- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
221

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (744.) 1 april 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r

SVENSK LÄRARETIDNING.

221

nadssätt. Erkännande det delvis goda i
in-ternatskyddet, framhåller likväl mötet, att all
uppfostran i sedligt hänseende är vanmäktig,
så länge icke det nuvarande samhället är
omgestaltadt i en denna uppfostran stödjande
riktning, ty den moderna staten med sin
industriella moral förkväfver alla af skolan
bi-bragta föresatser, då ju ungdomen för sitt
lifsuppehälle är beroende af det
privatkapitalistiska produktionssättet. Då sålunda denna
fråga har sin uppkomst ur ekonomiska
missförhållanden, anser mötet, att den först i och
genom ett socialistiskt samhällsskick kan
vinna sin egentliga lösning. Såsom
öfvergångs-reform vill mötet erkänna ett praktiskt
gagnande genomförande af den å riksdagens bord
hvilande motionen i frågan, och att
kommunen anslår tillräckliga medel till
folkskolebarnens bespisning.

Tidningsöfversikt.
Lönefrågan.

- - Vi hoppas, att riksdagen icke af
sparsamhetsskäl hindras att besluta
förhöjningen i folkskollärarnes löner, ehuru så
många och stora fordringar ställas på
statskassans tillgångar. »Försvaret» kostar stora
summor, här är också fråga om ett försvar,
ej mindre viktigt. Det gäller ju att göra
de personliga krafter, som skola värna mot
okunnigheten, starkare och mera modiga i
kallelsekampen, så att icke kampen för den
ekonomiska tillvaron splittrar äfven den
plikttrognes krafter.

Skånska Dagbladet
(ur en artikel af »Skolrådsordförandc»).

––––Folkskoleundervisningens betydelse

för vårt folks allmänna utveckling kräfver
allt mer och rner dugliga, noggranna och
intelligenta lärare och lärarinnor, ty skall
skolväsendet kunna utveckla sig i en god
och sund riktning, så måste det ske
väsentligen genom lärarnes och lärarinnornas
duglighet. Sådant låter sig näppeligen göra
med nuvarande aflöning^ ty mången
begåfvad yngling afskräckes nog för att först
sätta sig i en för hans förhållanden icke
så liten skuld, då han vet, att han skall
få det mycket svårt att kunna betala denna,
och dessutom försörja sig anständigt efter
afläggande af sin examen. - - Denna
lilla tillökning är sålunda nödig för skolans
egen skull, om dugliga lärarekrafter
fortfarande skola erhållas. Umebladet.

Dödsfall.

C. F. Steen f. En af hufvudstadens
äldste lärare, pensionerade folkskolläraren
Carl Fredrik Steen, afled den 22 sistlidna
mars i en ålder af öOYs år. S. var född
i Ö. Vingåker och aflade 1852
folkskollä-rareexainen i Stockholm samt organist- och
kantorsexamen vid musikaliska akademien
samma år. Ar 1856 tillträdde han den
lärarebefattning vid Storkyrkoförsamlingcns
folkskola härstädes, hvilken han innehade
ända till 1890, då han afgick med pension.
Sitt erkännande för plikttroget arbete
ådagalade församlingen genom att vid hans
afskedstagande gifva honom en tilläggspension
å 500 kr. Såsom organist vid finska
nationalförsamlingen tjänstgjorde S. ända till

sin död. Under många år var han tillika
gymnastiklärare i Krafftska skolan samt
föreståndare för Nikolai församlings
bokförråd.

Under sin krafts dagar var den aflidne
en dugande lärare, som med nit och
intresse skötte sitt kall och med mycken
kärlek ägnade sig åt de honom anförtrodda
barnen. Han sörjes närmast af
efterlefvande maka samt af barn och barnbarn.
En dotter är gift med vice ordföranden i
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folk-skollärareförening, Öfverläraren J. Gust.
Söderberg i Lidköping.

Jordfästningen förrättades å Nya
kyrkogården härstädes förliden söndags middag,
hvarvid en kvartett af folkskollärare sjöng
sången Integer vitse.

FRIA ORD.

Lönefrågan.

Med synnerligt intresse läste jag »F. d.
folkskollärares» uppsats i n:r 11 af denna
tidning, åtskilliga minnen från forna dagar
rullade fram för min inre syn - minnen från
de första åren af min lärareverksamhet.

Jag har nu varit ordinarie lärare i 20 år.
Min första ordinarie plats var i en
församling, som låg l1/2 mil från närmaste stad. I
lön fick jag 600 kr. jämte bostad, ved och
kofodersersättning. Under denna tid hade jag
rika tillfällen lära mig försaka.

Jag och min hustru togo för regel att vid
början af månaden uppsätta en förteckning
öfver det oundgängligaste, som behöfdes för
månaden, och mer än en gång hände det,
att slutsumman öfversteg inkomsterna,
hvadan en reducering af utgifterna måste ske,
ty låna ville jag ej. Därför genomgingos
posterna ännu en gång. Vi minskade litet på
mjölet, litet på kaffet och sockret, litet på
fläsket o. s. v., så att det gick ihop.
Därefter bars listan till grannen, som mot
lämplig ersättning inköpte de behöfliga artiklarna
i staden. Sedan gällde det för min hustru
att hushålla, så att det räckte till. Under
denna tid gjorde vi en för kassan värdefull
upptäckt. (»Nöden är ju uppfinningarnas
moder».) Vi kommo nämligen underfund med
att vatten var billigare än kaffe eller mjölk,
hvadan våra frukostar kommo att bestå af
kokt vatten med socker och grädde, i
hvilket brödet doppades.

Emellertid sökte jag och erhöll en
folkskollärarebefattning i M., där åtminstone någon
utsikt fanns till biförtjänster, ty jag insåg,
att det i längden ej kunde gå med dylika
inkomster.

En lycka för mig var, att jag kunnat
afsluta mina studier utan skulder. Hade jag
haft sådana att dragas med, vet jag ej, hur
det hade gått.

Samma sparsamhet, som vi funno oss
nödsakade iakttaga i fråga om mat etc., måste vi
afven"tillämpa i fråga om kläder. Då jag
slutade på seminariet, köpte jag af en bekant
en kostym begagnade kläder, som hela tiden
fick tjäna mig till helgdags. På samma sätt
fick min. hustru försaka. Så vidt jag minnes
rätt, fick hon under de första tre åren
endast en klädning. I öfrigt fick hon slita på,
hvad hon medfört till hemmet.

Oaktadt dessa försakelser, kände vi oss
ingalunda nedstämda eller missmodiga.
Hoppet bodde hos oss - hoppet om lyckligare
och bättre dagar.

Så inbröt 1879. Vid vårtiden dog min
hustru. Framtiden syntes mig nu så dyster
och mörk. I denna sinnesstämning var jag
på väg att svika min ungdoms kallelse,
skolan, och slå mig in på andra banor. Jag sökte
och erhöll plats vid en mekanisk verkstad
som bokhållare med 1,200 kronors lön att
börja med. Men i sista ögonblicket kände

jag mig ej ha mod taga ett dylikt steg utan
skref återbud. Hade jag kastat mig in på
en ny bana, är det väl troligt, att jag i denna
stund haft en årsinkomst af 3,000 kronor.

Det oaktadt har jag i egentlig mening
aldrig ångrat, att jag stannade kvar vid
skolan. Likvisst kan jag icke neka till, att
jag en och annan gång erfarit en känsla af
vemod vid tanken på - icke mitt »ringa
kall», ty det skattar jag som det ärofullaste
af alla - utan mina inkomster. I
synnerhet har detta varit fallet, då jag sett, huru
flera bland mina bekanta med mindre
förutsättningar än jag kommit sig upp i väTlden.
En af dessa arbetade vid början af min
lärareverksamhet vid ’en fabrik. Med ett
kapital af 5 kr. började han en affär. Nu är
han ägare af en förmögenhet af minst 30,000
kr. samt har en årsinkomst, som vida
öfverstiger 6,000 kr. En annan kom in vid
järnvägen. Nu är han trafikchef med 4,000 kr.
lön. En tredje gick som pojke på ett
väf-veri; men 1111 är han mästare med 3,000 kr.
lön. Flera sådana exempel skulle kunna
anföras. Hvad har skolläraren i utsikter?
Intet. Han må anstränga sig, hur mycket han
kan, utveckla all sin energi, lägga i dagen
den största skicklighet - hjälper ej. Jo. Han
har sitt eget goda samvetes vittnesbörd, och
med det sofver han lugnt på sin hårda bädd.

Anställer man. en jämförelse mellan
skollärarekårens löner och dem, som bestås
andra tjänstemän, såväl statens som kommunens,
utfaller denna ingalunda till den
förstnäm-das fördel. Jag skall be att få anföra ett par
exempel. I ett af våra fabrikssamhällen äro
anställda tre poliskonstaplar. Hvardera
åtnjuter i lön 1,150 kr. Deras tjänstgöring är
dessutom af den beskaffenhet, att de mer än
väl kunna skaffa sig 100 ä 200 kr. extra
inkomster. Under de senare åren ha flera af
de större kommunerna i vårt land börjat
inrätta fattiggårdar för sina fattighjon. Vidén
af dessa har föreståndaren 700 kr. och
allting fritt (mat, 2 å 3 ruin, bränsle, ljus och
skjutsar), en annan har 900 kr., en tredje
1,000 kr. och en fjärde 1,200 kr. jämte
ofvannämda förmåner. Dessa föreståndare ha i
bästa fall genomgått en landtbruksskola eller
dylikt; men kommunerna veta, att man ej
kan få en bra karl utan att betala honom
något.

Samma är förhållandet vid våra fabriker.
En väflagare, en maskinförare, en maskinist
åtnjuta i allmänhet en lön af cirka 100 kr. i
månaden och däröfver.

Det är klart, att skollärarekåren i längden
ej kan känna sig belåten med den .nuvarande
aflöningen. Jag hoppas, att riksdagen skall
behjärta detta och bifalla de motioner, som
väckts i frågan. Sker ej detta, varder med
all säkerhet följden den, att de mest
begåfvade, intelligente och energiske lärarne slå
sig ned på andra lefnadsbanor, som lämna
rikligare ersättning för deras arbete. Skolan
får nöja sig med medelmåttorna och följderna
komma nog att visa sig.

B-d

Hur skall det gå

med de allmänna skolmötena för Söderman
land? Skola de lugnt och stilla af somna?
Eller kunna vi vänta, att den bestyrelse, som
vid Gnestamötet 1892 valdes att 1894
anordna möte i Eskilstuna, (hvilket möte ock var
annonseradt men, på »förekommen an ledning»,
troligen för de allra flesta liksom för
undertecknad obekant, inställdes) anser sig
befogad och pliktig att anordna något nytt möte?
Eller få vi hoppas, att andra intresserade taga
saken om hand för att åter »börja från början».
Tiden är väl nu inne för förberedande
åtgärders vidtagande, om vi skola kunna få något
möte i sommar i Eskilstuna eller annorstädes,
och detta år synes ju vara lämpligt för
sådana medelst öra möten, då intet större möte
förekommer. Undertecknad vore tacksam,
om någon kunde och ville gifva ett svar på
ofvanstående funderingar. Södertörnsbo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free