Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (738.) 19 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
Under de 16 år, föreningen ägt bestånd,
har antalet medlemmar och kretsar ställt
sig på följande sätt:
Ökning( + )
eller
Kretsar: Medlemmar: minskning (-):
Ar 1880......... 77 1,556 -
» 1881_____ 90 2,019 + 463
» 1882......... 125 2,843 + 824
» 1888......... 136 3,158 + 315
» 1884......... 138 3,205 + 47
» 1885_____ 143 3,262 + 57
)> 1886......... 141 3,066 - 196
» 1887......... 134 3,006 - 60
» 1888......... 139 3,277 -f 271
» 1889......... 153 3,550 + 273
» 1890......._. 156 3,684 + 134
» 1891_____ 164 3,814 + 130
» 1892......... 167 4,018 + 204
» 1893......... 171 4,325 -f 307
» 1894........ 176 4,757 + 432
» 1895......... 186 5,365 + 608
Den af oss i fjor uttalade
förhoppningen, att medlemssiifran 5,000 måtte under
året upphinnas, har sålunda icke allenast
förverkligats utan ganska mycket öfverträf
fats. Det må då icke kunna anses
orimligt att nu uppställa siffran 6,000 såsom det
medlemsantal, föreningen bör hafva uppnått
vid innevarande års slut.
Riksdagen.
En läroverksreform
påyrkas numera äfven af
universitetsmännen. Hrr Berg och Hammarlund
hafva i sin motion (införd i n:r 6)
endast berört undervisningen på
mellanstadiet men lämnat de högre skolorna
orubbade för att ej uppkalla den
nuvarande läroverksorganisationens vänner
till motstånd.
Professor J. S, Boethius, vice
ordförande i det utskott, som för närvarande
har ärendet under behandling, har
emellertid ansett, att reformen äfven bör
omfatta den högre skolan och därför
sistlidna lördag inom andra kammaren väckt
en motion, i hvilken föreslås,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k, m:t
anhålla, att k. m:t ville vidtaga erforder
liga åtgärder för åvägabringandet af en
läroverksreform i följande syfte:
J) att en allmän medborgerlig examen
införes, afsedd att afläggas af deni, som vid
15-16 års ålder utgå i det praktiska
lifvet, hvilken examen skulle åsyfta att
vitsorda en öfver omfånget af folkskolans
verksamhet utsträckt allmän bildning samt
medföra kompetens till vissa praktiska
anställningar och inträde i vissa fackskolor (detta
yrkande sammanfaller alldeles med första
punkten i Berg-Hammarlunds motion);
2) att de allmänna läroverken i
allmänhet så ombildas, att de förbereda till nämda
examen;
3) att vid vissa allmänna läroverk (t. ex.
ett i hvarje stift) finnas en klassisk linje
och en reallinje, afsedda att grundlägga de
vetenskapliga insikter, hvilka vid
universitet eller högre tillämpningsskola vidare
utbildas ; samt
4) att vid ett och annat läroverk
försöksvis upprättas en lärokurs, afsedd för
dem, som efter att hafva fullständigt eller
i det närmaste fullständigt genomgått den
allmänna medborgerliga bildningslin jen vilja
utbilda sig till inträde vid universitet eller
i högre tillämpningsskola.
Ferieläsningen.
Detta mycket omtvistade ämne har
genom representanten för Kumla och Sundbo
härad i södra Nerke, landtbrukaren C.
O. Bäckyren, dragits under riksdagens
ompröfning genom en motion af följande
lydelse:
Den 22 mars 1895 utgafs k. m:ts nådiga
kungörelse angående ändrad lydelse i vissa
delar af stadgan för rikets allmänna
läroverk af den l november 1878.
I inledningen till denna kungörelse
anföres såsom motiv för densamma dels
riksdagens den 9 maj 1893 uttalade önskan om
afskaffande af öfversättningsprofvet från
svenska till latin i mogenhetsexamen, dels ock
riksdagens skrifvelse af den 11 maj J 894
angående ett första ordnande af samband
mellan folk- och elementarskolan.
Man hade hoppats, att då riksdagens
uttalade önskningar gifvit anledning till den
k. kungörelsen, denna, då skulle påbjuda de
förändringar i läroverksstadgan, som enligt
riksdagens mening borde vidtagas, hvarken
flera eller färre. Men
ecklesiastikdepartementet har passat på och inflickat i den
k. kungörelsen någonting, hvarom riksdagen
aldrig har uttalat någon sin vilja eller
önskan. I 15 § af nämda kungl, kungörelse
föreskrifves nämligen och påtvingas
lärjungarne s. k. feriearbete; ehuru man i de
åberopade skrifvelserna från riksdagen ej finner
ett enda ord därom. Och i specifikationen
öfver feriearbetena åläggas lärjungarne i
tredje, fjärde och femte klasserna till och
med utanläsning, oaktadt inom riksdagen vid
flera tillfällen gjort sig gällande den mening,
som klandrar sådan läsning.
Jag tviflar visserligen ej på, att
ecklesiastikdepartementet trott sig göra en god
gärning, då det utfärdade den hårda
bestämmelsen om ferieläsningen. Men om godheten
till den grad of ver flödar, att de, som äro
föremål för densamma, bli lidande däraf,
då är den icke mycket att tacka för. Om
den törstige begär vatten, så är det ju en
god gärning att gifva honom sådant, på det
han må släcka sin törst, men om Jagi min
välmening gifver honom så mycket, att han
drunknar däri, så förlorar mitt åtgörande
all egenskap af kärleksverk; det blir i
stället för honom så öfverväldigande, att han
dukar under och han varder ett offer för
min välvilja. På liknande sätt är det med
ecklesiastikdepartementets välvillighet mot
skolungdomen med afseende på
undervisningsplanerna och ferieläsningen. Välviljan
öfverflödar i dessa fall i så rikt mått, att
den ej kan mottagas, utan att frihet och
hälsa få sitta emellan och ekonomiska
uppoffringar vidkännas.
Då nu ferieläsaiogen med rätta torde kunna
betraktas som en stor läxa, gifven vid
läse-terminens slut for att inläras under de
månader, som skolstadgan uttryckligen
tillförsäkrat ungdomen såsom dennes frihetstid,
så synes bestämmelsen om ferieläsningen
föga förena sig med stadgans anda och me-
ning om välbehöfligheten för ungdomen af
en hvilo- och rekreationstid. Äfven i annat
afseende torde denna läsning på egen hand
icke stämma med skolstadgans innehåll, som
i 116 § talar om »den muntliga
undervisningen» såsom »den viktigaste», liksom att »läxor
och hemarbeten må begagnas sparsamt». Är
nu lärjungen under såväl hela lästerminen
som äfven på den tid, då skolstadgan gifvit
honom friheten, upptagen med läxor och
hemarbeten, så synes, som om sparsamheten
vore illa tillgodosedd och 116 §:s viktiga
innehåll på ett beklagligt sätt fallit
ecklesiastikdepartementet ur minnet, då den 15
§ i skolstadgan fick det olyckliga innehåll,
som den nu har.
Mitt hem är väl ett af de många, från
hvilka ukasen om ferieläsningen förjagat
lugnet, friden och glädjen under
sommarmånaderna och i stället bjudit bekymmer,
ohälsa och ekonomiska uppoffringar att
inträda.
Föräldrar och målsmän se med oro, huru
skolungdomen vid elementarläroverken
an-stränges ’hårdare, än dess hälsa under
växt-perioden tillåter. Med nedslagenhet ser man
dessa bildningsanstalter, hvars pinade,
half-sjuka elevers utseende bär vittne om, att
ungdomens kroppsliga utveckling får till en
del uppoffras för opraktiska, mindre kloka
och fanatiskt stora läsefordringar. Efter
ansträngningen i skolan under lästerminen
behöfver ungdomen synnerligen väl vara le
dig från tvångsläsningen under mellanterminen
för att då, om möjligt, taga igen, hvad som
blifvit eftersatt i afseende på dess
kroppsutveckling.
Med anledning af kungörelsen om
ferieläsningen hafva föräldrar och målsmän
nödgats anskaffa särskilda lärare för
skolungdomen under mellanterminen. Detta medför
kostnad, och för många föräldrar kan denna
nya indirekta skatt vara rätt kännbar.
Det är naturligtvis för mig alldeles
obekant, hvar ecklesiastikdepartementet hämtat
stöd, då det tillåtit sig att utöfver de
läsefordringar, som i de fastställda
undervisningsplanerna äro bestämda, pålägga
ungdomen nya, hvarigenom dels göres intrång
i såväl dennes som föräldrars och målsmäns
frihet och själfbestämningsrätt, dels åsamkas
föräldrar mera ekonomiska uppoffringar, än
hittills varit nödvändigt, och dels sättes
ungdomens hälsa på spel.
Efter den sorgliga erfarenhet, som jag i
likhet med många andra redan vunnit
angående ferieläsningspåbudet, hvilket
visserligen må ses ur synpunkterna af omtanke
och välvilja för skolungdomen, och som må
taga sig väl ut i ämbetsrummet och på
papperet, men i praktiken visar sig stå i strid
med skolstadgans anda och mening, på ett
oroväckande sätt ställer sig mot ungdomens
hälsa, utveckling och personliga frihet,
an-stötligt vidrör föräldrars och målsmäns
ekonomi, så vågar jag vördsamt föreslå,
att riksdagen i skrifvelse till konungen
med undersåtlig vördnad anhåller, det 15
§ i stadgan för rikets allmänna läroverk
af den l november 1878, sådan den lyder
i kungl, kungörelsen af den 22 mars 1895,
måtte upphäfvas och ur nämda stadga utgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
