Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 18. (748.) 29 april 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r 18
3) att vid vissa allmänna läroverk (t. ex.
ett i hvarje stift) finnes en klassisk linje och
en reallinje, afsedda att grundlägga de
vetenskapliga insikter, hvilka vid universitet eller
högre tillämpningsskola vidare utbildas; samt
4) att vid ett och annat läroverk försöksvis
upprättas en lärokurs, afsedd för dem, som,
efter att hafva fullständigt eller i det närmaste
fullständigt genomgått den allmänna
medborgerliga bildningslinjen, vilja utbilda sig till
inträde vid universitet eller i högre
tillämp-ningsskola;
hrr Ivar Månsson och M. Dalin: att
riksdagen i skrifvelse till k. m:t måtte anhålla
om en sådan reform af vår skolorganisation,
att vid samtliga de allmänna läroverk, hvilka
anses böra bibehållas, den nuvarande första
klassen indrages, att inträdesåldern till den
blifvande första klassen bestämmes till fyllda
10 år, och att fordringarna för inträde däri
förhållandevis ökas, dock så att för
intagning i densamma ej fordras insikt i något ämne,
hvari folkskolan icke meddelar undervisning.
Utskottets yttrande.
Efter en redogörelse för motionerna
meddelas en historik. Därefter yttrar
utskottet följande:
Den öfvertygelsen har börjat arbeta sig
fram, att hvad som erfordras för den
medborgerliga bildningens tillgodoseende på ett
verkligen effektivt sätt är, att de
läroanstalter, åt hvilka dess meddelande är anförtrodt,
erhålla en själfständig ställning i förhållande
till dem, soin hafva en vetenskapligt
grandläggande uppgift. Denna uppfattning gör
sig, om ock på olika sätt, gällande i alla
j de tre motioner, som nu föreligga angående
den medborgerliga bildningen, och utskottet
är för sin del öfvertygadt om, att reformen
bör gå i denna riktning.
Ett synnerligen verksamt medel att gifva
den medborgerliga undervisningen den
åsyftade själfständigheten anser då utskottet vara,
att, såsom hrr Berg och Hammarlund samt
Boéthius föreslagit, en examen införes,
hvarigenom de, som sökt skaffa sig en öfver
folkskolans verksamhet utsträckt
allmänbildning, kunna få denna officiellt vitsordad.
Utskottet anser en sådan åtgärd äfven ur den
synpunkten önsklig, att på sådant sätt en
återgång kan äga ram med afseende på den
sträfvan, som på senare tider börjat göra
sig gällande, att fordra den nuvarande
studentexamen såsom kompetensvillkor till
åtskilliga anställningar, för hvilka en
vetenskapligt grundläggande bildning ej kan anses
nödvändig. Den ifrågasatta medborgerliga
examen bör nämligen enligt utskottets
mening medföra en kompetens af ungefär den
utsträckning, som de tre motionärerna antydt,
och sålunda gifva ett tillräckligt vitsord om
allmän medborgerlig bildning för erhållande
af vissa landsstatstjänster samt anställning vid
järnvägar, post, telegraf, tull, apotek in. m.
Detaljerade bestämmelser härom kräfva
naturligtvis en utredning, som här ej kan
åstadkommas.
Det ungefärliga omfånget af denna
examen anser utskottet böra vara sådant, som
angifvits i k. m:ts ofvan omtalade
proposition till 1887 års riksdag.
Från denna plan anser emellertid
utskottet, att en väsentlig afvikelse bör göras, näm-
ligen den, Patt endast kännedom om ett
främmande språk - tyskan - blir
obligatorisk. Dessutom vill utskottet såsom sin
mening framhålla: att vid undervisningen i
statskunskap hänsyn bör tagas äfven till
viktigare delar af kommunallagarna och den
allmänna lagen, att vid kursen i geografi
afseende bör fästas vid hvad som är af vikt
för samtliga näringarna samt att hela
undervisningen i matematik bör hafva en praktisk
riktning.
*
Utskottet har därefter haft att taga i
öfvervägande, i hvilka läroanstalter den
undervisning lämpligast bör meddelas, som skall
leda till den medborgerliga examen. Med
afseende härå hafva tid efter annan tvänne
olika sträfvanden framträdt. Det ena af
dessa går ut på, att de ifrågavarande
anstalterna böra upprättas vid de allmänna
läroverken. Det första yrkandet af sådant slag
framställdes i 1887 års k. proposition men var
då inskränkt till att reformen skulle
genomföras endast vid ett fåtal läroverk. Vid
innevarande riksdag har ett sådant yrkande
framställts i hrr Bäckgrens och Boethii
motioner men nu så vidtgående, att reformen
skulle utsträckas till de allmänna läroverken
i allmänhet.
Det andra sträfvandet, som funnit uttryck
i hrr Bergs och Hammarlunds motioner vid
denna och 1892 och 1893 årens riksdagar,
afser, att de medborgerliga bildningsanstalterna
skola upprättas såsom Öfverbyggnader på
folkskolan. De allmänna läroverken vilja de
båda motionärerna för närvarande låta
fortbestå sådana de nu äro, d. v. s. såsom
anstalter, hvilkas egentliga mål är att
förbereda till universiteten, men orsaken härtill
är den, att de ej änna anse möjligt att
genomdrifva en sådan organisation af hela vårt
undervisningsväsen, som de anse vara »den
i och för sig riktigaste» och »som bestode
af tre pä hvarandra följande stadier: en för
barndomsålder (till 12 ä 13 år), en för
Öfvergångsåldern (från 12, 13 till 15, 16 år)
samt en för ungdomsåldern (från 15-16 år)».
Häraf framgår, att den omdaning af de
allmänna läroverken, till hvilken de syfta,
icke skulle bestå i att dessa läroverk så
reformerades, att de meddelade en allmän
medborgerlig bildning, utan skulle bestå däruti,
att de afdelningar af de allmänna läroverken,
som ginge parallellt med folkskolan och de
af motionärerna föreslagna öfverbyggnaderna
till denna, afskaffades. Mellan hrr Bergs
och Hammarlunds motion å ena sidan och
hrr Bäckgrens och Boethii å andra
förefinnes sålunda den principiella olikheten, att
enligt den förra bör den högre
medborgerliga bildningskursen börja först efter
afslutandet af en fullständig folkskolekars,
enligt de senare bör den börja tidigare och
sålunda meddelas i läroverk, som delvis löpa
parallellt med folkskolan. Då det är att
hoppas, att vi nu stå inför en
genomgripande reform i syfte att åstadkomma en
effektiv medborgerlig bildning, har utskottet
ansett sig böra taga själfva principfrågan i
öfvervägande. Af dess afgörande beror
nämligen tydligen,, hvilkendera af de båda
riktningarna bör vara den egentligen
bestämmande vid reformens genomförande.
De förnämsta skäl, som anföras till stöd
för att de medborgerliga läroverken böra vara
Öfverbyggnader på folkskolan, äro:
att den bildning, som meddelas i folkskolan,
är för all bildning gemensam, och att därför
det teoretiskt riktiga är, att den bibringas före
hvarje slags specialbildning, således äfven före
den högre medborgerliga;
att det för allmänheten vore en väsentlig
fördel, om barnen finge gå i kommunens
folkskola, tills de fyllt 12 å 13 år, och först
därefter behöfde sändas till en högre läroanstalt;
samt
att folkskolans utveckling därigenom skulle
befrämjas.
Hvad den första synpunkten angår, bör
emellertid märkas, att ungdomens uppfostran
är en rent praktisk fråga, för hvars lösning
icke den ena eller den andra teorien bör
vara det afgörande utan allenast hänsyn till
hvad som för de unga är ändamålsenligt.
Språkfrågan är härvid af afgörande
betydelse. Vore svenskan det härskande språ
ket inom det kulturområde, vi tillhöra, då
vore det kanske möjligt att utan egentliga
0 lägenheter låta folkskolans hela kurs vara
grund för alla mera speciella
bildningskurser, men nu är det icke svenskan, som är
härskande kulturspråk utan trenne andra
språk - tyska, engelska och franska - och
1 ett eller flera af dessa måste de, som behöfva
en högre medborgerlig bildning, erhålla
undervisning. Få de nu i god tid börja detta
studium, så erhålla de därvid så att säga
på köpet den allmänna språkliga bildning,
hvars uppnående utgör ett slutmål för
folkskolekursen, men de hafva då kommit ett
godt stycke på väg med afseende på sina
insikter i främmande språk. Skulle de åter
först nödgas tillägna sig hela folkskolekursen,
innan de finge gripa sig an med det
främmande språket, blefve detta för dem en
omväg, och då måste antingen den högre
medborgerliga kursen för dem förlängas eller
ock hinna de icke förvärfva den
språkkunskap, som kräfves för en högre
medborgerlig bildning, och hvilken denna bör vara,
kan icke ett särskildt folk, allra minst ett
litet sådant, bestämma, utan detta beror af
förhållanden gemensamma för hela den
bildade världen. Därför synes det förra
alternativet vara det enda möjliga. Vore nu
de ekonomiska förhållandena i världen
sådana, att afseende ej behöfde fästas vid en
förlängning af skolkursen, så vore härom ej
något att säga, men nu äro dessa
förhållanden sådana, att de unga, som för sin
egen och samhällets skull behöfva en högre
medborgerlig bildning än den i all bildning
ingående, så snart som möjligt böra få
komma ut i lifvet, och därför blefve det för
dem en verklig olägenhet att nödgas
fullständigt genomgå, folkskolan, innan de få
gripa sig an med sina speciella uppgifter.
Härtill kommer, att då folkskolan skall
meddela bildning åt alla dem, som sakna andra
bildningstillfällen, nödgas hon taga med sig
ett mycket stort antal lärjungar, af hvilka
ganska många verka återhållande. Till följd
häraf måste undervisningen i henne gå
långsammare än i en skola med ett mindre
antal lärjungar, hvilka dessutom i allmänhet
kunna anses hafva gynnsammare
förutsättningar för studier. Äfven af denna orsak
synes därför en väsentligen förlängd folksko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0262.html
