Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (739.) 26 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
139
60.
Med anledning af Eder skrifvelse af den
5 dennes vill undertecknad härmed uttala sitt
lifliga bifall till de vid årets riksdag väckta
motionerna om förbättring af folkskolans
lärarepersonals lönevillkor.
Luleå den 14 februari 1896.
A. Nordlander.
’Folkskoleinspektör.
61.
Med anledning af ärade af den 5
februari 1896 får jag meddela, att jag anser
önskligt, att staten med tvä tredjedelar ma
bidraga till ett andra ålderstillägg för
ordinarie folkskollärare, men anser högst
olämpligt, att staten skulle lämna hela detta
till-lägg.
Karlstad den 17 februari 1896.
J. H. Ber g en dal.
62.
Herr redaktör!
De vid årets riksdag väckta motionerna
om ett andra ålderstillägg åt folkskolans
lä-rar epersonal finner jag i hög grad
behjär-tansvärda.
Min tjänstebefattning har under de
senaste 20 åren låtit mig blicka in jämväl
uti de ekonomiska förhållandena uti många
landsbygdens lärarehem, och har jag därvid
funnit, alt flertalet lärare vid sin första
anställning hafva skulder, vanligast växlande
mellan 900 och 1,500 kronor, att läraren
af nära liggande skäl tidigast möjligt bildar
eget hem, att hans ekonomi under de första
åren bär sig tämligen bra, men att
bekymren i detta afseende oftast växa med
barnens antal och uppväxt och börja kärmas
rätt tyngande, då barnen behöfva fostran
och stöd utom det egna hemmet, att det
sjunde hundradet beredt någon lindring uti
omskrifna bekymmer, men ej mäktat
allmännare hafva det, och att samma sjunde
hundrade ej alls visat sig hinderligt för
skolväsendets vidare utveckling.
Principiella skäl torde tala för, att stat
och kommun deltaga efter nu gällande
grunder uti lärarens kontanta lön, ålderstilläggen
inbegripna. Däremot kunde en mot
ålderstilläggen svarande lättnad beredas
kommunerna, om kofodret, som endast
undantagsvis utgår såsom en verklig naturaprestation,
ersattes med ett stadgadt penningebelopp,
hvartill staten bidroge ined två tredjedelar.
Karlstad den 18 februari 1896.
O. Törneblad.
60.
Mycket skall det glädja vänner af sund
folkbildning, om folkskolans lärare erhålla
gynnsammare ekonomiska förutsättningar för
framgång i en sträfvan, hvarpå de visat
många prof, sträfvan att höja sig till ökad
duglighet för sitt höga kall.
Jag lyckönskar folkskolans lärarekår till
utsikten att få sin lönefråga behandlad utan
sammanokning med någon för densamma
fi-ämmande »latinfråga ».
- Enar Sahlin.
Örebro.
64.
Herr redaktör!
Då ni begärt ett uttalande äfven från
min sida angående det ifrågasatta andra
ålderstillägget, så vill jag härmed i största
korthet afgifva ett sådant, om än min åsikt
om saken icke går i alldeles samma
riktning som de redan afgifna rösterna.
Med afseende på behöfligheten och
önskvärdheten af ett sådant ålderstillägg, för så
vidt en verklig förbättring i lärarnes
ekonomi därigenom är att vinna, kan det väl
ej gärna råda mer än en mening, ty hvem
skulle icke önska och unna våra
folkskollärare förbättrade existensvillkor, om än
behofvet däraf måste ställa sig betydligt olika
på olika orter. I stadssamhällena, i
Norrland och flera andra landsorter, där
lefnads-omkostnaderna äro dyrare än t. ex. på
Grot-lands landsbygd, måste behofvet gifvetvis
vara större.
Men då man vill tillstyrka en
lagstiftningsåtgärd i sådant syfte, som nu är i fråga,
måste man nödvändigt äfven taga hänsyn
till bärkraften hos dem, som skola bekosta
tillägget,- samt en rättvis fördelning af de
ökade bördorna. Som saken nu står, komme,
om det föreslagna tillägget skulle utgå efter
samma grunder som det första
ålderstillägget, lärarnes ställning därigenom att
förbättras endast i de samhällen, där
lefnads-omkostnaderna äro billigast och där lönen
nu utgår enligt lag, d. v. s. ej öfverstiger
minimilönen, hvaremot i städerna och alla
de landsförsamlingar, där med hänsyn till
högre lefnadskostnader lönen redan med ett
eller flera hundra kronors belopp öfverstiger
minimilönen, det nya tillägget
hufvudsakligen skulle blifva till kommunernas favör,
då däremot de mindre landskommunerna,
som förut nästan svikta under bördan af
minimilönen, blefve ytterligare betungade.
Det är därför äfven för mig tvifvelaktigt,
huruvida folkskoleväsendets utveckling genom
den föreslagna åtgärden skulle i nämnvärd
mån befordras. Om statens och de små
kommunernas förmåga att understödja
slöjdundervisningens, fortsättningsskolornas m. m.
utveckling härigenom komme att i väsentlig
mån förlamas, så skulle man tvärtom kunna
antaga, att folkskoleväsendets utveckling
härigenom skulle hämmas.
För min del vågar jag därför icke på
annat sätt tillstyrka Eder motion än så till
vida, att, om riksdagen finner sig villig att
besluta ett andra lönetillägg till belopp af
100 kronor, detta måtte utgå l) af
statsmedel till hela beloppet, 2) först vid
uppnådda 15 ordinarie tjänsteår, 3) endast till
de lärare, och lärarinnor, som hafva familj.
Härigenom skulle åtminstone allmänt vinnas
förmånen af högre pension.
Dalhem den 22 februari 1896.
Joh. Odin.
Folkskoleinspektör.
65.
Åt Sträfvandena att bereda ett andra
ålderstillägg åt lärare och lärarinnor, som
inom folkskolan oförvitligen tjänstgjort under
10 år, önskar jag bästa framgång. Såväl
tanke på folkskolans bästa som billighet och
rättvisa mot dess lärarepersonal synas mig
göra en dylik löneförbättring synnerligen
önsklig.
Manilla den 21 febr. 1896.
O. Kyhlberg.
66.
Med undantag af konstnärer och
författare är ingen i sin lifsverksamhet så
beroende af den känslostämning, hvarunder
arbetet utföres, som en lärare. Skall han
kunna rätt fylla sin uppgift, måste han
utföra sitt arbete med hurtigt mod och med
den rätta lifsglädjen, annars smittar hans
tryckta stämning lärjungarne och gör dem
nästan oemottagliga äfven för den i öfrigt
bästa undervisning. Men huru skall en
lärare under det permanenta trycket af en
dålig ekonomi kunna i längden på antydda
sätt hålla sin känslostämning uppe?
Otvifvelaktigt arbeta många af vår svenska
folkskolas lärare och lärarinnor under ett
sådant förlamande ekonomiskt tryck. Hvar
och en, som önskar, att deras verksamhet
skall vara verkligt fruktbringande, måste
därför anse såsom ett villkor härför
förbättrande af deras löneförhållanden.
Men, kan man invända, vid högre aflöning
få de blott högre anspråk och dyrare vanor,
men knappast någon verklig minskning i
det ekonomiska betrycket. Denna
invändning skulle äga något skäl för sig, om det
gällde att från början af deras tjänstetid
öka lönen och sålunda gifva dem
kostsammare vanor. Men vid frågan om ett
lönetillägg först efter 10 års tjänstgöring
förlorar den. naturligen hvarje berättigande.
Särskildt för den gifte läraren blir ökningen
i lönen ju blott ett medel att behålla
honom kvar såsom familjefader vid samma
standard of life, som han förut vant sig.
Med glädje begagnar jag mig därför af
det genom Eder mig beredda tillfället att
offentligen uttrycka äfven mina varma
sympatier för den vid årets riksdag framställda
motionen om ett andra ålderstillägg för
folkskolans ordinarie lärareperson al.
Uppsala den 21 febr. 1896.
Frans v. Schéele.
67.
Med anledning af redaktionens begäran
om ett uttalande om förslaget af ett andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal
får jag härmed for min ringa del nämna,
att ett sådant tillägg är af ofantligt stor
betydelse både för lärarekårens ekonomiska
ställning och för framgången af arb<’tt»t i
folkskolan. Skall ett sådant tillägg komma
till stånd, är nog bäst att det åstadkommes
genom statsanslag allena.
Jag undrar likväl, om det icke, hvad
lärarinnorna beträffar, vore fördelaktigare, att
dessas pensionsålder i stället sattes tidigare,
ty ett faktum är, att de förr blifva utslitna
och hafva svårt att fortsätta med sitt
arbete till den nu stadgade pensionsåldern.
Kalmar i februari 1896.
And. Hellner.
68.
Med anledning af skrifvelsen får jag
meddela, att jag icke kan annat än af hela
mitt hjärta önska framgång åt motionen så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
