Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. (720.) 16 oktober 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÅRAEETIDNING.
545
fordom, så måste det organiseras på
sådant sätt, att det erbjuder hvar och
en den bildning han behöfver och kan
tillägna sig men på samma gång gifver
honom en bestämd uppfordran att pröfva
sig själf och att afstå från de banor, för
hvilka hans naturliga anlag och böjelser
göra honom mindre lämplig. Med andra
ord: skolsystemet måste bestå af tre,
öfver hvarann sig höjande afsatser:
folkskola, mellanskola och lärdomsskola.
Endast så kan det uppfylla den dubbla
fordran, som på hvarje ändamålsenligt
skolsystem måste ställas: att det skall
bereda den bildningssökande fritt val
mellan olika riktningar men också gifva
honom en maning att i rätt tid och på
rätta grunder träffa detta val. Endast
så kan det följaktligen i sin mån bidraga
därtill, att hvar och en måtte, så vidt
möjligt är, komma på sin rätta plats.
Just ur denna synpunkt är vårt
nuvarande nioklassiga allmänna läroverk i
hög grad otillfredsställande. Det är af
ofvan angifna skäl i det hela taget
faktiskt otillgängligt för de fattigare samt
därför hufvudsakligen hänvisadt till de
mera bemedlade. Dessa åter upptager
det och för med sig från klass till klass,
»rubb och stubb» och utan att på
något stadium gifva dem tillfälle att slå in
på andra vägar. Vi kunna ej neka oss
nöjet att ur en nyligen utkommen och
vid ofvan nämda debatt af professor
Lundell med berömmelse omtalad skrift
(»Ett bidrag till skolfrågan» af H. D.)
härom anföra följande ord:
I en skola, där allt tages klassvis, där man
flyttas och följer med alla de öfriga från det
ena trappsteget till det andra, knogar framåt
efter trumman jämnt och stadigt utan att
någonsin komma till någon bestämd vägskillnad,
där följer man med strömmen och tänker knappt
på att göra annat. - - - Vinner man ej
målet studentexamen, så tycker man sig med
sin skolgång icke ha vunnit något mål alls.
–––-Många, hvilka håg och fallenhet skulle
hafva fört ut i praktiskt arbete, förledas nu af
Skolförhållandena, nära nog tvingas af dem
fram till studentexamen och därmed in på
ämbetsmannabanan. Är det således ej klart, att
dessa skolförhållanden, visserligen jämte
åtskilligt annat, väsentligen bidraga till detta
städse och allestädes beklagade
missförhållande, som kallas -»öfverproduktionen på den lärda
banan»: det missförhållandet, att i vårt fattiga
land med dess ringa folkmängd årligen inemot
800 ynglingar utexamineras till studenter?
Detta uttalande träffar spiken på
hufvudet. Ett läroverk, sådant som vårt
nuvarande, hvilket 9 år igenom syftar
på det enda målet studentexamen, måste
bidraga till ökandet af »det litterära
proletariatet.» Ett skolsystem åter, sådant
som det af oss förordade, hvilket på två
stadier (vid 12-13 år och vid 15-16
år) erbjuder »bestämda vägskillnader»,
måste tvärtom bidraga att minska
detsamma.
Till denna slutsats synes den enklaste
eftertanke böra leda. Den bestyrkes ock
af erfarenheten, hvilken ju i detta ämne
liksom i alla andra bör vara den
afgörande domaren.
De land, där man mest beklagar sig
öfver det litterära proletariatet, äro
Sverige och de nordtyska staterna, och detta
fastän man i de senare för åldern öfver
9 år haft icke allenast två parallella
skolarter (folkskola och lärdomsskola)
utan därjämte åtminstone en tredje
(borgareskola), och ehuru dessutom särskilda
förberedelseklasser för åldern 6-9 år
där varit mycket vanliga.
De land, där man minst haft
anledning att beklaga sig öfver massproduktion
af studenter och öfver ringaktning för
de praktiska yrkena, äro däremot Schweiz
och Förenta Staterna -. alltså samma
land, där folkskolan blifvit till fullo
erkänd som bottenskola.
*
Under den vid nordiska skolmötet
förda debatten erkändes ock villigt, att
Schweiz och Förenta Staterna ingalunda
äro ägnade att afskräcka från
programmet »folkskolan som bottenskola». Vi
borde dock ej söka efterlikna dessa land,
ty »man må komma ihåg», hette det,
»att hvad som passar för ett land,
passar icke för alla». Schweizarne och
amerikanarne vore ej af den arten, att
de öfverskattade »den intellektuella
bildningen», hvilket svenskarne däremot
vore. Den comenianska
skolorganisationen kunde därför vara bra för dem, men
dålig för oss. Skulle vi jämföra våra
förhållanden med utlandets, så borde det
icke vara med de schweiziska och
amerikanska utan med de - bulgariska.
Sådan var åtminstone professor
Lun-dells mening. Efter att hafva uttalat
såsom sin tro, att »folkskolan som
bottenskola» komme att öka antalet
studenter, yttrade han nämligen (enligt en
tidning, för hvars korrekta anförande af
hans ord vi dock ej kunna ansvara)
ungefär följande:
Bulgariens skolväsen, som ingalunda stode
lågt, bekräftar denna min .åsikt. Där är
folkskolan bottenskola. Tilloppet till de allmänna
läroverken är oerhördt stort, och det litterära
proletariatet växer i jämnbredd därmed. Men
icke nog därmed. De högre skolorna ha till följd
af den nya organisationen måst afpruta på
sina kurser. Och jag såg i Bulgariens skolor
temaböcker, som voro till den grad ömkliga,
att jag icke vetat hvad de innehöllo, om jag
icke kunnat bulgariska. Universiteten måste
taga emot mycket mindre kunniga studenter
än förut. - - Den omtalade organisationen
kommer alltså att blifva en olycka för
Bulgarien.
Såvida vi rätt fattat detta yttrande,
innebär det, att de bulgariska
lärdomsskolorna genom att få folkskolan till
bottenskola skulle erhållit en ny
organisation, att de därvid måste pruta på
sina förutvarande kurser, samt att de
bulgariska universiteten därför nu få
mottaga sämre studenter än förut.
Äro vi ej allt för illa underrättade,
förhåller sig emellertid härmed så, att
Bulgarien ända till 1887 varit helt och
hållet utan universitet och först nämda
år erhållit en blygsam början till ett
sådant, att dess högre skolväsende icke
kunnat undergå någon omorganisation
för folkskolans skull, enär det i likhet
med hela den bulgariska staten är en
ny skapelse, samt att de lärdomsskolor,
hvilka funnos före folkskoleväsendets upp-
rättande, voro synnerligen torftiga, och
att någon nedprutning af deras kurser
säkerligen aldrig ägt rum. Med afseende
på de förmenta verkningarna af den
bulgariska folkskolan torde böra märkas,
att denna visserligen blef principiellt
proklamerad genom en paragraf i
konstitutionen af 1879, men att en folkskolelag
korn till stånd först 1885, att bristen på
utbildade lärare varit synnerligen stor,
enär den vid landets befrielse befintliga
lärarekåren togs i anspråk för den nya
statsförvaltningen, hvadan man måste
anförtro folkundervisningen åt litet
kunniga och alldeles oerfarna yngligar, hvilka
man låtit genomgå en pedagogisk kurs
på 6-8 veckor, att lärarne till det mesta
varit anställda för år och mångenstädes
haft mycket svårt att utbekomma sina
löner, att inspektionen ända till 1890
varit ordnad på ett i högsta grad
olämpligt sätt, samt att öfver hufvud taget det
bulgariska skolväsendet i allmänhet och
dess folkskoleväsende i synnerhet ännu
befinner sig i det allra första skedet af
sin utveckling.
Huru man redan nu kan vara färdig
med det påståendet, att denna institution
från i går måste komma att blifva en
olycka för sitt lapd, det är oss alldeles
obegripligt.
Meri huru då på annat sätt kunna
förklara det nuvarande oerhörda tilloppet
till de bulgariska lärdomsskolorna?
invänder man måhända.
På få frågor är svaret lättare funnet.
När man för några år sedan utaf ett
par turkiska landskap helt plötsligt
tillyxade en ny stat, som sedan alltjämt
förblifvit Europas politiska
oväderscentrum, då blef det ett lifsvillkor för denna
stat att i största hast skaffa sig en hel
klass af stats- och kommunaltjänstemän,
jurister, officerare, ingeniörer, läkare och
lärare m. m. Ögonblickets behof
nödgade till upprättande af en centralistiskt
anordnad regeringsapparat med en stor
mängd jämförelsevis väl aflönade
ämbeten. På studeradt folk var till en början
sådan brist, att många platser måste
fyllas med utländingar. Att under dylika
förhållanden läroverken, redan innan de
väl kommit i gång, skulle få ett
ofantligt tillopp af lärjungar, var helt naturligt.
Härtill bidrog gifvetvis äfven den
möjlighet att göra en glänsande karrier, som
under nyskapningstider alltid öppnar sig.
Det nya Bulgariens mest lysande namn
inom litteratur och politik tillhörde ju
uppkomlingar - män, hvilka varit
kopparslagaregesäller, byskolmästare,
handlande, skådespelare o. s. v. Möjligheten
att på studievägen komma sig fram
ökades dessutom genom de ständiga
regeringsskiftena (under de fem första åren
10 ministärer), hvilka ofta medförde ett
ett ombyte af nästan hela
förvaltningspersonalen.
Innebära ej dessa sakförhållanden
förklaringsgrund nog?
Att de bulgariska gymnasierna äro
skrala kan vara ganska sannolikt. De
begagnades ju under många år af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0549.html
