en;
enskild man till godo.
Hade föreningen från början varit
tidningens ägare, hade den nu varit i besittning af
elt afsevärdt kapital och hade dessutom för
sin räkning kunnat- disponera det ansenliga
pedagogiska bibliotek, som under tiden utan
ett öres utgift så småningom bildats. Och då
skulle en, del af öfverskottet kunnat användas
till resestipendier åt däraf förtjänta lärare, en
förmån, som föreningen kunde hafva så
mycket större rätt att göra anspråk på, som
medlen ju tillkommit genom lärarekåreji själf. ,
Dä nu ett misstag* en gång är begånget, så
gäller det att söka godtgöra detsamma, och det
torde nog ligga inom möjlighetens område. På
ett eller annat sätt bör föreningens sträfvan
riktas på ägandet af en tidning, som i verklig
mening är dess organ. Redaktören för
densamma borde vara väl aflönad och dessutom
genom åtnjutande af viss afkastningsprocent’
vara ekonomiskt intresserad af tidningeris
framgång. Om till en början redaktörens fasta lön
utginge med exempelvis 3,000 kronor, kunde
han, sedan tidningen fått t. ex. 2000 ä 2,500
abonnenter, därefter för hvarje ny tillträdande
prenumerant få räkna sig till godo exempelvis
tredjedelen eller hälften af tidningens
prenumerationspris. Med ett prenumerationspris af
3 kronor blefve detta för hvarje nytillträdande
100-tal prenumeranter en ökning af redaktörens
ursprungliga arvode med 100 eller 150 kronor.
Maximilönen kunde kanske lämpligen stanna
vid 5 ä 6,000 kronor.
Kretsarna borde hafva rätt alt genom
utsedda censorer (t. ex. 3), representerande
så vidt möjligt olika åsikter inom
föreningen, på ett verksamt sätt öfvervaka
redigeringen. Detta blefve ett nödvändigt
försiktighetsmått, på det föreningen skulle kunna vara
försäkrad om, att tidningen redigerades i
enlighet med föreningens program.
Om S. A. F. gör skäl för sitt namn, så
innesluter hon såsom alla andra större
organisationer inom sig medlemmar af såväl
höger-söm vänster- och centerfärg i de olika frågor,
som kunna förekomma till behandling inom
henne. Hennes tidning bör därför äfven låta
detta opartiskt komma till synes för
allmänheten och icke med undertryckande af alla
andra beaklansvärda åsikter låta endast en;
enda gälla såsom hela föreningens.
De åsikter, som i tidningen böra få
framföras, må vara så beskaffade, att de inför
allmänheten tåla vid att ses äfven genom andras
än ett visst partis synglas, detta parti må nu
vara höger eller vänster. I annat fall kan
inträffa, att deri del af föreningen, som ej kan
finna sig i att se sin mening helt och hållet
undertryckt, blir nödsakad att separera från
henne. Sveriges lärarekår kan på så sätt
komma att splittras på 3 mot hvarandra smått
fientliga föreningar, hvilka till på köpet kanske
komme att representeras af hvar sin tidning,
l så fall uppfylldes illa, hvad i § l af förening^
ens stadgar är taladt om Järarekårens
enande m. m. En verksam och opartisk censur
för tidningen skulle kraftigt bidraga att ställa
föreningen på den hreda bas, söm är antydd
i hennes namn och uttalad i stadgarna. An-
* Ett »misstag», söm ingen på den tiden’
ville rätta, enär ingen ville ikläda sig risken
- allra minst föreningen. Då för 14 år sedan
tidningens nuvarande utgifvare - i känsla af
att något måste göras för åstadkommandet af
ett organ, som förfäktade lärarekårens intresse
- beslöt sig för att själf våga risken, erhöll
han från flera håll varnande skrifvelser. Så
här hette det: »Den förskräckliga dåsighet, som
finnes inom kåren, gör, att skoltidningar-med
hållning icke hittills burit sig; de hafva alla;
dött af tvinsot». - »Afrådande och afstyrkande
röster ha ’ här (inom kretsen) låtit höra sig.»
- »Bäst att vänta ett eller annat år.»
Red. anm\.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
