Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (744.) 1 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r
Så vidt jag vet, är det första gången ett
förslag, sådant som det jag nu tillåtit mig
framställa, och som går ut på att
folkskolebudgeten i de större städerna skulle
öfverlämnas till stadsfullmäktige, förekommer
inom den svenska riksdagen. Min motion
tillkom, som redan blifvit antydt, i allra
sista stund. För densammas nedskrifvande
och utskrifning i två exemplar hade jag
blott den korta stunden mellan ett
middagssammanträde och ett aftonplenum, och
det är därför gifvet, att den måste blifva
ganska knapphändig. Jag skall därför
tilllåta mig - och detta särskildt med
anledning af de tvänne sista talarnes anföranden
- att nu i allra största korthet angifva
de skäl, som tala för den af mig
ifrågasatta anordningen.
Om det förhåller sig så, som hr Eklund
och som äfven de kommitterade, hvilka haft
att utarbeta förslag till ny folkskolestadga
för rikets större städer, mena, eller att
kyrkostämman i de större städerna icke
alltid är lämplig myndighet att besluta
rörande folkskolebudgeten - och jag är böjd
att dela denna uppfattning - så blir
frågan naturligtvis den: hvad skall man sätta
i stället?
Här föreligga då hufvudsakligen tvänne
förslag till frågans lösning. Kommitterade
- hvilka utgjorts af folkskolebyråns chef
samt folkskoleinspektörerna i Stockholm,
Gröteborg och Norrköping äfvensom
kyrkoherden i Karlskrona stadsförsamling - hafva,
såsom blifvit nämdt, föreslagit
Skolfullmäktige, en institution, som skulle tillsättas på
samma sätt och hafva ungefär den
befogenhet, ehuru något utsträckt, som våra
nuvarande kyrkofullmäktige i Stockholm. Jag
har i min motion tillåtit mig att i stället
föreslå, att stadsfullmäktige äfven skulle
taga denna del af den kommunala
budgeten om hand - ett förslag, som jag redan
förut framkastat inom kyrkofullmäktige
härstädes, och som nu är föremål för
utredning af en inom kyrkofullmäktige tillsatt
kommitté.
För stadsfullmäktige tala efter mitt
förmenande följande skäl:
För det första torde det vara alldeles
obehöfligt att skapa en ny kommunal
institution för att besluta om en viss del af
den kommunala budgeten, då man redan
förut har en sådan, nämligen
stadsfullmäktige. Skapandet af en ny institution skall
nödvändigtvis hafva till följd upprättandet
af nya tjänster och en mängd efter mitt
förmenande alldeles onödiga utgifter. Då
man har en så mångårig och bepröfvad
institution som stadsfullmäktige, är den nya
institution, som satts ifråga af
kommitterade, alldeles öfverflödig.
För det andra påstår jag, att det är
enklare och mera praktiskt att låta en och
samma myndighet hafva beslutanderätten
i fråga om hela den kommunala budgeten
än att dela densamma och låta en del
beslutas af en myndighet, en annan del af
en annan. Det skulle ock blifva för
kommunens medlemmar betydligt fördelaktigare
att hafva blott en myndighet att hålla sig
till, att sålunda en korporation blefve an-
svarig i fråga om hela den kommunala
budgeten, och detta skulle därjämte medföra
åtskilliga förenklingar i fråga om uppbörd
m. m. samt besparingar. Stadsfullmäktige
förfoga öfver tomter, de hafva till sin
disposition byggnadskontor o. s. v. När det
t. ex. gällde att bygga skolhus, skulle det
därför ej såsom nu behöfvas några
vidlyftiga och långvariga förhandlingar mellan
olika kommunala myndigheter, köpslående
om tomter o. d., ej heller behöfdes
särskildt byggaadskontor för skolhusbyggnader
m. fl. dylika inrättningar, af hvilka nu i
en stor stad kräfves dubbel uppsättning, då
en myndighet skall bygga t. ex.
läroverkshus och en annan myndighet folkskolehus.
För det tredje vågar jag påstå, att
stadsfullmäktige äro ett sannare uttryck for den
inom kommunen rådande opinionen, än hvad
dessa Skolfullmäktige skulle blifva. Det
vitsord kommitterade själfva gifvit
kyrkostämmorna, hvilka skulle välja
Skolfullmäktige, talar efter mitt förmenande alls icke
till förmån för skolfullmäktigeinstitutionen.
Hvad säga då hrr kommitterade om den
valkorporation, som skulle utse
Skolfullmäktige? Jo, så här:
I en stor stad är kyrkostämman - som
där oftast är sammansatt af en mängd olika
element, till stor del af personer, som icke
äga särskildt intresse för pedagogiska frågor,
ej heller i sådana frågor äga nödig
sakkunskap, utan till äfventyrs mången gång blott
låta sig bestämmas af de siffror, som
kostnaderna för undervisningsväsendet utvisa -
icke en lämplig korporation för handläggning
af folkskolans angelägenheter. Den växlande
och oberäkneliga majoriteten i en dylik
kyrkostämma gifver anledning att befara, att
skadliga omkastningar i organisationen skola
inträffa. Då intet äfventyr finnes för utevaro
från kyrkostämma, hvars medlemmar icke
bära något ansvar för sina beslut, kan ett
vaksamt och papassligt fåtal genomdrifva ett
förslag, som det verkliga flertalet inom
församlingen eller skoldistriktet anser för
skolväsendet skadligt eller rent af fördärfligt.
Ja, sådant omdöme erhålla
kyrkostämmorna i de större städerna. Men trots att
kommitterade använda så starka uttryck om
kyrkostämmorna, föreslå de icke desto
mindre, att dessa samma kyrkostämmor skola
välja Skolfullmäktige, hvilka i sin ordning
skola besluta om skolbudgeten. Man kan
med skäl fråga: hurudant skall det barn
blifva, som har sådana fäder?
Om Skolfullmäktige inrättades, så komme
väl valen af dem att få väsentligen samma
karaktär som valen hittills vid
kyrkostämmorna i de större städerna. Ofta, ja
vanligast, infinna sig blott 3, 4, 5, högst 10
personer, och slumpen afgör, hvilka som
blifva valda. Men kan det verkligen vara
lämpligt att i fråga om en så stor och
viktig sak som folkskolebudgeten - här i
Stockholm uppgår den till cirka l million
kronor - göra utgången beroende af rena
slumpen ?
Om det åter kan väntas, att intresset
blir lifligare än hittills – här i Stockholm
har det åtminstone hittills varit fåfängt att
söka väcka något sådant intresse för
kyrkofullmäktigevalen - så skulle folkskolan
hvart annat år blifva utsatt för en valkamp
och kastas fram och tillbaka mellan de
olika kyrkliga och politiska partierna. Detta
kan efter mitt förmenande ej vara gagneligt
för folkskolan själf.
Till stadsfullmäktige väljas ju i
allmänhet samhällets dugligaste män, och jag tror,
att man kan förtroendefullt öfverlämna
folkskolans angelägenheter i deras händer.
För rJet fjärde påstår jag, att man bör
akta sig för att göra folkskolan till »en
stat i staten». Folkskolan bör efter mitt
förmenande höra tillsammans med andra
samhällsangelägenheter. Att skilja henne
från öfriga samhällsintressen och skapa för
henne en alldeles ny kommunal representation,
motsvarande ungefär hvad kyrkomötet är för
svenska kyrkan på statslifvets område, det
tror jag ej vore för folkskolan nyttigt.
Bättre då att låta henne dela samma öde
som andra samhällsinstitutioner. Om en
myndighet har hela den kommunala
budgeten i sin hand, är den i tillfälle att
af-väga de olika samhällsbehofven och man
riskerar då ej, att det ena blir otillbörligt
tillgodosedt på de andras bekostnad.
Det är ju för öfrigt redan nu så, att
stadsfullmäktige hafva att besluta t. ex. om
läroverkshus. Några särskilda »fullmäktige»
för läroverken hafva ej ansetts behöfliga.
Hvarför skulle då stadsfullmäktige ej kunna
besluta äfven om byggandet af folkskolehus?
Stockholms hela kommunala budget uppgår
till omkring 18 millioner kronor. De 17
millionerna (däraf 153,000 kr. för läroverken)
beslutas af stadsfullmäktige, men beträffande
den 18:e millionen, den som rör
folkskoleväsendet, har man ett mycket inkrångladt
förfaringssätt, som mera än en gång haft
till följd; att folkskoleväsendets fortvaro
härstädes i hittills öflig utsträckning rent
af äfventyrats. Om stadsfullmäktige haft
att bestämma folkskolebudgeten, hade
naturligtvis folkskolan fått dela samma öde som
öfriga samhällsinstitutioner och fått sin
tillbörliga anpart - hvarken mer eller mindre.
Slutligen och för det femte ber jag att
till förmån för mitt förslag få anföra, att
i snart sagdt alla större städer i utlandet
är det just stadsfullmäktige, som besluta om
folkskolebudgeten. Icke blott i Frankrike
och Tyskland, dessa stora kulturland, utan
äfven i våra närmaste grannland, i
Köpenhamn och i Kristiania, hafva
stadsfullmäktige denna befogenhet. Sammaledes i det
land, som en gång varit med oss förenadt,
nämligen Finland: stadsfullmäktige i
Helsingfors bestämma folkskolebudgeten. Men
vi behöfva ej ens gå till våra grannland för
att hämta erfarenhet i detta hänseende. Vi
kunna vända oss till västkusten, till staden
Göteborg: där hafva vi ett samhälle, i
hvilket, så länge stadsfullmäktigeinstitutionen
funnits till, sålunda i öfver 30 dr,
stadsfullmäktige haft att besluta om
folkskolebudgeten, och det har, så vidt jag vet, gått
mycket väl.
Mot Öfverlämnandet af denna sak åt
stadsfullmäktige hafva åtskilliga skäl andragits
af den kommitté, som haft att utarbeta
förslag till folkskolestadga för rikets större
städer. Jag skall tillåta mig att i korthet
granska dessa skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
