- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
323

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (752.) 27 maj 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r

SVENSK LÄRARETIDNING.

kåren egentligen icke vinner något därpå.
Fördelarna blifva hufvudsakligen på
församlingar nas sida.

Men vi känna ju, huru första kammaren
ställer sig till denna fråga. Det finnes icke
minsta utsikt, att den skall bifalla det af
motionären framställda skrifvelseförslaget.
Under sådana förhållanden hemställer jag,
om det icke vore lämpligast, att denna
kammare på annat sätt af gaf ve en
opinionsyttring. Ifall ett kraftigt och enhälligt
uttalande i denna fråga gjordes af andra
kammaren, så kunde vi ju äfven utan en
skrifvelse vänta, att kammarens beslut blefve
hördt och kändt af regeringen -r- vi hafva
ju hr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet här närvarande. Om vi
sedan i andra punkten bifalla förslaget om
en skrifvelse till k. m:t, så kunde man
hoppas, att k. m:t vid denna frågas
utredning äfven skall taga hänsyn till
kammarens, många gånger uttalade önskan i
afseende på kofodret och möjligen söka hitta
på någon utväg, så att äfven denna fråga
blefve löst.

För närvarande inskränker jag mig till
att yrka bifall till hr Carl Perssons motion,

Häruti instämde hr E. Norman,

Hr Ä. Göransson yttrade: Då jag förut
i denna fråga dels som motionär och dels
genom yttranden gifvit min åsikt tillkänna,
så vill jag nu inskränka mig till att
förklara, att jag fortfarande intar samma
ståndpunkt som förut, nämligen att jag anser,
att kofodersfrågan bör lösas på det sätt,
som motionärerna här föreslagit. Det
nuvarande afloningssättet är efter mitt
förmenande föråldradt, det föranleder vidare
tvister och stridigheter mellan skollärarne och
församlingarna och bör därför ju förr dess
hellre afskaffas. Jag anser därjämte, att
det är rätt och billigt, att församlingarna
äfven i detta fall från staten erhålla ett
bidrag till Skollärarnes aflöning, motsvarade
den del, som erhålles till den kontanta
af-löningen.

Jag hade helst önskat, att denna fråga
kunnat lösas i samband med frågan om ett
ytterligare ålderstillägg, och jag biträdde
äfven ett inom utskottet framställdt yrkande
i denna riktning, men det blef undertryckt.
Emellertid vill jag, när andra punkten
kommer före, särskildt yttra mig däröfver, och
skall för närvarande endast tillåta mig yrka
bifall till hr Carl Perssons motion.

Hr J. Anderson i Tenhult: Då jag
under många år haft och fortfarande har
samma uppfattning i denna -fråga, som
motionärerna i sin motion framställt, så vill jag
i likhet med en del föregående talare yrka
afslag å utskottets hemställan och bifall till
motionen.

Hrr J. Sjöberg och J. V. Bengtsson i
Häradsköp instämde häruti.

Hr C. Persson i Stallerhult: Då jag
blifvit erinrad därom, att proposition möjligen
komme att vägras på mitt yrkande, så skall
jag härmed återtaga detsamma och på
samma gång be att få yrka bifall till min och
hr Janssons i Djursätra motion.

Hr F. 0. Larsson i Mörtlösa: Äfven jag

skall be att få yrka bifall till hr Carl
Perssons motion. I min hembygd lämna redan
nu rätt många kommuner bidrag af 100
kronor som kofodersersättning, och jag
anser det rättvist, att samma belopp lämnas
i hvarje kommun, så att det icke lämnas
högre belopp i den ena kommunen än i den
andra.

Hr N. Nilsson i Skärhus: Beträffande den
hemställan, som motionärerna, hrr Carl
Persson och Jansson, gjort, får jag säga, att
den synes mig innebära full rättvisa. Det
är icke mer än ett par, tre år sedan, då
denna fråga var före till behandling vid
riksdagen. Då vägrade första kammaren att
godkänna proposition för gemensam
votering, och någon sådan kunde således icke
komma till stånd, oaktadt
voteringspropositionen hade laglig form. Nu hafva
motionärerna föreslagit samma förrn, som första
kammaren då efter närmare öfvervägande
erkände vara fullt laglig, och jag tror, att
om vi bringa saken till gemensam votering,
så skola vi vinna framgång med den
ifrågasatta förändringen beträffande
kofodersfrågan. Därför skall jag, hr talman, be att
få yrka bifall till det af motionärerna
framställda förslaget.

Hr O. Anderson i Hasselbol instämde i
detta yttrande.

Hr 0. Jonsson i Hof: Då hr Carl
Persson återtagit sitt yrkande, emedan det
formellt skulle vara oriktigt, så är det kanske
icke så mycket att säga om den saken, men
alldeles oanmärkt anser jag mig icke böra
låta den gå.

Det förefaller mig nämligen, att om
utskottet hade i en punkt behandlat dessa
motioner, ovillkorligen i kammaren
proposition bort framställas på bifall och afslag å
denna sak; och om man nu anser, att,
eftersom utskottet delat sönder den föreliggande
frågan i två punkter, detta skall vara
afgörande för frågan, huruvida det af hr Carl
Persson framställda yrkandet skall kunna
upptagas, så ligger det i själfva verket i
utskottets hand att beröfva kammarens
ledamöter den rätt, som de annars äga att
ändra om ett yrkande i öfverensstämmelse
med hvad man anser vara lämpligt. Jag
har velat erinra om detta, utan att anse
mig böra göra något yrkande i sak. Jag
tror emellertid, att det är skäl att i alla
fall tänka på denna affär.

Härmed var öfverläggningen
beträffande punkten l afslutad. Sedan hr
Persson i Stallerhult numera återtagit sitt
först framställda särskilda förslag,
återstod allenast ett yrkande, nämligen om
afslag å utskottets hemställan och bifall
till den ifrågavarande motionen; och blef
detta yrkande af kammaren bifallet.

*



Beträffande därefter punkten 2 mom.
a) anförde:

Lektor S. von Friesen: Hr talman! Jag
har reserverat mig i fråga om motiveringen
till denna punkt. Dels har jag nämligen
ansett, att i vissa enligt min tanke
möjligen tvifvelaktiga punkter utskottet uttryckt
en alldeles för bestämd åsikt, när det här

är fråga om att begära en utredning, dels
har utskottet i vissa punkter uttryckt en
åsikt) som är stridande mot den jag hyser.

Utskottet har för det första alldeles
bestämdt uttalat, att ett andra ålderstillägg
icke bör ifrågakomma för lärarinnorna. Det
är en punkt, i hvilken äfven jag för min
del är tvifvelsam; jag anser nämligen, att
i detta afseende en närmare utredning skulle
vara af behofvet påkallad. Jag vill icke
bestämdt påstå, att det är orätt hvad
utskottet sagt, men jag anser, att utskottet
icke grundat detta sitt uttalande på
tillräckliga skäl. I en annan punkt uttalar
utskottet, att det andra ålderstillägget
ovillkorligen bör göras fakultativt; det är en fråga,
i hvilken jag är af motsatt åsikt med
utskottet. Jag anser nämligen, att äfven detta
ålderstillägg bör göras obligatoriskt, ty jag
tror, att man har allt för dålig erfarenhet
från den tid, då det första ålderstillägget
var fakultativt, för att man nu skulle vilja
gifva detta andra ålderstillägg denna natur.
Följden af att göra detta ålderstillägg
fakultativt skulle blifva, att det skulle komma
att oupphörligen gnagas och gnagas här vid
riksdagen, till dess detsamma blefve
obligatoriskt, men det obehag, som af den
fakultativa naturen blefve en följd under
öfvergångstiden, hade man i alla fall tagit på sig.

Vidare är i motiveringen bestämdt sagdt,
att det andra ålderstillägget bör inträda
först tio år efter erhållandet af det första
ålders tillägget. Det är åter en punkt, i
hvilken jag är tvifvelsam. Jag vill icke
påstå, att det riktiga är, att rätten till det
andra ålderstillägget skall inträda fem år
efter det första, men jag är icke heller
förvissad om, att det rätta är, att den
inträder först tio år därefter. I detta afseende
anser jag, att utskottet icke hade bort
uttala någon bestämd åsikt.

Slutligen är jag äfven i fråga om det
sätt, hvarpå medel till detta ålderstillägg
skola erhållas, tvifvelsam. Utskottet har
bestämdt uttalat, att det icke bör utgå på
annat sätt, än minimilönen och det första
ålderstillägget hittills gjort. För min del
anser jag emellertid, att ganska viktiga skäl
kunna anföras för att såväl det första som
det andra ålderstillägget böra utgå helt och
hållet af statsmedel, och i alla händelser
anser jag, att denna fråga icke är så
tillräckligt utredd, att nu ett bestämdt
uttalande i densamma kan göras.

Det är på dessa grunder, jag för min
del icke kan gilla den af utskottet anförda
motiveringen för dess skrifvelseförslag. Med
afseende på klämmen har jag icke något
annat yrkande att göra än bifall till
utskottets hemställan.

I en punkt anser jag, att man har
särskild anledning att, innan ett definitivt
beslut i sak af riksdagen fattas i denna fråga,
begära utredning hos k. m:t, och det är
beträffande den frågan: huru kommer detta
andra ålderstillägg att inverka på
folkskollärarnes pensionsinrättning? Det är
nämligen en fråga, som ensam för sig enligt
min tanke nödvändiggör en skrifvelse till
k. m:t, innan beslut i sak af riksdagen
fattas. Jag kan, såsom redan blifvit sagdt,
icke gilla motiveringen, men jag hemställer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free