Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (742.) 18 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄEAEETIDNING.
181
med folkskolan. För de senare förordas
däremot slutna barnhem eller räddningshem,
samt för minderåriga, som gjort sig skyldiga till
gröfre brott eller äro mera förhärdade,
särskildt strängare uppfostringsanstalter. De
mildare uppfostringsanstalterna böra kunna
upprättas såväl af staten som af
kommunerna och enskilda, de strängare endast af
staten. Alla böra stå under offentlig
tillsyn och under ledning af
uppfostringsde-partementet.
Norge.
Detta danska förslag är i väsentliga delar
påverkadt af det norska förslag, som redan
1892 framlades af norska
straffelovkommis-sionens ordförande, riksadvokaten d:r B.
Getz (Udkast til Lov om saedelig forkomne
og vanvyrdede B0rns Behandling, med
Mo-tiver). Detta förslag har, efter
förberedande behandling inom norska
kriminalistföreningen (se Forhandlinger ved den norske
Kriminalistforenings f0rste M0de i oktober
1892, udgivne af Francis Hagerup),
upprepade gånger varit af Norges konung
före-lagdt stortinget genom kungl, propositioner
samt underkastadt en omfattande granskning,
hvarvid dess hufvudgrunder från alla sidor
tillvunnit sig ett nästan odeladt gillande.
Något definitivt beslut därom har stortinget
dock ännu ej fattat, och förslaget har
därför nu med några mindre betydande
förändringar blifvit genom proposition af den
l februari 1896 ånyo framlagdt för
stortinget.
Detta förslag (»Udkast til Lov om
Behandlingen af fors0mte B0rn») uppställer
tre kategorier, på hvilka dess bestämmelser
skola vara tillämpliga och under hvilka det
sökt samla alla sådana barn, »som, ifall
samhället icke åtager sig dem, med större
eller mindre visshet måste antagas komma
att förr eller senare falla samhället till last
såsom arbetsskygga dagdrifvare, förbrytare
och straffångar », nämligen:
a) barn, hvilka föröfvat någon straffbar, om
sedligt fördärf eller sedlig vanvård vittnande
handling, och hvilkas anbringande utom
föräldrahemmet anses ändamålsenligt ined
hänsyn till deras förbättring eller för att hindra
upprepanden;
b) barn, som på grund af föräldrarnas och
uppfostrarnes lastfullhet eller försumlighet
befinnas vanvårdade, misshandlade eller
sedligt vilsekomna eller måste anta-gas komma
att blifva sedligt fördärfvade;
c) barn, hvilkas anbringande utom
föräldrahemmet befinnes nödvändigt på grund af
deras dåliga uppförande eller andra
missförhållanden, å hvilka man ej genom hemmets
eller skolans uppfostringsmedel kunna råda
bot.
Den beslutande myndigheten skall enligt
förslaget tillkomma ett inom hvarje
kommun befintligt värn- eller målsmansråd
(Vaer-geråd), bestående af ortens underdomare
såsom ordförande, en af dess präster, en
läkare, en medlem af skolstyrelsen,, en
medlem af fattigstyrelsen samt två i kommunen
bosatta och till uppdragets mottagande villiga
kvinnor.
Hvarje offentlig tjänsteman, som under
sin verksamhet erhåller kännedom örn sådant
barn, hvarom här är fråga, åligger att
anmäla detsamma till »Yaergerådet».
Beslutanderätten öfver sådana barn, som
skolka från skolan eller där visa dåligt
uppförande, tillkommer åter skolstyrelsen, som
i händelse af behof kan för en tid af högst
6 månader insätta dem i s. k. tvångsskolor
(Tvangsskoler, motsvarande Truant Schools,
Internater, Skolkarehem).
»Vsergerådets» beslut skall fattas efter
undersökning, hvarvid vederbörande barns
föräldrar eller målsmän hafva tillfälle att
uttala sig, och det måste angifva de skäl,
hvarpå det blifvit grundadt. Rådet
betraktas emellertid icke såsom någon domstol
och är - med undantag för Vittnesförhör
o. d. - icke bundet af fastställda
|)Toeess-former. I justitiedepartementets motivering
för propositionen framhålles, att rådets
arbeten i de flesta kommuner måste blifva
föga betungande, enär ärenden, som påkalla
dess ingripande, där ej ofta kunna
påkomma.
De åtgärder, som Vsergerådet med
afseende på anmäldt barn kan vidtaga, äro:
1) att tilldela såväl barnet själft som dess
föräldrar eller deras ställföreträdare sådan
allvarlig varning och förmaning, som kan
befinnas nödig;
2) att, ifall straffbar handling är föröfvad
af barn under 14 år, anmoda dess
öfverordnade i hem eller skola att tilldela det sådan
aga, som lagstiftningen medgifver;
3) att,, ifall afseende ej fästes vid denna
anmodan, själf låta verkställa agan eller
besluta barnets insättande i en »tvångsskola»
(Tvangsskolé) under en tid af högst 2
månader;
4) att anbringa barnet utom% dess
föräldrahem, vare sig i någon hederlig och pålitlig
familj, eller i något barnhem eller annan
uppfostringsanstalt, hvars reglemente är fastställdt
af konungen, eller ock i en s. k.
tvångsuppfostringsanstalt ;
5) att, i händelse barnet anbringas utom
sitt hem, frånkänna föräldrarna eller någon
af dem målsmansrätten samt i sådant fall
förorda om ny målsman.
De i punkt 4 omnämda
tvångsuppfostringsanstalterna, hvilka i det nu för
stortinget framlagda förslaget kallas »skolhem»
(Skolehjem), äro afsedda för barn i
skolåldern eller nära densamma, hvilka befinnas
så sedligt vilsekomna, att genom deras
kvar-blifvande i den allmänna folkskolan dennas
öfriga lärjungar skulle blifva utsatta för
skadlig påverkan. Dessa »skolhem» skulle
vara af tvänne slag: ett slags mildare
(al-mindelig Skolehjem) och ett slags strängare
(saerlige Skolehjem, af vederbörande
stortingsutskott kallade Redningshjem). De
senare äro afsedda för de på vanartens väg
längre komna, nämligen sådana,
a) som äro minst 12 år gamla och föröfvat
gröfre förbrytelser eller eljest befinnas vara i
hög grad sedligt fördärfvade,
b) som under vistelse i mildare anstalt fylla
18 år men ännu ej anses kunna utsläppas,
vare sig definitivt eller på försök,
c) som äro minst 12 år gamla och under
vistelse i mildare anstalt gjort sig sk}^ldiga
till förbrytelser, till rymning, till torledande
af andra barn eller till synnerlig grad af
uppstudsighet,
d) som efter att hafva fyllt 16 år blifvit
frigifna på försök men på grund af dåligt
uppförande måst återkallas.
Med afseende på omkostnaderna
innehåller förslaget såsom allmän regel, att
utgifterna skola bestridas
a) för barns anbringande i familj, barnhem
eller dylikt af den kommun, hvars »Vsergeråd»
härom fattat beslut,
b) för vistelse i »Tvangsskolé» af den
kommun, hvars skolstyrelse eller »Ygergeråd»
beslutat om insättandet, dock med ett bidrag
från staten af 30 öre för dag och för barn,
samt
c) för vistelse i »Skolehjem» af staten, dock
med ett liknande bidrag från den kommun,
hvars »Vsergeråd» beslutat barnets insättande.
Bidrag kunna utkräfvas af vederbörande
målsmän, dock ej utöfver l krona för barn
och underhållsdag.
Den genomgående grundsatsen för hela
förslaget är, att de åtgärder, som i fråga
om barn af ifrågavarande slag böra
vidtagas, icke få betraktas såsom straffåtgärder
utan som uppfostringsåtgärder. Man har
därför ock i förslaget med stor omsorg
undvikit allt, som kunnat gifva »Vaergerådet»
karaktären af en vanlig domstol eller
»Sko-lehjemmene» karaktären af straffanstalter.
För att ytterligare betona detta, så att den
allmänna meningen ej måtte kunna
misstaga sig härutinnan, uttalar
justitiedepartementet, på hvars föredragning propositionen
blifvit beslutad, att genomförandet af den
föreslagna anordningen och högsta ledningen
af dess tillämpning måtte åläggas icke
justitiedepartementet, som har straffanstalterna
under sin vård, utan ecklesiastikdepartementet
(»Kirkedepartementet som
Undervisningsdepartement»), hvilket har högsta tillsynen
öfver landets öfriga uppfostringsanstalter,
bland dem äfven abnormskolorna, samt
dessutom öfver fattigvården. Denna sin åsikt
stöder justitiedepartementet på ett motiveradt
uttalande af expeditionschefen för norska
fängvårdsväsendet, och häruti instämmer
äfven ecklesiastikdepartementet.
Propositionen har redan blifvit,
åtminstone i hufvudsak, af stortingets lagutskott
tillstyrkt, och det finnes därför all anledning
antaga, att Norge inom kort skall hafva
denna samhällsangelägenhet på ett i flera
afseenden mönstergillt sätt ordnad.
Anstalter i Sverige.
Inom vårt eget land saknas icke helt och
hållet anstalter för brottsliga och vanartade
barn. De anstalter af detta slag, om hvilka
utskottet lyckats erhålla kännedom, kunna
fördelas i tre grupper, nämligen:
A) Förbättringshem för unga brottslingar.
Till denna grupp hör endast en "anstalt,
nämligen:
Åkerbrukskolonien Hall, förlagd i närheten
af Södertälje, upprättad år 1876, underhållen
dels af »Föreningen till minne af Konung
Oscar I och Drottning Josefina», dels af
staten (50 Ore pr elev och underhållsdag).
Antalet elever 175 i en medelålder af omkring
15 år. Årskostnaden pr elev 300 kronor*.
B) Räddningshem för vanartade barn.
Hit höra följande anstalter:
Råby räddningsinstitut, beläget strax söder
om Lund. Upprättadt år 1840 af
öfverste-kammarjunkaren friherre Axel Gustaf
Gyllen-krook och underhållet genom donation af
stiftaren. 30 elever. Årskostnaden 400 kronor
pr elev.
Räddningsinstitutet a Hisingen, beläget i
Lundby församling. Afsedt för gossar, till-
* Dessa och de följande sifferuppgifterna
afse det .senaste ,,år, för hvilket dylika
uppgifter varit för utskottet tillgängliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
