Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (753.) 3 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 23
Uppsala.
På förslag af skolrådet beslöt
kyrkostämman uttala den önskan, att de bestämmelser,
som i fråga om folkskoleväsendet i Uppsala
varit och fortfarande äro gällande enligt de
af k. m:t den 4 september 1829 och den
10 juli 1843 stadfästade stadgarna för prins
Gustafs folkskola, äfven för framtiden måtte
få äga bestånd, helst som den nuvarande
anordningen under långa tider pröfvats och
därunder visat sig synnerligen lämplig.
Gäfle.
Skolrådet hade på förslag af ordföranden
och vice ordföranden hemställt,
att församlingen måtte, ehuru någon
anledning till missnöje med den hittillsvarande
ordningen icke förefinnes, dock med hänsyn
till möjligheten af stadens tillväxt och
framtida delning i flera församlingar förklara sig
icke hafva något emot, hvad .af kommitterade
föreslagits, allenast skolfullmäktiges antal
kunde för städer af ungefär Gäfles storlek
begränsas till ungefär hälften af det föreslagna,
val af ordinarie lärare till Skolfullmäktige
öfverlämnas och i sammanhang därmed
stadgandet om särskild pröfningsnämd utgå.
Härom uppstod vid kyrkostämman en
stunds diskussion, därunder folkskolläraren
O. Boden yrkade rent afslag på
kommittéförslaget. Han ansåg, att den
hittillsvarande ordningen borde bibehållas. Om
framdeles en delning af staden i två eller flera
församlingar blefve af behofvet påkallad,
borde stadsfullmäktige öfvertaga
folkskole-budgeten.
Skolrådets förslag godkändes. Häremot
anmäldes flera reservationer, bland annat af
den anledning, att beslutet så hastigt
fastslogs, att votering icke hann begäras. En
talare hade yrkat frågans bordläggande, å
hvilket yrkande proposition ej framställdes.
FÖR DAGEN.
Ett godt minne
efterlämnade, enligt sammanstämmande
utsagor från olika håll, det sjunde nordiska
skolmötet.
Goda minnen äro angenäma att
upp-lifva. Man har därför all anledning
antaga, att samtliga deltagare i mötet skola
med tillfredsställelse mottaga den
redogörelse öfver detsamma, som nyligen
utkommit under titeln:
Sjunde nordiska skolmötet i Stockholm den
6, 7 och 8 augusti 1895. Berättelse, enligt
uppdrag utgifven af fil. d:r Const. Falk, mötets
sekreterare.
Tillfredsställelsen bör kännas så
mycket större, som det digra arbetet är af
hvarje deltagare i förväg (i och genom
mötesafgiften) betaladt och alltså riu
kommer såsom en ren present.
Denna anordning, att låta lösen för
berättelsen ingå i mötesafgiften, har äfven
ur en mera allmän synpunkt varit af stor
betydelse. Dels har den påskyndat
berättelsens utgifvande, hvilket annars skulle
blifvit i hög grad försenadt genom den
synnerligen tidsödande
subskribentsarn-lingen, dels har den förskaffat arbetet en
vida större spridning än det eljest skulle
kunnat erhålla. Särskildt för de stora
mötena är denna senare omständighet
af synnerlig vikt. Till följd af
fördelningen på flera parallella afdelningar är
det nämligen för hvarje deltagare omöjligt
att vara med om mera än en liten del
af förhandlingarna, och mötesberättelsen
kommer följaktligen här ej blott att blifva
en välkommen påminnelse om hvad man
hört och sett, utan äfven att gifva en
måhända lika välkommen underrättelse
om de föredrag och diskussioner, som
man på grund af förhållandena nödgades
försumma.
#
I det stora hela måste man erkänna,
alt berättelsen ger en trogen spegelbild
af mötet.
Den är ock i likhet med detta af ett
ovanligt omfång, utgörande två band om
sammanlagdt 958 sidor. Till jämförelse
må nämnas, att redogörelsen för 1885 års
Kristianiamöte upptog 468 sidor och
redogörelsen för 1890 års Köpenhamnsmöte
485 sidor. Oaktadt sin större vidlyftighet
är den emellertid betydligt lättare att
öfverskåda och använda än nämda båda
redogörelser, detta hufvudsakligen på
grund af det utförliga och praktiska
registret, med hvars tillhjälp man utan
tids-utdräkt kan återfinna hvilket föredrag,
anförande eller uttalande man önskar.*
Enligt den uppgjorda planen skulle
berättelsens omfång egentligen blifvit ännu
större. Meningen var nämligen den, att
diskussionerna skulle återgifvits
fullständigt icke blott för de allmänna
sammanträdena utan ock för
afdelningssamman-trädena samt att härvid den direkta
formen skulle allt igenom blifvit använd,
detta i öfverensstämmelse med
berättelserna för de allmänna svenska
folkskolläraremötena 1888 och 1893. För
möjliggörande häraf bestämdes, att vid hvarje
sammanträde skulle föras protokoll af
tvänne sekreterare samtidigt, af den ena
på svenska, af den andre på norska eller
danska språket, och skulle i hvarje
protokoll upptagas det hufvudsakligaste
innehållet af de särskilda talarnes yttranden,
hvarvid i det norska eller danska
protokollet särskild uppmärksamhet skulle
ägnas anföranden på norska eller danska
språket, i det svenska protokollet
anföranden på svenska språket. I allt voro
icke mindre än 44 sekreterare (de 7
ste-nograferna oberäknade) vid mötet
anställda.
Att döma af berättelsens förord synas
icke alla inom denna lilla armé af sek-
* Till öfverskådligheten bidraga i väsentlig
mån äfven sidoöfv er skrif terna - i allmänhet
dock endast de å M^ersidorna förekommande.
Af de till vänster stående har man från och med
s. 34 till och med s. 822 ingen egentlig nytta:
där står nämligen oföränderligen samma
rubrik, »Mötets förhandlingar» - 395 gånger efter
hvarandra! I praktiskt afseende ^skulle det
varit i hög grad fördelaktigt, om talarnes namn
varit utmärkt med någon särskild stilsort.
Nu användas för dem alldeles samma typer
som för texten, ehuru spärrade - alltså samma
anordning, som gör sökandet i våra
riksdagsprotokoll så villsamt och besvärligt och som
därför blifvit med rätta öfverklädd.
reterare hafva tagit sitt uppdrag så
synnerligen strängt. Det förefaller, som om
åtskilliga diskussionsprotokoll varit så
knapphändiga, att vederbörande talare icke
kunnat få sig sina anföranden förelagda
i direkt form utan måst anmodas att med
ledning af bristfälliga indirekta referat
själfva söka rekonstruera sina yttranden.
Det säger sig själft, att flera
diskussionsredogörelser under sådana förhållanden
måste blifva sådana, att de icke
väsentligen höja sig öfver vanliga
tidningsreferat.* Skulden härför kan dock icke
tillräknas berättelsens redaktör eller hans
medhjälpare, kanske icke heller
vederbörande sekreterare, utan torde orsaken
ytterst böra sökas däri, att dessa senare
icke i förväg erhållit nödig upplysning
om hvad rnan af dem väntat och till
räcklig anvisning om lämpligaste sättet
att fullgöra det erhållna uppdraget.
I ett afseende utgör nu antydda
bristfällighet emellertid en ny bekräftelse på
det gamla ordspråket: »Intet är så ondt,
att det icke har något godt med sig.»
Programmet för mötet var nämligen till
den grad öfverfylldt, och de hållna
föredragen voro så många och så långa, att
redogörelsen antagligen skulle kommit att
kräfva ett band till, ifall samtliga
diskussioner skulle blifvit återgifna på ett
något så när fullständigt och
tillfredsställande sätt.** Man har således häruti en
ytterligare maning att vid kommande
möten af liknande art söka undvika
programmets allt för starka öfverlastande.
$
I det hela ger föreliggande berättelse,
jämförd med sina föregångare från 1890,
1885 och 1880, ett högst välgörande
intryck af korrekthet. För hvarje talare
äro namn, titel och adress ordentligt
angifna, och af korrekturet hafva
redaktören och hans medhjälpare heder.
Er-kännansvärdt är, att man för
korrekturläsningen af de norska och danska
anförandena anlitat sakkunnigt biträde
(kopisten vid norska ministeriet hr Julius
Strand samt d:r V, Sturzen-Becker).
Härigenom har man blifvit förskonad från att
här se den vanställning af dansk-norsk text,
som i svenska böcker och tidningar är
nästan lika vanlig och lika gräslig, som
vanställningen af svensk text i norska
eller danska böcker och tidningar.***
* På flera ställen finner man fullständiga
anföranden i direkt form omväxla med korta
antydningar och innehålls tomma
referentfraser, ja t. o. m. blotta namnuppräkningar -
detta t. o. m. i fråga om diskussioner af det
allra största intresse.
* * Ännu en fördel har knapphändigheten vid
vissa diskussioners refererande gifvetvis haft
med sig: den att berättelsen kunnat utkomma
tidigare än eljest varit möjligt. Det är, såsom
lätt inses, just diskussionerna, icke de på
förhand utskrifna föredragen och
inledningsanförandena, som vid mötesberättelsers
redigerande vålla den största tidsutdräkten,
*** Dock saknas ej en del inkonsekvenser
och felaktigheter just i detta hänseende. Till
inkonsekvenserna hör, att man ibland får
läsa: lärer, lärerinde, förste lärer,
seminarie-lärer, skoleinspektör, höjskol ef örständer, sög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
