- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 14:e årg. 1895 /
699

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (730.) 24 december 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 52

SVENSK LÄBARETIDNTNG,

699

det. Likaså därom, att förelagda
uppgifter icke utan skada för den moraliska
utvecklingen kunna försummas: ett barn,
som under åratal får vänja sig vid att
åsidosätta gifna tillsägelser och
undandraga sig föreskrifvet arbete, måste
få ytterligt svårt att framdeles böja sig
under lagen och att fullgöra sina
skyldigheter.

För att råda bot på nu antydda
missförhållanden har man under senare åren
i de skandinaviska landen upprättat s. k.
arbetsstugor samt i Tyskland s. k.
Kinderhorte^.

De förra hafva tagit fart särskildt i
Stockholm, där de som bekant
tillkommit på initiativ af stiftelsen »Lars
Hier-tas minne». De sysselsätta barnen med
olika slag af handarbete.
Stadsfullmäktige understödja dem med ett anslag, som
dock ej är stort nog för att medgifva
deras öppenhållande för barnen hvarje
dag.

»Kinderhorte», hvilkas främste
befordrare varit professor E.
Schmid-Schwar-zenberg i Erlangen, utgöra så alt säga
en omedelbar fortsättning af
»barnkrub-borna» och »barn-asylerna» samt äro
afsedda att jämte skolan utfylla barnets
hela dag. De förestås af pedagogiskt
bildade personer. I dem få barnen dels
mat, dels tillfälle till och ledning i
läx-öfverläsning och lek samt undervisning
i slöjd och trädgårdsarbete m. m.

En utvidgning af
kinderhorte-anstal-terna utgöra Skollofskolonierna, hvilka
under formen af sommarferiekolonier
blifvit genom fröken Agnes Lagerstedt
införda äfven i Sverige. Att de äga
betydelse icke blott för barnens fysiska
utan äfven för deras moraliska hälsa är
lätt insedt. Under ferierna är för en
stor del fattiga stadsbarn frestelsen att
tillbringa hela dagen på gatan gifvetvis

mycket stor.

*



De barn, för hvilken barnkrubbor,
barnasyler och »kinderhorte» äro afsedda,
förutsättas alla hafva ett hem, där de
åtminstone under natten kunna finna
skydd.

Många bara sakna dock äfven detta
- de nämligen, hvilkas föräldrar
antingen äro döda eller ock af en eller
annan anledning oförmögna att sörja för
sina barns uppehälle.
Försörjningsplikten faller då på fattigvården.

De åtgärder denna vidtager för deras
uppfostran bestå hufvudsakligen däri, att
den antingen utackorderar dem till
fosterhem eller ock för dem inrättar
särskilda anstalter, s. k. barnhem. Att -
såsom förr var brukligt - anbringa dem
i fattighusen är ett barbari samt
pedagogiskt och moraliskt taget ett rent
fördärf.

Båda de nämda sätten hafva sina
fördelar och olägenheter. Rent ideellt
synes det visserligen, som om det förra
obetingadt borde hafva företrädet. Hvad
barn af nu ifrågavarande slag förlorat

* Af Hört = borg, skydd, värn; ordagrant
alltså »barnavärn».

är ju familjelif, och då samhället för
deras räkning träder emellan, bör dess
verksamhet i främsta rummet gå ut på
att skaffa dem ersättning för deras
förlust. Men i praktiken ter sig saken icke
lika enkel. Fattigvårdsamhällena gnida
på sina skillingar och knappa ofta så
in på sina bidrag, att de erhålla anbud
endast från sådana hem, hvilka både i
yttre och inre afseende äro oförmögna
att uppfylla ett verkligt hems
förpliktelser. Där ingen inspektion finnes
anordnad, äro barnen i dylika fosterhem
därför ej sällan snarare föremål för vanvård
än för vård.

Å andra sidan hafva de slutna
barnhemmen från urminnes tider lidit af vissa
genomgripande olägenheter, som gjort
dem mindre lämpliga för sin uppgift.
Hvarje kasernartadt sammanhopande af
barn är i och för sig betänkligt. Mycket
ofta har dessutom ledningen af de stora
barnhusen legat i händerna på’ personer,
hvilka lagt ett allt för tungt ök på den
barnsliga glädjen och därigenom gifvit
det hela. en viss klosterlig prägel, som
på intet sätt utgjort någon borgen för
att barnen utvecklat sig i en god
moralisk riktning. Tankar och drömmar
äro tullfria, och de växa ofta frodigast
just där afskildheten är som störst. Man
anser sig därför ock flerstädes hafva
gjort den erfarenheten, att de i slutna
anstalter uppfostrade barnen haft vida
svårare att reda sig ute i lifvet, och att
de oftare gifvit tappt i striden samt lättare
låtit sig ryckas med af frestelserna.

Den strid, som under halftannat
århundrade blifvit förd mellan förkämparne
för fosterhem och förkämparne för
barnhem, kan ännu ej anses afgjord. Bäst
är det helt visst, om man lyckas finna
verkligen goda fosterföräldrar, rnen att
man äfven i särskilda anstalter kan
åstadkomma storverk i uppfostringsväg, därpå
äro Francke samt framför allt Pestalozzi
och hans lärjunge von Turk lysande
exempel. I Tyskland, där man på detta
område vunnit en vidsträckt erfarenhet,
synes man numera i allmänhet föredraga
mindre barnhem, belägna ute på lands:
bygden, ledda af personer med
pedagogisk utdaning och ställda i förbindelse
med folkskolan på orten. Genom denna
förbindelse brytes den klosterliga
afskildheten, och en i hög grad behöflig
samfärdsel vinnes med den omgifvande värld,
för hvilken »hemmet» skall förbereda.
*



I en helt annan ställning befinna sig
de barn, hvilka redan äro ett stycke inne
på det sedliga förfallets väg, vare sig de
där ännu hunnit öfverskrida den
borgerliga rättens råmärken eller icke. Från
de mer eller mindre hemlösa och på
grund häraf försummade barnen böra
skiljas såväl de groft vanvårdade och
vanartiga som ock de brottsliga d. ä.
de af strafflagens arm redan berörda.

För de förra äro barnasyler,
arbetsstugor, »kinderhorte», fosterhem och
barnhem afsedda, och för dem utgör
sam-lifvet med bättre lottade kamrater i den

allmänna skolan ett af de verksammaste
uppfostringsmedlen. För de senare
däremot, hvilka redan visat sig sakna
tillräcklig motståndskraft mot frestelserna,
kräfves - såväl i deras eget som i deras
kamraters och hela samhällets intresse
- afsöndring i särskilda anstalter:
räddningshem för de groft vanvårdade och
vanartiga samt förbättringshem för de
brottsliga.

Behofvet af räddningshem har tidigt
varit insedt, och de första begynnelserna
gå tillbaka ända till medeltiden. Länge
sammanblandade man dem med de för
fattiga (rnen välartade) barn upprättade
»barnhemmen»; så ännu Francke. I full
klarhet framställdes tanken om särskilda
anstalter för detta slags barn af
Pestalozzi, som ock förverkligade denna tanke
genom sina räddningshem i Neuhof och
Stanz, af hvilka det senare upphörde
genom tillfälliga politiska omständigheter,
det förra genom ledarens brist på
ekonomiska resurser och väl äfven på yttre
förvaltningstalang.

Hans främste efterföljare var den i
båda afseendena rikare utrustade E. von
Fellenberg, som med tillhjälp af J. J.
Wehrli grundade det berömda
räddningshemmet i Hofwyl. Detta blef mönstret
för en mängd anstalter af liknande slag
i Schweiz och Tyskland. Mest bekant
bland de tyska räddningshemmen blef
det af J. H. Wichern 1833 upprättade
»Rauhe Haus» nära Hamburg, hvilket
erhållit efterbildningar i flera land,
exempelvis i Frankrike genom
åkerbrukskolonierna Mettray och Val dTévre m. fl.
I Storbrittannien och Irland hafva
räddningshemmen under benämningen
»Indu-strialSehools» vunnit en storartad
utveckling, särskildt genom miss Mary
Car-penters energiska verksamhet (se härom
närmare lefnadsteckningen i n:r 48 af
denna tidning).

Den erfarenhet, som i
räddningshemmen blifvit vunnen, har visat vikten däraf,
att barn, hvilka kommit in på
förvild-ningens väg, blifva hejdade så tidigt som
möjligt. Tecknen på begynnande
vanart visa sig tydligast genom brott mot
skolans ordning, i främsta rummet
genom skolkning, hvilken nästan alltid är
begynnelsen till vagabonderi. På grund
häraf har man i flera land med
obligatorisk skolgång under senare tid inrättat
skolkarehem (afsöndringsanstalter,
internat, extraskolor, straffskolor, i England
»Truant Industrial Schools»), där de på
skolförsummelser begifna barnen insättas
»på observation» och allt efter sitt
därunder ådagalagda uppförande efter en
viss tid utsläppas på försök. Visa de
sig omöjliga att förbättra under de
månader, skolkarehemmet är i tillfälle att
hysa dem, hänvisas de till de för en
längre följd af år beräknade egentliga
räddningshemmen.

*



I flera land inträder den kriminella
minimiåldern - d. v. s. den ålder, vid
hvilken individen betraktas såsom fullt
tillräk-nelig eller »straffmyndig» - vid mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:39:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1895/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free