Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (740.) 4 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 10
SVENSK LÅRAEETIDNING.
155
76.
Herr redaktör!
Ni har vädjat äfven till mig rörande
frågan om ett andra ålderstillägg i lönen
för folkskollärare i riket, och det är ju helt
naturligt, att jag till fullo instämmer i de
öfriga reporternas lifliga tillstyrkande för
frågans tillfredsställande lösning. Dels som
lärare, dels som folkskoleinspektör, dels ock
som kyrkoherde i ett större pastorat har
mig förunnats glädjen att träda i nära
beröring med folkskollärarekåren i ej mindre
än trenne folkrika län. Jag kan alltså af
egen och långvarig erfarenhet vitsorda, att
en ökning i folkskollärarnes löner, på sätt
Ni föreslagit, är både välförtjänt och
befogad. Den är välförtjänt, ty på ytterst få
undantag när hafva alla lärarne städse visat
sig som osvikliga vårdare af svenska
folkets dyrbaraste skatter: deras barn; den är
befogad, ty för de flesta lärare är brödet,
oaktadt iakttagande af stor sparsamhet, allt
för knappt, och dessutom har
undervisningstiden vid seminarium ökats, utan att någon
motsvarighet inträdt i löneförhållandena.
Men liksom jag förut stricte uttalat mig
emot att få gift lärarinna in under
godtyckets lag - så vida icke celibat skulle
påyrkas utefter hela linjen för att komma
saken att falla på sin egen omöjlighets
tröskel - så måste jag ock nu uttala mig
emot lönetillägg åt endast manliga lärare.
Fryksände, Skottdagen 1896.
Joh. O. Spolen.
Kyrkoherde, f. d. folkskoleinspektör.
77.
Jag ber att få meddela Eder, att det
skulle skänka mig en stor tillfredsställelse,
om statsmakterna i vårt land ville finna för
godt att bevilja folkskolans lärarepersonal
det föreslagna andra lönetillägget.
Lund den 28 febr. 1896.
Seved Ribbing.
78.
Anmodad att afgifva yttrande med
anledning af det inom innevarande riksdag
väckta förslaget om ett andra ålderstillägg
för folkskolans lärarepersonal har jag
härmed äran meddela, att jag icke allenast
under tjänsteresor inom mitt
inspektionsområde utan ock genom flera resor, gjorda i
södra och mellersta Sverige för att taga
kännedom om folkskoleförhållaiiden
därstädes, inhämtat en omfattande kännedom om
folkskollärarekårens ekonomiska ställning, i
synnerhet på landsbygden.
Då det tages i betraktande, att läraren
för att rätt fylla sin uppgift behöfver
uteslutande ägna sig åt skolan, behöfver
böcker för fortsatt utbildning och för att kunna
följa med skolans och folkupplysningens
utveckling samt för daglig preparation, be*
höfver besöka skolmöten och sommarkurser,
och då vidare hänsyn tages därtill, att
folkskolans arbete är af ideell, andlig art, så
att det tunga ekonomiska betryck, hvarmed
en del af folkskolans lärarekår f. n.
kämpar, verkar i hög grad förlamande och
menligt på skolarbetet, vill jag på det
kraftigaste såsom sann vän af god folkupplysning
och folkskolans sunda utveckling af hjärtat
önska det ifrågasatta andra ålderstillägget
en god utgång.
För närvarande finnas tyvärr allt för
många fall, där läraren för att kunna
försörja sin familj nödgas använda hela sin
från skolan lediga tid till s. k. biförtjänster.
Håg för fortsatta studier, insikten om och
behofvet af daglig preparation försvinna och
skolan äger slutligen ej mera af
folkskolläraren än hans person under skoltimmarna,
men tankar och intressen sysselsätta sig
äfven där med helt andra saker. Skolan
blifver slutligen en bisyssla, hvaråt man
motvilligt ägnar de lagliga timmarna.
Jag vågar visserligen icke tro, att
nyssnämda missförhållanden skulle helt
försvinna genom ett andra ålderstillägg, men är
säkert öfvertygad därom, att denna
löneförbättring icke allenast skulle minska mången
lärarefamiljs bekymmer utan ock väsentligt
främja folkskoleväsendets utveckling i sund,
rätt riktning.
Bygdeå den 27 februari 1896.
P. O. Lundkvist.
Folkskoleinspektör inom Västerbottens län.
79.
Till svar å skrifvelsen af den 5 i denna
månad får jag härmed i största korthet
uttala min mening om de vid årets riksdag
väckta motioner angående ett andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal.
Då faktiskt är, att de af svenska
folkskolans lärarekår, hvilka icke hafva några
andra existensmedel än de, som erhållas
genom själfva skolarbetet, söka - för att
skydda sig mot brödbekymmer - på ett
eller annat sätt förskaffa sig någon slags
biförtjänst, hvilket äter med nödvändighet
måste hafva en ganska förlamande och
sålunda menlig inverkan på undervisningens
bedrifvande, synes mig ett bifall till
ifrågavarande motioner påkallas icke blott af
billighets- utan äfven och icke minst af
klokhetshänsyn.
Karlskrona stadsf. den 27 februari 1896.
G. Aug. Andersson.
Kyrkoherde.
80.
Med anledning af Eder ärade skrifvelse
den 5 sistl. ber jag härmed få uttala min
lifliga sympati för den af Eder m. fl. i
riksdagen väckta motionen om ålderstillägg för
folkskollärare i syfte att åt dessa den
uppväxande generationens hittills så måttligt
af-lönade uppfostrare bereda en i ekonomiskt
hänseende mera bekymmerfri existens.
Jag-tager säkerligen icke fel, då jag förmenar,
att en dylik åtgärd skulle välgörande
återverka på utöfningen af deras mödosamma
och ansvarsfulla kall.
Önnestad den l mars 1896.
T. V. Th. Bolinder.
FÖR DAGEN.
Ändrade signaler.
För ej länge sedan gällde det såsom
en trosartikel, att vårt allmänna
läroverk från början till slut är eller åtmins-
tone borde vara afpassadt efter sitt
slutmål, studentexamen. Efter denna, hette
det, måste undervisningen planläggas allt
ifrån det ögonblick, då nioåringen inträder
i första klassen, och på densamma måste
den vara anlagd genom alla de år, som
sedan förflyta, ända tills den hvita
mössan kan eröfras. Att den speciella
förberedelsen för studentexamen icke skulle
behöfva börja fulla nio år i förväg utan
kunna uppskjutas till något högre ålder
och byggas på en förut genomgången
allmänt medborgerlig bildningskurs -
detta har länge betraktats såsom ett
groft pedagogiskt kätteri.
Det är som bekant på grundvalen af
denna s. k. enhetliga eller organiska
uppfattning af vårt allmänna läroverk, som
man af visat hvarje tanke på att låta den
högre skolans kurs blifva en fortsättning
af folkskolans.
Så småningom måste emellertid de
gamla betraktelsesätten gifva något med
sig. Det har under årens lopp blifvit
allt mera klart, att teorien om
studentexamen såsom det bestämmande
slutmålet allt ifrån nio års ålder icke
riktigt »går i» allmänheten, utan att denna
hårdnackadt hyser en alldeles motsatt
uppfattning, nämligen: först allmänt
medborgerlig bildning och sedan därofvanpå,
ifall anlagen och omständigheterna
sådant medgifva, speciell förberedelse för
vetenskapliga studier.
Samtidigt med att denna uppfattning
vunnit i utbredning och klarhet, har
folkskolan genom en kraftig utveckling
såväl i yttre som inre afseende blifvit allt
mera i stånd att uppnå sitt mål:
bibringandet af en allmänt medborgerlig,
för det praktiska lifvets behof lämpad
bildning. Särskildt har den kunnat detta
på mera betydande orter, och icke minst
inom de städer, där högre allmänna
läroverk äro förlagda. Trots saknaden af
nödigt understöd från statens sida hafva
flerstädes genom folkskolans spontana
utveckling Öfverbyggnader på densamma
kommit till stånd, och behofvet häraf
samt möjligheten härför hafva nu blifvit
så uppenbara, att den kungl, kommittén
för utarbetande af en folkskolestadga för
rikets större städer föreslagit att göra
upprättandet af dylika Öfverbyggnader
obligatoriskt.
Får nu antydda utveckling fortgå,
synes den tid ej vara aflägsen, då vi på
en mängd ställen inom landet hafva
Öfverbyggnader på folkskolan, i hvilka
Öfverbyggnader folkskolans mera begåfvade
lärjungar kunna erhålla en bildning, som
gör dem kompetenta för de flesta
praktiska banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
