Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (741.) 11 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
173
talozzi, som hölls af folkskoleinspektören i
Malmö d:r A. O. Stenkula, dels det tal
om tiden före och efter Pestalozzi, som hölls
af direktör Otto Salomon vid
Pestalozzifesten i Stockholm. Det förra utgör ett
häfte om 40 sidor och säljes till ett pris
af 50 öre; det senare är separattryck ur
»Uffes» tidskrift Verdandi, första häftet för
innevarande år.
Af dessa båda tal erhåller man en
mycket karakteristisk och ganska fyllig bild
såväl af den store pedagogen själf som ock
af den tid, i hvilken han lefde och verkade.
Tidningsöfversikt.
Lönefrågan.
Det har - skrifver Helsingborgs
Dagblad - varit glädjande att se de många
varma uttalanden till folkskollärarekårens
förmån, som de senaste veckorna kommit
inför offentligheten, och de många namnen
under motionerna om lönetillökningen.
Riksdagen skulle göra rätt genom att omsätta
talet i handling.
Ett ord i frågan om andra
ålderstillägget.
Af f. d. folkskollärare.
Under de senaste veckorna har i Eder
värderade tidning förekommit ej mindre än 80
olika uttalanden från vårt lands högt stående
skolmän, i fråga om ett andra ålderstillägg åt
folkskolans lärare och lärarinnor. Ej en enda
af dessa fackmän har direkt af styrkt. De
flesta hafva i väl genomtänkta yttranden och
på de bästa skäl varmt förordat denna gärd
af billighet, rättvisa och humanitet.
Från lärarne själfva blir gifvetvis intet
sagdt. De anses ju i denna sak mer eller
mindre jäfviga. Men en deras forne kamrat
må såsom numera utomstående vara i tillfälle
yttra sig.
Den, som left Edert lif, som kämpat Edert
själsutslitande arbete i striden för tillvaron,
som med Eder trott på lifvets rosiga dröm i
ungdomens vår innan brödbekymrens isande
allvar hunnit jaga blomman från kind och
hoppet ur trofast hjärta - den vet bäst, huru
kärkomna, huru välbehöfliga Edra
ålderstill-lägg äro.
Mitt lilla inpass i skolans lifsfråga skall
falla som droppen i hafvet men dock ej falla
utan välsignelse, om därigenom på minsta vis
glädje bringas dig, undangömde kamrat, dig,
obemärkte såningsman i öde bygd, där din
ande har ringa eller intet sällskap.
Jag var för några år sedan en i Eder
aktade kår. Nu är jag på en helt annan bana.
Men med hjärtat tillhör jag Er hela mitt lif.
Jag skall nu här från egen erfarenhet lämna
exempel på, att Edert ansvarsfulla värf ej
har deri materiella fördel, som mindre
viktiga sysslor åtnjuta. Jag genomgick
seminariets fyraåriga lärokurs för femton år sedan.
Jag var liksom de flesta af kamraterna fattig.
Jag hade satt mig i skulder. Jag såg mot
min framtid: en plats i aflägsen obygd med
- lön enligt lag och en samhällsställning,
som ej skulle lätta umgänget med dem, som
voro bättre, förståndigare, ädlare och
kunskapsrik ar e.
Men i dessa personers umgänge, såväl ute
som hemma, såg jag dem som »kommit upp
sig». Jag såg, att springgossen i en affär
blifvit en jämförelsevis stor köpman, att
kyparen slutat som källarmästare, att
vaktmästaren (på sin tid fattig småskollärare lika som
jag) köpt sig hus o. s. v. och jag kunde fatta,
att de till följd af sin pekuniära ställning
hade kommit i tillfälle vara i värdefullt um-
gänge med människor, bättre än de själfva.
Men jag förstod då äfven, att denne köpman,
källarmästare, vaktmästare - utan nämnvärda
bokliga kunskaper - fått mera betaldt för sitt
arbete med händerna, än jag någonsin kunde
få, huru mycket jag än gnuggade mitt hufvud
med pedagogik och metodik.
Och vid syn på allt detta blef jag bitter i
sinnet, svek min kallelse, gräfde ned mina
pund i jorden och ställde mig som min egen
bakom en disk. Efter 10 års arbete (förtjänst
och förlust om hvartannat) hade jag ändå
lyckats uppföra tvänne hus med affärslokaler
och har nu (sedan fastigheternas omkostnader
frånräknats) i årligt hyresöfverskott omkring
1,500 kronor. Det motsvarar (utan något
nämnvärdt arbete) tvänne folkskollärarelöner
enligt lag. Nu drager jag mig tillbaka och
söker en plats med jämförelsevis god lön och
mekaniskt, tankehvilande arbete.
Jag vill dock ej åt någon af Eder kår
rekommendera handelsvägen numera. Den är
– utan kapital - en törnig stig att vandra,
den bjuder på »svedda tegar och. grusadt
hopp», på ett oftast själlöst men alltid ovisst
och jäktande lif utan sinnesro och tankehvila.
Nej, tusen gånger ädlare är då Edert om ock
i mycket olönade arbete i fosterlandets tjänst.
Det medför åtminstone för tid och evighet
större gagn än stundens timliga välsignelse.
Och äfven i detta hänseende tviflar ingen på,
att Eder rättvisa sak skall segra. Det är ju
knappt tänkbart, att andra ålderstillägget
iie-kas, Edert bästa är fosterlandets bästa och
välfärd.
Och till sist några ord om
lärarekompetensen. Jag vill tro och hoppas, att
seminarierna nu skridit fram alltmera mot sin
fullkomning, men jag vet, att jag vid min önskan
för andra ålderstillägget i första haud tänker
tillbaka och minnes mina studievänner för 15
år sedan. Jag är ännu stolt öfver dessa mina
präktiga kamrater från seminarietiden 1878
-1881. De voro män, som hvar de än sattes
ej skulle så lätt försvinna i obemärkthet. Det
farms minst ett hundradetal af till det yttre
resliga, friskhyade och klarblickande söner af
moder Svea, till sitt inre trofasta och
genomhederliga, på samma gång manligt starka och
kvinnligt veka, alla varmt hängifna sin
lifsgärning.
Sådana män duga att kommendera fram i
fosterlandets ärofullaste strid, ungdomens
fostran till goda samhällsmedlemmar. Väl
innehade de ej alla högsta kunskapsbetygen, men
de hade hvad bättre var, denna mera
storslagna personlighet, detta oförklarliga något,
som omedvetet drager ungdomen till sig och
med sig mot höga mål och som genom ton
och sätt undervisar långt mera värderikt än
den, hvars hufvud är fullproppadt med
teorier men som i praktiken saknar detta stora,
varma hjärta.
En trofast hälsning till forna afhållna
studiekamrater och en hoppfull lyckönskan till
alla lärare och lärararinnor, att deras
välbehöfliga och välförtjenta andra ålderstillägg
måtte enhälligt vid denna riksdag beviljas.
H. F.
Dödsfall.
Maria Nyström f. Den 5 d:s afled
här i Stockholm f. d. småskollärarinnan
Moria Nyström i en ålder af 38 år. Den
sålunda i sina bästa år bortgångna verkade
under sin hälsas dagar som lärarinna vid
småskolan å Liljeholmen strax utanför
hufvudstaden. I oktober 1886 uppsatte hon
tidningen Småskolevännen, hvilkens
uppgift skulle vara att verka för höjande af
småskolepersonalen i både pedagogiskt och
ekonomiskt afseende. Ät detta företag
ägnade hon sina krafter med hängifvenhet
och uppoffringar under ett par års tid, tills
hon i oktober 1888 på grund af försvagad
hälsa nödgades lämna företaget åt annan
person. Någon tid därefter måste hon af
samma anledning afsäga sig sin
lärarinnetjänst. De senare åren har hon tillbragt
hos en väninna här i hufvudstaden.
Af centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening blef fröken Nyström
utsedd till ledamot af bestyreisen för det
tionde allmänna svenska folkskolläraremötet
härstädes 1888. Vid nämnda möte inledde
hon diskussionsämnet om
småskollärarinnornas fortsatta utbildning, och på hennes
förslag antogs ett uttalande om åtgärder i
frågans syfte.
Trohet och hängifvenhet i kallet och
varmt intresse för kamraterna utgjorde de
ledande grundsatserna i den bortgångnas
verksamhet. Därför instämma vi i de ord,
hvarmed hennes väninna beledsagar
dödsnotisen: »Ädel och god såsom få skall
hennes minne sent förglömmas af dem, som
hade förmånen känna henne.»
M. Hellqvist. I Löfvestads
klockaregård i Skåne afled den 28 februari
klockaren och organisten, f. d. folkskolläraren
M. Hellqvist. H. var född 1811 i
Ve-beröds församling, där han utgått från
ett fattigt hem. År 1838 aflade han orga- ’
nist- och folkskollärareexamen i Lund,
hvilken senare examen han förnyade 1842.
Han tjänstgjorde som folkskollärare först i
Båstad och sedan i Karup, tills han 1853
tillträdde platsen som klockare och
organist i Löfvestad och Fågeltofta församling.
Som orgelbyggare och träsnidare blef H.
vida känd. Kamps kyrkorgel är byggd af
honom, och många predikstolar vittna om hans
skicklighet som träsnidare. Äfven i det
kommunala lifvet tog han verksam del. Sina
kropps- och själskrafter behöll han
oförsvagade till det sista. En stor släkt- och
vänkrets står sörjande vid den gamles bår.
J. Åström f. Den 28 februari afled
organisten och klockaren, f. d.
folkskolläraren Johan Åström i Hanebo i
Helsingland i en ålder af 72 Vs år. A. var född
1823 samt aflade kontors- och organistexamen
vid musikaliska akademien i Stockholm 1844
och folkskollärareexamen i Uppsala 1851.
Platsen i Hanebo tillträdde han 1854 och
hade således vid dödstillfället innehaft^ den i
42 år, Den aflidne sörjes närmast af maka
och två söner,
FRIA ORD.
Andra ålderstillägget och
biförtjänsterna.
Att folkskollärarne i allmänhet under
nuvarande löneförhållanden måste söka erhålla
biförtjänster för sitt uppehälle tyckes ej
någon kunna eller vilja öppet bestrida.
Det kan ej heller undvikas, att ett arbete
vid sidan af skolan mången gång kommer att
menligt inverka på dennas lugna och jämna
gång. Och huru många tjänster af de mest
skilda slag från skrifvarens till
trädgårdsmästarens får en lärare ej uträtta för att härmed
på ett år kunna förtjäna 100 kronor eller så
mycket som det iiu ifrågasatta andra
ålderstillägget,
Undantag gifvas, då en lärare kunnat
förskaffa sig större extra inkomster, men i all
mänhet äro de ganska små och svara ej mot
det arbete de påfordra. Förlidet år syssel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
