Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. (749.) 6 maj 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
281
mer eller mindre vältaligt ljudit på de hållna
stämmorna. . Och det skulle vara en
orättvisa att underskatta deras välmening.
Men kyrkostämmorna ha varit obevekliga.
Se här, i största korthet, hvad de olika
församlingarna svarat på frågan, om de vilja
ha särskilda Skolfullmäktige:
Masthuggets församling: nej (utan votering);
Kristine tyska församling: nej (enhälligt);
Gamlestadens församling: nej (enhälligt);
Haga församling: nej (med 2,278 röster mot
273; här inträffade det märkliga, att den i
kyrkorådet af kyrkoherden Davidson och
folkskolläraren J. Johansson endast som
reservation framställda meningen på stämman erhöll
10 gånger så många röster som kyrkorådets
förslag) ;
Domkyrkoförsamlingen: nej (utan votering);
Karl Johans församling: nej (med 2,236 röster
mot 853; minoriteten uttalade sig för en
sammanslagning af skol- och kyrkofullmäktige).
Stämman pågick i 5 timmar och beskrifves i
lokaltidningarna såsom delvis ganska stormig;
Kristine territoriella församling: nej (utan
votering).
Vid de olika kyrkostämmorna talade
följande personer:
mot Skolfullmäktige: professor Ernst
Carlson, folkskoleinspektören J. M. Ambrosius,
kyrkoherdarne D. Davidson och P. Lundén,
pastor B. Bohlin, rektorerna A. O. Heurlin
och C. F. Vinkrans, läroverksadjunkten J. A.
Hallgren, docenten O. E. Lindberg,
skolföreståndarinnan Eva Rodhe, folkskollärarne P.
Elander, J. A. Elfström, A. Engström, C. V.
Johansson, J. Johansson, Gust. Johnsson och
K. G. Vikander, konsul Kjellberg,
grosshand-larne J. J. Ekman och J. Johansson,
handlandena Storm, Vesslau och M. Martini,
kam-rerarne H. Gädda och A. Henriksson, fängelse
direktören Montgomery,
magistratssekreteraren Åkermark, auditör H. Segerdahl,
uppbörd smannen A. Bengtsson, stadsbokhållaren
Christman, apotekaren K. Luhr samt
snickaren Rafstedt;
för Skolfullmäktige: domprosten A. Rosell,
kyrkoherden Åkermark, komministrarna
Con-ricus, P. Rydholm och M. Wieselgren,
pastorsadjunkten Laurén samt folkskollärarne K.
Åkesson, K. F. Blomqvist, C. J. Gardell, J.
Grimberg, K. L. Larsen, J A. Sjöblom och
F. Schöldéen.
Att här närmare redogöra för de olika
församlingarnas uttalanden medgifver ej
utrymmet. En sådan redogörelse är dessutom,
sedan vi återgifvit folkskolestyrelsens
utlåtande, i det närmaste öfverflödig, alldenstund
stämmorna anfört hufvudsakligen samma
synpunkter som styrelsen.
*
Kyrkostämmorna i Göteborg, den enda stad
i vårt land, där stadsfullmäktige fastställa
folkskolebudgeten, ha således med rent af
öfverraskande enhällighet undanbedt sig den
nya fullmäktige-institution, man velat hugna
dem med. Den större makt, hvarmed man
velat uppmuntra dem, ha de i all
ödmjukhet bedt att få afstå.
Det lockande talet om att den nya
institutionen skulle blifva mer demokratisk, hafva
till och med mycket demokratiska
deltagare i dessa stämmor icke trott mycket på.
Måhända ha de funnit, att en församlingsbo,
som har 3 röster vid stadsfullmäktigeval,
icke har flera på kyrkostämma och att den,
som har 100 röster vid stadsfullmäktigeval,
i regeln också har 100 röster på
kyrkostämma.* Det låter också tänka sig, att
* Undantag gör dock Domkyrkoförsamlingen,
där man röstar per kapita.
en folklig åskådning kan medgifva
rättvisan i att det försvinnande fåtalet främmande
trosbekännare, som deltager i skolutskylder
och hvars barn äro underkastade skoltvång,
bör ha något inflytande på folkskolebudgeten.
Mot denna humana tankegång ha också icke
ens prästerna i Göteborgs folkskolestyrelse
reserverat sig.
Oni nian hoppats, att i den nya
institutionen kunna införa mera pedagogisk
sakkunskap, så har man efter redan vunnen
erfarenhet byggt sitt hopp på den lösa
sanden. Det duger ej alltid att tro, hvad man
önskar, äfven om bevekelsegrunderna äro
aldrig så ädla och oegennyttiga. Bäst är
nog att räkna med världen, sådan den är.
När valde man i Stockholms Skolfullmäktige
in en lärare? Själf ve inspektören anses ju
olämplig i denna korporation. Och för att
hålla sig till Göteborg så ha både under
och efter stämmorna yttranden fällts, som
tydligen gifva vid handen, att lärarekåren
åtminstone misstankes arbeta för egen
fördel, ifall den genom den ifrågasatta
institutionen skulle önska större inflytande. En
tidning meddelar härom, att man vid
ifrågavarande stämmor ej ville, »att skollärarne
skulle sitta och bestämma sina egna löner,
utskrifva skatter för den skola de själfva
tillhörde och regera öfver den skolstyrelse,
hvars uppgift det är att regera öfver dem».
Att en sådan uppfattning af lärarekårens
afsikter existerar och att den kanske är
mycket utbredd, våga vi ej bestrida. Dock tro
vi ej, att sådana bevekelsegrunder som
regeringslystnad och egennytta ingått i
afsikterna hos flertalet af de Göteborgs lärare,
hvilka haft den mening, som nu tydligen
visat sig icke vinna gehör i samhället. Vi
behöfva till stöd för vår åsikt i detta fall
blott hänvisa till det faktum, att så godt
som alla de lärare, hvilka i Göteborg
inne-hafva kyrkliga eller kommunala
förtroendeuppdrag (och som ju kanske kunde haft en
gnista af hopp att komma in i den nya
institutionen) afgjordt förklarat sig som dess
motståndare.
Icke ens den kyrkliga princip, som man
med sådan styrka framhäft i diskussionen
om skolfullmäktigeförslaget, har kunnat
till-bakahålla stämmorna från af styrkande
uttalanden. Det har nämligen - så vidt
vi erfarit af mycket utförliga referat -
ej kunnat anföras ett enda fall, då i följd
af stadsfullmäktiges befattning med
folkskoleangelägenheter kyrkans rätt blifvit trädd
för nära. Tvärtom har det kunnat påvisas,
att garantierna mot okyrkligt inflytande
öfver skolan varit så kraftiga, man gärna kan
önska.
Då Göteborgs folkskolestyrelse för sju år
sedan på förslag af kyrkoherden N.
Sandblad beslöt att i stadens folkskolor införa
en af nuvarande domkyrkokomministern P.
Rydholm utarbetad lärobok i kristendom,
hvilken lärobok öfverensstämde med den
antagna »utvecklingen» utom däri, att
frågorna borttagits, upphäfde domkapitlet och
k. m:t detta beslut. Och - för att nämna
ännu ett exempel från
kristendomsundervisningens område - då folkskolestyrelsen
förra året ingick till k. m:t med
underdånig anhållan om att vissa uttryck i kate-
kesen om möjligt måtte bringas i
öfverensstämmelse med motsvarande i den
anbefallda kyrkohandboken, föranledde icke
heller denna framställning till någon åtgärd.
Vidare behöfver man väl ej befara, att
de röstägande, som äro kyrkliga i kyrkan,
uppe på rådstugan förvandlas till okyrkliga,
liksom man väl ej gärna kan hoppas, att
en till statskyrkan hörande valman, som
röstar kristendomsfientligt på rådstugan, skall
rösta kristendomsvänligt i kyrkan o. s. v.
Och bolag, hvari judar och dissenters kunna
ha mycket stort inflytande, ha ju,
åtminstone i Göteborg, rösträtt vid kyrkostäm-
Kyrkostämmorna ha talat ett tydligt språk.
De ha gifvit stadsfullmäktige ett mycket
enhälligt förtroendevotum.
En talare, f. d. rektorn och
riksdagsmannen Vinkrans, yttrade på en af de
hållna stämmorna en tanke, som tyckes ha
varit ledande för besluten i dessa dagar.
Man talar - sade han - så mycket om
principer. Äfven jag har under mitt
mångåriga offentliga lif sökt följa en princip,
den nämligen att i hvarje särskildt fall göra
det, som är rätt och ändamålsenligt.
Måhända har det varit medvetandet örn
det riktiga i denna praktiska grundsats,
som gjort, att i denna fråga liberala och
konservativa, högkyrkliga och frikyrkliga,
präster och lekmän kunnat ena sig, och som
gjort, att denna fråga mer än de flesta i
Göteborg undgått att blifva en partifråga.
FÖR DAGEN.
Ett års betänketid
har andra kammaren velat taga sig på
läroverksreformen. Och det kan man ej
så mycket undra på.
Visserligen hade kammaren i hrr
Hammarlunds, Bergs och Perssons förslag
en sammanfattning af sina gamla
önskemål, men då detta förslag ej lyckats
erhålla flertal inom utskottet, voro utsikterna
till ett positivt uttalande ansenligt
förringade, då det ju alltid finnes en hel del
representanter, som i omstridda frågor
hafva till princip att »rösta med utskottet».
Å andra sidan hade motståndarne till
kammarens gamla reformönskningar i
läroverksfrågan med stor ifver begagnat sig
af ropet på ett bättre tillgodoseende af
den »allmänt medborgerliga bildningen»
för att under denna populära fana, på
ett mera obemärkt sätt än förut, ånyo
söka få fram sitt gamla önskemål:
upprättandet af en s. k* praktisk
bildnings-linje vid sidan af de två förut befintliga,
den klassiska och den reala. För att
afvisa hvarje tanke på öppnande af
vidsträcktare studietillfällen för de lärjungar,
hvilka genomgått folkskolans kurs, sökte
de tillika på det bestämdaste häfda, att
äfven denna linje måste göras så lärd,
att ingen skulle kunna anses hafva
erhållit »allmänt medborgerlig bildning», så
vida han ej vore hemmastadd i
åtminstone två främmande språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0281.html
