Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (733.) 15 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI£ FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r3.
(733.)
STOCKHOLM, 15 JANUARI 1896
15:e årg.
Prenumerationspris :
Vi är 3,sookr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr, Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6. .Allm. tel. 6OOO,
Tryckt hos Idun» Tryckeri Aktiebolag, Stoc\,.olm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bör vara inlämnad «senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
"Pestalozzi.
(Med anledning af 150-års-festen den 12 januari 1896.)
Melodi af Rousseau: »Solen några
purpurdroppar.»
Ut från alpomslutna dalar
gick hans röst tom bergfrisk fläkt,
trängde in i skolans salar,
där ett vårligt lif blef väckt.
Siarorden ljödo vida,
burna af hans gärnings makt,
och ännu de klarhet sprida
uti dunkelhöljda schakt.
Hur han söker sent och ti d a
efter väg att lyfta opp
barnen, som i mörker kvida,
opp till ljus och kraft och hopp -
det är syn för läraröga,
mer än rika skatter värd,
det ger syn på målet höga
under irrskensvillad färd.
Starkast talar dock hans varma,
rika hjärtas offergärd,
där han ger sig åt de arma,
tänder ljus vid deras härd.
Ej föråldrad blir hans lära
om hvad kär leks nit förmår.
Ej fördunklad blir hans ära
utaf växlingar och år.
J. J-n.
Förestående sång, författad af en af
centralstyrelsens medlemmar, af sjöngs unisont vid
söndagens Pestalozzifest i Stockholm. Utom
den melodi, som angifvits här ofvan och som
begagnades vid festen härstädes, kan äfven
användas Wennerbergs »Här är ljuft och godt
att vara*.
Pestalozzi-f ester.
I Stockholm.
Den af centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening och
styrelsen för Pedagogiska sällskapet
utfärdade inbjudningen att samlas till
bögtid-lighållande af Pestalozzis minne hade icke
förklingat ohörd. Det var en ansenlig
skara af öfver 600 deltagare, som
sistlidna söndags afton till sista plats fyllde
Vetenskapsakademiens hörsal (många,
som underlåtit att på förhand förse sig
med biljetter, måste vända om). Bland
de närvarande märktes chefen för
ecklesiastikdepartementet statsrådet Gilljam,
kansliråden Gustrin och Kastman,
härvarande folkskoleöfverstyrelses ordförande
kyrkoherden E. Bergman, ordföranden i
Göteborgs folkskolestyrelse professor Ernst
Carlson, folkskoleinspektören G. G.
Bergman, professor L. M. Törngren, rektor
F. V. Åmark från Enköping m. fl.
äfvensom här bosatta anhöriga till en af
Pestalozzis lärjungar vid namn Guinchard.
(Denne Guinchard, som en tid tjänstgjorde
som Pestalozzis privatsekreterare, slog sig
framdeles ned som språklärare i Stockholm,
där hans änka och barn fortfarande äro
bosatta.) Till öfvervägande del utgjordes
emellertid deltagarne af lärare och
lärarinnor vid hufvudstadens folkskolor.
Salens fond pryddes af en ståtlig
dekoration af svenska, norska och
schweiziska flaggor; i midten af densamma
syntes svenska riksvapnet och därunder
Pestalozzis porträtt. En allvarlig
högtidsstämning hvilade öfver det hela.
Sedan Stockholms
folkskolläraresång-kör inledt festen med afsjungandet af
Haeffners vackra, hymn: »Viken, tidens
flyktiga minnen», bestegs talarestolen af
direktör Otto Salomon.
Fore och efter Pestalozzi
utgjorde ämnet för hans på samma gång
innehållsrika och högstämda föredrag.
Lärare och lärarinnor, samlade på
Pestalozzis dag! Vi fira här en fest.
Festprägel finnes i sal, feststämning finnes i
sinnen. Dock gifves olika slag af fester.
Det gifves sådana, hvilka kunna gifva
upphof till känslor, hvilka stå i samband med
vår lägre natur, likaväl som de kunna
bringa sådana strängar i dallring, hvilka
beröra det bästa och mest upphöjda inom
oss. Men det gifves ock sådana, hvilka
stå höjda öfver möjligheten att verka
neddragande i stället för upplyftande. Af detta
senare slag är den fest, som här fört oss
samman.
i dessa dagar samlas jorden rundt
lärare och lärarinnor, lifvade af enahanda
känslor, till firande af samma bragd, och
på mångskiftande tungomål täljes samma
historia, gifves uttryck för samma vördnad
och tacksamhet. Uppfostringskonstens
hjältar äro mänsklighetens hjältar. Hvad de
skenbart synas hafva uträttat blott för
några få, det hafva de i själfva verket
uträttat för oss alla. Pestalozzis verksamhet
i den lilla undangömda köpingen vid foten
af Stanserhorn var en verksamhet för hela
mänskligheten. Därför: en hvar, som
känt sig manad att deltaga i vår fest,
måste gå till den med pietetsfullt sinne och
lämna den åtminstone i någon mån bättre
rustad att fylla uppfostrarens alltid
ansvarsdigra men äfven tacksamma värf.
»Jag såg» - så skrifver Pestalozzi på
första sidan af Huru Gertrud undervisar
sina barn - »folkundervisningen som en
omätlig sump för mina Ögon och vadade
tungt i dess dy, ända till dess jag lärde
känna dess vattenkällor, fick reda på
orsaken till deras tilltäppning och gjorde mig
förtrogen med de ståndpunkter, som borde
intagas för att möjligen hindra eländet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
