Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (717.) 25 september 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
507
stumundervisningen 11,555 kr. och till
idiotundervisningen 3,000 kr.
Värmlands läns landsting: till främjande af
slöjdundervisningen 333 kr., till den manliga
folkhögskolan 1,500 kr. årligen i två år och
till den kvinnliga 300 kr., till
döfstumundervis-ningen 8,575 kr. samt till blinda barns vård
450 kr.; anslaget för sinnesslöa barns vård
höjdes från 2,250 kr. till 3,750 kr. samt det
ti.li_ småskoleseminariet med 700 kr.
Örtbro låns landsting: till döfstumskolan 6,311
kr. och till länsskolläraremötet i Örebro nästa
sommar 200 kr.
Gäfleborgs låns landsting: till
folkskolekommit-terades förfogande 500 kr., till skolträdgårdars
anläggande 300 kr., till den kvinnliga
folkhögskolan i Bollnäs 400 kr., till vid Nääs
slöjdlärareseminarium studerande lärare och
lärarinnor 300 kr., till slöjdundervisningen 2,800 kr.
(40 kr. åt hvarje lärare, som vid sin skola
skaffat lämplig slöjdlokal och där
ändamålsenligt bedrifver undervisning i slöjd), till sådana
slöjdskolor, som hafva mellan 10 och ö lärjungar
450 kr. (högst 75 kr. till hvarje) samt till
döf-stumundervisningen 7,962 kr. (Gjord
framställning om årligt anslag under fem år af 1,000
kr. för anordnande af kretsmöten med folksko
lomas lärarepersonal afslogs.)
En diskussion om kyrkosången.
Vid Lunds stifts prästsällskaps årsmöte
i Lund den 27 sistl. augusti förekom bland
annat följande fråga: Är för kyrkosångens
höjande inom vår svenska kyrka någon
reform behöflig och i sådant fall i hvilka
hänseenden? Öfverläggningen inleddes af
andre stadskomministern L. Tynell i Lund.
Med värma och allvar påpekade talm, att
kyrkosången börjat ligga nere i våra
församlingar och att ett arbete är af nöden för dess
höjande, särskildt hvad psalmsången
vidkommer. Man borde för den skull vara beredd
på att vidtaga några åtgärder för att fostra
församlingsmedlemmarne till mera allmänt
deltagande i den och därvid söka understöd hos
präster, kyrkosångare och skollärare.
Visserligen hade vid regleringarna klockare- och
or-gani&tlönen blifvit nedbragt så lågt, att man
icke kunde med fog framställa allt för stora
anspråk på innehafvarnes skicklighet, men helt
visst komme lönerna att höjas vid blifvande
tillsättningar af dessa befattningar.
Hvad vore emellertid i detta nu att göra for
att bringa det därhän, att den långsläpiga
takten bortarbetades, att lämplig tonhöjd blefve
funnen och följd samt passande melodier
utvalda, att melodien ej kväfdes af orgelbrus,
och man komme till den insikten, att orgeln
endast skall vara en ledande, en beledsagande
tjänare vid den allmänna gudstjänsten? Man
kunde bilda frivilliga kyrkokörer, som sjönge
enstämmigt, ty vid flerstämmig sång tystnar
och lyssnar församlingen. Man kunde i skolan
öfva barnen mera i psalmsång och begagna
sig af deras tjänst i kyrkan och i
konfirmandskolan kunde fortsättas med denna öfning. På
detta sätt skulle de äldre nog förmås att med
större lif och lust stämma in i psalmsången.
Den ömtåligaste delen i afseende på
reformeringen af densamma är dock att vinna gehör
för en rikare rytm sådan den vällde fram i de
gamla, rytmiska koralerna, dock med
pietetsfullt bibehållande af deras enkla värdighet och
heliga skönhet. Frågan är som sagdt ömtålig,
men den måste tagas i allvarligt öfvervägande.
I den efterföljande diskussionen deltogo
många af de närvarande. Visserligen
uttalades, att man borde vara måttfull i
re-föröiväg, men man ansåg dock, att något
borde göras. Särskildt önskade man, att
en reviderad koralbok måtte komma till
stånd i sammanhang med den ifrågasatta
psalmboksrevisionen.
Domprosten P. Eklund afslöt
förhandlingarna och uttalade därvid sin glädje
öfver de goda inlägg, som gjorts till
frågans klargörande. En hvar hade varit
lifligt besjälad af nit för kyrkosången och
nödvändigheten att i högre grad sätta
krafter i rörelse för uppnående af det åsyftade
målet.
Mindre begåfvade barns
undervisning.
Som en våldsam och godtycklig åtgärd
betecknar folkskoleinspektören i Göteborg
att, såsom föreslagits, från folkskolans and-1
ra klass skilja de barn, som efter ett år
blifvit kvarsittare i denna klass.
Såsom vi på sin tid omnämde,
behandlades i fjor vid sammanträdet mellan
skolstyrelse och lärarepersonal vid Göteborgs
folkskolor bland annat frågan: »Böra
anordningar utöfver de redan befintliga
vidtagas för beredande af särskild
undervisning åt mindre begåfvade barn och i så
fall hvilka?»
För frågans behandling i skolstyrelsen
redogöres i den senast utkomna
årsberättelsen sålunda:
Då frågan om beredande af särskild
undervisning åt mindre begåfvade barn var
föremål för öfverläggning i Pedagogiska
afdelningen, afgaf skolinspektören skriftligt
yttrande, hvilket här meddelas:
Följande anordningar för beredande af
särskild undervisning åt mindre begåfvade barn
äro i Göteborgs folkskolor redan vidtagna:
1. Det finnes särskilda afdelningar för barn,
som i småskolan visat sig vara så ringa
begåfvade, att de efter 3-4 års skolgång icke
kunnat uppflyttas till folkskolan. Dessa
skolklasser äro för närvarande 4 med tillsammans
55 barn. Icke så få af dessa barn äro s. k.
andesvaga och borde rätteligen undervisas i
särskild anstalt. Några hafva dock omsider
kunnat uppflyttas till folkskolans första klass.
Under sistlidna vårtermin uppflyttades 13. Om
alla de barn, som vid undersökning befinnas
vara s. k. andesvaga, afskildes från folkskolan
och intoges i särskild undervisningsanstalt,
torde de återstående, som visserligen äro
mindre begåfvade men dock i stånd att inhämta
det viktigaste af folkskolans kunskapsmått,
utan allt för stor olägenhet kunna undervisas
tillsammans med folkskolans Öfriga lärjungar.
2. I småskoleklasserna äro l-2
lektionstimmar i veckan anordnade för barn, som med
svårighet kunna tillägna sig undervisningen.
Samma anordning är vidtagen i en del
folkskoleklasser, när lektionstimmar för detta
ändamål funnits att tillgå af lärarens eller
lärarinnans skyldighetstimmar.
3. För uppflyttning till högre klass fordras
icke betyget »godkänd» i alla ämnen. Betyget
»icke fullt godkänd» i ett hufvudämne eller i
två af biämnena (geografi, historia,
naturkunnighet, välskrifning) utgör icke hinder, ifall
högre betyg än »godkänd» finnes i något
kunskapsämne.
Genom denna anordning vinna de mindre
begåfvade barnen den fördelen, att de kunna
uppflyttas, om de endast inhämtat det allra
viktigaste af lärokursen.
A. Repetitionsskolor finnas anordnade -
för närvarande 10 - till hvilka mindre
begåfvade barn, i regel från fjärde eller stundom
från tredje klassen öfverflyttas, sedan de efter
skolinspektörens pröfning fått undergå
afgångsexamen enligt § 48 folkskolestadgan. I
repetitionsskolan få de i allmänhet kvarstanna
minst två lästerminer och erhålla där 9-10
timmars undervisning i veckan i
kristendomskunskapen, modersmålet, räkning och
välskrifning. Lärjungarnes antal i repetitionsskolan
utgör för närvarande omkring 350, däraf Y<-Ys
mindre begåfvade.
Vid undersökning angående behofvet af
ytterligare åtgärder för beredande af särskild
undervisning åt mindre begåfvade barn böra
uppmärksammas dels antalet kvarsittare i
skolklasserna, dels orsakerna till kvarsittande!.
Kvarsiltarnes antal i procent af hela
lär-jungeäntalet i följande skolklasser utgjorde vid
början af innevarande läsår (i jämnade tal):
i småskolans II klass 7 proc. eller 158 barn
» folkskolans l » 13 > » 290 »
» folkskolans II » 13 > » 243 »
» folkskolans III > 10 » > 137 »
» folkskolans IV » 13 » » 179 >
Beträffande orsakerna till kvarsittandet kan
med tämlig visshet antagas, att lättja och
oordentligt bevistande af skolan utgör den
förnämsta, därnäst sjuklighet och slutligen i
åtskilliga fall oförmåga, ofta i förening med en
ringare grad af flit.
Då det icke rimligen kan sättas i fråga, att
undervisning i särskilda skolklasser skulle
beredas åt barn, som i följd af lättja och slarf
blifvit kvarsittare, och då en sådan åtgärd icke
heller torde anses lämplig med afseende å dem,
som genom sjukdom blifvit satta tillbaka,
återstår alltså att tillse, huru det på bästa sätt
bör sörjas för de mindre begåfvade.
Under erinran därom, att alla s. k.
andesvaga, som egentligen äro oförmögna att
tillgodogöra sig undervisningen i folkskolan, borde
afskiljas och intagas i särskild
uppfostringsanstalt, tvekar jag icke att i afseende å sådana
mindre begåfvade, som dock äga en relativ
utvecklingsmöjlighet inom folkskolan, förorda,
att de måtte, så långt det kan låta sig göra,
undervisas tillsammans med sina lyckligare
lottade kamrater. Vid bestämmandet af
uppflyttning till högre klass eller kvarsittande bör
åtgörandet ske icke så mycket med hänsyn till
ett strängt och minutiöst fasthållande af
klasskursernas ovillkorliga inhämtande, utan
fastmera med hänsyn därtill, om det är gynnsanv
mare för ett barns utveckling, att det
uppflyttas, eller att det får sitta kvar ett år i den
lägre klassen.
I tillämpningen af denna grundsats finner
jag den bästa utvägen att tillgodose de mindre
begåfvades behof af en för dem lämplig
undervisning. I många fall torde det visa sig, att
uppflyttning till högre klass är en välgärning
för ett barn, äfven om det icke tillfyllest
inhämtat den föregående kursen, emedan
detsamma, oaktadt sin ringare begåfning, oftast
har fallenhet för ett eller flera läroämnen och
kan uppnå en gynnsammare utveckling i den
högre klassen. I andra fall åter har det
medfört verkligt gagn, att ett barn under ännu
ett år fått arbeta på att inhämta sin klasskurs.
Jag kan därför icke biträda det vid
sammanträdet mellan folkskolestyrelsen och
lärarepersonalen den l sistl. juni af några lärare
framställda förslaget, att en sådan våldsam och
godtycklig åtgärd skulle vidtagas som den att
från "folkskolans andra klass afskilja de barn,
som efter ett år blifvit kvarsittare i denna
klass.
Dock medgifves gärna, att det kan inträffa,
att åtskilliga barn i tredje och fjärde
klasserna samt undantagsvis äfven i andra klassen i
följd af bristande förmåga och tröghet icke
längre kunna med fördel undervisas i en
vanlig skolklass. Sådana barn böra få afgå till
repetitionsskolan, där de kunna erhålla en för
dem lämplig undervisning i de viktigaste
läroämnena.
Till förstärkande af de anordningar, som
redan förefinnas för de mindre begåfvade
barnens undervisning, får jag föreslå, dels att
uppflyttning till högre klass måtte ytterligare
i någon mån underlättas, dels att särskilda
undervisningstimmar för mindre begåfvade barn
måtte i större utsträckning anordnas.
Pedagogiska afdelningen gillade de skäl,
som skolinspektören i sin utredning
framhållit, och afstyrkte bifall till förslaget om
upprättande af särskilda skolklasser för
det uppgifna ändamålet, men tillstyrkte
däremot,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
