Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (746.) 15 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
245
vid undervisningsplanen så ordnas, att hvarje
slags feriarbete blefve öfverflödigt, hade han
ej funnit skäl att reservera sig mot den
föreslagna half hetsåtgärden.
För rent afslag å såväl motionen som
utskottets förslag talade däremot ur olika
synpunkter ryttmästaren Bergendahl och lektor
Waldenström.
Frågan afgjordes genom dubbla voteringar.
I voteringen om kontrapropositionen
afgåf-vos 96 röster för yrkandet på rent afslag
och 87 röster för motionen. I
hufvudvo-teringen segrade afslagsyrkandet med 89
röster inot 80 för utskottets hemställan.
Uppfostran åt minderåriga förbrytare
samt åt vanartade barn.
Första kammaren godkände i torsdags hr
Fr. Bergs motion i detta ämne. Beslutet
föregicks af en kort öfverläggning, hvarunder
hrr Stråle och Wieselgren uttalade sig för
det ifrågasatta skrifvelseförslaget. Utan
votering blef detta kammarens beslut.
Tiden för anförande af besvär
öfver folkskoll är are val och andra
kyrkostämmobeslut torde hädanefter blifva densamma
i hela landet. Hrr Bergmans och Dahlstedts
motioner om upphäfvande af
undantagsbestämmelsen för nordligaste Sverige hafva
nämligen bifallits af båda kamrarna.
Uppbörd oeh redovisning af kloc
karélön.
Hr Å. Olsson i Ornakärr har föreslagit,
»att riksdagen måtte besluta att till
klockare i penningar utgående lön skall af
kommunalnämden upptagas och redovisas i
sammanhang med de öfriga
kömmunalutskyl-derna».
Lagutskottet finner det själfklart, att så
förfares, därest icke annorlunda beslutas,
hvadan det afstyrker motionen. Utskottet
yttrar bl. a. följande:
Det torde vara uppenbart, att en uppbörd
af klockarelön i samma ordning som uppbör
den af öfriga kommunalutskylder är att anse
såsom det normala. Att emellertid i detta
afseende pålägga församlingarna något tvång
kan utskottet ej finna vara lämpligt. Tvärtom
synes det vara önskvärdt att i fråga om
klockarelön bibehålla samma frihet för
kyrkostämman som beträffande öfriga af densamma
beslutade afgifter, att nämligen antingen låta
uppbörden ske genom komunalnämd eller, där
till följd af särskilda förhållanden annan
ordning för uppbördens verkställande finnes vara
lämplig eller nödig, kunna därom besluta.
Skulle nu kyrkostämman med begagnande
af denna sin rätt bestämma, att klockarelönen
skall uppbäras i sammanhang med afgifterna
till prästerskapet, lider väl intet tvifvel, att
§ 11 i förordningen angående allmänt
ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli
1892 blifver tillämplig jämväl å uppbörden af
klockarelönen, och att sålunda vederbörande
kronofogde i detta fall, liksom då uppbörden
sker genom kommunalnämd,, är skyldig att
lämna omedelbar handräckning till resternas
in-drif vande.
Hvad slutligen angår det af motionären
omnämda, antagligen mera sällsynta fall, att
klockaren själf verkställer debitering och uppbörd
af sin lön, vill utskottet erinra, att någon
skyldighet härtill ej kan . klockaren lagligen
åläggas; att åter förbjuda träffande af frivillig
öfverenskommelse om ett sådant uppbördssätt
torde ej vara af behofvet påkalladt.
Folkskoleafgiften.
Hr J, Mankells motion örn skrifvelse till
k m:t med begäran om upphäfvande af den
personliga folkskoleafgiften har af styrkts af
lagutskottet.
Litteratur.
Fredrik Funcks skrifmetod. Pris 60 öre.
- Förskrift för skolan och hemmet. Pris
75 öre. - Förskrift för folkskolan. Pris
30 öre. - Förskrift för tysk stil. Pris 25
öre. Stockholm 1895, Fredrik Funcks
förlag. - Denna välkända och i en mängd
skolor använda skrifmetod har nu
utkommit i en ny och omarbetad upplaga. Den
för folkskolan afsedda förskriften utgör
hufvudsakligen ett utdrag ur den större
förskriften. I broschyren med titel »Fredrik
Funcks skrifmetod» lämnar författaren en
klar och redig framställning om
skriftformen med afseende på såväl den isolerade
bokstafven som den sammanhängande
skriften, om den skrif vande och skrif medlen
samt om Skrifundervisningen och
hjälpmedlen därvid.
Med ledning af den under många år
vunna erfarenheten har författaren så
betydligt förenklat metoden, att hela
bokstafs-bildningen grundar sig på allenast två
element: räta linjen och ovalen jämte några
få måttbestämningar. Han har velat hålla
fast vid den gamla åsikten, att handstilens
inlärande bör vara ägnadt att uppöfva
formsinnet och på samma gång inom lämpliga
gränser medgifva elevens individuella
utveckling i afseende på handstilens utseende.
Att en på detta sätt inlärd handstil
bibehåller sig, äfven sedan eleven lämnat
skolan, i högre grad än en med den i våra
dagar mycket drifna rent konstruktiva
metoden inlärd handstil, är ett påstående, som
fortfarande af erfarenheten bekräftas. Att
en i detalj utarbetad skrifmetod med
användande af den vackra engelska stilen nu
föreligger, bör utgöra en tillfredställelse för
de många, som ej kunna finna sig
tilltalade af de kantiga och alls icke vackra
bokstafsformer, som åstadkommas genom ett
för långt drifvet användande af den rent
konstruktiva metoden. Det utmärkande för
de af författaren utgifna skri ["böckerna är
det ganska originella linjeringssystemet,
hvarigenom det blir möjligt att i samma bok
låta eleven skrifva den stiJsort, som bäst
lämpar sig för hans utveckling.-
Innan vi sluta denna korta anmälan,
kunna vi icke underlåta att i någon mån
protestera mot det utfall, som författaren i
förbigående gör mot dem, hvilka fått sig
anförtrodt att handleda Sveriges uppväxande
ungdom i skrifkonsten. Visserligen kan det
ju sägas, att icke allt är som det borde
vara, men icke lärer det numera kunna
med fullt fog påstås, att »skrifmetodik och
skrifhygien äro fullkomligt obekanta ting
för de flesta skriflärare». Uttalandet torde
bero på bristande kunskap om det allmänna
intresse, hvarmed just dessa ämnen numera
omfattas, och den ifver man i allmänhet
synes ådagalägga, då det gäller att erhålla
den mest tillfredsställande metoden. Utta-
landet i fråga kan emellertid på intet sätt
vara ägnadt att förringa värdet af den
skrifmetod, hvilken vi härmed velat
rekommendera till skärskådande af dessa många, som
satt sig till mål att finna och tillämpa det
bästa.
FRIA ORD.
Folkskollärarinnornas löner.
På samma gång jag hjärtligt och vördsamt
härmed beder att få tacka motionärerna i
lönefrågan, vill jag ock af innersta hjärta
tillönska motionerna en lycklig utgång, förvissad
om att detta skulle lända den svenska
folkskolan till gagn och dess lärare till behöflig
hjälp och uppmuntran: ty de äro i behof af
förbättrade lönevillkor. Vinsten skulle ock,
enligt mitt förmenande, i alla hänseenden
varda större, om alla ålderstillägg, utginge
helt och hållet från statsverket.
Men jag kan icke förena mig med den
åsikten, att den kvinnliga lärarepersonalen icke
skulle härvid komma i fråga. Hafva icke
äfven lärarinnorna samma ansvarsfulla plikt
att fylla, och hafva de icke fyllt den lika bra
som lärarne? Med mer än 32-årig ordinarie
verksamhet i folkskolans tjänst kan jag
vitsorda, att lärarinnorna hafva gjort sig förtjänta
af samma uppmuntran, som möjligen kan
lämnas lärarne. Jag fruktar, att skolan komme
att lida, om icke äfven de finge vara med på
ett hörn. Huru nedstämda och afundsjuka
hade de då icke skäl att blifva! Många skäl
kunde anföras til! deras förmån, men jag vill
dock påpeka blott ett: deras fysiska krafter
tillåta svårligen en så lång tjänstgöringstid,
som lagen stadgar för erhållande af hel
pension. De böra också därför uppmuntras med
ett andra ålderstillägg. Ömhet och
rättvisa fordra det. O. N.,
f. d. förste lärare.
Till lärare oeh lärarinnor vid
Stockholms folkskolor beder undertecknad att
härmed få uttala sitt innerliga tack för den
frikostiga gåfva af 242 kr. 30 öre, som från
dem genom förste läraren hr S. A. Kinnwall
kommit mig till hända.
Bergsjö den 11 april 1896
A. Gr. Klöf ver stedt,
f. d. småskollärare.
Utlandet.
Danska folkskollärarnes lönefråga.
Förbättring af folkskollärarnes
löneförhållanden har länge utgjort ett af hufvudspörsmålen
inom Danmarks Isererforening. Genom sin
styrelse har den framlagt ett bestämdt
förslag till aflöningssystem för
folkskollärarekåren. I den proposition om ny skollag (se
denna tidning n:r 42 förra året, som
regeringen förliden höst framlade inför riksdagen,
var nämda förenings förslag till sina
hufvuddrag upptaget. Med största intresse har
lärarekåren följt regeringsförslaget på dess
väg genom folketinget och landstinget. På
möten landet rundt har diskuterats såväl
förslaget som de många ändringar, hvilka af
folketinget vidtagits. Föreningens
medlemsblad har ägnat nästan hela sitt utrymme åt
skollagsförslaget, och valet af medlemmar i
centralstyrelsen har blifvit uppskjutet, på det
att föreningens intresse för nämda förslag
icke skulle genom valet försvagas.
Sedan landstinget, i motsats till folketinget,
i allt väsentligt bifallit regeringens förslag
och detta återkommit till folketinget, har
nämda förenings styrelse haft sammanträde för
att öfverlägga om ytterligare åtgärder till
befrämjande af lönefrågans lösning.
Styrelsen beslöt därvid uttala sig för att man från
alla sidor skulle afstå från sådana förslag,
som visat sig nu icke kunna genomföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
