Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. (735.) 29 januari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågverkets ägare, Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag, årligen betalar till Älfkarleby
kommun 3,500 kr. såsom bidrag till det
gemensamma skolväsendet. Såväl bolaget som
kommunen godkände detta förslag, och är
kontrakt härom upprättadt för en tid af fem år.
Pestalozzis betydelse i skolans
historia.
Öfver detta ämne höll, som i förra
numret nämdes, professor Ernst
Carlson föredrag vid den lärarefest, som
anordnats i Göteborg till Pestalozzis minne.
Då den knappa tiden endast medgaf
införandet i förra numret af några strödda
satser af detta präktiga anförande,
begagna vi här tillfället att efter G. H. T.
fullständiga vårt referat.
I dessa dagar hafva inom den
pedagogiska världen firats fester till minne af Johan
Henrik Pestalozzis födelse. Icke blott i
hans hemland Schweiz utan äfven i
Tyskland och den skandinaviska norden — i de
land, där den germanskt protestantiska
kulturen skapat en högre folkbildning — hafva
vännerna af en rationell uppfostran på
sedligt religiös grundval slutit sig samman för
att erinra sig den lille schweiziske
skolmästaren.
Hvad var då anledningen till, att han
kommit att spela en så stor roll i
undervisningens historia? Var det blott hans snille?
Var det en glänsande bana? Därtill
bidrogo omständigheter af sådan art, att de
gifvit hans minne större glans än som
betingas af lysande förståndsgåfvor och en
framgångsrik lefnad. Den egentliga
hemligheten med hans djupt ingripande
betydelse som pedagog är att söka i hans
väsens innersta källsprång, i hans kärlek till
ungdomen, i hans hängifvenhet för sina
idéer. Hela hans lif bär därom ett talande
vittnesbörd.
Redan som barn gick han medlidsam
ikring bland elända och lofvade då sig
själf att som vuxen bringa hjälp. Vid
mognade år grundlade han midt under
revolutionstidens förödelser i Stans’ kloster sin
fattigskola för ett 80-tal uthungrade och
förvildade ungdomar, och han icke blott
undervisade dem utan delade med långt
drifven själfuppoffring i allt deras lif för
att väcka dem till sedligt medvetande och
af de halft djuriska varelserna dana
mänskliga existenser. Hans lif var ett
kärleksverk under upprepade motgångar och med
slutligt sammanstörtande af den stora men
alltför omfattande undervisningsanstalt han
grundat. Det kräfdes i sanning ett rikt
mått af kärlek och offervillighet för att
uthärda i en sådan kamp. Men hans
reformidéer hafva just af denna underström fått
kraft att tränga igenom.
Han hade visserligen sina fel, och han
hörde till de sökande andarne. Så hade
han tänkt att bli präst och jurist och hade
försökt sig som landtbrukare, innan han blef
skollärare och i den sysslan fann sitt mål.
Samtiden kallade honom en ideolog,
otymplig för yttre värf. Men med sina fel —
och känslan af egen begränsning utgör
kanske det svåraste martyrium för de stora
andarne — var han en helgjuten
personlighet, trogen sina ideal, för hvilka han
offrade allt. I det afseendet är han ett
föredöme för alla tiders pedagoger. Den, som
icke liksom han i sin gärning gjort insats
af sitt eget jag, kan ej göra undervisningen
i sann mening uppfostrande. Han har
betonat denna centrala grundsats i all
pedagogik. Och på hans graf är till hans högsta
berömmelse ristadt, att han var allt för
andra — intet för sig själf.
Pestalozzis verksamhet hade dock
näppeligen fått så stor betydelse som den fick,
om ej tidsförhållandena kommit honom till
hjälp. Jean Jacques Rousseau och
filantroperna banade väg. Pestalozzi var i
många afseenden Rousseaus lärjunge. Den
stora franska revolutionen icke blott bidrog
att göra sinnena mera böjda för folkliga
reformer utan framkallade omstörtningar,
som främjade hans verk. Man började fatta
sanningen i ordstäfvet, att den, som sitter
inne med skolan, sitter inne med framtiden.
Och de fördomsfulla öfvertygades
därigenom, att Pestalozzi bragte sina teorier till
verklighet.
När nationalkänslan vaknade i det af
Napoleon hårdt pröfvade Tyskland, pekade
Fichte i sina berömda »Reden» på
Pestalozzis gärning såsom den väg, man hade att
gå. Den schweiziske skolmannen blef allt
mer uppmärksammad, och hans inflytande
sträcktes äfven till Sverige; detta röjes i
de grunder, hvarpå 1842 års folkskolestadga
byggdes.
De idéer, för hvilka Pestalozzi kämpade,
voro ingalunda så synnerligen originella eller
nymodiga. De innebära föga mer, än hvad
som måste anses vara grunden för all sund
uppfostran. Det gäller ju, att de stora
sanningarna äro de enklaste — men det är
därför icke sagdt, att de äro så lätt funna.
Snillets skarpa blick upptäcker i det
brokiga virrvarret de enkla lagar, som leda
det hela.
Tal. kunde ej här ingå på Pestalozzis
pedagogiska system. Mycket af dess
detaljer är redan föråldradt. Men såsom stora
och fruktbärande grundtankar må nämnas
hans bestämda yrkande, att naturen skall
vara rättesnöret, och att därför i all
uppfostran hemmets, moderns handledning är
det första. Där hemmet är olämpligt eller
icke längre räcker till — först där tar
skolan vid, och hennes uppfostran bör i största
möjliga mån likna den i hemmet. En
sedlig allmänbildning måste föregå
fackbildningen. Skolans främsta uppgift är heller
icke att bibringa kunskaper utan att dana
karaktärer. Med få ord: han ställer
uppfostran och icke undervisning såsom
skolans förnämsta mål — en sats, som bör
skarpt häfdas ej minst i dessa dagar, då
mångläseriet och lärdomssnobberiet tyckas
vilja sticka upp hufvudet.
I fråga om metoden var det hans sätt
att ge saken före ordet, att göra
undervisningen åskådlig och därmed väcka fantasien.
Hans hela sträfvan var ock präglad af den
djupaste förståelse af ungdomens håg, af
barnavärldens kraf. Bland hans
pedagogiska grundtankar hafva många redan såsom
nödvändiga begrepp ingått i det allmänna
föreställningssättet. Genom att framhålla
dem har han vunnit sin betydelse såsom en
af mänsklighetens välgörare.
Se, hvad folkundervisningen före och
efter honom har uträttat! Väl är det sant,
att de ofantliga framstegen under de sista
hundra åren icke få skrifvas blott på hans
räkning utan få betraktas såsom resultatet
af många ädla krafters tysta arbete och icke
minst af den moderna samhällsutvecklingen.
Och väl är det sant, att målet ännu ej
är på långt när hunnet. Men att
folkupplysningen nu erkännes såsom en af
samhällets viktigaste angelägenheter, därtill ha
vi att i ej ringa mån söka upphofvet hos
den man, som vi hylla, och som vi aldrig
böra förgäta.
Icke minst i våra dagar, då så många
förförelsens röster ljuda genom tiden, ofta
fräckt angripande de ideala makter, som
skolan vill lära barnen att vörda och älska,
är det skäl, att vännerna af en
folkupplysning på sedligt-religiös och fosterländsk
grundval fylka sig ikring den store
schweizaren. Särskildt böra vi, som vilja motverka
pluggarbete och mångläsning, vi som ställa
skolans uppfostran betydligt öfver dess
undervisning, hålla hans minne högt. Måtte
hans ande af entusiastisk hängifvenhet för
lärarekallet städse besjäla oss! Blott då
hafva vi rätt fattat, blott då kunna vi i vår
mån förverkliga Pestalozzis betydelse för
skola och lif. Och det sätt, hvarpå en
tid utdanar sin skola, visar bäst hvad den
tiden vill offra i sina idealers tjänst.
Riksdagen.
Kofodret utbytt mot penningar.
Hrr C. Persson i Stallerhult och L. J.
Jansson i Djursätra hafva uti en inom
andra kammaren väckt motion upptagit det
förslag, som vid 1891 års riksdag framlades
af sammansatta stats- och lagutskottet, och
som då godkändes af andra kammaren. De
föreslå nämligen:
att bestämmelsen därom, att åt ordinarie
lärare eller lärarinna bör anskaffas
sommarbete och vinterföda för en ko, eller ock,
där hinder eller svårighet af lokala eller
andra förhållanden därför möter, minst
värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål af
visst slag i ersättning lämnas, må upphöra
att gälla, samt att i stället godtgörelse för
ifrågavarande naturaprestation skall under
benämning »ersättning för kofoder» utgå
med 100 kr. för år, med rätt för
skoldistriktet att af statsmedel såsom bidrag
härtill erhålla två tredjedelar af beloppet, eller
66 kr. 67 öre; dock att sådan lärare eller
lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då
stadgandet härom träder i kraft, erhåller
kofoder in natura eller ersättning därför till
högre belopp än 100 kr. för år, må vara
berättigad att vid sådan förmån bibehållas,
hvad ersättningen vidkommer, dock ej längre
än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen
om sådan ersättning föranleder, men att
skoldistriktet äfven i dessa fall må äga
rättighet att åtnjuta nyssnämda
statsbidrag, 66 kronor 67 öre för år.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0073.html
