- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
135

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (739.) 26 februari 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 9

SVENSK LÄRARETIDNING.

135

serligen den hessiska synoden i Hamberg
1526 att framlägga förslag till en mera
vidt-omfattande tillämpning häraf, men Luther
var nu intagen af en så stark misstro till
möjligheten af en sådan evangelisk
kyrkoordning, att han af styrkte förslaget och
t. o. m. förmådde landtgrefven af Hessen
att hindra dess offentliggörande. Själfva
grundtankarna däri kunde han gifvetvis ej
bestrida, men människorna voro enligt hans
mening ännu ej på långt när mogna därför.

*



Med så mycket större kraft kastade han
sig i stället på organiserandet af det slags
gudstjänst, som var anordnad »för de
enfaldiga lekmäns skull» och egentligen afsåg
att vara »en offentlig lockelse till tro och
till kristendom» - en »lockelse», hvari
dock äfven tvångsmedel af mer eller mindre
lindrig art ansågos böra ingå såsom en ej
oväsentlig beståndsdel.

Äfv^n vid denna gudstjänst är, säger han
i sin bok om »Tysk mässa», en »okonstlad,
enkel, enfaldig, god katekes af nöden».

Denna undervisning - tillägger han -
måste nu, emedan man icke har någon
afskild menighet, ske på så sätt, att hon
predikas från predikstolen under vissa tider eller
hvarje dag, allt efter som nöden kräfver, samt
föresäges eller föreläses hemma i husen afton
och morgon för barnen och tjänarne, hvilka
man vill göra till kristna. Icke blott så, som
hittills har skett, att de lära sig utantill
eftersäga orden, utan så att man utfrågar stycke
efter stycke och låter dem svara, hvad hvart
och ett betyder och huru de förstå det.

Böcker, som härvid kunde vara
predikanterna och familjefäderna till ledning,
hade Luther redan tidigt utgifvit. Sålunda
hade han 1518, efter striden om bikten,
låtit trycka »En kort förklaring af de tio
buden», affattad tabellariskt i form af en
s. k. biktsedel enligt följande schema:


första budet andra budet tredje budet fjärde budet femte budet sjette budet sjunde budet åttonde budet nionde budet tioi*de budet
De tio buden:
Kort förklaring af de tio bud.en.

Kort sammanfattning af 4e tio buden.
Så befalla buden.

af första budet » andra budet » tredje budet » fjärde budet > femte budet » sjette budet » sjunde budet » åttonde budel » nionde budet » tionde budet
öfverträdelse af de tio buden :

Så verkar naturen, åt sig själf lämnad, till följd af Adams första synd.

af första budet » andra budet » tredje budet » fjärde budet » femte budet > sjette budet » sjunde budet » åttonde budet » nionde budet » tionde budet
Uppfyllelse af de tio bilden: j

Så verkar Guds nåd genom vår Eferre Kristus.

År 1520 utgafs samma förklaring ånyo
jämte liknande korta utläggningar öfver tros-

artiklarna och bönen under den
gemensamma titeln »Kort f orm af de Tio buden, Tron
och Fader vår». Två år senare, ungefär
liktidigt med öfversättningen af Nya
testamentet, utgafs samma lilla arbete under det
ändrade namnet »Liten bönbok». Denna,
som jämväl inrymde »Ave Maria» och åtta
tyska psalmer, blef förebilden för flera
arbeten af Luthers vänner (Agricola 1526 och
1527, Brenz 1527 m. fl.). Efter att under
1528 i trenne predikoföljder hafva utlagt
katekesen utgaf Luther i januari 1529 (i form
af en tabellarisk »hustafla» att hängas på
väggen) de tio budorden, Tron och Fader
vår med allra kortaste utläggning »för barn
och tjänstefolk» samt i mars samma år,
enligt liknande plan och äfvenledes i
tabellarisk form, läran om bikten samt läran
om dopet och nattvarden, Slutligen utkom,
antagligen i början af maj, »Tysk katekes»
(den s. k. stora katekesen) och ett par
veckor efteråt »Den lilla katekesen, för
allmänna kyrkoherdar och predikanter».
. *

De båda senare arbetena äro försedda med
utförliga förord, hvilka lämna de säkraste
upplysningarna om deras anledning och syfte
samt därför äro af stort intresse.

I förordet till »Tysk katekes» yttrar sig
författaren först om bokens ändamål.

Denna predikan - säger han - är därtill
inrättad och företagen, att den skall vara en
undervisning för barnen och de enfaldiga,
hvarför den ock af ålder på grekiska kallas
cate-chismus, det är en barnalära, som hvarje
kristen nödvändigt skall veta, så att den, som
icke vet detta, ej kan räknas bland de kristna
och ej framsläppas till något sakrament,
liksom man utkastar och håller för oduglig en
handtverkare, som icke vet sitt handtverks
ordningar och plägseder. För den skull skall
man låta ungt folk väl och ordentligt lära
sig de stycken, som höra till katekesen eller
barnapredikan, och med flit låta däruti öfva
och drifva dem.

Därför är ock hvarje husfader skyldig att
åtminstone en gång i veckan utfråga sina barn
och sitt tjänstefolk och efterhöra, hvad de
häraf veta eller lära sig, samt, om de icke
kunna det, med allvar hålla dem därtill. Ty jag
minnes väl den tid, ja, det händer ännu
dagligen, att man finner stora, gamla, bedagade
människor, som slätt ingenting hafva vetat
eller ännu veta härom, men likväl gå till dop
och sakrament och bruka allt hvad de kristna
hafva, ändock de, som gå till sakrament,
billigtvis skola veta mera och hafva en
fullständigare insikt i alla kristliga läror än barnen
och nybörjarne, ehuruväl vi för den stora
allmänheten"’ låta det blifva vid de tre stycken,
som af ålder hafva förblifvit i kristenheten,,
men dessa få rätt lärda och drifna, och detta
så länge, att man i dem blifver väl öfvad och
skicklig, både ung och gammal, alla som vilja
heta och vara kristna.

Såsom katekesens egentliga och
ursprung-liga innehåll angifver Luther här, liksom
annorstädes, textorden till första, andra och
tredje hufvudstyckena. Han fortsätter
nämligen sålunda:

Och äro dessa stycken följande: för det

första de tio Guds bud–––––(textordcn).

för det andra hufvudartiklarna af vår tro -

–––- (textorden), för det tredje Bönen eller

Fader vår, som Kristus har lärt oss–––––

(textorden). Dessa äro de nödigaste stycken,

* En svensk öfversättare inskjuter här
orden ».tills vidare», möjligen därför att han
finner Luthers fordringar öfverdrifvet små.

som nian först måste lära sig ord för ord
framsäga.

För uppnåendet af detta mål anser
Luther en smula tvång vara ganska lämpligt,
dock visserligen ej det slags tvång, som
sedermera i skolorna för samma syfte
blifvit i så vidsträckt grad anlitadt.

Och skall man - säger han - dagligen
vänja barnen, när de om morgonen uppstå, när
de gå till bords och när de om aftonen
lägga sig till sängs, att framsäga dem samt
icke gifva dem något att äta eller dricka,
innan de hafva så gjort. På samma sätt
är hvarje husfader skyldig att så förhålla
sig med sitt tjänstefolk, sina drängar och
pigor, att han icke behåller _dem hos sig, om
de . icke kunna eller vilja lära sig detta. Ty
det må för ingen del lidas, att en människa
är så rå och vild och icke lär sig sådant,
emedan allt, hvad vi hafva i skriften, är
korte-ligen, i stora drag och på enfaldigaste
affattadt i dessa tre stycken; ty de kära fäderna
eller apostlarne (hvilka de nu varit) hafva
sålunda i en summa framställt, hvad som är
de kristnas lära, lif, visdom och konst, hvaraf
de tala och handla och hvarmed de syssla.

Till de tre första hufvudstyckena (d. ä.
deras textord), hvilka Luther ansåg utgöra
den urgamla, för hela kristenheten
gemensamma katekesen, ville han nu lägga tvänne
nya, härtill närmast föranledd af
vederdö-parnes och zwinglianernas läror, hvilka han
funnit stridande mot skriftens klara ord.
Han fortsätter därför:

När nu dessa tre stycken äro inhämtade, är
det äfven tillbörligt, att man vet att tala om
våra sakrament (som Kristus själf har
instiftat), dopet och Kristi heliga lekamens och
blods sakrament, nämligen de textord, som
Matteus och Markus hafva skrifvit i slutet af
sina evangelier, då Kristus skildes från sina

lärjungar och utsände dem: Om dopet –––-

(textorden). Så mycket är nog för en
enfaldig att veta ur skriften angående dopet. Likaså
äfven om det andra sakramentet med korta,
enfaldiga ord, nämligen den helige Pauli text:
Om sakramentet - - - (textordeii).

Sålunda har man i allt fem stycken i hela
kristna läran, hvilka man ständigt skall drifva
och ord för ord fordra och förhöra. - Du
skall nämligen icke lita på, att ungdomen
ensamt ur predikan lär sig och behåller detta.

Härtill kommer slutligen ett förordande
af psalmsång såsom en del af
religionsundervisningen samt till sist, ehuru blott som
en tämligen flyktig antydan, en hänvisning till
själfva bibeln.

När man nu - heter det - sådana
stycken väl vet, så kan man därefter förelägga
äfven några psalmer eller sånger, som äro
lämpade härtill, såsom en påökning och ett
förstärkande däraf, och på så sätt föra
ungdomen in i skriften samt härmed dagligen
fortfara,

Sedan husfäderna sålunda fullgjort sin
uppgift, inpräglandet i minnet af katekesens
textord, hafva predikanterna enligt Luthers
mening erhållit fasta utgångspunkter för
fullgörandet af sin: de inlärda minnesordens
utläggning och tillämpning. Härom yttrar
han:

Men det skall icke vara nog därmed, att
man blott efter orden kan inhämta och
framsäga detta, utan låt ock de unga gå till
predikan, särskildt på den tid, som är bestämd
för katekesen, på det de måtte få höra
utläggas och lära sig förstå, hvad hvarje »tycke
innehåller, så att de äfven kunna säga, hvad
de hafva hört och riktigt ordentligt svara, när
man frågar dem, på det att predikan ej måtte
vara utan nytta och frukt. Ty därför bemöda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free