Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 52. (730.) 24 december 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
fostringsidéernas tjänst. Några af dessa
hafva nu eller tidigare stått i första
ledet, kämpande för vår saks framgång.
Det skall då stärka vårt mod, öka vår
kraft och spänna vår energi, om vi nu
vid årsskiftet stanna inför deras minne.
De båda skollärareveteranerna Sven
Rosenberg och Jöns Randbäck voro på
60- och 70-talen bland de kraftigaste
kämparne inom riksdagen för folkskolans
omdaning och hafva stor del i
förtjänsten af att de oundgängligen nödvändiga
medlen härför beviljades. Så länge
deras krafter räckte till, verkade de för
många af de frågor, som Sveriges
allmänna folkskollärareförening upptagit på
sitt program. Vi skulle utan dem ej på
långt när hafva hunnit dit vi nu äro
komna med folkupplysningen. De hafva ock
genom sin egen verksamhet visat
betydelsen af, att folkskolan och lärarekåren
hafva sina egna representanter inom
riksdagen.
Bland de hädangångna är äfven
seminarielärarinnan Olivia Sundler,
hvilken genom mångårigt, ihärdigt,
plikttroget och framgångsrikt arbete gjort sig
mycket förtjänt om lärarinneutbildningen
och därför länge skall bevaras i
tacksamt minne af sina förra elever.
Det största tomrummet i
upplysnings-arbetarnes led uppstod dock genom
pastor primarius d:r Fredrik Fehrs
bortgång. Han hade i sin ålders blomma
nått en ställning, som tillät honom tala
till alla upplysta och tänkande män och
kvinnor i vårt land. Han gaf sina bästa
krafter och sin varmaste hängifvenhet
för en gren af undervisningen, som är
och bör vara skolans främsta, men som
framför någon annan behöfver
reformeras, om kristendomen, skall förblifva vårt
folks fasta ankargrund i lif och död.
Härvid tänkte han sina egna tankar, utan
att väja för hvad som sades till höger
eller till vänster. I sin tro böjde han
sig för ingen utom för den, örn hvilken
han så ofta vittnade, att »en annan
grund kan ingen lägga utan den, som
lagd är, hvilken är Jesus Kristus.» Både
motståndare och meningsfränder väntade
från honom ännu så mycket af
befruktande tankar och initiativ, att budskapet
om hans bortgång förorsakade en sorg
och beklämning, som ännu kännes lika
djup.
*
Härmed sluta vi våra erinringar om
det nu snart tilländagångna årets
viktigaste händelser på vårt arbetsfält.
Må upplysningen, den intellektuella och
sedliga, under kommande år vinna allt
större segrar och bringa allt djupare
välsignelser till vårt folk! Detta är
folkbildningsvännens ständiga och varmaste
önskan. A. D-n.
Prenumerera på Svensk
Läraretidning skyndsamt, så får Ni
tidningen genast på nyåret.
FÖR DAGEN.
»Den sedliga förvildningen
bland ungdomen.»
5. Det ondas botemedel:
hjälp- och ersättningsanstalter för hem och skola.
Att barnet under sina allra första
lefnadsår borde höra hemmet ensamt till,
därom torde väl bland alla uppfostrare
tankarna vara odelade. Men redan för
denna ålder visar sig skillnaden mellan
»vara» och »böra vara», och en del af
hemmens uppgifter måste därför öfvertagas
af särskilda anstalter: barn-asyler eller
»småbarnsskolor».* Behofvet af sådana
påpekades först af Pestalozzi, som i
slutet af 1770-talet påyrkade
»nödhjälpsskolor för barn till sådana fattiga
föräldrar, hvilka till följd af lönearbete eller
dagsverksskyldighet måste hela dagen
vara borta från hemmet» eller, såsom
han äfven uttryckte det, »barnhus, i
hvilka fattiga mödrar kunna få sina ännu
ej skolpliktiga barn under dagen inhysta
och vårdade». Ungefär samtidigt uppstod
samma tanke hos Pestalozzis själsfrände,
»den protestantiska kyrkans helgon»,
pastor J. F. Oberlin i Steinthal, som
med tillhjälp af sin trofasta tjänsteflicka
Luise Scheppler inom sin församling
inrättade flera sådana anstalter.
Pestalozzis och Oberlins idéer vunno småningom
utbredning i flera land: Tyskland (genom
furstinnan Pauline von Lippe, Niemeyer,
Diesterweg, Fröbel m. fl.), Skottland och
England (verksammast genom den
bekante arbetsgifvaren-socialisten Robert
Owen), Frankrike och Nordamerika m. m.
I Sverige hafva dylika barn-asyler
blifvit upprättade i Stockholm och i några
andra industristäder under den
oegentliga benämningen »barnkrubbor». På
alla orter, där mödrarna äro upptagna
af lönearbete och dagsverke, kunna
sådana anstalter helt visst i väsentlig grad
hindra den öfverklagade förvildningen
bland fabriks- och statarebefolkningens
bara. En förutsättning härför är dock,
att de ledas af personer, som äga
pedagogiskt omdöme och verkligen känna sig
såsom uppfostrare. Där detta ej är fallet,
där kunna frukterna lätteligen bli allt
annat än goda.
Utomlands har man liknande anstalter
äfven för helt späda barn (under 2 års
ålder), och det är dessa, som
egentligen bära namnet barnkrubbor (franska
»créches», tyska »Krippen»). Den första
inrättades i Paris 18M. Nu finnas de
i stort antal i de förnämsta
industrilan-den, och flerstädes gifves det t. o. m.
särskilda seminarier för utbildandet af
vårdarinnor och lärarinnor vid dem.
Äfven hos oss skulle barnkrubbor af
detta slag helt visst göra mycket godt
genom att rädda de utom hus arbetande
mödrarnas barn från grof vanvård samt
* Väl att skilja från våra svenska
»småskolor».
nödtorfteligen vänja dem vid renlighet,
ordning och städade seder.
*
Barn-asylerna äro beräknade för den
ålder, som föregår skolåldern. Då denna
inträder, blir en del af barnens dag
upptagen af skolan. Under den andra
däremot blifva de »fria», hvilket i fråga om
sådana, som hafva utom hemmet
arbetande mödrar, betyder, att de då blifva
utan tillsyn.
Det hjälper under dylika
omständigheter föga, att läraren på det bevekligaste
förmanar barnen att begifva sig
ordentligt till sina hem. Där väntar dem ju
ingen omsorgsfull mamma och intet
inbjudande, om än torftigt middagsbord,
utan tvärtom idel näringsbekymmer,
matlagnings- och renhållningsbesvär samt
andra förtretligheter. Kan man då undra
på, om hemvägen från skolan för en och
annan pojke understundom blir något
krokig och lång, och örn de flygande
tankarna med förkärlek falka efter mera
lättvindiga sätt att stilla sin hunger?
Ett godt skyddsmedel mot dessa
frestelser är den under senare åren införda
middagsbespisningen af fattiga skolbarn.
För att blifva fullt verksam måste dock
denna erhålla en väsentligt större
utsträckning än hittills varit fallet. Oftast
är den ju för närvarande så ordnad, att
barnen få mat endast hvarannan dag l
Äfven i andra afseenden än detta äro
många hem föga ägnade att draga
barnen till sig och afhålla dem från
kring-ströfverier. I skolan hafva de fått
hemuppgifter af ett eller annat slag; i alla
händelser är det från skolans synpunkt
högeligen önskvärdt, att de syssla med
läsning, skrifning, räkning eller ritning
äfven utom lektionstimmarna. Men
hemma äro de kanske mycket illa eller icke
alls utrustade med bord, stol, lyse o. d.,
och ingen finnes, som manar dem till
arbete eller tillser, att detta blir gjordt.
Drifver dem behofvet af sällskap ut, så
träffa de där skaror af olyckskamrater.
Den känsla af ouppfyllda plikter, som
till en början söker göra sin svaga
stämma hörd, blir snart öfverröstad. Stryk
vänta de sig i allmänh’et icke för illa
lärda läxor, ty läraren eller lärarinnan
har ju ofantligt svårt att bedöma, huru
mycket af okunnigheten, som beror af
försummelse, och huru mycket af »dåligt
minne»; kvarsittning i skolrummet, hvilket
ju nästan alltid är betydligt trefligare än
hemmet, innebär intet fruktansvärdt straff,
och hvad förebråelser beträffar, hafva
pojkar gemenligen för dem en ganska
okänslig hud, som dessutom genom
vanan blir ännu okänsligare.
Man kan hysa olika meningar om
hemläxors värde eller ovärde i och för
sig, och man kan mycket väl vara af
den åsikten, att där föräldrarna
sysselsätta sina barn med andra lämpliga
uppgifter, där kunna hemläxor ganska väl
undvaras. Men därom torde dock alla
vara ense, att om hemmet icke på något
sätt reglerar barnets eftermiddagsarbete,
så bör skolan i någon mån söka göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0702.html
