Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. (735.) 29 januari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 5
Dessa uppgifter visa, att antalet af uti
vårt land till straffarbete dömda unga
förbrytare för närvarande i det hela taget
synes vara i stigande.
På samma sorgliga företeelse häntyder
ock kriminalstatistiken inom nästan alla
andra land. Så i Tyskland, Österrike,
Ungarn, Frankrike, Italien, Holland,
Danmark och Norge m. fl. (Se härom bland
annat »Die Behandlung jugendlicher
Yer-brecher und verwahrloster Kinder» af d:r
H. Appelius, »Uber die Behandlung der
verbrecherischen und arg verwahrlosten
Ju-gend in Österreich» af prof. Alois Zucker,
»Betaonkning f ra Kommissionen angående
Statstilsyn med B0rneopdragelsen»,
Köpenhamn 1895 samt »Udkast til Lov om
ssede-lig forkonine og vanvyrdede B0rns
Behandling med Motiver» af d:r B. Getz,
Kristiania 1892!)
Om det vid bedömandet af statistiska
uppgifter i allmänhet är af vikt, att man
ej låter förleda sig till förhastade slutsatser,
så gäller detta varsamhetsbud visserligen
i allra högsta grad på det
kriminalstatis-tiska området. Antalet åtalade förbrytelser
står helt visst icke i något konstant
förhållande till antalet verkligen begångna
förbrytelser, utan det beror därjämte i högst
väsentlig mån af andra omständigheter: dels
af de tid efter annan vidtagna
förändringarna i strafflagstiftningen och i rättsskipningens
organisation, dels af den större eller mindre
stränghet, hvarmed målsägande och
åklagaremakt under olika tider och på olika orter
finna sig böra beifra de af minderåriga
förbrytare begångna lagöfverträdelserna. Att
af den nu tillgängliga kriminalstatistiken
vilja sluta sig till ett växande sedligt
fördärf skulle vara så mycket mera
obetänksamt, som ju brottsligheten icke får
bedömas blott efter lagöverträdelsernas antal
utan äfven efter deras art^ d. ä. efter den
större eller mindre ondska och råhet, hvaraf
de äro ett uttryck. Och äfven om man
finge antaga, att en tillväxt i antalet
be-ifrade förbrytelser utvisade en tillväxt i
antalet verkligen begångna sådana och denna
senare en tillväxt i brottslighet, så vore
härmed naturligtvis ingalunda bevisadt, att
nationens sedliga nivå i det hela. skulle
befinna sig i sjunkande.
Förbrytarebefolkningen inom en nation utgör ju i alla fall
endast ett mindretal, och dess tillbakagång
i moraliskt afseende kunde mångfaldigt
uppvägas af en samtidigt härmed fortgående
sedlig förbättring hos det stora flertalet.
Med allt erkännande häraf står det likväl
fast, att de statistiska uppgifterna synas
tyda på en tilltagande brottslighet hos
ungdomen inom nästan alla land. Lämnas de
sålunda gifna antydningarna obeaktade, så
är fara vardt, att den sedliga förvildning,
hvari lagöfverträdelserna hafva sin
upprinnelse, kommer att sprida sig till allt
vidsträcktare kretsar af det uppväxande släktet,
hvaraf följden måste blifva, att framtidens
mänsklighet sjunker ned till en lägre
moralisk ståndpunkt än den, hvarpå nutidens
befinner sig.
*
Det har under sådana förhållanden varit
helt naturligt, att frågan om brottsligheten
bland de minderåriga under den senaste
mansåldern tilldragit sig en allt lifligare
uppmärksamhet, i främsta rummet gifvetvis
inom de kretsar, som af denna fråga
omedelbart beröras, nämligen å ena sidan
kri-minalisterna, å andra sidan skolmannen,
framför allt folkskolemännen.
Närmaste anledningen till att de förra
tagit frågan under ompröfning torde vara
den bland dem vunna erfarenheten om
fängelselifvets fördärfliga inflytande på de
minderåriga. Iledan tidigt hafva de
kommit till insikt därom, att förbrytare, hvilka
ännu befinna sig i barndoms- eller
Öfvergångsåldern, icke hafva sin rätta plats i
fängelset, samt att de ofta utgå ur detta
vida sämre än de gingo där in.
Folkskolemännen åter hafva under sin dagliga
verksamhet varit i tillfälle att steg för steg
följa det ondas utveckling samt att
uppdaga de källor, hvarur det hämtar sin
näring. De hafva dessutom haft flera
särskildt tvingande anledningar att med
lifligaste intresse omfatta denna fråga. De
unga lagöfverträdarne hafva nämligen så
godt som undantagslöst framgått ur kretsen
af dessa vagabonderande och vanartade barn,
hvilka genom sina skorförsummelser och sitt
dåliga uppförande bereda läraren de
bittraste bekymmer och i hög grad neutralisera
honörn i hans arbete. Ofta är det just
efter dessa barns beteende, som allmänheten
bildar sig sina föreställningar om folkskolans
uppfostrande verksamhet, hvadan omdömena
härom icke kunna blifva annat än
vilseledande och orättfärdiga. Härtill kommer,
att barn af ifrågavarande slag naturligtvis
måste utöfva en i hög grad demoraliserande
inverkan på sina kamrater, hvadan deras
tvungna samvaro med välartade barn
innebär en upprörande orättvisa såväl mot dessa
som mot deras föräldrar.
Af nu antydda skäl har lämpligaste
behandlingen af minderåriga förbrytare och
vanartade barn allt mer blifvit en brännande
fråga bland tänkande kriminalister och
skolmän samt öfriga för social-etiska och
socialpedagogiska spörsmål intresserade personer.
Så i utlandet; så äfven hos oss. Sverige
har, som bekant, med afseende på
strafflagstiftningens och fångvårdsväsendets reform
i allmänhet hållit sig i främsta ledet bland
Europas nationer. Redan tidigt hafva våra
kriminalister haft uppmärksamheten fästad
vid nödvändigheten af att söka hämma
förbrytarebefolkningens fortgående rekrytering
på grund af ständig tillströmning utaf unga
brottslingar, och sedan lång tid tillbaka har
Fångvårdsstyrelsen i sina berättelser år efter
år påpekat den fara, som här hotar. Tidigt
hafva ock från uppfostrarnes sida starka
röster höjt sig för det ondas förebyggande
och hämmande genom de vanartade och
brottsliga barnens hänvisande till enkom för
dem upprättade räddnings- och
förbättringshem. Uttalanden i denna riktning hafva
tid efter annan framkommit inom
skolpres-sen samt från folkskollärareföreningarna i
olika delar af vårt land, särskildt från
hufvudstadens, och under de senaste åren har
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening för frågans utredning
genom trenne för ändamålet utsända resesti-
pendiater inhämtat underrättelser om de
anstalter af ifrågavarande art, som finnas
såväl i vårt eget land som i Norge,
Danmark, Skottland och England.
Af åtskilliga tecken att döma synes äfven
den stora allmänhetens intresse numera vara
väckt för denna betydelsefulla angelägenhet.
De berättelser, som pressen under senaste
tiden gång på gång haft att meddela om
våldsdåd, föröfvade af minderåriga, samt om
formliga förbrytareligor, bestående af
half-vuxen ungdom, hafva inom allt vidsträcktare
kretsar bragt det medvetandet till lif, att
samhället här låtit en svår försummelse
komma sig till last, och att denna
försummelse måste i möjligaste mån godtgöras,
och detta med snaraste, så vida vi ej med
visshet skola gå en mörk framtid till mötes.
*
Att en förbättring är möjlig, därom hafva
vi lyckligtvis ett ovedersägligt bevis. Det
finnes i Europa verkligen ett enda rike, som
på detta område skiljer sig från de öfriga
och kan förete en statistik med år för år
sjunkande brottslighet hos de minderåriga
samt med däraf i sinom tid följande
minskad brottslighet äfven hos de vuxna. Det
är det brittiska. Följande uppgifter rörande
förbrytare i England och Wales synas i
detta hänseende mycket talande:
År
Förbrytare
År
Förbrytare
under 16 år
öfver 16 år
under 16 är
öfver 16 år
1861
8,801
103,343
1878*
(4,384)
(86,383)
1862
8,349
117,126
1879
6,810
165,843
1863
8,459
121,068
1880
5,579
160,684
1864
8,857
118,149
1881
5,483
173,723
1865
9,640
116,398
1882
5,700
175,360
1866
9,356
114,935
1883
5,275
172,239
1867
9,631
121,767
1884
4,879
171,588
1868
10,079
133,078
1885
4,813
158,096
1869
10,314
146,940
1886
4,924
165,952
1870
9,998
147,225
1887
4,842
158,517
1871
8,977
140,127
1888
5,065
165,255
1872
9,363
137,710
1889
4,366
155,931
1873
9,359
146,054
1890
3,872
150,780
1874
8,943
148,837
1891
3,855
147,691
1875
7,212
154,276
1892
4,036
156,589
1876
7,138
167,160
1893
2,924
148,538
1877
7,582
168,074
Af denna tabell framgår, att antalet yngre
förbrytare var i stigande till och med år
1869, men att det sedan dess befinner sig
i ett nästan oaflåtligt sjunkande, samt att
verkningarna af detta sjunkande från och
år 1883 visat sig i ett fortgående sjunkande
äfven af antalet äldre förbrytare.
Hufvudorsaken till detta märkliga
förhållande är lätt funnen. Den ligger
däruti, att staten allt sedan 1850- och
1860-talen kraftigt tagit saken om hand. Den
har genom sin lagstiftning föreskrifvit
»tvång supp f ostran» för sådana, som häraf
äro i behof: för de minderåriga
brottslingarna i förbättringshem (Reformatory School
Acts 1854 och 1866), för de vagabonderande
och vanartade barnen i räddningshem och
därmed besläktade anstalter (Industrial School
Acts 1857, 1861 och 1866, Elementary
Edu-cation Acts 1870 och 1876 samt Industrial
School Amendment Act 1880). Den har
vidare genom storartade anslag främjat upp-
’* Endast för ena halfåret; för det andra
saknas uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0066.html
