Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (718.) 2 oktober 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 40
SVENSK LÄRAEETIDNING.
517
fara, det visade sig bland annat vid den
diskussion om nämda ämne, som hölls
vid sjunde nordiska skolmötet.
Hvad som vid denna diskussion fick
göra tjänst såsom trolleridosan med de
dubbla bottnarna var ordet »social».
De skäl, som från folkskolans lärare
frambäras till förmån för »folkskolan som
bottenskola», äro - yttrade professor
Lundell - både sociala och pedagogiska,
närmast dock sociala, icke pedagogiska.
Folkskollärarne arbeta för den åsyftade
reformen därför, att om folkskolan får
en högre social ställning, så skola äfven
de få en sådan, deras anseende skall bli
större, och de skola kunna göra anspråk
på ökade löner.
Då de i diskussionen deltagande
folkskollärarne gent emot detta påstående
häfdade, »att folkskollärarne aldrig för sin
egen skull påyrkat folkskolan som
bottenskola», förklarade professor Lundell,
att »det icke betydde så mycket, om
ifrarne för reformen icke kände igen
de motiv, som han nämt, ty dessa
kunna finnas omedvetet bakom dem,
som de själfva föregifva».
Såsom ett synnerligen betecknande
prof på den lätthet, hvarmed missförstånd
kunna uppkomma, då man förväxlar
skilda ting, anföra vi ur en mot
folkskollärarnes sträfvanden mycket
sympatiskt stämd tidning följande referat af
debatten.
Af det lifliga meningsutbytet framgick, att
vår svenska folkskollärarekår –––-* nästan
som en man fylkar sig kring den genomgripande
reform, som betecknas af folkskolan såsom
bottenskola. Och det märkligt nog endast och
allenast af pedagogiska skäl, af hänsyn till
barnanaturen, som det framhölls och kraftigt
betonades, särskildt af Öfverläraren Dalin från
Huskvarna,
De sociala skäl, som tala för denna reform,
tyckas däremot, om man får döma af de under
diskussionen gjorda inläggen, för våra svenska
folkskollärare i stort sedt betyda ytterst litet.
Med förtrytelse tillbakavisades såsom
fullkomligt grundlöst och nära nog förolämpande en
antydan af professor Lundell, att bakom detta
reformkraf låge omedvetet såsom den egentliga
drifkraften önskan och sträfvandet att bereda
våra folkskollärare en bättre social ställning
och därmed följande större socialt anseende.
Det var folkskolläraren och riksdagsmannen Fr.
Berg, som härvid förde folkskollärarnes talan,
med moraliskt stöd i deras kraftiga, intensiva
bifallsyttringar. Han möttes emellertid af
professor Lundell med den uddiga, något spefulla
repliken, att han för sin del gärna ville tro,
att våra folkskollärare voro sä rena idealister,
att de ej brydde sig om sådana materiella
saker, som »vi professorer» mycket intressera
oss för, såsom löneförhöjningar o. d.
Få påståenden kunna vara mera
grundlösa än det, att de i diskussionen
deltatagande folkskollärarne skulle förbisett
eller underskattat de sociala skäl, som
tala för reformen. En
afdem,hrLm^-vall i Forsvik, uppehöll sig nästan
uteslutande vid dessa skäl, likaså hr Joh:s
Johansson i Göteborg. De betonades
ock på det kraftigaste af hr Söderberg
i Lidköping, och hvad de båda öfriga
folkskoletalarne, hrr Dalin och Berg,
angår, så är det väl bekant, att de
* Några artigheter åt de uppträdande
talar-ne här utelämnade.
ofta offentligen framhållit just denna sida
af saken, hvilken helt naturligt äfven är
den för allmänheten lättast tillgängliga.
Men hvad är det, som man vid
behandlingen af denna fråga egentligen
menat med de »sociala» skälen? Jo,
som hvar och en vet, helt enkelt
framhållandet däraf, att en skolorganisation
med folkskolan som bottenskola är den
enda som motsvarar hela samhällets
behof, den enda som tillgodoser hvarje
enskild samhällsmedlems rätt, den enda
som förmår bidraga till utfyllande af
den hotande sociala klyftan, den enda
som förmår ena oss i känslan, att alla
höra samman i en nation.
Detta är hvad den »sociala»
synpunkten innebär, och just därför att den det
gör, just därför hafva ock
folkskollärarne alltid kunnat häfda, att den i själfva
verket sammanfaller med den
pedagogiska.
Den pedagogiska utvecklingen går ju
ut på att allt mer och mer låta
uppfostran främja en harmonisk utveckling
af alla goda krafter, att låta
personligheten komma till sin rätt och att
sålunda hjälpa hvar och en fram till den
utbildning och denlefnadsverksamhet,som
motsvaras af hans naturliga anlag, hans
individualitet. Men hvilket annat mål
äger väl den samhälliga, den »sociala»
utvecklingen? Äfven den går ju,
djupare sedt, ut på att låta personligheten
komma till sin rätt, att bereda möjlighet
för hvarje samhällsmedlem att nå den
plats, som anvisas af hans anlag och
begåfning, samt att undanrödja de hinder,
hvilka yttre omständigheter, börd och
förmögenhetsvillkor m. m., uppresa häremot.
Fattar man skolan såsom ett
samhällsorgan, undervisningen såsom en
förberedelse för samhällslifvet, så blir den
pedagogiska utvecklingen blott en sida
af den sociala. Fattar man åter
samhället såsom en uppfostringsanstalt, lifvet
såsom en skola, så blir den sociala
utvecklingen blott en sida af den
pedagogiska. Något motsatsförhållande mellan
dessa båda synpunkter äger sålunda icke
rum. Hvad som är pedagogiskt riktigt,
det är ock socialt riktigt och tvärtom.
Detta naturligtvis blott under den
förutsättningen, att både skolan och
samhället betraktas såsom varande till för
människans skull, såsom medel fö?
personlighetens utveckling i god och sund
riktning. Uppgifver man denna
förutsättning, så erhåller man genast en
grund-skef föreställning af uppfostrans mål och
af samhällets kraf, och de båda
synpunkterna komma i en oupplöslig motsägelse
med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
